Josué 22
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs NAA
1 Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam
1 Então Josué chamou os rubenitas, os gaditas e a meia tribo de Manassés
2 och sa till dem: ”Ni har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) allt som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er,
2 e lhes disse: — Vocês fizeram tudo o que Moisés, servo do
3 ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahveh Elohim) befallt er.
3 Durante todo esse tempo, até o dia de hoje, vocês não abandonaram os seus irmãos; pelo contrário, tiveram o cuidado de guardar o mandamento do Senhor , seu Deus.
4 Nu har Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
4 Agora o Senhor , seu Deus, já concedeu repouso aos irmãos de vocês, como lhes havia prometido. Voltem, pois, agora, e vão para as suas tendas, à terra que lhes pertence, que Moisés, servo do Senhor , deu a vocês do outro lado do Jordão.
5 Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och undervisningen (hebr. Torah) som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt (hebr. tsavah) er, att älska Herren er Gud (Jahveh Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person).” [\+xt 5 Mos 6:5\+xt*]
5 Mas tenham o maior cuidado em guardar o mandamento e a lei que Moisés, servo do Senhor , lhes ordenou: que vocês amem o Senhor , seu Deus, andem em todos os seus caminhos, guardem os seus mandamentos, sejam fiéis a ele e o sirvam de todo o coração e de toda a alma.
6 Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält.
6 Assim, Josué os abençoou e os despediu. E eles foram para as suas tendas.
7 Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
7 Ora, Moisés tinha dado herança em Basã à meia tribo de Manassés; porém à outra metade da tribo Josué deu herança entre os seus irmãos, deste lado do Jordão, para o oeste. E Josué, ao despedi-los para as suas tendas, os abençoou
8 och talade till dem och sa: ”Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons (kopparlegering – hebr. nechoshet) och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder.”
8 e lhes disse: — Voltem para as suas tendas com grandes riquezas, com muito gado, prata, ouro, bronze, ferro e muitas roupas. Repartam com os seus irmãos o despojo que tomaram dos inimigos.
9 Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahvehs) befallning genom Moses hand. [\+xt 4 Mos 32:20-24\+xt*]
9 Assim, os filhos de Rúben, os filhos de Gade e a meia tribo de Manassés voltaram e se retiraram dos filhos de Israel em Siló, que está na terra de Canaã, para irem à terra de Gileade, à terra da sua propriedade, de que foram feitos possuidores, segundo o mandado do Senhor , por meio de Moisés.
10 Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på.
10 Quando chegaram à região próxima ao Jordão, na terra de Canaã, os filhos de Rúben, os filhos de Gade e a meia tribo de Manassés edificaram um altar junto ao Jordão, altar grande e vistoso.
11 Och Israels söner hörde sägas: ”Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner.”
11 Os filhos de Israel ouviram dizer: — Eis que os filhos de Rúben, os filhos de Gade e a meia tribo de Manassés edificaram um altar diante da terra de Canaã, perto do Jordão, do lado dos filhos de Israel.
12 Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
12 Quando os filhos de Israel ouviram isso, toda a congregação dos filhos de Israel se reuniu em Siló, para fazer guerra contra eles.
13 Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land,
13 E os filhos de Israel enviaram Fineias, filho do sacerdote Eleazar, aos filhos de Rúben, aos filhos de Gade e à meia tribo de Manassés.
14 och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering).
14 Com ele foram dez chefes, um de cada tribo de Israel, sendo cada um deles chefe da casa de seus pais entre os grupos de milhares de Israel.
15 Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sa:
15 Eles se dirigiram à terra de Gileade, onde estavam os filhos de Rúben, os filhos de Gade e a meia tribo de Manassés, e lhes falaram, dizendo:
16 ”Så säger hela Herrens (Jahvehs) församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud (Elohim), att denna dag vända bort från att följa Herren (Jahveh), när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren (Jahveh)?
16 — Assim diz toda a congregação do Senhor : Que infidelidade é esta que vocês cometeram contra o Deus de Israel, deixando hoje de seguir o Senhor , edificando um altar para vocês, para se rebelarem contra o Senhor ?
17 Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens (Jahvehs) församling,
17 Será que não nos bastou a iniquidade de Peor, de que até hoje ainda não nos purificamos, apesar de ter vindo uma praga sobre a congregação do Senhor ,
18 så att ni denna dag måste vända er bort från att följa Herren (Jahveh)? Och det kommer att bli när ni idag gör uppror mot Herren (Jahveh) att i morgon blir han vred på hela Israels församling.
18 para que hoje vocês deixem de seguir o Senhor ? Se hoje vocês se rebelam contra o Senhor , amanhã ele ficará irado com toda a congregação de Israel.
19 Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahvehs) besittning, där Herrens (Jahvehs) tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahveh) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahveh Elohims) altare.
19 Se a terra que vocês receberam por herança é imunda, passem para a terra que pertence ao Senhor , onde está o tabernáculo do Senhor , e tomem posse entre nós. Porém não se rebelem contra o Senhor , nem se rebelem contra nós, edificando para vocês um altar que não é o altar do Senhor , nosso Deus.
20 Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd.”
20 Não cometeu Acã, filho de Zera, infidelidade no que diz respeito às coisas condenadas? E não veio ira sobre toda a congregação de Israel? Pois aquele homem não morreu sozinho na sua iniquidade.
21 Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering):
21 Então os filhos de Rúben, os filhos de Gade e a meia tribo de Manassés responderam aos cabeças dos grupos de milhares de Israel:
22 ”Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahveh) – Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahveh), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahveh), rädda oss inte idag,
22 — O Poderoso, Deus, o Senhor ! O Poderoso, Deus, o Senhor , ele sabe, e Israel mesmo o saberá. Se foi em rebeldia ou por infidelidade contra o Senhor que fizemos isso, não nos poupem a vida no dia de hoje.
23 att vi har byggt oss ett altare för att vända bort från att följa Herren (Jahveh), eller för att på det offra brännoffer eller matoffer eller offra shalomoffer därpå, låt Herren (Jahveh) själv begära det,
23 Se edificamos um altar para deixarmos de seguir o Senhor , ou para, sobre ele, oferecermos holocausto e oferta de cereais, ou, sobre ele, fazermos oferta pacífica, que o Senhor mesmo nos responsabilize por isso.
24 och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)?
24 Pelo contrário, fizemos isso por causa da seguinte preocupação: amanhã talvez os filhos de vocês dirão aos nossos filhos: “O que é que vocês têm a ver com o Senhor , o Deus de Israel?
25 För Herren (Jahveh) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahveh), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahveh).
25 Porque o Senhor pôs o Jordão por limite entre nós e vocês, ó filhos de Rúben e filhos de Gade. Vocês não têm nada a ver com o Senhor !” E, assim, bem poderiam os filhos de vocês afastar os nossos filhos do temor do Senhor .
26 Därför sa vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer,
26 Por isso dissemos: “Vamos edificar um altar, não para holocausto, nem para sacrifício,
27 men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahvehs) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer (gemenskapsoffer), så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahveh).
27 mas para que entre nós e vocês e entre as nossas gerações depois de nós nos sirva de testemunho, e possamos servir o Senhor na presença dele com os nossos holocaustos, os nossos sacrifícios e as nossas ofertas pacíficas.” E também para que, no futuro, os filhos de vocês não digam aos nossos filhos: “Vocês não têm nada a ver com o Senhor .”
28 Därför sa vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahvehs) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
28 Por isso dissemos: Se, no futuro, disserem algo assim a nós ou aos nossos descendentes, responderemos: “Vejam o modelo do altar do Senhor que os nossos pais fizeram, não para holocausto, nem para sacrifício, mas para testemunho entre nós e vocês.”
29 Vare det långt ifrån oss att vi skulle göra uppror mot Herren (Jahveh) och denna dag vända oss bort från att följa Herren (Jahveh) med att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer och för offer vid sidan av Herren vår Guds (Jahveh Elohims) altare som står framför hans tabernakel.”
29 Longe de nós a intenção de nos rebelarmos contra o Senhor e deixarmos hoje de seguir o Senhor , edificando um altar para holocausto, oferta de cereais ou sacrifício, altar que não é o altar do Senhor , nosso Deus, que está diante do seu tabernáculo.
30 Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
30 Quando o sacerdote Fineias, os chefes da congregação e os cabeças dos grupos de milhares de Israel que estavam com ele ouviram as palavras que disseram os filhos de Rúben, os filhos de Gade e os filhos de Manassés, deram-se por satisfeitos.
31 Och Pinchas, prästen Elazars son, sa till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: ”Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahveh) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahveh), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahvehs) hand.”
31 E Fineias, filho do sacerdote Eleazar, disse aos filhos de Rúben, aos filhos de Gade e aos filhos de Manassés: — Hoje sabemos que o
32 Och Pinchas, prästen Elazars son, återvände från Rubens söner och från Gads söner ut från Gileads land till Kanaans land till Israels söner och tog med sig ord.
32 Fineias, filho do sacerdote Eleazar, e os chefes, deixando os filhos de Rúben e os filhos de Gade, voltaram da terra de Gileade para a terra de Canaã, aos filhos de Israel, e lhes deram relatório de tudo.
33 Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahveh) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.
33 Com esta resposta os filhos de Israel se deram por satisfeitos e bendisseram a Deus. E não falaram mais de ir e fazer guerra contra eles, para destruírem a terra em que habitavam os filhos de Rúben e os filhos de Gade.
34 Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren (Jahveh) är Gud (Elohim).
34 Os filhos de Rúben e os filhos de Gade chamaram o altar de “Testemunho”, porque disseram: “É um testemunho entre nós de que o Senhor é Deus.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Josué 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.