Marcos 3
Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs NVT
1 Mɔ Zozi hanlɩn sɔ yuelɩ'n, ɔ fi ɛbɛlɛ ɔ kɔ sa kɔ hɔ Zufʋ'n-mɔ asɔnɩn sua nɩn anun biekun. Ɔ 'ba yɔ sɔ'n kʋsʋ, anɩn sʋanlan kʋn wɔ asɔnɩn sua nɩn anun ɛbɛlɛ. Sʋanlan sɔ nɩn asa kʋn a jɔ.
1 Em outra ocasião, Jesus entrou na sinagoga e notou que havia ali um homem com uma das mãos deformada.
2 Mɔ Zozi 'wʋlʋ asɔnɩn sua nɩn anun'n, anɩn Falisifʋɛ'n-mɔ wɔ ɛbɛlɛ. Bɛ gua ɛbɛlɛ bɛ lɛ nɩan sɛ Zozi kɔ man wuluwafʋɛ nɩn anwʋn kɔ sa ɛnwʋnmɩan ele cɩan nɩn an. Afɩ bɛ kulo kɛ bɛ tʋn yɩ́ ɛsʋan.
2 Os inimigos de Jesus o observavam atentamente. Se ele curasse a mão do homem, planejavam acusá-lo, pois era sábado.
3 Mɔ Zozi nwunlin yɩ́ sɔ'n, ɔ kɔ han kɔ hele wuluwafʋɛ'n kɛ: “Njabian, jasʋ jinlan bɛ́ kʋalaa bɛ́ nyunnun ɛwa maan bɛ nwún wɔ́.”
3 Jesus disse ao homem com a mão deformada: “Venha e fique diante de todos”.
4 Mɔ Zozi hanlɩn sɔ'n, bian'n kɔ jasʋ kɔ jinlan. Zozi kɔ bisa bɛ́ mɔ bɛ gua sua nɩn anun'n kɛ: “Asʋ yɛ́ mala'n man atɩn kɛ ɛnwʋnmɩan ele cɩan'n, bɛ yɔ́ sʋanlan ye anaan bɛ yɔ́ yɩ́ ɛtɛ? Bɛ lé sʋanlan ngʋan anaan bɛ hún yɩ́?”
4 Em seguida, voltou-se para seus críticos e perguntou: “O que a lei permite fazer no sábado? O bem ou o mal? Salvar uma vida ou destruí-la?”. Eles ficaram em silêncio.
5 Bɛ́ ti anun ɛtɛ'n nʋn bɛ nyɔlɩɛ sɔ nɩn anwʋn, ɛya kɔ hun Zozi ɛsɛ yɩ́ lʋa kɔ bɔ yɩ́ nwʋn. Ɛhɩ a, ɔ kɔ nɩan bɛ́ kʋalaa kɔ si kɔ yia. Ɔ kɔ han kɔ hele wuluwafʋɛ'n kɛ: “Tɩnngɛ wɔ́ sa nɩn anun.” Ɔ 'tɩnngɛ yɩ́ sa nɩn anun an, asaa kɔ yɔ kpa.
5 Jesus olhou para os que estavam ao seu redor, irado e muito triste pelo coração endurecido deles. Então disse ao homem: “Estenda a mão”. O homem estendeu a mão, e ela foi restaurada.
6 M'ɔ yɔlɩ sɔ'n, Falisifʋɛ'n-mɔ fi asɔnɩn sua nɩn anun bɛ kɔ fite. Ɛbɛlɛ ala, bɛ kɔ hɔ bɛ kɔ nwun belemgbin Elɔdɩ asasʋ'n-mɔ anwʋn. Bɛ lɛ kpʋnndɛ atɩn mɔ bɛ 'sɩn sʋ bɛ kun Zozi.
6 No mesmo instante, os fariseus saíram e se reuniram com os membros do partido de Herodes para tramar um modo de matá-lo.
7 M'ɔ yɔlɩ sɔ'n, Zozi nʋn yɩ́ menian'n-mɔ bɛ hyʋɩnlɩn bɛ́ nzin bɛ hɔlɩ Galile asue nɩn anʋan ɛlɔ. Menian dɔʋn kɔ si yɩ́ sʋ.
7 Jesus saiu para o mar com seus discípulos, e uma grande multidão os seguiu. Vinham de todas as partes da Galileia, da Judeia,
8 Meninsʋnman'n walɩ Zozi anwʋn ɛbɛlɛ, afɩ ninnge'n-mɔ kʋalaa m'ɔ yɔlɩ'n, bɛ tɩlɩ yɩ́ ngan. Mmie-mɔ fi Galile nʋn Zude mân nɩn anun. Mmie-mɔ kʋsʋ fi Zoluzalɛmʋn kulo nɩn asʋ ɔ nʋn Idume mân nɩn anun. Dɔʋn kʋsʋ fi asue Zuludɩn nɩn anzin ebue kʋn ɛlɔ. Bɛ́ nga'n fi Tii nʋn Sidʋn kulo'n-mɔ anwʋn ɛlɔ.
8 de Jerusalém, da Idumeia, do leste do rio Jordão e até de lugares distantes ao norte, como Tiro e Sidom. A notícia de seus milagres havia se espalhado para longe, e um grande número de pessoas vinha vê-lo.
9 Ɛhɩ a, Zozi kɔ se yɩ́ menian'n-mɔ kɛ bɛ kpʋ́nndɛ ɛlɛɛ kʋn bɛ mán yɩ́ maan ɔ tɩ́ yɩ́ nwʋn kaan, ɔ sanlɩn kɛ menian'n-mɔ a mgbunmgbun yɩ́ sʋ sʋnman.
9 Jesus instruiu seus discípulos a prepararem um barco para evitar que a multidão o esmagasse.
10 Afɩ, kɛmɔ ɔ man nwuluwafʋɛ dɔʋn anwʋn sa'n, bɛ́ kʋalaa mɔ bɛ ndɩ man akpɔlɛ'n, bɛ kpɩlɩ bɛ kɔ kan yɩ́.
10 Havia curado muitos naquele dia, e os enfermos se empurravam para chegar até ele e tocá-lo.
11 Mɛlɛ mɔ wawɛ ɛtɛ'n-mɔ kɔ nwun Zozi'n, bɛ kʋtʋ yɩ́ nyunnun, anɩn bɛ lɛ tɛtɩan nun. Bɛ́ nwan: “Ɛ tɩ Nyanmɩan Awa! Ɛ tɩ Nyanmɩan Awa!”
11 E, sempre que o viam, os espíritos impuros se atiravam no chão na frente dele e gritavam: “Você é o Filho de Deus!”.
12 Nan mɔ bɛ 'kan sɔ'n, anɩn Zozi a totua bɛ́ sɛlɛ kpa nán b'a mmɔ man yɩ́ kpayɛ kɛ ɔ tɩ Nyanmɩan Awa sakpa.
12 Jesus, porém, lhes dava ordens severas para que não revelassem quem ele era.
13 Ɛhɩ anzin, Zozi fi ɛbɛlɛ, ɔ nʋn yɩ́ menian'n-mɔ bɛ kɔ hɔ kɔ fʋ bʋka kʋn asʋ. Ɔ kɔ fɛfɛlɛ bɛ́ mɔ ɔ kulo kɛ yɩ́ muonun ɔ fa bɛ́ sie yɩ́ nwʋn ɔ nʋn bɛ́ di junman'n. Bɛ́ m'ɔ fɛfɛlɛlɩ bɛ́'n fi bagua nɩn anun bɛ́ ti kɔ yia yɩ́ nwʋn ɛbɛlɛ.
13 Depois, Jesus subiu a um monte e chamou aqueles que ele desejava que o acompanhassem, e eles foram.
14 Bɛ tɩ bulu nʋn nnyuan. Menian bulu nʋn nnyuan sɔ'n, bɛ wɔ Zozi asa nun. [Ɔ fɛlɛ bɛ́ mmɔfʋɛ.] Ɔ sʋan bɛ́ maan bɛ kɔ bɔ Ɛjɔlɛkpa'n bɛ kele menian'n-mɔ.
14 Escolheu doze e os chamou seus apóstolos, para que o seguissem e fossem enviados para anunciar sua mensagem,
15 Ɔ kɔ man bɛ́ tunmin mɔ bɛ kʋala fa tu wawɛ ɛtɛ'n-mɔ.
15 e lhes deu autoridade para expulsar demônios.
16 Menian bulu nʋn nnyuan'n mɔ Zozi fɛlɛlɩ bɛ́ yɩ́ nwʋn ɔ manlɩn bɛ́ junman'n, bɛ́ ahɩ: Simʋn mɔ Zozi tʋnlɩn yɩ́ Pɩɛlɩ'n,
16 Estes foram os doze que ele escolheu: Simão, a quem ele chamou Pedro,
17 Zʋakɩ ɔ nʋn Zʋan, Zebede amma'n-mɔ (mɔ Zozi tʋnlɩn bɛ́ “Bʋanɛjɛsɩ” mɔ yɩ́ bʋ y'ɔ le kɛ menian anwʋn esulo kɛ mgbanlanlan.)
17 Tiago e João, filhos de Zebedeu, aos quais deu o nome de Boanerges, que significa “filhos do trovão”,
18 Andele, Filipʋ, Baatelemin, Matie, Toma, Alɩfe awa Zʋakɩ, Tade, Simʋn m'ɔ kpʋnndɛ yɩ́ mân'n fanwʋndi'n,
18 André, Filipe, Bartolomeu, Mateus, Tomé, Tiago, filho de Alfeu, Tadeu, Simão, o cananeu,
19 ɔ nʋn Zudasɩ Isikaliɔtɩ mɔ kasian'n, ɔ yɩlɩ Zozi manlɩn yɩ́ mgbɔfʋɛ'n-mɔ'n.
19 Judas Iscariotes, que depois o traiu.
20 Ɛhɩ anzin, Zozi nʋn yɩ́ menian'n-mɔ fi bʋka nɩn asʋ bɛ kɔ ju bɛ kɔ hɔ awulo. Mɔ bɛ juli ɛbɛlɛ'n, meninsʋnman'n kɔ a kɔ yia awulo nɩn anun biekun. Ɔ man Zozi nʋn yɩ́ menian'n-mɔ nnyan man atɩn bɔbɔ bɛ nni man like.
20 Certo dia, Jesus entrou numa casa, e as multidões começaram a se juntar outra vez. Logo, ele e seus discípulos não tinham tempo nem para comer.
21 Yɩ́ sɔ ɛhɩ anun, Zozi nvilie'n-mɔ tɩlɩ ɛjɔlɛ sɔ nɩn an, bɛ kɔ a yɩ́ ɛfa. Ɔ sanlɩn kɛ bɛ́ ajʋnlɩn nun an, bɛ́ nwan: “Zozi ati a sɛcɩ!”
21 Quando os familiares de Jesus souberam o que estava acontecendo, tentaram impedi-lo de continuar. “Está fora de si”, diziam.
22 Ɛhɩ, mala nɩn asʋ mgbain'n-mɔ fi Zoluzalɛmʋn bɛ walɩ a, bɛ́ nwan: “Bian ɛhɩ, *Bɛlɩzebulu m'ɔ tɩ mmɔnsanmʋn'n-mɔ kpain'n wɔ yɩ́ nun. Yɩ́ y'ɔ man yɩ́ anwʋnsɛlɛ m'ɔ fa tu wawɛ ɛtɛ'n-mɔ ɔ.”
22 Então os mestres da lei, que tinham vindo de Jerusalém, disseram: “Está possuído por Belzebu, príncipe dos demônios. É dele que recebe poder para expulsar demônios”.
23 Mɔ Zozi tɩlɩ ɛjɔlɛ sɔ'n, ɔ kɔ fɛlɛ bɛ́, ɔ kɔ bubu anyɩnndala-mɔ kɔ hehele bɛ́. Yɩ́ nwan: “*Satan 'yɔ sɛ nán ɔ'a hʋala Satan tu?
23 Jesus os chamou e respondeu com uma comparação: “Como é possível Satanás expulsar Satanás?”, perguntou.
24 Sɛ belemgbin mân kʋn anun menian'n-mɔ bu bɛ́ nwʋn nun an, mân sɔ'n 'bɔ asɩ.
24 “Um reino dividido internamente será destruído.
25 Ɛsɛ awulo kʋn kʋsʋ mɔ nun menian'n-mɔ nni man anʋannzɛ nan bɛ kpɔ bɛ́ nwʋn'n, awulo sɔ'n 'bɔ.
25 Da mesma forma, uma família dividida contra si mesma se desintegrará.
26 Nan sɛ Satan jasʋ yɩ́ ngʋnmɩn yɩ́ Satan yɩ́ kɔmɩn anun an, sɛ mmubue ba yɩ́ belemgbin mân nɩn anun an, yɩ́ tunmin'n nvʋ man kʋ́n. Yɩ́ mân sɔ'n 'bɔ asɩ, anɩn yɩ́ dɩɛ a yue.
26 E, se Satanás está dividido e luta contra si mesmo, não pode se manter de pé; está acabado.
27 Sʋanlan fɩ́ɩ́ ngʋala man kɛ ɔ wʋlʋ sʋanlan m'ɔ tɩ akpɔlɛ nɩn awulo yɩ́ nyɩnsʋ ɔ kɔ wua yɩ́, abɛlɛ m'ɔ cɩcɩlɩ man yɩ́'n. Sannan ɔ 'di mʋa ɔ cɩcɩ yɩ́ kʋalaaka nán ɔ'a hʋala ɔ'a wua yɩ́.
27 Quem tem poder para entrar na casa de um homem forte e saquear seus bens? Somente alguém ainda mais forte, alguém capaz de amarrá-lo e saquear sua casa.
28 Mɩɩn kan yɩ́ ananhɔlɛ mɩn kele ɛmɔ kɛ bɛ 'fa menian'n-mɔ ɛtɛ'n-mɔ kʋalaa ɔ nʋn bɛ́ ɛjʋjɔlɛ ɛtɛ'n bɛ ce bɛ́.
28 “Eu lhes digo a verdade: todo pecado e toda blasfêmia podem ser perdoados,
29 Nan sʋanlan biala m'ɔ kɔ jʋjɔ kɔ tia Nyanmɩan Wawɛ'n, ɔ nnyan man face. Ɔ sanlɩn kɛ anɩn ɔ'a yɔ ɛtɛ m'ɔ le man ayuelɩɛ.”
29 mas quem blasfemar contra o Espírito Santo jamais será perdoado. Esse é um pecado com consequências eternas.”
30 Zozi hanlɩn sɔ ɛjɔlɛ'n ɔ helelɩ bɛ́, ɔ sanlɩn kɛ bɛ́ nwan: “Wawɛ ɛtɛ wɔ yɩ́ nun.”
30 Ele disse isso porque afirmavam: “Está possuído por um espírito impuro”.
31 Ɛbɛlɛ ala, yɩ́ nianman'n-mɔ nʋn bɛ́ nin kɔ ju ɛbɛlɛ. Bɛ kɔ ha ahanmɩan, bɛ kɔ yɩ sʋanlan kɛ ɔ hɔ́ fɛ́lɛ yɩ́ mán bɛ́.
31 Então a mãe e os irmãos de Jesus foram vê-lo. Ficaram do lado de fora e mandaram alguém avisá-lo para sair e falar com eles.
32 Anɩn menian dɔʋn kpa tɩtɩ asɩ, b'a ta b'a si b'a yia Zozi. Bɛ kɔ han bɛ kɔ hele yɩ́ kɛ: “Nɩan, wɔ́ nin nʋn wɔ́ nianman'n-mɔ jijin ahanmɩan ɛlɔ, bɛ lɛ kpʋnndɛ wɔ́.”
32 Havia muitas pessoas sentadas ao seu redor, e alguém disse: “Sua mãe e seus irmãos estão lá fora e o procuram”.
33 Mɔ Zozi tɩlɩ ɛjɔlɛ sɔ'n, yɩ́ nwan: “Mɩ́n nin'n nʋn mɩ́n nianman'n-mɔ y'ɔ le nwan-mɔ?”
33 Jesus respondeu: “Quem é minha mãe? Quem são meus irmãos?”.
34 M'ɔ hanlɩn sɔ'n, ɔ kɔ nɛnɩan bɛ́ mɔ bɛ tɩtɩ asɩ b'a ta b'a si b'a yia yɩ́'n, yɩ́ nwan: “Mɩ́n nin nʋn mɩ́n nianman'n-mɔ y'ɔ le bɛ́ mɔ bɛ gua ɛwa'n.
34 Então olhou para aqueles que estavam ao seu redor e disse: “Vejam, estes são minha mãe e meus irmãos.
35 Ɔ sanlɩn kɛ sʋanlan biala m'ɔ yɔ mɩ́n Sɩ ehulo like'n, sʋanlan sɔ'n, ɔ tɩ mɩ́n nianman bian, ɔ tɩ mɩ́n nianman bala, ɛsɛ ɔ tɩ mɩ́n nin.”
35 Quem faz a vontade de Deus é meu irmão, minha irmã e minha mãe”.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.