Lucas 22
Nǝkukuǝ Ikinan (TNK) vs NTLH
1 Nəveɡɨnien asori nəha nəkur Isrel kamhani bred sə yis riwən irə ruvəuvehe ipaka. Nəveɡɨnien asori nəha nəɡhɨn nə Pasova.
1 Faltava pouco tempo para a Festa dos Pães sem Fermento , chamada Páscoa .
2 Pris asori me mɨne nahatən me səvəi Loa kamhətui suatuk riti mə tuhəuvən afafa mhousi əpune Iesu tɨ nəri nə mə kamhhekɨr nərmama.
2 Os chefes dos sacerdotes e os mestres da Lei procuravam um jeito para matar Jesus em segredo porque tinham medo do povo.
3 Ia nəpɨn nəha Setan ruvnimwə ia reri Jutas, iəmə nəha kani mwi in mə Iskariot, in riti ia nərmama me twelef səvəi Iesu.
3 Então Satanás entrou em Judas, chamado Iscariotes, que era um dos doze discípulos.
4 Nənə Jutas rəpwəh irəha mevən tɨ pris asori me mɨne nəmə asori me səvəi naruaɡən me sə kamhətui tɨ nimwə səvəi Kumwesən, məɡkiari mɨnraha mɨni mə rukurən nətuiien suatuk riti tɨ nuvei penien Iesu ia rəɡɨnraha.
4 Judas foi falar com os chefes dos sacerdotes e com os oficiais da guarda do Templo para combinar a maneira como ele ia lhes entregar Jesus.
5 Nəpɨn irəha həreɡi, rerɨnraha raɡien. Həni sɨmwɨn mə tuhəuvei pen mane min.
5 Eles ficaram muito contentes e prometeram dar dinheiro a ele.
6 Ro pen Jutas rəseni, nənə mɨnamətui nəpɨn riti nərmama həiwən irə mə truvei pen Iesu ia rəɡɨnraha.
6 Judas aceitou e começou a procurar uma oportunidade para entregar Jesus a eles, sem que o povo ficasse sabendo.
7 Nəveɡɨnien asori nəha nəkur Isrel kamhani bred sə yis riwən irə ruvəuvehe. Ia nəpɨn nəha kamhousi əpune kwəti sipsip me səvəi Pasova.
7 Chegou o dia da Festa dos Pães sem Fermento , dia em que os judeus matavam carneirinhos para comemorar a Páscoa .
8 Ro pen Iesu rərhi pen Pita mɨne Jon, mɨni mə, “Rouevən, rouəpnəpenə ia nəveɡɨnien səvəi Pasova sənətaha, pwəh sani.”
8 Então Jesus deu a Pedro e a João a seguinte ordem:
9 Mɨreɡi krouni pen tukwe in mə, “Ikokeikei mə kɨmrau trouəpnəpenə irə pəku?”
9 Eles perguntaram: — Onde o senhor quer que a gente prepare o jantar?
10 Mɨreɡi in rɨni pen tɨ nirau i mə, “Roureɡi ro. Nəpɨn kɨmirau tirouier pen fwe ia taon, iərman riti trəpi raka kɨmirau ia suatuk, mauvehi tɨkinari riti nui rukuər irə. Iroukurirə pen in rouuvnimwə ia nimwə nəha in truvnimwə irə,
10 Jesus respondeu:
11 nənə rouni pen tɨ iəmə asori səvəi nimwə nəha mə, ‘Iahatən səkɨtaha rani pehe tukw ik i mə nimwə əfo nəha tahani pəri nəveɡɨnien səvəi Pasova kɨmaha səiou me nərmama me ikɨn?’
11 e digam ao dono dela: “O Mestre mandou perguntar a você onde fica a sala em que ele e os seus discípulos vão comer o jantar da Páscoa.”
12 Nənə in triri kɨmirau mevən fwe irənhə ia nimwə nəha mahatən rum asori riti. Narimnari me pam hənəmak raka fwe ikɨn. Ia rum nəha kɨmirau tirouəpnəpenə tukutaha.”
12 Então ele mostrará a vocês uma grande sala mobiliada, no andar de cima. Preparem ali o jantar.
13 Nənə irau krouevən rouətə narimnari me pam rosi Iesu rɨməni pen tɨ nirau i. Nənə krouəpnəpenə ia nəveɡɨnien səvəi Pasova.
13 Os dois discípulos foram até a cidade e encontraram tudo como Jesus tinha dito. Então prepararam o jantar da Páscoa.
14 Nəpɨn səvəi nəniien nari ruvəuvehe. Iesu rəkure ia kwopun kaməni nari ikɨn irəha aposol me səvənhi.
14 Quando chegou a hora, Jesus sentou-se à mesa com os apóstolos
15 Ia nəpɨn nəha in rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Iakɨnokeikei pɨk mə kurirə ko nəmisəien miou, takukupwən məni nəveɡɨnien i səvəi Pasova kɨtaha m kɨmiaha.
15 e lhes disse:
16 Iakani pehe tukumiaha i iou tapkəni mhə mwi nəveɡɨnien səvəi Pasova meste nɨpwrai nəveɡɨnien i truvehe mukuə ia nɨtətə sə Kumwesən ramərɨmənu irə.”
16 Pois eu digo a vocês que nunca comerei este jantar até que eu coma o verdadeiro jantar que haverá no
17 Nənə Iesu ruvehi kap waen, məfwaki mɨni vivi Kumwesən tukwe, nənə mɨni mə, “Kɨmiaha pam tuhəuvehi nəri, mhənɨmwi.
17 Então Jesus pegou o cálice de vinho, deu graças a Deus e disse:
18 Iakani pehe tukumiaha i ipwet mɨne mamevən tapkənɨmwi mhə mwi waen meste nɨtətə sə Kumwesən ramərɨmənu irə truvehe.”
18 Pois eu afirmo a vocês que nunca mais beberei deste vinho até que chegue o Reino de Deus.
19 Kurirə irə in ruvehi bred, məfwaki mɨni vivi Kumwesən tukwe, nənə məkwsen, muvei pen mɨnraha, mɨni mə, “In i nɨpwrak sə takuvei pen tukumiaha. Kɨmiaha tihaməkeikei mamho iamɨnhi irə mə rerɨmiaha ramrhi iou.”
19 Depois pegou o pão e deu graças a Deus. Em seguida partiu o pão e o deu aos apóstolos, dizendo:
20 Rəmwhen a mwi nəpɨn irəha hənani raka nari, Iesu ruvehi kap waen, mɨni mə, “Kap i in i nəɡkiariien vi səvəi Kumwesən. Nɨtek sə traiu tukumiaha trərihi tərini əknekɨn nəɡkiariien nəha.
20 Depois do jantar, do mesmo modo deu a eles o cálice de vinho, dizendo:
21 Mətə həreɡi ro. Iərmama sə truvei pen iou ia rəɡi nərmama səməme kamhəmwəki iou raməkure kɨmrau min.
21 Mas vejam: o traidor está aqui sentado comigo à mesa!
22 Iou, Iəməti Iərmama, takaməkeikei memhə rəmwhen kɨmərfi mə tuko ia nirak, mətə trərəha anan tɨ iərmama sə truvei pen iou ia rəɡi nərmama səməme kamhəmwəki iou.”
22 Pois o
23 Nəpɨn Iesu rɨni nəɡkiariien nəha, irəha hənaməres irəha me i mə sin nəha ia nirəha tro iamɨnha irə mɨne.
23 Então os apóstolos começaram a perguntar uns aos outros quem seria o traidor.
24 Ia nəpɨn nəha nərmama me səvəi Iesu hənaməvisə mɨnraha me, mamhəres irəha me i mə sin ia nirəha in rasori.
24 Os apóstolos tiveram uma forte discussão sobre qual deles deveria ser considerado o mais importante.
25 Nənə Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Kiɡ me səvəi nərmama me rɨpko mhə irəha nəkur Isrel kamhərɨmənu ia nirəha. Səməme hasori ia nirəha kani irəha mə Nərmama səvəi Nasituien.
25 Então Jesus disse:
26 Mətə kɨmiaha tihəpwəh noien iamɨnha irə ia kɨmiaha me, rekəm. Iərmama nəha ia kɨmiaha in rasori traməkeikei muvehe məmwhen iərmama nəha ia kɨmiaha nuk səvənhi rouihi. Nənə iərmama nəha ia kɨmiaha in ramiri pen kɨmiaha ia suatuk sə tihesi, traməkeikei muvehe məmwhen iərmama sə ramo tukwini nari m kɨmiaha.
26 Mas entre vocês não pode ser assim. Pelo contrário, o mais importante deve ser como o menos importante; e o que manda deve ser como o que é mandado.
27 Sin nəha in rasori, iəmə asori sə raməkure maməni nari uə səvənhi iotukwininari sə rasui raka nəveɡɨnien sənəni? Kɨmiaha hiəukurən mə iəmə asori sə raməkure maməni nari in rasori. Mətə ia rerɨmiaha iou iakamo rəmwhen iotukwininari sə rasui raka nəveɡɨnien sənəmiaha.
27 Quem é o mais importante? É o que está sentado à mesa para comer ou é o que está servindo? Claro que é o que está sentado à mesa. Mas entre vocês eu sou como aquele que serve.
28 Kɨmiaha i hiəpkap raka mhə ia nirak nəpɨn iakɨnarə ia nəsəsauien me səiou.
28 — Vocês têm estado sempre comigo nos meus sofrimentos.
29 Ro pen rəmwhen ia Tata səiou rɨməuvei pehe nasoriien miou mə takərɨmənu, iou mwi takuvei pehe nasoriien m kɨmiaha mə tihərɨmənu.
29 Por isso, assim como o meu Pai me deu o direito de governar, eu também dou o mesmo direito a vocês.
30 Ia nɨtətə səiou sə takərɨmənu irə, kɨmiaha tihəkure ia tepol səiou, mhəveɡɨn, mhənɨmwi, nənə mhəkure ia jea me, mhərɨmənu ia kwənəkwus me twelef səvəi nəkur Isrel.”
30 Vocês vão comer e beber à minha mesa no meu
31 “Saemon, Saemon. Reɡi ro! Setan rɨnəres raka Kumwesən i mə trəseni pen kɨmiaha ia rəɡɨn. In rokeikei mə truai kɨmiaha rəmwhen iərmama ruai nuni wit mɨne tekɨn.
31 Jesus continuou:
32 Mətə iakɨnəfwaki raka tukw ik mə nahatətəien səim trəpwəh nɨmweiien. Nənə nəpɨn tikrərɨɡ muvehe mwi tukw iou, tikaməkeikei mo nahatətəien səvəi piam me ruvehe mɨskai.”
32 Mas eu tenho orado por você, Simão, para que não lhe falte fé. E, quando você voltar para mim, anime os seus irmãos.
33 Mɨreɡi Pita rɨni pen tukwe in mə, “Iərɨmənu. Iakamərer mwatuk mə takuvnimwə ia kalapus krau mik, uə takemhə krau mik.”
33 Então Pedro disse a Jesus: — Estou pronto para ser preso e morrer com o senhor!
34 Mɨreɡi Iesu rɨni mə, “Pita. Iakani pehe tukw ik i ia nəpɨn a i rəiə trəpwəh nakakaien meste tikɨni m kahar mə ikreirei iou.”
34 Então Jesus afirmou:
35 Nənə Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Fwe kupwən, nəpɨn iakɨnərhi pen kɨmiaha mə tihəuvən mhəvisau, hio rəmwhen iakɨməni, hiəpwəh nuvehiien tənərɨpw sə hiaməvai pen mane uə tɨnari irə mɨne put me səkɨmiaha. Nənə rəfo? Nari riti rɨməiwən təni kɨmiaha?”
35 Depois Jesus perguntou aos discípulos: — Não faltou nada! — responderam eles.
36 Mɨreɡi Iesu rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Mətə təkwtəkwuni trɨni mɨnuə iərmama riti səvənhi fwe tənərɨpw sə ravai pen mane uə tɨnari irə, pwəh ruvehi. Nənə trɨni mɨnuə iərmama riti səvənhi nau səvəi naruaɡənien riwən, pwəh rəmri pen nəmri nari ia kot səvənhi, muvehi riti irə.
36 Então Jesus disse:
37 Iakani pehe tukumiaha i nəɡkiariien i ia Nəkukuə Ikinan traməkeikei muvehe mukuə ia nirak. Rɨni mɨnuə ‘Kəvsini pen in irəha nərmama səməme kamhərui loa.’ Nəɡkiariien i kɨmərai pen ia Nəkukuə Ikinan raməɡkiari ia nirak, rɨnakuə nəha təkwtəkwuni.”
37 Pois as
38 Mɨreɡi irəha həni mə, “Iərɨmənu. Ətə ro! Nau kəru i səvəi naruaɡənien.”
38 Aí os seus discípulos disseram: — Senhor, aqui estão duas espadas.
39 Iesu rier ia taon, mevən ia Təkuər Olif rəmwhen ramo ia nəruarəv me pam. Nərmama me səvənhi kamhəkurirə in.
39 Jesus saiu e foi, como de costume, ao monte das Oliveiras; e os seus discípulos foram com ele.
40 Nəpɨn in rapirapw ia kwopun nəha, rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Kɨmiaha tihəfwaki mə tihəpwəh nɨmweiien ia nərəhaien.”
40 Quando chegou ao lugar escolhido, Jesus disse:
41 Nənə in rəpwəh irəha mevən isipwɨn kwopti, mɨnɨmwi nukurhun mi, məfwaki,
41 Então se afastou a uma distância de mais ou menos trinta metros. Ajoelhou-se e começou a orar,
42 mɨni mə, “Tata. Trɨni mɨnuə ratukwatukw ia nətərɨɡien səim, tikuvehi raka kap i pwəh iakəpwəh nənɨmwiien. Mətə tikəpwəh noien rəmwhen sə iakokeikei, tiko rəmwhen sə ikokeikei.”
42 dizendo:
43 Ia nəpɨn nəha aɡelo riti ruku pen ia neiai mier irapw tɨ Iesu mo in rɨskai mwi.
43 [Então um anjo do céu apareceu e o animava.
44 Nənə tɨ nəri nə mə Iesu rɨreɡi rərəha anan, rəfwaki əmisə mwi. Nɨseseien səvənhi ruvehe məmwhen ia netə sə rəmərəməri pen ia tɨprənə.
44 Cheio de uma grande aflição, Jesus orava com mais força ainda. O seu suor era como gotas de sangue caindo no chão.]
45 Nəpɨn in rəfwaki pam, mɨskəmter, mevən mwi tɨ nərmama me səvənhi, mətoni mə hənapri tɨ nəri nə mə rerɨnraha rəpou.
45 Depois de orar, ele se levantou, voltou para o lugar onde os discípulos estavam e os encontrou dormindo, pois a tristeza deles era muito grande.
46 In rɨni pen tɨ nirəha i mə, “Rəfo kɨmiaha hiamapri? Hətui, mhəfwaki mə tihəpwəh nɨmweiien ia nərəhaien.”
46 E disse:
47 Nəpɨn Iesu raməɡkiari ihi, nərmama həpɨk həuvehe. Iəmə nəha, nəɡhɨn nə Jutas, riti ia twelef nərmama me səvəi Iesu, ramiri irəha. In ruvehe ipaka tɨ Iesu mə trakei min,
47 Jesus ainda estava falando, quando chegou uma multidão. Judas, um dos doze discípulos, que era quem guiava aquela gente, chegou perto de Jesus para beijá-lo.
48 mətə Iesu rɨni pen tukwe in mə, “Jutas. Rəfo? Ikuə tiko pui iou, Iəməti Iərmama, ia nakeiien?”
48 Mas Jesus disse:
49 Nəpɨn nərmama səməme kamhərer ipaka tɨ Iesu hətoni nəfe trukurirə mier pehe, həni mə, “Iərɨmənu. Kɨmaha tahəfo? Tahərai irəha ia nau me səkɨmaha me uə rekəm?”
49 Quando os discípulos que estavam com Jesus viram o que ia acontecer, disseram: — Senhor, devemos atacar essa gente com as nossas espadas?
50 Nənə irəha riti rərai iərmama sə ramo tukwini nari m pris asori anan mərai raka nɨkare nɨfreɡɨn mwatuk.
50 Um deles feriu com a espada o empregado do Grande Sacerdote , cortando a sua orelha direita.
51 Mətə Iesu rɨni mə, “Nəmwhen nə!” Nənə mɨrapi nɨfreɡɨn, momasan.
51 Mas Jesus ordenou: Aí tocou na orelha do homem e o curou.
52 Iesu rəɡkiari m pris asori me, mɨne naruaɡən me nəha kamhətui tɨ nimwə səvəi Kumwesən, mɨne nəmə asori me səvəi nəkur Isrel səməme həuvehe mə tuhəkwtəmhiri in. In rɨni mə, “Rəfo hiaməuvehi nau me mɨne nɨpərpəri nei me mamhəuvehe mə tihəkwtəmhiri iou iamɨnhi irə? Nətərɨɡien səkɨmiaha rɨnuə iou rakres riti uə?
52 Em seguida disse aos chefes dos sacerdotes, aos oficiais da guarda do Templo e aos líderes judeus que tinham vindo para prendê-lo:
53 Nərineiv m neis mɨne kɨtaha miou samarə ia nəkwai nimwə səvəi Kumwesən. Rəfo hiəpwəh nəkwtəmhiriien iou ia rəɡɨmiaha ia nəpɨn nəha? Mətə in i nəpɨn səkɨmiaha, nəpɨn nɨskaiien səvəi nəpitəvien trərɨmənu ia kɨmiaha.”
53 Eu estava com vocês todos os dias no pátio do Templo, e vocês não tentaram me prender. Mas esta é a hora de vocês e também a hora do poder da escuridão.
54 Ia nəpɨn nəha nərmama me nəha həkwtəmhiri Iesu, mhəiri mhəuvən ia nimwə səvəi pris asori anan. Pita rakurirə, mətə rəpwəh nevənien ipaka.
54 Eles prenderam Jesus e o levaram até a casa do Grande Sacerdote . E Pedro os seguia de longe.
55 Nəpɨn irəha hərkwumen pam napw riti ia nɨkare nimwə nəha, mhəkure pəri, Pita raməkure irəha mɨnraha.
55 Quando acenderam uma fogueira no meio do pátio, Pedro foi e sentou-se com os que estavam em volta do fogo.
56 Nənə pran riti sə ramo tukwini nari rətoni in raməkure ipaka tɨ napw. Ramətə amasan in, nənə mɨni mə, “Iəmə i in mwi rɨnamavən pəri irau Iesu.”
56 Uma das empregadas o viu sentado ali perto da fogueira, olhou bem para ele e disse: — Este homem também estava com Jesus!
57 Mətə Pita rɨni mə, “Rekəm, prən i. Iakreirei iəmə nəha.”
57 Mas Pedro negou, dizendo: — Mulher, eu nem conheço esse homem!
58 Nəpɨn ouihi a rukurau, nənə iərmama riti mwi rətoni in mɨni mə, “Ik riti mwi ia nirəha.”
58 Pouco tempo depois, um homem o viu ali e disse: — Você também é um deles! Mas Pedro respondeu: — Homem, eu não sou um deles.
59 Nəpɨn ouihi a rəmwhen ia aoa riti rukurau, nənə iərmama riti mwi rəɡkiari skai, mɨni mə, “Nɨpərhienien i. Iəmə i in mwi rɨnamavən pəri irau Iesu. Kwa in mwi iəmə Kalili nəha.”
59 Mais ou menos uma hora depois, outro insistiu: — Você estava mesmo com ele porque também é galileu.
60 Mətə Pita rɨni mə, “Iəmə i, iakreirei nəfe i iakaməɡkiari irə.” Təkwtəkwuni a mwi, nəpɨn raməɡkiari ihi, rəiə rakaka.
60 Mas Pedro respondeu: — Homem, eu não sei do que é que você está falando! Naquele instante, enquanto ele falava, o galo cantou.
61 Nənə Iərɨmənu səkɨtaha ruvsini, məti pen mətə Pita. Nənə Pita rerɨn rɨrhi nəɡkiariien i səvəi Iərɨmənu səkɨtaha. Rɨməni pen tukwe in mə, “Ia nəpɨn a i kurirə rəiə rakaka, tikɨni m kahar mə ikreirei iou.”
61 Então o Senhor virou-se e olhou firme para Pedro, e ele lembrou das palavras que o Senhor lhe tinha dito: “Hoje, antes que o galo cante, você dirá três vezes que não me conhece.”
62 Nənə Pita rier mevən iruə mɨrapi nasəkien.
62 Então Pedro saiu dali e chorou amargamente.
63 Ia nəpɨn nəha nəmə me nəha səməme kamhərer tukuahaɡ Iesu, kamhəuəsi in, mamharɨs əkenhɨn irə.
63 Os homens que estavam guardando Jesus zombavam dele e batiam nele.
64 Irəha housəman mwi nənimen, nənə mamhəres in mə, “Ni ro nəɡkiariien sə ruku pen tɨ Nənɨmwɨn mə sin ruəsi ik!”
64 Taparam os olhos dele e perguntavam: — Quem foi que bateu em você? Adivinhe!
65 Nənə həni mwi nəɡkiariien me rɨpɨk mwi, mamhəni ərəha in irə.
65 E diziam muitas outras coisas para insultá-lo.
66 Nəpɨn ruvəran nəmə asori me səvəi nəkur Isrel mɨne pris asori me mɨne nahatən me səvəi Loa housəsɨmwɨn irəha me. Nənə nərmama me həiri Iesu, mhəuvən, mhərpwi irapw in ia nəmrɨnraha. Nənə nəmə asori me i həni mə,
66 Quando amanheceu, alguns líderes dos judeus, alguns chefes dos sacerdotes e alguns mestres da Lei se reuniram. Depois mandaram levar Jesus diante do Conselho Superior .
67 “Trɨni mɨnuə ik Kristo, ni pehe tukumaha i.”
67 Então lhe disseram: — Diga para nós se você é o Ele respondeu:
68 Ko iakəres nəresien riti m kɨmiaha, ko hiəpkosərɨpɨn pehe mhə miou.
68 E, se eu fizer uma pergunta, vocês não vão responder.
69 Mətə nəha təkwtəkwuni mɨne mamevən iou, Iəməti Iərmama, takəkure ia nɨkare Kumwesən mwatuk sə in nɨskaiien səvənhi rasori.”
69 Mas de agora em diante o
70 Mɨreɡi irəha pam həni mə, “Ro iamɨnhi irə ik Tɨni Kumwesən?”
70 Aí todos perguntaram: — Então você é o Filho de Deus? Jesus respondeu:
71 Mɨreɡi həni mə, “Kɨtaha tsətui mwi iərmama riti mwi mə trɨni pui in tɨ nəfe? Səuvəreɡi raka mə in rɨni ərəha Kumwesən. Ruku pen atukwatukw ia tərhun.”
71 E eles disseram: — Não precisamos mais de testemunhas. Nós mesmos ouvimos o que ele disse.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.