2 Coríntios 2

Autaahaatɨhomɨ Pɨwɨha Gaaha Wanɨha (AGM) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Aihɨ nɨnɨ pɨwɨha apɨpaahɨ watɨpɨha waapɨhɨndɨ jɨhɨ napɨtɨ kasatohɨpatamataindɨ kasatisanɨhɨ amɨ sahunɨ nɨnunɨ nyamɨ maarɨho yaasatɨ nanyopɨsasɨndaihɨ kandapɨ nɨnɨ namatɨ usinjaatɨ ketɨ kuraanɨhɨ maipɨhandɨ samɨhatɨhɨ ahotisura namaaso. Isɨ sahɨ sawanaatɨ sandapɨ mmondaapo.
1 Por isso resolvi não entristecê-los com outra visita dolorosa.
2 Iyataatɨ amɨ nɨnɨ samɨ maarɨho omaŋɨtɨtɨhɨ netɨ nasopɨsasɨtɨ yaasɨhandɨ nasamisanɨhɨ sahɨ wɨndɨ maarɨmitisaihɨ amɨ nɨngi nisɨ maarɨho omaŋɨtɨtɨhɨ nepɨ nanɨpɨpaisaihɨ nɨnɨ maaritɨtandɨhiya Korindɨhiya usa bɨmimɨtaapo. Amɨ nehɨ sahɨhiso.
2 Pois, se eu lhes causar tristeza, quem me alegrará? Certamente não serão aqueles a quem entristeci.
3 Iyataatɨ amɨ sandɨ kandapɨ nɨnɨ gwɨnyaataatɨ ketɨ tɨtɨhɨ kuraanɨhɨ sangi jasondandɨ namaapɨtɨ nisɨ utɨpɨho jɨpatɨpaindɨ sapɨ aimɨ nusoaasataayo. Amɨ sahɨ samɨhatɨhɨ maipɨhandɨ ahotindɨhandapɨ japɨhɨ nepemaitɨwɨ amɨ sahɨ sawanaatɨ tɨtɨhematisaihapo. Amɨ nɨnɨ sangisenda napisanɨhura sahɨ nisɨ maarɨho yaasatɨ maarɨmitɨtɨhandɨ naninyawɨ nɨnɨ maaritɨtandɨ sahɨ nisɨ maarɨho nepɨ nanɨpɨpaitaatɨwo. Aisaihɨ nɨnɨ nisɨ utɨpɨhoaatɨhɨ aimɨ kasatohɨpatamatiyaatɨ nyahɨ nahatiyaanɨ sahunɨ nɨnunɨ maaritɨtɨhaawo.
3 Esse foi o motivo de eu ter escrito como o fiz, para que, quando eu for, não seja entristecido por aqueles que deveriam me alegrar. Sem dúvida, vocês sabem que minha alegria vem do fato de vocês estarem alegres.
4 Nɨnɨ sapɨ utɨpɨmo kɨmo sɨretɨ saindɨ jɨpatɨpiyohɨtɨmandɨ apaapɨmaahe nisɨ amɨtɨha nanopɨsasɨnatɨ waatɨ mɨtaahɨ pɨhɨndɨ gwɨnyaatɨ amɨ nisɨ maarɨho notɨ nasanisatɨ yaasatɨ nanɨtɨmasɨhɨ amɨ nɨnɨ gwɨtɨmetaatɨ kutipatɨ katisatɨ jɨpatɨpiyataayo. Iyataatɨ nɨnɨ sangisɨ apɨpaahɨ aungwohandɨ nisɨ maarɨho nasanyohɨtɨhandɨ sahɨ mmondaatɨwɨ jɨpatɨpiyataayo. Amɨ nɨnɨ samɨ maarɨho omaŋɨtɨtɨhɨ netɨ sangisɨ yaasɨhandɨ nasopɨsasisanɨhɨ mandɨropatɨwɨ isetɨtaatɨwɨmaahe. Owetise.
4 Escrevi aquela carta com grande angústia, com o coração aflito e muitas lágrimas. Minha intenção não era entristecê-los, mas mostrar-lhes quanto amo vocês.
5 Iyataatɨ amɨ utaaso so nisunɨ samunɨ maarɨho netɨ nanyopɨsasatɨ yaasɨhandɨ nanyamiso nyahɨ nahatiyaanangi kanyisataise. Iyataatɨ amɨ ko pɨwɨha katatɨ tɨmanatɨ kaindɨndɨ sahɨ nahatiyaatangi wamwaaŋɨ wamwaaŋɨ nasetaise. Amɨ nɨnɨ sandɨ ko kaindɨhandɨ wamwaaŋɨ wamwaaŋɨ sangi nasetaise tohɨtɨmandɨ apaapɨmaato kandapɨ pɨwɨha aimɨ nɨnɨ katoha sɨkaatihɨto. Aihɨ amɨ nɨnɨ kaamɨ tiwatɨhaatɨ naimaatɨ wa japɨhɨ katɨtandɨ pondihɨto.
5 Não exagero quando digo que o homem que causou tantos problemas magoou não somente a mim, mas, até certo ponto, a todos vocês.
6 Iyataatɨ koaisɨ tɨtɨhepumwaitaatɨwɨ ko maipɨhandɨ kaindɨhandapɨ wihoaaŋɨ aimɨ nunyawɨ sandɨ ipotɨhura kɨnyɨ wɨndɨ kamaatɨpɨ kamaime undohɨtɨndɨ gaatihɨto. Aihɨ ko maipɨhandɨ kaisɨho namatɨ wanɨ aimɨ nepemaitataise.
6 A maioria de vocês se opôs a ele, e isso já foi castigo suficiente.
7 Isɨ wanɨ sahɨ ko maipɨhandɨ kaindɨhandapɨ nanɨpimatɨwɨ komɨ maipɨhandɨ kandɨnɨhɨ nepumapɨ japɨhɨ numwaapɨ koai sahɨ andɨtɨwipɨse. Amɨ sahɨ komɨ maipɨhandɨ nepumaamasaihɨ kandapɨ ko pɨhɨtatɨ waatɨ maarɨho asɨpiyatɨ gwɨnyaatoanda wiwa daahɨ konɨhɨ nopɨsasɨndaiso.
7 Agora, porém, é hora de perdoá-lo e confortá-lo; do contrário, pode acontecer de ele ser vencido pela tristeza excessiva.
8 Amɨ sandɨ kandapɨ nɨnɨ sangisɨ tarɨwɨsatɨtɨ sahɨ auta koai nunjawɨ maarɨho nunyawɨse satataato.
8 Peço, portanto, que reafirmem seu amor por ele.
9 Amɨ jɨhɨ nɨnɨ sangisɨ sasatɨtɨ koaisɨ sahɨ waatɨ waatɨ watɨpɨtɨwɨ pɨwɨha kaundɨwɨse satohɨtɨndɨ nɨnɨ kasatohɨpɨpa kapa sahɨ atiwɨ kiyowondɨ mmondandɨ pɨwɨha sapɨ aimɨ jɨpatɨpiyo.
9 Eu lhes escrevi daquela forma para testá-los e ver se seguiriam todas as minhas instruções.
10 Amɨ sahɨ utaaho womɨ maipɨhandɨ nepumawaawaahɨ amɨ nɨngisangi maasɨ tɨmaamaitɨtɨ komɨ maipɨhandɨ nemwataayo. Iyataatɨ utaaso so nɨngisɨ maipɨhandɨ kanisoai komɨ kaindɨhandɨ awaindɨhandɨmetihɨhandɨ kandɨ ko maipɨhandɨ nɨngi kanindɨhandɨ nemwataayo. Sahɨ nepɨ japɨhɨ tɨmaamaitɨwɨ itatamanɨndaatɨwɨ gwɨnyaataatɨ utaasomɨ maipɨhandɨ nemwataayo. Sandɨ nɨnɨ akɨtɨnɨhɨ tɨtɨhɨ kiyataayo.
10 Se vocês perdoam esse homem, eu também o perdoo. E, quando eu perdoo o que precisa ser perdoado, faço-o na presença de Cristo, em favor de vocês,
11 Iyataatɨ sandɨ nyangi nanyoaipasɨtɨndɨ wiwa Bwaasɨrɨhɨrɨ netɨ awaindematɨ daahɨ nanyopɨsasatɨ nyamɨ tɨmaamaitohɨtɨhandɨ netɨ nanyɨsɨpaitaihe. Isɨ amɨ nyahɨ Bwaasɨrɨhɨrɨ kaiwaiwa mmonaahiyaanisɨ nyahɨ Kɨri wɨndɨ nehɨ maawinjaatɨ amɨ wɨndɨ namaawupwaitɨhaawo.
11 para que Satanás não tenha vantagem sobre nós, pois conhecemos seus planos malignos.
12 Iyataatɨ wanɨ pɨwɨha nehɨ kai wa nɨnɨ katɨtandiyo: Nɨnɨ Kɨraisihopɨha pɨwɨha gaaha wanɨha ausaitandɨ aunahɨpatɨ Tɨroaasihanda notaayo. Saindɨ niyonɨhɨ amɨ Awaisɨho nɨnɨ komɨ pɨwɨha kapɨhɨ isɨhiyai kandunjɨtandɨ daihɨra netɨ daanuwatɨ tɨtɨhenɨmataise.
12 Quando cheguei à cidade de Trôade para anunciar as boas-novas de Cristo, o Senhor me abriu uma porta de oportunidade.
13 Saindɨ kaindunjɨtandɨ daihɨra nutatɨ japwaatataahandɨ kandɨ sapɨhɨ nisɨ naisoho Taitusihoai pɨwɨha sapɨha isɨsihoai woaisɨ nɨnɨ mausonataatɨ amɨ kandapɨ nisɨ maarɨho wɨndɨ yatɨhɨmaanitise. Amɨ sandɨ nɨnɨ sapɨ pɨhɨndɨ gwɨnyaataate. Aihɨ amɨ sapɨhɨ nehɨ masɨhonjɨ isɨhiyaisatɨ bimambɨtɨ kiyai numwasi gaasɨ bimaawise undɨtɨmapɨ yapɨpatɨ pɨropinjɨhandɨ Masetoniyaahandaahapɨ notaayo. Iyataatɨ nɨnɨ Taitusihopɨ daapɨ notaayo.
13 Contudo, não tive paz em meu espírito, pois meu querido irmão Tito ainda não havia chegado com notícias de vocês. Assim, despedi-me dos irmãos dali e fui à Macedônia para procurá-lo.
14 Iyataahandɨ kandɨ wanɨ nɨnɨ Autaahaatɨhoai kɨnyɨ gaahoŋe undɨtɨ mepɨ autaahemwataayo amɨ nyahɨ komɨ pɨwɨha nesi daayaatɨ ausaawa kataunjohiyɨhiyaanɨnɨ Kɨraisihoaisaatɨ tɨmaamaitohɨtɨhandɨ Autaahaatɨho nasisoaarɨ netɨ andɨtinyaisɨhɨ amɨ kahapaamapɨpa nyahɨ komɨ otɨpɨpatɨ kawitɨhaahɨra netɨ nanyisapusɨwaiwai nyahɨ newaatɨ tiwa ipɨhatisawaamɨhaayo. Nyahimata tiwa ipɨhatisotɨmandɨ siyaatɨ nyahɨ tiworisai tiwa ipɨhatisaatɨ isɨhiyai numwaasi nasohiyɨhiya kɨmiye undɨwɨ nasoaanɨwɨ aunɨhiyohɨpatamatiyaatɨ isɨhiyai nunjɨhaayo. Iyataatɨ Autaahaatɨho nyangisɨ nahataapɨpɨhɨ netɨ natanyoaasihɨ isɨhiyaisɨ komɨ pɨwɨha nyahɨ katawaunjɨhaayo. Katawaunjonɨhɨ kɨretapɨ isɨhiya Autaahaatɨhopɨ mmonɨwɨ gɨwunyaawaayopo. Iyataatɨ komɨ pɨwɨha nyahɨ isɨhiyaisɨ katawaunjohɨha sa wapa apɨpaahɨ gaahapa waamainjotɨhapaamatiyatɨ noaipatɨ isɨhiyaamɨhatɨhɨ ahondaise. Ahotihɨ amɨ isɨhiya nahataapɨpɨhiya Kɨraisihopɨ mmonɨwɨ gɨwunyaawaayopo.
14 Mas graças a Deus, que, em Cristo, sempre nos conduz triunfantemente. Agora, por nosso intermédio, ele espalha o conhecimento de Cristo por toda parte, como um doce perfume.
15 Amɨ siyatɨ wapa waatɨ waamainjotɨhapa nahataapɨpɨhɨ notɨ ahotipatamatiyaatɨ Kɨraisihopɨ pɨwɨha nyahɨ nesi nahataapɨpɨhɨ isɨhiyai Kɨraisihopɨ gɨwunyaahauhɨ Autaahaatɨho taatɨ japɨhɨ numwaasawɨhiyaamunɨ amɨ Kɨraisihopɨ gɨmaawunyaahauhɨ Autaahaatɨho namumwaasawɨhiyaamɨ otɨhatɨhɨ isapɨpa kwɨtaahomatiyaatɨ tɨwɨhaawaatɨ isɨhiyaisɨ katawaunjɨhaayo. Katawaunjonɨhɨ amɨ kandapɨ Autaahaatɨho nyapɨ maaritataise.
15 Somos o aroma de Cristo que se eleva até Deus. Mas esse aroma é percebido de forma diferente por aqueles que estão sendo salvos e por aqueles que estão perecendo.
16 Iyataatɨ amɨ isɨhiya Kɨraisihopɨ pɨwɨha nyahɨ isɨhiyai katawaunjohɨha atɨhomiwɨ nemahohiyɨhiyai Autaahaatɨho saundatɨ sahɨ nɨngisawɨ wɨndɨ asɨtimatɨwɨ bɨmimɨtaapo undɨtaise. Kiyaisɨ Autaahaatɨho saundɨtandɨhiyaasɨ nyahɨ pɨwɨha Kɨraisihopɨ katawaunjohɨha kiyaamɨ maarɨhoaatɨhɨ itapɨpaamɨ andɨhɨramataiwɨha newaayopo. Iyataatɨ amɨ isɨhiya nyamɨ pɨwɨha atiwɨ nepemaitɨwɨ nehauhɨ Autaahaatɨho taatɨ japɨhɨ numwaasawɨhiyaisaahɨ Autaahaatɨho sahɨ nɨngisawɨ asɨtimatɨtaatɨwɨhandɨ nepɨ bimɨtaapo undataase. Saundisawɨhiya nyamɨ pɨwɨha kiyaamɨ maarɨhoaatɨhɨ wapa apɨpaahɨ gaahapa jɨpiyatɨ waamainjotɨhapaamatiyatɨ kurɨmwɨnatɨ nusoaipasɨhɨ atiwɨ mmonɨwɨ newaayopo. Isɨ amɨ isɨhiya diyaanɨhɨ nehɨ sawana nga pɨwa sa katɨwunjɨtaapo? Isɨhiya sawanaamɨ andɨtata nga satɨ otɨpitɨ wɨndɨ kamaitaapo.
16 Para os que estão perecendo, somos cheiro terrível de morte e condenação. Mas, para os que estão sendo salvos, somos perfume que dá vida. E quem está à altura de uma tarefa como essa?
17 Amɨ nɨnɨhɨ nga satɨ otɨpitɨ kaito amɨ nɨnɨhɨ isɨhiya usa taahiyɨhiya samɨhatɨhɨ sahɨ usohauhɨ bindawa Kɨraisihopɨ nyahɨ pɨwɨha kataunjisaihɨ isɨhiya atitaatɨwɨ nawɨho awaisɨho nanyamɨto tɨwɨ isɨhiyai katɨwunjohiyɨhiyaamataindɨhonɨnɨmaahe. Owe. Nɨnɨ saindɨ wɨndɨ kaindɨhonɨnɨmaahe. Nɨnɨ Kɨraisihomɨ otɨpɨpatɨhonɨnisɨ komɨ otɨpɨpatɨhiyaamɨhɨrɨ kɨretɨ japepihɨrɨtɨ Autaahaatɨho ninjatihɨ amɨ ko sawaho pɨwɨha naninyatɨ natanoaasisɨha akɨtɨnɨhɨ kaindunjataayo.
17 Não somos como muitos que fazem da palavra de Deus um artigo de comércio. Pregamos a palavra de Deus com sinceridade e com a autoridade de Cristo, sabendo que Deus nos observa.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.