Marcos 15
Nyɩhyɛ Fʋfɔlɛʼn (ANY) vs NVT
1 Mɔ alɩ́ɛ hɩnlɩn'n, yɩ́ ngɛlɛmɔ, Nyanmɩan tɛɛyɩfʋɛ mgbain'n-mɔ, nʋn Zufʋ mgbain'n-mɔ nʋn bɛ́ mɔ bɛ di ɛjɔlɛ'n kʋalaa nʋn mala nɩn asʋ mgbain'n-mɔ, bɛ kɔ yia bɛ kɔ fa ajʋnlɩn kʋn. Mɔ bɛ cɩcɩlɩ Zozi yuelɩ'n, bɛ kɔ fa yɩ́ bɛ kɔ hɔ kɔ wula Pilatɩ asa nun.
1 De manhã bem cedo, os principais sacerdotes, os líderes do povo e os mestres da lei — todo o alto conselho — se reuniram para discutir o que fariam em seguida. Então amarraram Jesus, o levaram e o entregaram a Pilatos.
2 Pilatɩ kɔ bisa yɩ́ kɛ: “Zufʋ'n-mɔ belemgbin'n y'ɔ le wɔ́ ɔ?”
2 Pilatos lhe perguntou: “Você é o rei dos judeus?”. Jesus respondeu: “É como você diz”.
3 Nyanmɩan tɛɛyɩfʋɛ mgbain'n-mɔ kɔ li ato dɔʋn kɔ gua Zozi anwʋn.
3 Os principais sacerdotes o acusaram de vários crimes,
4 Pilatɩ kɔ bisa yɩ́ biekun kɛ: “Ɛjɔlɛ nwala ɛhɩ mɔ bɛ lɛ kan bɛ gua wɔ́ sʋ'n, ɛ mmua man bie ɔ?”
4 e Pilatos perguntou: “Você não vai responder? O que diz de todas essas acusações?”.
5 Zozi ngɔ han man ɛjɔlɛ fɩ́ɩ́ kʋ́n. Yɩ́ nyɔlɩɛ sɔ'n sinlin Pilatɩ anwʋn.
5 Mas, para surpresa de Pilatos, Jesus não disse coisa alguma.
6 Bɛ 'di *Pakɩ fɛtɩ biala a, sʋanlan mɔ bɛ kɔ tʋ yɩ́ fiadɩ mɔ menian'n-mɔ kulo kɛ bɛ yɩ yɩ́'n, Pilatɩ yɩ sʋanlan sɔ'n.
6 A cada ano, durante a festa da Páscoa, era costume libertar um prisioneiro, qualquer um que a multidão escolhesse.
7 Nan mɔ bɛ hyɩlɩ Zozi'n, anɩn bian kʋn la fiadɩ. Bian sɔ'n, bɛ fɛlɛ yɩ́ Balabasɩ. Ɔ nʋn yɩ́ manngʋn mmie-mɔ bɛ jasʋlɩ bɛ mân mgbain'n-mɔ akɔmɩn anun dede bɛ hunlin nun sʋanlan kʋn. Bɛ kɔ hyɩ yɩ́ bɛ kɔ tʋ fiadɩ.
7 Um dos prisioneiros era Barrabás, um revolucionário que havia cometido assassinato durante uma revolta.
8 Meninsʋnman'n kɔ hɔ kɔ tʋ Pilatɩ. Bɛ kɔ sɛlɛ yɩ́ kɛ ɔ yɔ́ like'n m'ɔ yɔ man bɛ́ daa'n.
8 A multidão foi a Pilatos e pediu que ele libertasse um prisioneiro, como de costume.
9 Pilatɩ kɔ bisa bɛ́ kɛ: “Ɛmɔ kulo kɛ n yáci Zufʋ'n-mɔ belemgbin nɩn ɔ?”
9 Pilatos perguntou: “Querem que eu solte o ‘rei dos judeus’?”.
10 Pilatɩ kɔ bisa bɛ́ kosuan sɔ'n, afɩ ɔ sɩ fɔ́ʋ́n kɛ ɛkpɔ mgban yɛ̂ Nyanmɩan tɛɛyɩfʋɛ mgbain'n-mɔ kpɔ Zozi ɔ. Yɩ́ ti yɛ̂ bɛ hyɩlɩ yɩ́ ɔ.
10 (Pois havia percebido que os principais sacerdotes tinham prendido Jesus por inveja.)
11 Nyanmɩan tɛɛyɩfʋɛ mgbain'n-mɔ kɔ wowula meninsʋnman nɩn abʋ kɛ bɛ hán bɛ héle Pilatɩ maan ɔ yɩ́ Balabasɩ.
11 Nesse momento, os principais sacerdotes instigaram a multidão a pedir a libertação de Barrabás em vez de Jesus.
12 Pilatɩ kɔ bisa bɛ́ biekun kɛ: “Sʋanlan'n mɔ ɛmɔ fɛlɛ yɩ́ Zufʋ'n-mɔ belemgbin'n, ɛmɔ kulo kɛ n yɔ́ yɩ́ sɛ?”
12 Pilatos lhes perguntou: “Então o que farei com este homem que vocês chamam de ‘rei dos judeus’?”.
13 Bɛ kɔ tɩan kɔ bua Pilatɩ kɛ: “Man bɛ bʋ́bɔ yɩ́ kʋlʋwa sʋ.”
13 “Crucifique-o!”, gritou a multidão.
14 Pilatɩ kɔ bisa bɛ́ biekun kɛ: “Nzukɛ ɛtɛ dɩɛ kpa bɔbɔ yɛ̂ ɔ'a yɔ ɔ?”
14 “Por quê?”, quis saber Pilatos. “Que crime ele cometeu?” Mas a multidão gritou ainda mais alto: “Crucifique-o!”.
15 Kɛmɔ Pilatɩ kulo kɛ meninsʋnman nɩn akunnun jɔ'n, ɔ kɔ yɩ Balabasɩ fi fiadɩ sua nɩn anun. Ɔ kɔ man yɩ́ nzalafʋ'n-mɔ kɔ fin Zozi mgbele. Ɛsɛ ɔ kɔ fa yɩ́ kɔ wula bɛ́ sa nun kɛ bɛ bʋ́bɔ yɩ́ kʋlʋwa sʋ.
15 Para acalmar a multidão, Pilatos lhes soltou Barrabás. Então, depois de mandar açoitar Jesus, entregou-o aos soldados romanos para que fosse crucificado.
16 Nzalafʋ'n-mɔ nʋn Zozi kɔ hɔ kʋnmanna awulo nɩn akunnun ɛlɔ. Bɛ kɔ yia nzalafʋ'n-mɔ kʋalaatin.
16 Os soldados levaram Jesus para o palácio do governador (lugar conhecido como Pretório) e chamaram todo o regimento.
17 Bɛ kɔ fa taladɩɛ kɔkɔlɛ bɛ kɔ wula yɩ́, ɛsɛ bɛ kɔ nwʋn mmowe abotile bɛ kɔ bɔ yɩ́ ti.
17 Vestiram Jesus com um manto vermelho, teceram uma coroa de espinhos e a colocaram em sua cabeça.
18 Mɔ bɛ yɔlɩ sɔ yuelɩ'n, bɛ kɔ yɔ yɩ́ like. Bɛ́ nwan: “Zufʋ'n-mɔ belemgbin, ahɩn o!”
18 Então o saudavam, zombando: “Salve, rei dos judeus!”.
19 Bɛ 'fa baka bɛ fin yɩ́ ti nɩn anun, anɩn bɛ 'tʋtʋ yɩ́ nwʋn ngɛsɛlɛ. Bɛ 'kʋtʋ anɩn bɛ 'bɛbɛlɛ bɛ́ nwʋn asɩ yɩ́ nyunnun ɛbɛlɛ.
19 Batiam em sua cabeça com uma vara, cuspiam nele e ajoelhavam-se, fingindo adorá-lo.
20 Mɔ bɛ yɛyalalɩ yɩ́ nwʋn yuelɩ'n, bɛ kɔ yɩ taladɩɛ kɔkɔlɛ'n mɔ bɛ falɩ bɛ wulalɩ yɩ́'n. Bɛ kɔ fa yɩ́ muonun yɩ́ dɩɛ'n bɛ kɔ wula yɩ́. Bɛ nʋn yɩ́ kɔ hɔ kulo'n tiba, bɛ 'kɔ a bʋbɔ yɩ́ kʋlʋwa sʋ.
20 Quando se cansaram de zombar dele, tiraram o manto vermelho e o vestiram com suas roupas. Então o levaram para ser crucificado.
21 Anɩn bian kʋn fi yɩ́ ebolo ɔ lɛ ba. Bian sɔ'n bɛ fɛlɛ yɩ́ Simʋn. Ɔ fi kulo'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ Silɛnɩn nɩn asʋ. Yɩ́ mma-mɔ y'ɔ le Alɛgɩzanndɩlɩ nʋn Lufusi. Nzalafʋ'n-mɔ kɔ hyɩ yɩ́ bɛ kɔ fa Zozi kʋlʋwa'n bɛ kɔ sʋa yɩ́.
21 Um homem chamado Simão, de Cirene, passava ali naquele momento, vindo do campo. Os soldados o obrigaram a carregar a cruz. (Simão era pai de Alexandre e Rufo.)
22 Bɛ nʋn Zozi kɔ hɔ lɩka kʋn. Bɛ fɛlɛ lɩka sɔ'n Gɔlʋgota. Gɔlʋgota'n, yɩ́ bʋ y'ɔ le kɛ “tile kangɔ lɩka”.
22 Levaram Jesus a um lugar chamado Gólgota (que quer dizer “Lugar da Caveira”).
23 Nzalafʋ'n-mɔ kɔ fa divɩn bɛ kɔ man Zozi kɛ ɔ nʋ́n. Divɩn sɔ'n, bɛ gualɩ nun ayile'n mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ míin'n. (Míin sɔ'n, bɛ nʋn an, bɛ nnwun man yalɛ'n sʋnman.) Zozi ngɔ nʋn man.
23 Ofereceram-lhe vinho misturado com mirra, mas ele recusou.
24 Bɛ kɔ bʋbɔ yɩ́ kʋlʋwa sʋ. Ɛsɛ bɛ kɔ hyʋɩn tondo bɛ kɔ hye yɩ́ taladɩɛ'n-mɔ bɛ kɔ fa.
24 Então os soldados o pregaram na cruz. Depois, dividiram as roupas dele e tiraram sortes para decidir quem ficava com cada peça.
25 Ngɛlɛmɔ dɔɛ ngʋanlan yɛ̂ bɛ bʋbɔlɩ Zozi kʋlʋwa nɩn asʋ ɔ.
25 Eram nove horas da manhã quando o crucificaram.
26 Like'n mɔ yɩ́ ti yɛ̂ bɛ lɛ kun yɩ́'n, b'a hɛlɛ b'a bɔ yɩ́ ti sʋ ɛbɛlɛ kɛ: “Zufʋ'n-mɔ belemgbin”.
26 Uma tabuleta anunciava a acusação feita contra ele: “O Rei dos Judeus”.
27 Bɛ kɔ bʋbɔ kodiawu nnyuan kʋsʋ kʋlʋwa sʋ Zozi anwʋn ɛbɛlɛ. Kʋn wɔ yɩ́ sa fama sʋ, kʋn kʋsʋ wɔ yɩ́ sa bɛ̂ sʋ. [
27 Dois criminosos foram crucificados com ele, um à sua direita e outro à sua esquerda.
28 Kɛ ɔ yɔlɩ mɔ Ɛhɛlɛ Ɛjɔlɛ'n kpɩnlɩn sʋ nɩn anɩn. Afɩ, bɛ hɛlɛlɩ yɩ́ kɛ: B'a ha yɩ́ b'a wula ɛtɛfʋɛ'n-mɔ anun.]
28 Assim, cumpriram-se as Escrituras que diziam: “Ele foi contado entre os rebeldes”.
29 Bɛ́ mɔ bɛ 'sɩn ɛbɛlɛ'n, bɛ kɔsɔ kɔsɔ bɛ́ ti'n, anɩn bɛ lɛ kpɛ yɩ́ nzʋba. Bɛ́ nwan: “E! Wɔ́ mɔ wɔ́ nwan ɛ 'bu Nyanmɩan awulo'n nán ɛ fa cɩan nsan ɛ si'n,
29 O povo que passava por ali gritava insultos e sacudia a cabeça em zombaria. “Olhe só!”, gritavam. “Você disse que destruiria o templo e o reconstruiria em três dias.
30 de wɔ́ nwʋn fi kʋlʋwa nɩn asʋ ju e!”
30 Pois bem, salve a si mesmo e desça da cruz!”
31 Nyanmɩan tɛɛyɩfʋɛ mgbain'n-mɔ, nʋn mala nɩn asʋ mgbain'n-mɔ kʋsʋ kɔ gʋlʋ yɩ́ nwʋn. Bɛ́ nwan: “Ɔ'a le menian ɛhɩnlɩn-mɔ ngʋan, kʋsʋ ɔ ngʋala man yɩ́ nwʋn de.
31 Os principais sacerdotes e os mestres da lei também zombavam de Jesus. “Salvou os outros, mas não pode salvar a si mesmo!”, diziam.
32 Yɩ́ mɔ yɩ́ nwan ɔ tɩ Kilisi'n, Izalayɛ belemgbin'n, ɔ fi kʋlʋwa nɩn asʋ ɔ jú asɩ maan yɛ nwún yɩ́ e! Sɛ yɛ nwun yɩ́ a, yɛ 'de yɩ́ yɛ di.” Kodiawu nnyuan'n mɔ bɛ bʋbɔlɩ bɛ́ kʋlʋwa sʋ Zozi anwʋn ɛbɛlɛ'n kʋsʋ kɔ kpɛ yɩ́ nzʋba.
32 “Que esse Cristo, o rei de Israel, desça da cruz agora mesmo para que vejamos e creiamos nele!” Até os homens crucificados com Jesus o insultavam.
33 Mɔ sɛnzɛ'n jinlanlɩn bɛ́ ti afian'n, awosin kɔ wula mân'n lɩka kʋalaatin dede nɔsʋba dɔɛ nsan.
33 Ao meio-dia, desceu sobre toda a terra uma escuridão que durou três horas.
34 Nan mɔ dɔɛ nsan juli'n, Zozi kɔ tɩan nun sɛlɛ kpa, yɩ́ nwan: “Eloyi, Eloyi, lama sabakɩtanin?” Yɩ́ bʋ y'ɔ le kɛ: “Mɩ́n Nyanmɩan, mɩ́n Nyanmɩan, nzukɛ ati yɛ̂ a yaci mɩ́n a tʋ ɔ?”
34 Por volta das três da tarde, Jesus clamou em alta voz: “ Eloí, Eloí, lamá sabactâni? ”, que quer dizer: “Meu Deus, meu Deus, por que me abandonaste?”.
35 Bɛ́ mɔ bɛ wɔ ɛbɛlɛ'n mmie-mɔ mɔ bɛ tɩlɩ yɩ́ ngan'n, bɛ́ nwan: “Ɛmɔ tíe, ɔ lɛ fɛlɛ Eli!”
35 Alguns dos que estavam ali, ouvindo isso, disseram: “Ele está chamando Elias”.
36 Bɛ́ nunhan kʋn kɔ nwanndi ɔ kɔ hɔ kɔ fa eminlan. Ɔ kɔ bɔ yɩ́ divɩn bisii nun ɔ kɔ sinnze yɩ́ baka kʋn ati. Ɔ kɔ tɩnngɛ yɩ́ Zozi anyunnun kɛ ɔ nʋ́n. Yɩ́ nwan: “Ɛmɔ jínlan! Yɛ 'ba nɩan sɛ Eli kɔ a kɔ jula yɩ́ a!”
36 Um deles correu, ensopou uma esponja com vinagre e a ergueu num caniço para que ele bebesse. “Esperem!”, disse ele. “Vamos ver se Elias vem tirá-lo daí.”
37 M'ɔ yɔlɩ sɔ'n, Zozi kɔ tɩan nun sɛlɛ kpa, ɔ kɔ ha nun.
37 Então Jesus clamou em alta voz e deu o último suspiro.
38 Mgbɛ nun ɛtanlan'n m'ɔ ja Nyanmɩan sua nɩn anun'n, ɔ kɔ bɔ yɩ́ anwunno ɔ kɔ sua sɛsɛ nnyuan dede ɔ kɔ ju yɩ́ bʋ asɩ.
38 A cortina do santuário do templo se rasgou em duas partes, de cima até embaixo.
39 Anɩn *Lɔmʋn nzalafʋ kpain nɩn anyɩn tua Zozi. M'ɔ nwunlin kɛ Zozi tɩanlɩn ɔ halɩ nun'n, yɩ́ nwan: “Ɔ tɩ ananhɔlɛ, bian ɛhɩ tɩ Nyanmɩan Awa sakpa!”
39 Quando o oficial romano que estava diante dele viu como ele havia morrido, exclamou: “Este homem era verdadeiramente o Filho de Deus!”.
40 Anɩn mmalasua mmie-mɔ kʋsʋ jijin mʋa yɛ̂ bɛ lɛ nɩan Zozi ɔ. Mmalasua sɔ'n-mɔ, Mali m'ɔ fi Magɩdala'n, Zʋakɩ m'ɔ tɩ Kutua'n nʋn Zozʋ anin Mali, ɔ nʋn Salome, bɛ wɔ bɛ́ nun bie.
40 Algumas mulheres observavam de longe. Entre elas estavam Maria Madalena, Maria, mãe de Tiago, o mais jovem, e de José, e Salomé.
41 Mɔ anɩn Zozi wɔ Galile'n, bɛ sili yɩ́ sʋ, bɛ sʋlɩ yɩ́. Mmalasua'n-mɔ mɔ anɩn bɛ jijin ɛbɛlɛ'n, mmie-mɔ dɔʋn kʋsʋ sili Zozi sʋ bɛ walɩ Zoluzalɛmʋn.
41 Eram seguidoras de Jesus e o haviam servido na Galileia. Também estavam ali muitas mulheres que foram com ele a Jerusalém.
42 Cɩan sɔ'n tɩ cɩan mɔ Zufʋ'n-mɔ fa bɔbʋa bɛ́ nwʋn bɛ sie ɔ. Afɩ alɩ́ɛ'n m'ɔ tɔtʋa yɩ́'n tɩ ɛnwʋnmɩan ele cɩan. Mɔ alɩ́ɛ'n 'kɔ yɩ́ nɔsʋba nun'n,
42 Tudo isso aconteceu na sexta-feira, o dia da preparação, antes do sábado. Ao entardecer,
43 Zozɛfʋ m'ɔ fi kulo mɔ bɛ fɛlɛ yɩ́ Alimate nɩn asʋ'n kɔ a. Bɛ́ mɔ bɛ di Izalayɛ mân nɩn anun ɛjɔlɛ'n, bɛ́ bie y'ɔ le yɩ́. Menian'n-mɔ fɛlɩ yɩ́ kpa. Yɩ́ kʋsʋ ɔ lɛ nwʋnndɛ Nyanmɩan Belemgbin Mân'n. Ɔ kɔ nyan anwʋnsɛlɛ ɔ kɔ hɔ Pilatɩ anwʋn ɛlɔ. Ɔ kɔ sɛlɛ yɩ́ kɛ ɔ fá Zozi fuin'n mán yɩ́.
43 José de Arimateia foi corajosamente a Pilatos e pediu o corpo de Jesus. (José era um membro respeitado do conselho dos líderes do povo e esperava a chegada do reino de Deus.)
44 Ɛjɔlɛ'n kɔ sin Pilatɩ anwʋn. Afɩ ɔ njʋnlɩn man kɛ Zozi kɔ wu ndɛ-ndɛ sʋa ɔ. Ɛhɩka ati, ɔ kɔ yɩ́ sʋanlan kɔ hɔ kɔ fɛlɛ nzalafʋ'n-mɔ kpain'n ɔ kɔ bisa yɩ́ sɛ Zozi wuli ndɛ sakpa a.
44 Surpreso com o fato de Jesus já estar morto, Pilatos chamou o oficial romano e perguntou se fazia muito tempo que ele havia morrido.
45 Mɔ nzalafʋ kpain'n walɩ hanlɩn helelɩ yɩ́ kɛ ɔ tɩ sɔ sakpa'n, ɔ kɔ man Zozɛfʋ atɩn kɛ ɔ fá yɩ́ fuin'n.
45 O oficial confirmou que Jesus estava morto, e Pilatos disse a José que podia levar o corpo.
46 Zozɛfʋ kɔ to kisaan. Ɔ kɔ yɩ Zozi fuin'n fi kʋlʋwa nɩn asʋ. Ɔ kɔ fa kisaan'n kɔ fʋfɔ yɩ́ nwʋn. Ɔ kɔ hɔ kɔ sie yɩ́ sɛka kʋn anun. Sɛka sɔ'n, bʋka m'ɔ tɩ ɛbʋta'n, nun yɛ̂ bɛ kotolɩ yɩ́ ɔ. Ɔ kɔ kunndo ɛbʋɛ kʋn kɔ nyin yɩ́ anʋan'n.
46 José comprou um lençol de linho, desceu o corpo de Jesus da cruz, envolveu-o no lençol e colocou-o num túmulo escavado na rocha. Então rolou uma grande pedra na entrada do túmulo.
47 Mali m'ɔ fi Magɩdala'n, ɔ nʋn Zozʋ anin Mali, bɛ nwunlin lɩka mɔ bɛ sielɩ Zozi'n.
47 Maria Madalena e Maria, mãe de José, viram onde o corpo de Jesus tinha sido sepultado.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 15, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.