Mateus 21
Nǝkukuǝ Ikinan (TNK) vs NTLH
1 Irəha həuvən ipaka tɨ Jerusalem, mhəier pen ia Təkuər Olif ia kwopun nəha ipaka tɨ rukwənu Petfas, nənə Iesu rərhi pen iərmama kəru səvənhi,
1 Quando Jesus e os discípulos estavam chegando a Jerusalém, pararam no povoado de Betfagé, que fica perto do monte das Oliveiras. Dali Jesus enviou dois discípulos na frente,
2 mɨni pen tɨ nirau i mə, “Kɨmirau tirouevən fwe ia rukwənu nəha samarəti pen i. Nəpɨn tirouapirapw fwe ikɨn, tirouətə toɡki riti kɨnəkwi tərini irau tɨni. Tiroufi raka nari ia nirau, rouəsɨɡi irau, rouvehe tukw iou.
2 com a seguinte ordem:
3 Trɨni mɨnuə iərmama riti rəres kɨmirau mə iroufi raka nari irə tɨ nəfe, tirouni mə ‘Iərɨmənu səkɨtaha raməres toɡki mi i, mətə trɨpkəpwəmwɨs mhə trərhi pehe mwi irau.’”
3 Se alguém falar alguma coisa, digam que o Mestre precisa deles. Assim deixarão vocês trazerem logo os animais.
4 Nəri nəha rier pehe iamɨnhi irə mə nəɡkiariien səvəi Profet Aesea truvehe mukuə. In rɨməni mə,
4 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito:
5 “Kɨmiaha tihəni pen tɨ nəkur Saeon mə,
5 “Digam ao povo de Jerusalém: Agora o seu rei está chegando. Ele é humilde e está montado num jumento e num jumentinho, filho de jumenta.”
6 Iərmama mi nəha səvəi Iesu krouevən, rauo nəfe in rɨməni pen tɨ nirau i.
6 Então os discípulos foram e fizeram o que Jesus havia mandado.
7 Krouəsɨɡi toɡki nəha irau tɨni, rouəsɨɡi rouvehe, rouəpənə pen karkahu əpwəmwɨs mi səvənrau ia təkutai toɡki mi nəha, nənə Iesu rəkure irə.
7 Levaram a jumenta e o jumentinho, jogaram as suas capas sobre eles, e Jesus montou.
8 Nərmama həpɨk həpənə pen karkahu əpwəmwɨs me səvənraha ia suatuk. Nərmama nepwɨn mwi hərai nɨmwai nei me, mhəpənə pen ia suatuk.
8 Da grande multidão que ia com eles, alguns estendiam as suas capas no chão, e outros espalhavam no chão ramos que tinham cortado das árvores.
9 Nərmama səməme kamhəkupwən mɨne səməme kamhəkurirə ia Iesu kamhəkwein əpwəmwɨs, mamhəni mə,
9 Tanto os que iam na frente como os que vinham atrás começaram a gritar: — Que Deus abençoe aquele que vem em nome do Senhor! Hosana a Deus nas alturas do céu!
10 Nəpɨn Iesu ruvnimwə ia Jerusalem, nərmama pam ia taon nəha kamhəni nəɡkiariien me rɨpɨk, mamhəres mə, “Nəfe nəha iərmama?”
10 Quando Jesus entrou em Jerusalém, toda a cidade ficou agitada, e o povo perguntava: — Quem é ele?
11 Mɨreɡi nərmama səməme kamhəkurirə in həni mə, “In i profet nəha nəɡhɨn nə Iesu. Ruku pen fwe Nasaret ia tənə Kalili.”
11 A multidão respondia: — Este é o
12 Nənə Iesu revən ia nimwə səvəi Kumwesən, mɨnaməkoui irapw nərmama səməme kamhəmri pen nəmri nari ia narimnari me mɨne səməme kamhəuvehi nəmri narimnari me. Rəvsini tepol me səvəi nərmama kamhəvriwei mane me. Rəvsini jea me səvəi nərmama səməme kauvehi nəmri menu me tɨ nirəha.
12 Jesus entrou no pátio do Templo e expulsou todos os que compravam e vendiam naquele lugar. Derrubou as mesas dos que trocavam dinheiro e as cadeiras dos que vendiam pombas.
13 In rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Kɨmərai pen ia Nəkukuə Ikinan mə, ‘Tukani nimwə səiou mə nimwəfwaki,’ mətə kɨmiaha hiəno ruvəuvehe kwopun sə rakres me kamhərkwafə ikɨn.”
13 Ele lhes disse:
14 Ia nəpɨn nəha nərmama səməme nənimenraha rɨfwə mɨne səməme nɨsunraha rərfe həuvehe tɨ Iesu ia nimwə səvəi Kumwesən, nənə in ro irəha həuvehe mhəsanɨn.
14 Cegos e coxos iam encontrar Jesus no pátio do Templo, e ele os curava.
15 Mətə pris asori me mɨne nahatən me səvəi Loa rerɨnraha rɨpkaɡien mhə ia narimnari amasan me sə in ramo. Irəha həreɡi mwi mə nəkwərhakwərha me ia nimwə səvəi Kumwesən kamhəkwein əpwəmwɨs mə, “Səɡnəɡɨni iəmə i ruku pen ia kwənəkwus səvəi Kiɡ Tevɨt!” Irəha hətoni niemaha rəpi irəha.
15 Os chefes dos sacerdotes e os mestres da Lei ficaram zangados quando viram as coisas maravilhosas que ele fazia e ouviram as crianças gritando no pátio do Templo: —
16 Nənə həni pen tɨ Iesu i mə, “Ikreɡi nəɡkiariien nəha kamhəni?”
16 E eles disseram a Jesus: — Você está ouvindo o que estão dizendo? Jesus respondeu:
17 Nənə Iesu rəpwəh irəha, mier ia Jerusalem, mevən fwe Petani, mapri ikɨn.
17 Então Jesus os deixou, saiu da cidade e foi para o povoado de Betânia. E passou a noite ali.
18 Kɨni rakwakwi irə, ia nəpnəpɨn Iesu rɨrərɨɡ mamevən mwi fwe Jerusalem mɨreɡi nukumhə rɨnahi.
18 No dia seguinte, quando estava voltando para a cidade, Jesus teve fome.
19 Nənə in rəti pen mətoni niemɨs riti ramərer ia nɨkare suatuk. Revən ipaka tukwe mətə nɨmwan me a. Nukwan riwən. Ro pen in rəɡkiari ia nei nə mɨni mə, “Tikəpwəh mwi nukuəien ia nəpɨn riti.” Nənə təkwtəkwuni a niemɨs nə ruvehe maukei.
19 Ele viu uma figueira na beira da estrada e foi até lá, mas não encontrou nada; só folhas. Aí disse para a figueira: E na mesma hora a figueira secou.
20 Nəpɨn nərmama me səvənhi hətoni, hərkərinari, mhəni mə, “Niemɨs nəha rəfɨmhiə akwauakw iamɨnhi irə?”
20 Os discípulos viram isso, ficaram muito admirados e disseram: — Como a figueira secou depressa!
21 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Iakani nɨpərhienien tukumiaha i trɨni mɨnuə kɨmiaha hiahatətə pərhien ia Kumwesən, mhəpwəh nəmkiəmkiien, hiəukurən noien rəmwhen iakɨno ia niemɨs i. Mətə rɨpko mhə in əpa i. Trɨni mɨnuə kɨmiaha hiəni pen tɨ təkuər i mə, ‘Təkuər i, tiko mier mivə pen fwe ia təsi,’ nənə təkuər nəha tro nəkwamiaha.
21 Então Jesus disse:
22 Trɨni mɨnuə kɨmiaha hiahatətə pərhien ia Kumwesən, nəfe nəɡhɨn tihəfwaki mhəres i, tihəuvehi.”
22 Se crerem, receberão tudo o que pedirem em oração.
23 Iesu revən ia nimwə səvəi Kumwesən, mamahatən nərmama me. Nənə pris asori me mɨne nəmə asori me səvəi nəkur Isrel həuvehe tukwe, mhəni mə, “Ikamo narimnari me i ia nəkwai sin, uə sin rəseni ik mə tiko narimnari me i?”
23 Jesus chegou ao Templo, e, quando já estava ensinando, alguns chefes dos sacerdotes e alguns líderes judeus chegaram perto dele e perguntaram: — Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu essa autoridade?
24 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Iou mwi takəres kɨmiaha nəresien riti. Trɨni mɨnuə hiəni atukwatukw tukw iou i, takɨni pehe tukumiaha i mə iakamo narimnari me i ia nəkwai sin.
24 Jesus respondeu:
25 Fwe kupwən, sin rərhi pehe Jon mə tro paptaes ia nərmama, Kumwesən uə iərmama riti?”
25 Respondam: quem deu autoridade a João para batizar? Foi Deus ou foram pessoas? Aí eles começaram a dizer uns aos outros: — Se dissermos que foi Deus, ele vai perguntar: “Então por que vocês não creram em João?”
26 Mətə ko səni mə iərmama riti rərhi pehe Jon uə?” Mətə irəha həhekɨr nɨniien iamɨnhi, tɨ nəri nə mə nərmama me həni nɨpərhienien ia Jon mə in profet pərhien riti.
26 Mas, se dissermos que foram pessoas, temos medo do que o povo pode fazer, pois todos acham que João era profeta .
27 Ro pen həni pen tɨ Iesu i mə, “Kɨmaha iahəreirei.”
27 Por isso responderam: — Não sabemos.
28 Nənə Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Kɨmiaha hiaməfətərɨɡ irə? Iərmama riti tɨni kəru. Nəpɨn riti revən mɨni pen tɨ nəmritaik səvənhi mə, ‘Nərɨk. Ipwet tikevən məmhu ia nəmhien səkrau.’
28 Jesus continuou:
29 Mɨreɡi rɨni mə, ‘Iakəpwəh.’ Mətə kurirə irə rərari ia nətərɨɡien səvənhi, mevən.
29 — Ele respondeu: “Eu não quero ir.” Mas depois mudou de ideia e foi.
30 Nənə tata səvənhi revən tɨ piəvni mɨni pen nəɡkiariien kuatia.
30 — O pai foi e deu ao outro filho a mesma ordem. E este disse: “Sim, senhor.” Mas depois não foi.
31 Sə pəku ia nirau ro nəkwai tata səvənhi?”
31 — Qual deles fez o que o pai queria? — perguntou Jesus. E eles responderam: — O filho mais velho. Então Jesus disse a eles:
32 Iakɨni iamɨnhi irə tɨ nəri nə mə Jon Paptaes rɨməuvehe tukumiaha mahatən suatuk atukwatukw sə tihesi pen, nənə kɨmiaha hiəpwəh nɨniien nɨpərhienien irə. Mətə nərmama səməme kamərəku pen takis mɨnraha mɨne nɨpran me səvəi suatuk həməni nɨpərhienien irə. Kurirə irə hiətoni, mətə hiəpwəh nɨrərɨɡien ia noien ərəha səkɨmiaha, mamhəni ihi neikuəien irə.”
32 Pois João Batista veio para mostrar a vocês o caminho certo, e vocês não creram nele; mas os cobradores de impostos e as prostitutas creram. Porém, mesmo tendo visto isso, vocês não se arrependeram e não creram nele.
33 Nɨmei Krep|alt="Vineyard" src="LB00103B.TIF" size="col" loc="Mat 21:33" copy="Horace Knowles" ref="Mat 21:33" “Kɨmiaha tihətərɨɡ iou pwəh iakɨni irapw nusipekɨnien riti mwi. Iəmə asori riti rəpwei nəkwus nəha krep ia nəmhien səvənhi, mukurei pen nəpai rukurau kurau irə, muəsi kəpwier mo nəkwan sə tukeivə testesi tɨpwei krep ikɨn tɨ nuvehiien nɨsen, mo mwi nəpai rəpwəmwɨs mutə tukətui tɨ krep ikɨn. Nəpɨn ro sampam irə, rəseni nərmama nepwɨn həuvehe mhətui tɨ nɨmei krep səvənhi. Irəha tuhəmhu ikɨn, mhesi kwənkwai krep, mhəuai, mhəuvei pen nɨpərɨn m iəmə asori. Iəmə asori rəmri pen nɨmei krep səvənhi ia rəɡɨnraha, mier, mevən ia tənə əpə iti.
33 Jesus disse:
34 Nəpɨn kwənkwai krep rɨmruə, iəmə asori rərhi pen nərmama me nepwɨn səməme kamho tukwini nari min həuvən mhətə nəmə hamətui tɨ nɨmei krep səvənhi. In rokeikei mə tuhəuvei pen kwənkwai krep me nepwɨn mɨnraha.
34 Quando chegou o tempo da colheita, o dono mandou alguns empregados a fim de receber a parte dele.
35 Mətə nəmə kamhətui tɨ krep həkwtəmhiri iotukwininari me səvənhi, mhəuəsi riti, mhousi əpune riti, nənə mhəkwi riti ia kəruəterei.
35 Mas os lavradores agarraram os empregados, bateram num, assassinaram outro e mataram ainda outro a pedradas.
36 Iəmə asori rərari, mərhi pen mwi nərmama nepwɨn mwi kamho tukwini nari min həuvən. Nənə nəmə kamhətui tɨ krep ho mwi nari kuatia ia nirəha.
36 Aí o dono mandou mais empregados do que da primeira vez. E os lavradores fizeram a mesma coisa.
37 Sampam iəmə asori rərhi pen tɨni, mɨni mə, ‘Irəha tuhəsiai nərɨk.’
37 Depois de tudo isso, ele mandou o seu próprio filho, pensando: “O meu filho eles vão respeitar.”
38 Mətə nəpɨn nəmə kamhətui tɨ krep hətoni tɨni iəmə asori, həni pen tɨ nirəha me i mə, ‘Kwa tɨni iəmə asori nəha. Nəpɨn tata səvənhi tremhə, nɨmei krep i ruvehe mo səvənhi. Həuvehe, pwəh sousi əpune nənə nɨmei krep səvənhi truvehe mo səkɨtaha i.’
38 Mas, quando os lavradores viram o filho, disseram uns aos outros: “Este é o filho do dono; ele vai herdar a plantação. Vamos matá-lo, e a plantação será nossa.”
39 Nənə irəha həkwtəmhiri, mhousi əpune, mhərarki irapw ia taniruə.
39 — Então agarraram o filho, e o jogaram para fora da plantação, e o mataram.
40 Ro iamɨnhi irə nəpɨn iəmə asori səvəi nɨmei krep truvehe, tro nəfe ia nəmə hamətui tɨ nɨmei krep səvənhi?”
40 Aí Jesus perguntou:
41 Mɨreɡi nəmə asori me həni pen tɨ Iesu i mə, “In trousi əpune nəmə ərəha me nəha ia noien riti rərəha anan, məseni nərməpə me həuvehe mhətui tɨ nɨmei krep səvənhi. Irəha tuhesi kwənkwai krep ia nəpɨn atukwatukw səvənhi, mhəuai, mhəuvei pen nɨpərɨn min.”
41 Eles responderam: — Com certeza ele vai matar aqueles lavradores maus e vai arrendar a plantação a outros. E estes lhe darão a parte da colheita no tempo certo.
42 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Rosi kɨmiaha hiəpkəvsini raka mhə nəɡkiariien i ia Nəkukuə Ikinan rɨni mə,
42 Jesus então perguntou:
43 Ro pen iakani pehe tukumiaha i mə nɨtətə sə Kumwesən ramərɨmənu irə raməmak ia rəɡɨmiaha, tukamevən kuvehi raka tukumiaha kuvei pen m nərmama nepwɨn səməme tuhəukuə kwənkwan me.
43 E Jesus terminou:
44 Iərmama sə trɨmwei pen ia kəruəterei nəha, nɨkəkrin me trərkwəpɨrərkwəpɨr. Trɨni mɨnuə kəruəterei nəha rɨmwei pen ia iərmama riti, iərmama nəha trɨpwarɨspwarɨs.”
44 Quem cair em cima dessa pedra ficará em pedaços. E, se a pedra cair sobre alguém, essa pessoa vai virar pó.
45 Nəpɨn pris asori me mɨne Farisi me həreɡi nusipekɨnien me nəha Iesu rani, həukurən mə raməɡkiari ia nirəha.
45 Os chefes dos sacerdotes e os fariseus ouviram as parábolas que Jesus contou e sabiam que ele estava falando a respeito deles.
46 Hokeikei mə tuhəkwtəmhiri in, mətə hənhekɨr nərmama me tɨ nəri nə mə irəha kamhəni mə in profet pərhien riti.
46 Por isso queriam prendê-lo, mas tinham medo da multidão porque o povo achava que Jesus era profeta .
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.