Atos 12

Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Me wɨ im mɨtɨk iuwe gavman King Herot kinɨn naanmɨpre mɨt neit Isrel, hɨrak kewaank mɨt han ne weiwɨk me God.
1 Por aquele mesmo tempo, o rei Herodes mandou prender alguns membros da Igreja para os maltratar.
2 Hɨrak keithis Jems, Jon nɨkik kɨrak, katɨp mɨt ne ami nɨrak hɨr nerekir teruk kɨrak kewen keket.
2 Assim foi que matou à espada Tiago, irmão de João.
3 Hɨrak kaa, hɨrak Herot kertei mɨt ne Isrel han yaaik neriuwe menmen hɨrak epei kɨrɨakem, hɨrak wen kɨrɨak menmen enum. Hɨrak keithis Pita kewisɨk kekre wɨnak enuk me wɨ mɨt nererik han tewenɨn menmen, hɨr naam bret yis mekrerem au.
3 Vendo que isto agradava aos judeus, mandou prender Pedro. Eram então os dias dos pães sem fermento.
4 Hɨrak kewis Pita kekre wɨnak enuk, mɨt ne ami naanmɨprewek. Hɨr mɨt nar 16 hɨr nenkehan nɨre tekyaait tekyaait (4) naanmɨpre Pita wɨtaan wanewik wɨtaan wanewik. Herot han kitet wɨ mɨt nererik han tewenɨn menmen hɨr naam menmen epei au, hɨrak kaksiupanek kakno witeik mɨt yapɨrwe nanɨrek hɨr nantɨp nare nankɨp.
4 Mandou prendê-lo e lançou-o no cárcere, entregando-o à guarda de quatro grupos, de quatro soldados cada um, com a intenção de apresentá-lo ao povo depois da Páscoa.
5 Mɨt ne ami wen naanmɨpre Pita, te mɨt miyapɨr yapɨrwe ne weiwɨk me God hɨr nitehi God iuwe te kakɨkepik.
5 Pedro estava assim encerrado na prisão, mas a Igreja orava sem cessar por ele a Deus.
6 Wɨtaan wɨ miutɨp mɨtɨk King Herot kaknen kakɨthis Pita kakno wit mɨt yapɨrwe nanɨrek nankɨp, me wɨtaan ik Pita kɨwaai kekre mɨtɨkɨt wik te ami ketɨn ke nɨmɨn, hɨr newis sen me ain wik mewik, mari hispɨnam me ami ek, pɨnam mari ami ek. Mɨt ami han naanmɨpre ya weipɨr ke wɨnak enuk eik e.
6 Ora, quando Herodes estava para o apresentar, naquela mesma noite dormia Pedro entre dois soldados, ligado com duas cadeias. Os guardas, à porta, vigiavam o cárcere.
7 Hɨr naanmɨpre ya weipɨr, ensel ke God kerp en kɨre si merhɨhe meit haau ek. Hɨrak mɨtɨk ensel kewis his mau yapɨr ke Pita kekotɨtek ketpɨwek kar ik: “Ti ekrit waswas.” Hɨrak epei ketpim, sen menke mɨnaaiwɨr his mɨrak.
7 De repente, apresentou-se um anjo do Senhor, e uma luz brilhou no recinto. Tocando no lado de Pedro, o anjo despertou-o: Levanta-te depressa, disse ele. Caíram-lhe as cadeias das mãos.
8 Hɨram mɨnaaiwɨr his mɨrak, Ensel pɨke ketpɨwek kar ik: “Ti enke klos mit tokim eriuwet su mit.” Pita kɨrɨakem epei au, ensel ketpɨwek kar ik: “Ti eriuwet saket kit ti eisɨsa enen.”
8 O anjo ordenou: Cinge-te e calça as tuas sandálias. Ele assim o fez. O anjo acrescentou: Cobre-te com a tua capa e segue-me.
9 Pita kisesik kɨnaaiwɨr wɨnak enuk ken wit eik. Hɨrak kepɨtari menmen ensel kɨrɨakem hɨram werek o au. Hɨrak han kitet hɨrak kɨwaai kɨtyak.
9 Pedro saiu e seguiu-o, sem saber se era real o que se fazia por meio do anjo. Julgava estar sonhando.
10 Hɨrakɨt tɨnaaiwɨr weipɨr ke han ke nɨmɨn. Epei au, hɨrakɨt tɨnaaiwɨr weipɨr ke han ke wit eik ere tiun weipɨr wɨsenuk ke ain ke nɨwa kɨkaisiu ke wit Jerusalem. Weipɨr eik au tokik keit te hɨrekes kɨkaisiu, hɨrakɨt ten wit eik. Hɨrakɨt tekiuwe ya, ensel keweikɨnhis kɨre nɨme kɨnaiwɨrek,
10 Passaram o primeiro e o segundo postos da guarda. Chegaram ao portão de ferro, que dá para a cidade, o qual se lhes abriu por si mesmo. Saíram e tomaram juntos uma rua. Em seguida, de súbito, o anjo desapareceu.
11 Ensel kɨnaaiwɨr Pita, hɨrak kertei mekam epei man te hɨrak katɨp kar ik: “Hi hertei werek. God kesiuwe ensel kɨrak ketauhis keriya hi hɨnaaiwɨr menmen Herot ketike mɨt ne Isrel han kitet nanrekyewem.”
11 Então Pedro tornou a si e disse: Agora vejo que o Senhor mandou verdadeiramente o seu anjo e me livrou da mão de Herodes e de tudo o que esperava o povo dos judeus.
12 Hɨrak han kitet menmen im ere werek, hɨrak ken wɨnak ke Maria, miye pe mɨtɨk Jon Mak, mɨt yapɨrwe nererik neit ein hɨr nitehi God me Pita.
12 Refletiu um momento e dirigiu-se para a casa de Maria, mãe de João, que tem por sobrenome Marcos, onde muitos se tinham reunido e faziam oração.
13 Pita kan kerp weipɨr ke wɨnak keit witeik keretɨt weipɨr keket teruk. Mɨte niuk mɨre Roda hɨre wɨrɨak menmen weit pewek im au, hɨre wan wawɨr keimɨn keretɨt weipɨr keket teruk.
13 Quando bateu à porta de entrada, uma criada, chamada Rode, adiantou-se para escutar.
14 Hɨre wen menep witehi war ik: “Ti keimɨn?” Hɨrak kekɨke tonɨk mekre nɨkɨp mɨre hɨre wertei hɨrak Pita. Hɨre wertei hɨrak Pita, hɨre han yaaik wesiuknen wen ein wɨkaisiu weipɨr au, watɨp mɨt en war ik: “Pita kerp witeik.”
14 Mal reconheceu a voz de Pedro, de tanta alegria não abriu a porta, mas, correndo para dentro, foi anunciar que era Pedro que estava à porta.
15 Hɨr newenuwehi nar ik: “Ti hetaritari.” Au, hɨre weptɨp yapɨrwe war ik: “Hɨrak kerp witeik.” Hɨr natɨp nar ik: “Au, hɨrak au, hɨmɨn kɨrak kerekek.”
15 Disseram-lhe: Estás louca! Mas ela persistia em afirmar que era verdade. Diziam eles: Então é o seu anjo.
16 Hɨr wen natɨpan, Pita wen keretɨt weipɨr te hɨr nare nanɨno nanɨrek. Hɨr nɨkaisiu weipɨr nɨrek hɨr nehɨnhɨn.
16 Pedro continuava a bater. Afinal abriram a porta, viram-no e ficaram atônitos.
17 Hɨr nehɨnhɨn nesike yaanmi, Pita kɨkɨam his kesiyor hɨrak katɨp kar ik: “Yi eikintɨp.” Epei au, hɨrak ketpor karkeik Mɨtɨk Iuwe God ketɨwekhis keriyaak kan kɨnaaipɨs wɨnak enuk ke gavman. Hɨrak ketpor menmen im epei au, hɨrak ketpor kar ik: “Yi eino eitɨp Jems ketike naiu yinan han hɨm im hi epei hetpiyem.” Hɨrak ketpor epei au, hɨrak kɨnaaiwɨr wit ik kɨrɨr ken wit hak kɨsawɨn kau en.
17 Ele, acenando-lhes com a mão que se calassem, contou como o Senhor o havia livrado da prisão, e disse: Comunicai-o a Tiago e aos irmãos. Em seguida, saiu dali e retirou-se para outro lugar.
18 Maain wanewik epei man, mɨt ne ami neit wɨnak enuk hɨr nekrit han enuk wɨsenuk hɨr natɨp nitehiyan nar ik: “Pita ken neiyɨn?”
18 Logo que amanheceu, houve um sobressalto pouco comum entre os soldados sobre o que acontecera a Pedro.
19 Mɨtɨk iuwe King Herot kesiuwe mɨt ne ami han hɨr nɨnetnɨwek nɨetnɨwek au. Hɨr nɨnetnɨwek au, Herot kitehi mɨt kerek naanmɨpre Pita hɨr nepɨtari menmen te hɨrak han enuk katɨp mɨt ne ami han nantorhis neriyei neri nanɨno nanɨnɨp nani. Epei au, Herot kɨnaaiwɨr provins Judia kekiuwe ken wit Sisaria.
19 Herodes, procurando-o e não o achando, instaurou um processo contra os guardas e mandou supliciá-los. Em seguida, desceu da Judéia para Cesaréia, onde permaneceu.
20 Mɨtɨk iuwe King Herot kepu wit Sisaria, hɨrak han enuk keriuwe mɨt ne wit Taia ketike wit Saidon. Hɨr nerteiyek in ek hɨrak kaknen te hɨr mɨt han nan nererik nen nanɨr King Herot. Hɨr nɨpiun ein, hɨr ninɨn natɨp mɨtɨk niuk mɨrak Blastas kerek naanmɨpre menmen me wɨnak ke King Herot, hɨr netpɨwek menmen hɨr hanhan menmen me nɨpaa hɨr netike King Herot han enuk neriuwehan hɨram nepei werek emɨt. Hɨr netpɨwek epei au, hɨr nen nɨr King Herot nitɨwekhi enkiyan enu enɨt nentar hɨr neit menmen me wit King Herot naanmɨprewem.
20 Estava Herodes em conflito com os habitantes de Tiro e de Sidônia. Estes, porém, de comum acordo, se apresentaram a ele, e, com o favor de Blasto, que era camareiro do rei, pediram a paz. {Porque a sua região era abastecida por ele.}
21 Me wɨ hɨrak nepei kɨmat, mɨtɨk iuwe Herot keriuwet laplap me mɨtɨk iuwe hɨrak keiyɨm kakɨr mɨt, hɨrak kan kau yeno mɨrak me gavman katɨp mɨt hɨm mɨrak.
21 No dia marcado, Herodes, vestido em traje real, sentou-se no tribunal e lhes dirigiu uma alocução.
22 Hɨrak katɨp epei au, mɨt hɨr nɨnap natɨp nar ik: “Hɨrak katɨp kɨpre God kerekek. Kɨre mɨtɨk au.
22 O povo aplaudia: É a voz de um deus, e não de um homem!
23 Wasenum hɨrak mɨtɨk ensel ke God kenip Herot hɨrak kɨnap kentar hɨrak ap keweni ketpor, “Hi God au, hi mɨtɨk kerekek.” Henek mɨre pɨnike maak tu kɨrak te hɨrak kaa.
23 No mesmo instante, o anjo do Senhor o feriu, por ele não haver dado honra a Deus. E, roído de vermes, expirou.
24 Te mɨt miyapɨr yapɨrwe nerer wit wit nemtau hɨm me God hɨr nisesim.
24 Entretanto, a palavra de Deus crescia e se espalhava sempre mais.
25 Banabas ketike Sol hɨrakɨt tewet mɨt neit wit Jerusalem pewek. Me wɨ im hawɨ ap kan te menmen me ni mɨr ap mewo au. Hɨrakɨt tewɨr pewek epei au, hɨrakɨt teithis Jon Mak ketikeret pɨke tekiuwe ten wit Antiok.
25 Tendo Barnabé e Saulo concluído a sua missão, voltaram de Jerusalém {a Antioquia}, levando consigo João, que tem por sobrenome Marcos.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.