Josué 14
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Och detta är arvet som Israels söner tog i Kanaans land, som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar fördelade till dem,
1 Eis as partes que os filhos de Israel receberam em herança na terra de Canaã, que lhes deram o sacerdote Eleazar, Josué, filho de Nun, e os chefes de família das tribos de Israel.
2 med lotten för arvet som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand för de nio stammarna och för den halva stammen.
2 A repartição fez-se por sorte pelas nove tribos e meia, como o Senhor havia prescrito, por meio de Moisés;
3 För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
3 porque às outras duas tribos e meia, Moisés tinha dado sua parte além do Jordão; mas não deu parte alguma aos levitas.
4 Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
4 Os filhos de José formavam, com efeito, duas tribos: Manassés e Efraim. Aos levitas não deram herança na terra, mas apenas cidades para habitarem e os arredores dessas cidades para os seus rebanhos e os seus bens.
5 Som Herren (Jahveh) befallt Mose, så gjorde Israels söner och de fördelade landet.
5 Como o Senhor tinha ordenado a Moisés, assim fizeram os israelitas, e dividiram a terra.
6 Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son, kenisiten, sa till honom: ”Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahveh) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh-Barnea.
6 Os filhos de Judá vieram ter com Josué, em Gálgala; e Caleb, filho de Jefoné, o cenezeu, disse-lhe: Sabes o que o Senhor disse de mim e de ti a Moisés, homem de Deus, em Cades-Barne.
7 40 år gammal var jag när Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, sände mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta.
7 Eu tinha quarenta anos quando Moisés, servo do Senhor, me enviou de Cades-Barne a explorar a terra, e eu lhe fiz um relatório perfeitamente sincero.
8 Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim).
8 Meus irmãos que tinham ido comigo desanimaram o povo, mas eu segui fielmente o Senhor, meu Deus.
9 Och Mose svor på den dagen och sa: ’Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahveh Elohim).’
9 Naquele dia, Moisés fez este juramento: a terra que pisaste será a tua parte e a de teus filhos para sempre, porque seguiste fielmente o Senhor, meu Deus.
10 Och nu, se Herren (Jahveh) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahveh) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
10 Pois bem: eis que o Senhor conservou-me a vida, como prometeu. Quarenta e cinco anos são passados desde que o Senhor assim falou a Moisés, durante a marcha de Israel pelo deserto; tenho hoje oitenta e cinco anos,
11 Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in.
11 e acho-me ainda robusto como no dia em que Moisés me enviou, e sinto-me tão forte como naquele tempo, tanto para a guerra como para qualquer outra missão.
12 Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahveh) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahveh) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahveh) talade.”
12 Dá-me, pois, este monte que o Senhor me prometeu naquele tempo; porque naquele dia ouviste que se encontram enacim neste lugar, e também grandes fortalezas. Se o Senhor estiver comigo, conseguirei despojá-los, como ele disse.
13 Och Josua välsignade honom och han gav Hebron till Kaleb, Jefunnes son, som ett arv.
13 Josué abençoou Caleb, filho de Jefoné, e deu-lhe Hebron como herança.
14 Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes son, kenisitens, arv till denna dag, eftersom han helhjärtat följde Herren (Jahveh), Israels Gud (Jahveh Elohim).
14 Eis por que Hebron pertence até o dia de hoje a Caleb, filho de Jefoné, o cenezeu, porque ele seguiu fielmente o Senhor, Deus de Israel.
15 Tidigare hette Hebron Kirjat-Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro (tystnad, vila) från krig.
15 {Hebron chamava-se outrora Cariat-Arbé; Arbé foi o maior homem entre os enacim.} E a terra ficou, a partir de então, tranqüila e sem guerra.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Josué 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.