Mateus 9
Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs NAA
1 M'ɔ yɔlɩ sɔ'n, Zozi kɔ fʋ ɛlɛɛ nɩn anun, ɔ kɔ kpɛ asue'n ɔ kɔ sa kɔ hɔ yɩ́ kulo nɩn asʋ.
1 Entrando num barco, Jesus passou para o outro lado do mar e foi para a sua própria cidade.
2 Ɔ juli ɛbɛlɛ a, bɛ kɔ sʋa bubuluwafʋɛ kʋn nʋn yɩ́ ɛbɛɛ'n kʋalaa bɛ kɔ bɛlɛ yɩ́. Mɔ Zozi nwunlin kɛ menian sɔ'n-mɔ le dedi'n, ɔ kɔ se bubuluwafʋɛ'n kɛ: “Mɩ́n wa, gua wɔ́ ahʋnlɩn asɩ. Nyanmɩan a fa wɔ́ ɛtɛ nɩn a hye wɔ́.”
2 E eis que lhe trouxeram um paralítico deitado num leito. Jesus, vendo a fé que eles tinham, disse ao paralítico:
3 Anɩn *mala nɩn asʋ mgbain'n mmie-mɔ wɔ ɛbɛlɛ. Bɛ kɔ han yɩ́ bɛ́ ti anun kɛ: “Sʋanlan ɛhɩ a jʋjɔ a tia Nyanmɩan.”
3 Mas alguns escribas diziam entre si: — Ele está blasfemando.
4 Zozi nwunlin bɛ́ ajʋnlɩn'n. Yɩ́ nwan: “Nzukɛ ati yɛ̂ ɛmɔ le ajʋnlɩn nvuin sʋa-mɔ ɛmɔ ati anun ɔ?
4 Jesus, porém, conhecendo os pensamentos deles, disse:
5 Sɛ mɩn se kɛ: ‘B'a fa wɔ́ ɛtɛ'n b'a hye wɔ́’ a, ɛmɔ nnwun man nun. Nan sɛ mɩn se kɛ: ‘Jasʋ nanndɩ’, nán ɔ yɔ sɔ a,
5 Pois o que é mais fácil? Dizer: “Os seus pecados estão perdoados”, ou dizer: “Levante-se e ande”?
6 anɩn ɛmɔ a nwun yɩ́ kɛ *Mân Baa'n le tunmin asɩɛ nɩn asʋ ɛwa, ɔ fa ɛtɛ ce.” Ɛhɩ a, ɔ se bubuluwafʋɛ'n kɛ: “Jasʋ, fa wɔ́ ɛbɛɛ'n kɔ wɔ́ awulo!”
6 Mas isto é para que vocês saibam que o Filho do Homem tem autoridade sobre a terra para perdoar pecados. Então disse ao paralítico:
7 Zozi hanlɩn sɔ ala, sʋanlan'n kɔ jasʋ ɔ kɔ hɔ yɩ́ awulo.
7 E o homem se levantou e voltou para casa.
8 Mɔ meninsʋnman'n nwunlin yɩ́ sɔ'n, esulo hanlɩn bɛ́. Bɛ́ kɔ la Nyanmɩan asɩ, ɔ sanlɩn kɛ ɔ'a fa tunmin sʋa ɔ'a man kulo menian'n-mɔ.
8 Vendo isto, as multidões, possuídas de temor, deram glória a Deus, que tinha dado tal autoridade aos homens.
9 Ɛhɩ anzin, Zozi fi ɛbɛlɛ ɔ kɔ hɔ. Mɔ ɔ 'sɩn kɔ'n, ɔ kɔ nwun kɛ bian kʋn tɩ lɩka mɔ bɛ dide ajule'n. Bian sɔ'n, bɛ fɛlɛ yɩ́ Matie. Zozi nwan: “Matie, si mɩ́n sʋ!” Ɔ hanlɩn sɔ a, Matie kɔ jasʋ kɔ si yɩ́ sʋ.
9 Quando Jesus saiu dali, viu um homem chamado Mateus sentado na coletoria e lhe disse: Ele se levantou e o seguiu.
10 Ɛlɛhʋn kʋn Matie kɔ fɛlɛ Zozi alɩɛ. Mɛlɛ m'ɔ nʋn yɩ́ menian'n-mɔ bɛ gua tɔbɩlɩ nɩn anwʋn bɛ 'didi'n, bɛ́ dɔʋn mɔ bɛ dide ajule'n, nʋn menian mɔ bɛ́ asɩtanlan'n tɩ man kpa'n kɔ a kɔ tɛtanlan tɔbɩlɩ nɩn anwʋn bie.
10 Estando Jesus à mesa, na casa de Mateus, muitos publicanos e pecadores vieram e tomaram lugares com Jesus e os seus discípulos.
11 Nan mɔ *Falisifʋɛ'n-mɔ nwunlin yɩ́ sɔ'n, bɛ kɔ bisa Zozi menian'n-mɔ kɛ: “Nzukɛ ati yɛ̂ ɛmɔ amɩn'n nʋn bɛ́ mɔ bɛ dide ajule, ɔ nʋn menian mɔ bɛ́ asɩtanlan tɩ man kpa'n yɛ̂ bɛ lɛ didi'n?”
11 Vendo isto, os fariseus perguntavam aos discípulos de Jesus: — Por que o Mestre de vocês come com os publicanos e pecadores?
12 Mɔ Zozi tɩlɩ ɛjɔlɛ sɔ'n, yɩ́ nwan: “Bɛ́ mɔ bɛ ndɩ man akpɔlɛ'n yɛ̂ bɛ kpʋnndɛ ayile ɛyɔlɛfʋɛ ɔ, nan nán bɛ́ mɔ bɛ tɩ akpɔlɛ nɩn ɔ.
12 Mas Jesus, ouvindo, disse:
13 Ɛhɛlɛ Ɛjɔlɛ'n lɩka mɔ b'a hɛlɛ yɩ́ kɛ Nyanmɩan nwan: Mɩn kulo kɛ menian'n-mɔ nwun anwunnvoe bɛ́ afian ɔ tala tɛɛ ɛyɩɛ nɩn anwʋn ninnge'n mɔ bɛ yɔ bɛ man mɩ́n'n. Ɛjɔlɛ sɔ'n, ɛmɔ hɔ́ súan nán bɛ tɩ́ yɩ́ bʋ kpa.” Mɔ Zozi hanlɩn sɔ'n, ɛsɛ yɩ́ nwan: “Nán sɛsɛfʋɛ'n-mɔ ati yɛ̂ m malɩ ɔ, nan ɛtɛfʋɛ'n-mɔ ati ɔ.”
13 Vão e aprendam o que significa: “Quero misericórdia, e não sacrifício.” Pois não vim chamar justos, e sim pecadores.
14 Ɛhɩ, Zʋan menian'n-mɔ walɩ tʋlɩ Zozi a, bɛ́ nwan: “Yɛ nʋn *Falisifʋɛ'n-mɔ yɛ di abuala titi. Nan nzukɛ ati yɛ̂ wɔ́ menian dɩɛ'n-mɔ nni man abuala'n bie'n?”
14 Vieram, depois, os discípulos de João e perguntaram a Jesus: — Por que nós e os fariseus jejuamos muitas vezes, mas os seus discípulos não jejuam?
15 Mɔ bɛ bisalɩ kosuan sɔ'n, Zozi kɔ bua bɛ́ kɛ: “Mɛlɛ mɔ atɔnvɔlɛ bian'n nʋn yɩ́ manngʋn-mɔ gua atɔnvɔlɛ nɩn abʋ'n, ɛmɔ jʋnlɩn kɛ menian sɔ'n-mɔ alʋa 'bɔ bɛ́ nwʋn? Cɛcɛ, bɛ́ lʋa mmɔ man bɛ́ nwʋn. Nan cɩan mɔ bɛ kɔ le atɔnvɔlɛ bian'n fi bɛ́ sa nun'n, ɛbɛlɛ nɩn anun yɛ̂ bɛ 'di abuala ɔ.
15 Jesus respondeu:
16 “Sʋanlan fɩ́ɩ́ nva man ndafuin fʋfɔlɛ nda man ɛtanlan daba nun. Sɛ ɔ yɔ yɩ́ sɔ a, ndafuin fʋfɔlɛ'n 'sua ɛtanlan daba'n biekun. Sian anɩn yɩ́ bɔɛ nɩn a yɔ kpili a tala daba dɩɛ'n.
16 Ninguém põe remendo de pano novo em roupa velha; porque o remendo tira um pedaço da roupa, e o buraco fica ainda maior.
17 Bɛ nva man nzan fʋfɔlɛ bɛ ngua man kpolo kotoku daba nun. Sɛ bɛ yɔ yɩ́ sɔ a, kpolo kotoku'n 'sua ɔ sɛcɩ yɛ̂ nzan'n kʋsʋ 'butu. Nan nzan fʋfɔlɛ'n, bɛ gua yɩ́ kpolo kotoku fʋfɔlɛ nun. Yɩ́ dɩɛ anɩn kpolo kotoku o, nzan o, bɛ kʋala yɩ́ kʋalaa fa sie.”
17 Nem se põe vinho novo em odres velhos, porque, se alguém fizer isso, os odres se rompem, o vinho se derrama, e os odres se perdem. Mas põe-se vinho novo em odres novos, e ambos se conservam.
18 Anɩn Zozi anʋan wɔ sʋ ɔ tɛ kan ɛjɔlɛ ɔ tɛ kele bɛ́. Zufʋ'n-mɔ kpain'n kʋn walɩ a, ɔ kɔ kʋtʋ Zozi anyunnun ɛbɛlɛ, yɩ́ nwan: “Mɩ́n wa balasua nɩn a wu kɩkaala. Yɩ́ ti, bala nán fa wɔ́ sa fua yɩ́ nwʋn maan ɔ hɩ́n.”
18 Enquanto Jesus lhes dizia estas coisas, eis que um chefe da sinagoga, aproximando-se, o adorou e disse: — Minha filha morreu agora mesmo; mas venha impor a mão sobre ela, e ela viverá.
19 Bian'n hanlɩn sɔ a, Zozi nʋn yɩ́ menian'n-mɔ kɔ jasʋ bɛ kɔ si yɩ́ sʋ.
19 E Jesus se levantou e o seguiu, juntamente com os seus discípulos.
20 Mɔ bɛ 'kɔ'n, anɩn balasua kʋn wɔ menian'n-mɔ anun, ɔ li Zozi anzin. Moja a tu balasua sɔ'n dede afʋɛ bulu nʋn nnyuan. Ɔ kɔ hyʋɩn kɔ kpunnge Zozi, ɔ kɔ han yɩ́ taladɩɛ nɩn anʋan'n.
20 E eis que uma mulher, que durante doze anos vinha sofrendo de uma hemorragia, veio por trás de Jesus e tocou na borda da capa dele.
21 Ɔ sanlɩn kɛ yɩ́ kunnun ɛlɔ, yɩ́ nwan: “Sɛ mɩn nyan yɩ́ taladɩɛ'n bɔbɔ mɩn kan yɩ́ a, mɩ́n nwʋn 'sa.”
21 Porque dizia consigo mesma: “Se eu apenas tocar na capa dele, ficarei curada.”
22 Zozi tʋlɩ yɩ́ nyɩn yɩ́ nzin m'ɔ nwunlin bala'n, yɩ́ nwan: “Mɩ́n wa balasua, gua wɔ́ ahʋnlɩn asɩ, nán wɔ́ dedi nɩn a man wɔ́ nwʋn a sa.” Ɛbɛlɛ ala, bala nɩn anwʋn kɔ sa.
22 Então Jesus, voltando-se e vendo-a, disse: E, desde aquele instante, a mulher ficou sã.
23 Mɔ Zozi juli Zufʋ kpain nɩn awulo ɛbɛlɛ m'ɔ nwunlin abile mma'n-mɔ nʋn awɔ́lɛ mma'n-mɔ'n, yɩ́ nwan:
23 Tendo Jesus chegado à casa do chefe e vendo os tocadores de flauta e o povo em alvoroço, disse:
24 “Ɛmɔ fi ɛwa bɛ fíte, nán batʋnman'n wuli man, ɔ lɛ dafɩ.” Zozi hanlɩn sɔ a, menian'n-mɔ kɔ tu kɔ gua bɛ kɔ sɩlɩ yɩ́.
24 — Saiam daqui! Porque a menina não está morta, mas dorme. E riam-se dele.
25 Mɔ bɛ manlɩn menian'n-mɔ fitelɩ yuelɩ'n, Zozi kɔ wʋlʋ sua nɩn anun ɛlɔ, ɔ kɔ sɔ talua kaan nɩn asa, talua'n kɔ jasʋ.
25 Mas, quando o povo tinha sido colocado para fora, Jesus entrou, tomou a menina pela mão, e ela se levantou.
26 Mɔ talua'n jasʋlɩ'n, ɛjɔlɛ sɔ'n hɔlɩ dede ɔ juli mân sɔ'n lɩka kʋalaatin.
26 E a notícia deste acontecimento se espalhou por toda aquela terra.
27 Ɛhɩ, Zozi fi ɛbɛlɛ hɔlɩ, nan mɛlɛ mɔ ɔ 'kpɛ nun sɩn'n, anyɩnsinlinwafʋɛ nnyuan kɔ si yɩ́ sʋ, bɛ le ɛtɛtɩan. Bɛ́ nwan: “Belemgbin *Davidi awa, nwun yɛ́ nwʋn anwunnvoe!”
27 Saindo Jesus dali, dois cegos o seguiram, gritando: — Tenha compaixão de nós, Filho de Davi!
28 Mɔ Zozi juli yɩ́ awulo'n, anyɩnsinlinwafʋɛ'n-mɔ kɔ kpunnge yɩ́ nwʋn ɛbɛlɛ, nán ɔ'a bisa bɛ́ kɛ: “Asʋ ɛmɔ de di kɛ mɩn kʋala mɩn man ɛmɔ anwʋn sa ɔ?”
28 Quando ele entrou em casa, os cegos se aproximaram, e Jesus lhes perguntou: Eles responderam: — Sim, Senhor!
29 Ɛhɩ a, Zozi kɔ fua bɛ́ nyɩn'n, yɩ́ nwan: “Ɛmɔ dedi nɩn anwʋn, man ɔ yɔ́ sɔ mán ɛmɔ!”
29 Então Jesus tocou nos olhos deles, dizendo:
30 Ɛbɛlɛ ala, bɛ́ nyɩn'n-mɔ kɔ tike tike. Zozi kɔ jʋjɔ aminle sʋ kɔ hele bɛ́, yɩ́ nwan: “Ɛmɔ tíe yɩ́ kpa, nán bɛ man sʋanlan fɩ́ɩ́ anzʋ tɩ.”
30 E os olhos deles se abriram. Jesus, porém, os advertiu severamente, dizendo:
31 Nan mɔ anyɩnsinlinwafʋɛ nnyuan sɔ'n fi ɛbɛlɛ hɔlɩ'n, bɛ kɔ bɔ Zozi anwʋn ɛjɔlɛ ɛbɛlɛ mân sɔ nɩn anun lɩka kʋalaatin.
31 Eles, porém, saíram e espalharam a notícia a respeito de Jesus por toda aquela terra.
32 Anyɩnsinlinwafʋɛ'n-mɔ hɔlɩ ala, bɛ kɔ fa sʋanlan kʋn bɛ kɔ bɛlɛ Zozi. Sʋanlan sɔ'n, wawɛ ɛtɛ wɔ yɩ́ nun, ɔ man ɔ ngʋala man jʋjɔ.
32 Quando eles saíram, eis que trouxeram a Jesus um mudo endemoniado.
33 Mɔ Zozi tuli wawɛ ɛtɛ'n, sʋanlan'n kɔ jʋjɔ. Ɔ sinlin menian'n-mɔ anwʋn. Bɛ́ nwan: “Yɛ nwunlin man like sʋa bie lé Izalayɛ mân nɩn anun!”
33 E, assim que o demônio foi expulso, o mudo passou a falar. E as multidões se admiravam, dizendo: — Jamais se viu tal coisa em Israel!
34 Nan mɔ *Falisifʋɛ'n-mɔ nwunlin yɩ́ sɔ'n, bɛ́ nwan: “Wawɛ ɛtɛ'n-mɔ kpain'n y'ɔ man yɩ́ tunmin m'ɔ fa tu wawɛ ɛtɛ'n-mɔ ɔ.”
34 Mas os fariseus diziam: — Ele expulsa os demônios pelo poder do maioral dos demônios.
35 Zozi nanndɩlɩ kulo mgbili'n-mɔ ɔ nʋn ngangan'n-mɔ asʋ, ɔ hehelɩ menian'n-mɔ ninnge Zufʋ'n-mɔ asɔnɩn sua'n-mɔ anun. Ɔ bɔlɩ Ɛjɔlɛkpa'n m'ɔ tʋ de Anwunno Belemgbin Mân'n ɔ helelɩ bɛ́. Bɛ́ mɔ ewue ngacile ngacile kʋalaa wɔ bɛ́ nwʋn'n, Zozi manlɩn bɛ́ nwʋn salɩ.
35 E Jesus percorria todas as cidades e aldeias, ensinando nas sinagogas, pregando o evangelho do Reino e curando todo tipo de doenças e enfermidades.
36 Mɔ Zozi nwunlin meninsʋnman'n, bɛ́ nwʋn yɔlɩ yɩ́ anwunnvoe. Ɔ sanlɩn kɛ b'a fɛ, ɛsɛ bɛ́ nwʋn a bubu bɛ́. Bɛ tɩ kɛ mmʋa mɔ bɛ le man bʋa ɛnɩanfʋɛ ɔ.
36 Ao ver as multidões, Jesus se compadeceu delas, porque estavam aflitas e exaustas como ovelhas que não têm pastor.
37 Ɛhɩ a, ɔ kɔ han kɔ hele yɩ́ menian'n-mɔ kɛ: “Ebo'n tɩ kpili, nan kʋsʋ ajunmanfʋ'n-mɔ a nzʋn man.
37 Então Jesus disse aos seus discípulos:
38 Yɩ́ ti, ɛmɔ sɛ́lɛ ebo nɩn asʋ mɩnlɩan'n maan ɔ gúa ajunmanfʋ dɔʋn yɩ́ ebo nɩn asʋ.”
38 Por isso, peçam ao Senhor da seara que mande trabalhadores para a sua seara.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.