Josué 22
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARC
1 Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam
1 Então, Josué chamou os rubenitas, e os gaditas, e a meia tribo de Manassés
2 och sa till dem: ”Ni har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) allt som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er,
2 e disse-lhes: Tudo quanto Moisés, o servo do Senhor , vos ordenou guardastes, e à minha voz obedecestes em tudo quanto vos ordenei.
3 ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahveh Elohim) befallt er.
3 A vossos irmãos por tanto tempo até ao dia de hoje não desamparastes; antes, tivestes cuidado da guarda do mandamento do Senhor , vosso Deus.
4 Nu har Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
4 E agora o Senhor , vosso Deus, deu repouso a vossos irmãos, como lhes tinha prometido: voltai-vos, pois, agora, e ide-vos a vossas tendas, à terra da vossa possessão, que Moisés, o servo do Senhor , vos deu dalém do Jordão.
5 Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och undervisningen (hebr. Torah) som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt (hebr. tsavah) er, att älska Herren er Gud (Jahveh Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person).” [\+xt 5 Mos 6:5\+xt*]
5 Tão somente tende cuidado de guardar com diligência o mandamento e a lei que Moisés, o servo do Senhor , vos mandou: que ameis ao Senhor , vosso Deus, e andeis em todos os seus caminhos, e guardeis os seus mandamentos, e vos achegueis a ele, e o sirvais com todo o vosso coração e com toda a vossa alma.
6 Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält.
6 Assim, Josué os abençoou e despediu-os; e foram para as suas tendas.
7 Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
7 Porquanto Moisés dera herança, em Basã, à meia tribo de Manassés; porém à outra metade deu Josué entre seus irmãos, daquém do Jordão para o ocidente; e, enviando-os Josué também a suas tendas, os abençoou
8 och talade till dem och sa: ”Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons (kopparlegering – hebr. nechoshet) och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder.”
8 e falou-lhes, dizendo: Voltais às vossas tendas com grandes riquezas, e com muitíssimo gado, com prata, e com ouro, e com metal, e com ferro, e com muitíssimas vestes; reparti com vossos irmãos o despojo dos vossos inimigos.
9 Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahvehs) befallning genom Moses hand. [\+xt 4 Mos 32:20-24\+xt*]
9 Assim, os filhos de Rúben, e os filhos de Gade, e a meia tribo de Manassés voltaram e partiram dos filhos de Israel, de Siló, que está na terra de Canaã, para irem à terra de Gileade, à terra da sua possessão, de que foram feitos possuidores, conforme o dito do Senhor , pelo ministério de Moisés.
10 Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på.
10 E, vindo eles aos limites do Jordão, que estão na terra de Canaã, ali os filhos de Rúben, e os filhos de Gade, e a meia tribo de Manassés edificaram um altar junto ao Jordão, um altar de grande aparência.
11 Och Israels söner hörde sägas: ”Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner.”
11 E ouviram os filhos de Israel dizer: Eis que os filhos de Rúben, e os filhos de Gade, e a meia tribo de Manassés edificaram um altar na frente da terra de Canaã, nos limites do Jordão, da banda dos filhos de Israel.
12 Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
12 Ouvindo isto os filhos de Israel, ajuntou-se toda a congregação dos filhos de Israel em Siló, para saírem contra eles em exército.
13 Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land,
13 E enviaram os filhos de Israel aos filhos de Rúben, e aos filhos de Gade, e à meia tribo de Manassés, para a terra de Gileade, Fineias, filho de Eleazar, o sacerdote,
14 och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering).
14 e dez príncipes com ele, de cada casa paterna um príncipe, de todas as tribos de Israel; e cada um era cabeça da casa de seus pais nos milhares de Israel.
15 Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sa:
15 E, vindo eles, aos filhos de Rúben, e aos filhos de Gade, e à meia tribo de Manassés, à terra de Gileade, falaram com eles, dizendo:
16 ”Så säger hela Herrens (Jahvehs) församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud (Elohim), att denna dag vända bort från att följa Herren (Jahveh), när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren (Jahveh)?
16 Assim diz toda a congregação do Senhor : Que transgressão é esta, com que transgredistes contra o Deus de Israel, deixando hoje de seguir ao Senhor , edificando-vos um altar, para vos rebelardes contra o Senhor ?
17 Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens (Jahvehs) församling,
17 Foi- nos pouco a iniquidade de Peor, de que ainda até ao dia de hoje não estamos purificados, ainda que houve castigo na congregação do Senhor ,
18 så att ni denna dag måste vända er bort från att följa Herren (Jahveh)? Och det kommer att bli när ni idag gör uppror mot Herren (Jahveh) att i morgon blir han vred på hela Israels församling.
18 para que, hoje, abandonais ao Senhor ? Será que, rebelando-vos hoje contra o Senhor , amanhã se irará contra toda a congregação de Israel.
19 Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahvehs) besittning, där Herrens (Jahvehs) tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahveh) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahveh Elohims) altare.
19 Se é, porém, que a terra da vossa possessão é imunda, passai-vos para a terra da possessão do Senhor , onde habita o tabernáculo do Senhor , e tomai possessão entre nós; mas não vos rebeleis contra o Senhor , nem tampouco vos rebeleis contra nós, edificando-vos um altar, afora o altar do Senhor , nosso Deus.
20 Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd.”
20 Não cometeu Acã, filho de Zerá, transgressão no tocante ao anátema? E não veio ira sobre toda a congregação de Israel? Assim que aquele homem não morreu só na sua iniquidade.
21 Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering):
21 Então, responderam os filhos de Rúben, e os filhos de Gade, e a meia tribo de Manassés, e disseram aos cabeças dos milhares de Israel:
22 ”Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahveh) – Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahveh), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahveh), rädda oss inte idag,
22 O Deus dos deuses, o Senhor , o Deus dos deuses, o Senhor , ele o sabe, e Israel mesmo o saberá; se foi em rebeldia ou por transgressão contra o Senhor , hoje não nos preserveis.
23 att vi har byggt oss ett altare för att vända bort från att följa Herren (Jahveh), eller för att på det offra brännoffer eller matoffer eller offra shalomoffer därpå, låt Herren (Jahveh) själv begära det,
23 Se nós edificamos altar para nos tornar de após o Senhor , ou para sobre ele oferecer holocausto e oferta de manjares, ou sobre ele fazer oferta pacífica, o Senhor mesmo de nós o requeira.
24 och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)?
24 E, se, antes, o fizemos, foi em receio disto: amanhã vossos filhos virão a falar a nossos filhos, dizendo: Que tendes vós com o Senhor , Deus de Israel?
25 För Herren (Jahveh) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahveh), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahveh).
25 Pois o Senhor pôs o Jordão por termo entre nós e vós, ó filhos de Rúben e filhos de Gade; não tendes parte no Senhor . E assim bem poderiam vossos filhos fazer desistir a nossos filhos de temer ao Senhor .
26 Därför sa vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer,
26 Pelo que dissemos: Façamos, agora, e nos edifiquemos um altar, não para holocausto, nem para sacrifício,
27 men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahvehs) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer (gemenskapsoffer), så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahveh).
27 mas, para que entre nós e vós e entre as nossas gerações depois de nós, nos seja em testemunho, para podermos fazer o serviço do Senhor diante dele com os nossos holocaustos, e com os nossos sacrifícios, e com as nossas ofertas pacíficas, e para que vossos filhos não digam amanhã a nossos filhos: Não tendes parte no Senhor .
28 Därför sa vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahvehs) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
28 Pelo que dissemos: Quando for que, amanhã, assim nos digam a nós e às nossas gerações, então, diremos: Vede o modelo do altar do Senhor que fizeram nossos pais, não para holocausto, nem para sacrifício, porém para ser testemunho entre nós e vós.
29 Vare det långt ifrån oss att vi skulle göra uppror mot Herren (Jahveh) och denna dag vända oss bort från att följa Herren (Jahveh) med att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer och för offer vid sidan av Herren vår Guds (Jahveh Elohims) altare som står framför hans tabernakel.”
29 Nunca tal nos aconteça, que nos rebelássemos contra o Senhor ou que hoje nós abandonássemos ao Senhor , edificando altar para holocausto, oferta de manjares ou sacrifício, fora do altar do Senhor , nosso Deus, que está perante o seu tabernáculo.
30 Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
30 Ouvindo, pois, Fineias, o sacerdote, e os príncipes da congregação, e os cabeças dos milhares de Israel que com ele estavam as palavras que disseram os filhos de Rúben, e os filhos de Gade, e os filhos de Manassés, pareceu bem aos seus olhos.
31 Och Pinchas, prästen Elazars son, sa till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: ”Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahveh) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahveh), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahvehs) hand.”
31 E disse Fineias, filho de Eleazar, o sacerdote, aos filhos de Rúben, aos filhos de Gade, e aos filhos de Manassés: Hoje, sabemos que o Senhor está no meio de nós; porquanto não cometestes transgressão contra o Senhor ; agora, livrastes os filhos de Israel da mão do Senhor .
32 Och Pinchas, prästen Elazars son, återvände från Rubens söner och från Gads söner ut från Gileads land till Kanaans land till Israels söner och tog med sig ord.
32 E voltou Fineias, filho de Eleazar, o sacerdote, com os príncipes, dos filhos de Rúben e dos filhos de Gade, da terra de Gileade à terra de Canaã, aos filhos de Israel; e trouxeram-lhes a resposta.
33 Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahveh) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.
33 E pareceu a resposta boa aos olhos dos filhos de Israel, e os filhos de Israel louvaram a Deus; e não falaram mais de subir contra eles em exército, para destruírem a terra em que habitavam os filhos de Rúben e os filhos de Gade.
34 Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren (Jahveh) är Gud (Elohim).
34 E os filhos de Rúben e os filhos de Gade puseram no altar o nome Ede, para que seja testemunho entre nós que o Senhor é Deus.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Josué 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.