Atos 12
Hɨm Yaaim Me God (AVT) vs NTLH
1 Me wɨ im mɨtɨk iuwe gavman King Herot kinɨn naanmɨpre mɨt neit Isrel, hɨrak kewaank mɨt han ne weiwɨk me God.
1 Por essa época o rei Herodes começou a perseguir algumas pessoas da igreja.
2 Hɨrak keithis Jems, Jon nɨkik kɨrak, katɨp mɨt ne ami nɨrak hɨr nerekir teruk kɨrak kewen keket.
2 Ele mandou matar à espada Tiago, o irmão de João.
3 Hɨrak kaa, hɨrak Herot kertei mɨt ne Isrel han yaaik neriuwe menmen hɨrak epei kɨrɨakem, hɨrak wen kɨrɨak menmen enum. Hɨrak keithis Pita kewisɨk kekre wɨnak enuk me wɨ mɨt nererik han tewenɨn menmen, hɨr naam bret yis mekrerem au.
3 Quando viu que isso agradou os judeus, mandou também prender Pedro. Isso aconteceu durante a Festa dos Pães sem Fermento .
4 Hɨrak kewis Pita kekre wɨnak enuk, mɨt ne ami naanmɨprewek. Hɨr mɨt nar 16 hɨr nenkehan nɨre tekyaait tekyaait (4) naanmɨpre Pita wɨtaan wanewik wɨtaan wanewik. Herot han kitet wɨ mɨt nererik han tewenɨn menmen hɨr naam menmen epei au, hɨrak kaksiupanek kakno witeik mɨt yapɨrwe nanɨrek hɨr nantɨp nare nankɨp.
4 Depois que prendeu Pedro, Herodes o colocou na cadeia e pôs quatro grupos de soldados, com quatro em cada grupo, para guardá-lo. É que Herodes queria apresentá-lo ao povo depois do dia da Páscoa .
5 Mɨt ne ami wen naanmɨpre Pita, te mɨt miyapɨr yapɨrwe ne weiwɨk me God hɨr nitehi God iuwe te kakɨkepik.
5 E assim Pedro estava preso e era vigiado pelos guardas; mas a igreja continuava a orar com fervor por ele.
6 Wɨtaan wɨ miutɨp mɨtɨk King Herot kaknen kakɨthis Pita kakno wit mɨt yapɨrwe nanɨrek nankɨp, me wɨtaan ik Pita kɨwaai kekre mɨtɨkɨt wik te ami ketɨn ke nɨmɨn, hɨr newis sen me ain wik mewik, mari hispɨnam me ami ek, pɨnam mari ami ek. Mɨt ami han naanmɨpre ya weipɨr ke wɨnak enuk eik e.
6 Na noite antes do dia em que Herodes ia apresentá-lo ao povo, Pedro estava dormindo, preso com duas correntes, entre dois soldados; e havia guardas de vigia no portão da cadeia.
7 Hɨr naanmɨpre ya weipɨr, ensel ke God kerp en kɨre si merhɨhe meit haau ek. Hɨrak mɨtɨk ensel kewis his mau yapɨr ke Pita kekotɨtek ketpɨwek kar ik: “Ti ekrit waswas.” Hɨrak epei ketpim, sen menke mɨnaaiwɨr his mɨrak.
7 De repente, apareceu um anjo do Senhor, e uma luz brilhou dentro da cela. O anjo tocou no ombro de Pedro, acordou-o e disse: — Levante-se depressa! Então as correntes caíram das mãos dele.
8 Hɨram mɨnaaiwɨr his mɨrak, Ensel pɨke ketpɨwek kar ik: “Ti enke klos mit tokim eriuwet su mit.” Pita kɨrɨakem epei au, ensel ketpɨwek kar ik: “Ti eriuwet saket kit ti eisɨsa enen.”
8 — Aperte o cinto e amarre as sandálias! — disse o anjo. E Pedro fez o que o anjo mandou. — Ponha a
9 Pita kisesik kɨnaaiwɨr wɨnak enuk ken wit eik. Hɨrak kepɨtari menmen ensel kɨrɨakem hɨram werek o au. Hɨrak han kitet hɨrak kɨwaai kɨtyak.
9 Pedro saiu da cadeia e foi seguindo o anjo. Porém não sabia se, de fato, o anjo o estava libertando. Ele pensava que aquilo era uma visão.
10 Hɨrakɨt tɨnaaiwɨr weipɨr ke han ke nɨmɨn. Epei au, hɨrakɨt tɨnaaiwɨr weipɨr ke han ke wit eik ere tiun weipɨr wɨsenuk ke ain ke nɨwa kɨkaisiu ke wit Jerusalem. Weipɨr eik au tokik keit te hɨrekes kɨkaisiu, hɨrakɨt ten wit eik. Hɨrakɨt tekiuwe ya, ensel keweikɨnhis kɨre nɨme kɨnaiwɨrek,
10 Eles passaram pelo primeiro e pelo segundo posto da guarda e chegaram ao portão de ferro que dava para a rua. O portão se abriu sozinho, e eles saíram. Andaram por uma rua, e, de repente, o anjo foi embora.
11 Ensel kɨnaaiwɨr Pita, hɨrak kertei mekam epei man te hɨrak katɨp kar ik: “Hi hertei werek. God kesiuwe ensel kɨrak ketauhis keriya hi hɨnaaiwɨr menmen Herot ketike mɨt ne Isrel han kitet nanrekyewem.”
11 Então Pedro compreendeu o que estava acontecendo e disse: — Agora sei que, de fato, o Senhor mandou o seu anjo e me livrou do poder de Herodes e de tudo o que os judeus tinham a intenção de me fazer.
12 Hɨrak han kitet menmen im ere werek, hɨrak ken wɨnak ke Maria, miye pe mɨtɨk Jon Mak, mɨt yapɨrwe nererik neit ein hɨr nitehi God me Pita.
12 Quando Pedro entendeu o que havia acontecido, foi para a casa de Maria, a mãe de João Marcos. Muitas pessoas estavam reunidas ali, orando.
13 Pita kan kerp weipɨr ke wɨnak keit witeik keretɨt weipɨr keket teruk. Mɨte niuk mɨre Roda hɨre wɨrɨak menmen weit pewek im au, hɨre wan wawɨr keimɨn keretɨt weipɨr keket teruk.
13 Ele bateu na porta da frente, e a empregada, que se chamava Rode, foi ver quem era.
14 Hɨre wen menep witehi war ik: “Ti keimɨn?” Hɨrak kekɨke tonɨk mekre nɨkɨp mɨre hɨre wertei hɨrak Pita. Hɨre wertei hɨrak Pita, hɨre han yaaik wesiuknen wen ein wɨkaisiu weipɨr au, watɨp mɨt en war ik: “Pita kerp witeik.”
14 Quando reconheceu a voz de Pedro, ficou tão contente, que, em vez de abrir a porta, voltou correndo para contar que Pedro estava lá fora.
15 Hɨr newenuwehi nar ik: “Ti hetaritari.” Au, hɨre weptɨp yapɨrwe war ik: “Hɨrak kerp witeik.” Hɨr natɨp nar ik: “Au, hɨrak au, hɨmɨn kɨrak kerekek.”
15 Então eles disseram: — Você está maluca! Porém ela insistiu que era verdade. Aí eles disseram: — É o anjo dele!
16 Hɨr wen natɨpan, Pita wen keretɨt weipɨr te hɨr nare nanɨno nanɨrek. Hɨr nɨkaisiu weipɨr nɨrek hɨr nehɨnhɨn.
16 Enquanto isso, Pedro continuava batendo. Finalmente eles abriram a porta e, quando viram que era Pedro mesmo, ficaram muito assustados.
17 Hɨr nehɨnhɨn nesike yaanmi, Pita kɨkɨam his kesiyor hɨrak katɨp kar ik: “Yi eikintɨp.” Epei au, hɨrak ketpor karkeik Mɨtɨk Iuwe God ketɨwekhis keriyaak kan kɨnaaipɨs wɨnak enuk ke gavman. Hɨrak ketpor menmen im epei au, hɨrak ketpor kar ik: “Yi eino eitɨp Jems ketike naiu yinan han hɨm im hi epei hetpiyem.” Hɨrak ketpor epei au, hɨrak kɨnaaiwɨr wit ik kɨrɨr ken wit hak kɨsawɨn kau en.
17 Ele fez um sinal com a mão para que ficassem quietos e contou como o Senhor o tinha tirado da prisão. — Contem isso a Tiago e aos outros irmãos! — disse ele. Em seguida saiu dali e foi para outro lugar.
18 Maain wanewik epei man, mɨt ne ami neit wɨnak enuk hɨr nekrit han enuk wɨsenuk hɨr natɨp nitehiyan nar ik: “Pita ken neiyɨn?”
18 Quando amanheceu, houve uma grande confusão entre os soldados, pois eles não sabiam o que tinha acontecido com Pedro.
19 Mɨtɨk iuwe King Herot kesiuwe mɨt ne ami han hɨr nɨnetnɨwek nɨetnɨwek au. Hɨr nɨnetnɨwek au, Herot kitehi mɨt kerek naanmɨpre Pita hɨr nepɨtari menmen te hɨrak han enuk katɨp mɨt ne ami han nantorhis neriyei neri nanɨno nanɨnɨp nani. Epei au, Herot kɨnaaiwɨr provins Judia kekiuwe ken wit Sisaria.
19 Herodes mandou que o procurassem, mas não o acharam. Então, depois de fazer perguntas aos guardas, mandou matá-los. Depois disso, Herodes saiu da região da Judeia e ficou algum tempo na cidade de Cesareia.
20 Mɨtɨk iuwe King Herot kepu wit Sisaria, hɨrak han enuk keriuwe mɨt ne wit Taia ketike wit Saidon. Hɨr nerteiyek in ek hɨrak kaknen te hɨr mɨt han nan nererik nen nanɨr King Herot. Hɨr nɨpiun ein, hɨr ninɨn natɨp mɨtɨk niuk mɨrak Blastas kerek naanmɨpre menmen me wɨnak ke King Herot, hɨr netpɨwek menmen hɨr hanhan menmen me nɨpaa hɨr netike King Herot han enuk neriuwehan hɨram nepei werek emɨt. Hɨr netpɨwek epei au, hɨr nen nɨr King Herot nitɨwekhi enkiyan enu enɨt nentar hɨr neit menmen me wit King Herot naanmɨprewem.
20 O rei Herodes estava com muita raiva dos moradores das cidades de Tiro e de Sidom. Então eles formaram um grupo e foram falar com Herodes. Primeiro conseguiram o apoio de Blasto, que era um alto funcionário do palácio. Aí pediram ao rei Herodes que fizesse as pazes com eles, pois os alimentos que a região deles recebia vinham do país do rei.
21 Me wɨ hɨrak nepei kɨmat, mɨtɨk iuwe Herot keriuwet laplap me mɨtɨk iuwe hɨrak keiyɨm kakɨr mɨt, hɨrak kan kau yeno mɨrak me gavman katɨp mɨt hɨm mɨrak.
21 Herodes marcou um dia com eles e nesse dia vestiu a sua roupa de rei, sentou-se no trono e começou a fazer um discurso.
22 Hɨrak katɨp epei au, mɨt hɨr nɨnap natɨp nar ik: “Hɨrak katɨp kɨpre God kerekek. Kɨre mɨtɨk au.
22 E o povo gritava: — É um deus e não um homem que está falando!
23 Wasenum hɨrak mɨtɨk ensel ke God kenip Herot hɨrak kɨnap kentar hɨrak ap keweni ketpor, “Hi God au, hi mɨtɨk kerekek.” Henek mɨre pɨnike maak tu kɨrak te hɨrak kaa.
23 No mesmo instante um anjo do Senhor feriu Herodes, pois ele aceitou a honra que só Deus merece. E ele morreu, comido por vermes.
24 Te mɨt miyapɨr yapɨrwe nerer wit wit nemtau hɨm me God hɨr nisesim.
24 Porém a palavra de Deus era anunciada em toda parte e ia se espalhando.
25 Banabas ketike Sol hɨrakɨt tewet mɨt neit wit Jerusalem pewek. Me wɨ im hawɨ ap kan te menmen me ni mɨr ap mewo au. Hɨrakɨt tewɨr pewek epei au, hɨrakɨt teithis Jon Mak ketikeret pɨke tekiuwe ten wit Antiok.
25 Barnabé e Saulo terminaram o seu trabalho e voltaram de Jerusalém, trazendo João Marcos consigo.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.