Josué 14
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs BKJ
1 Och detta är arvet som Israels söner tog i Kanaans land, som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar fördelade till dem,
1 E estas são as regiões que os filhos de Israel herdaram na terra de Canaã, as quais Eleazar, o sacerdote, e Josué, o filho de Num, e os cabeças dos pais das tribos dos filhos de Israel, lhes distribuíram por herança.
2 med lotten för arvet som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand för de nio stammarna och för den halva stammen.
2 Por sorte foi a sua herança, como o SENHOR ordenou pela mão de Moisés, para as nove tribos, e para a meia tribo.
3 För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
3 Pois Moisés tinha dado a herança das duas tribos e da meia tribo no outro lado do Jordão; mas para os levitas ele não deu nenhuma herança no meio deles.
4 Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
4 Porque os filhos de José eram duas tribos, Manassés e Efraim; portanto eles não deram parte aos levitas na terra, salvo cidades para habitarem, com os seus arredores para o seu gado e para seus bens.
5 Som Herren (Jahveh) befallt Mose, så gjorde Israels söner och de fördelade landet.
5 Como o SENHOR ordenou a Moisés, assim fizeram os filhos de Israel, e dividiram a terra.
6 Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son, kenisiten, sa till honom: ”Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahveh) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh-Barnea.
6 Então os filhos de Judá vieram até Josué em Gilgal; e Calebe, o filho de Jefoné, o quenezeu, disse-lhe: Tu sabes o que o SENHOR disse a Moisés, o homem de Deus, em Cades-Barneia acerca de mim e de ti.
7 40 år gammal var jag när Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, sände mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta.
7 Quarenta anos tinha eu, quando Moisés, o servo do SENHOR, enviou-me de Cades-Barneia para espionar a terra; e eu lhe trouxe de volta uma palavra conforme esta estava no meu coração.
8 Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim).
8 Contudo, os meus irmãos que comigo subiram fizeram derreter o coração do povo, mas eu segui com integridade o SENHOR, meu Deus.
9 Och Mose svor på den dagen och sa: ’Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahveh Elohim).’
9 E Moisés jurou naquele dia, dizendo: Certamente a terra sobre a qual os teus pés pisaram será a tua herança, e dos teus filhos para todo o sempre, porque tu seguiste com integridade o SENHOR meu Deus.
10 Och nu, se Herren (Jahveh) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahveh) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
10 E agora eis que o SENHOR tem me mantido vivo, como declarou, nestes quarenta e cinco anos, verdadeiramente, desde que o SENHOR falou esta palavra a Moisés, enquanto os filhos de Israel vagavam pelo deserto; e agora, vê que nestes dias já tenho oitenta e cinco anos.
11 Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in.
11 Como ainda sou tão forte nestes dias como era no dia em que Moisés me enviou; como antes era a minha força, assim também é a minha força agora, para a guerra, tanto para sair, como para entrar.
12 Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahveh) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahveh) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahveh) talade.”
12 Agora, portanto, dá-me este monte, do qual o SENHOR falou naquele dia, pois tu ouviste naquele dia que os anaquins lá estavam, e que as cidades eram grandes e fortificadas; se assim for, o SENHOR estará comigo, e eu serei capaz de expulsá-los, como disse o SENHOR.
13 Och Josua välsignade honom och han gav Hebron till Kaleb, Jefunnes son, som ett arv.
13 E Josué o abençoou, e deu Hebrom a Calebe, o filho de Jefoné, por herança.
14 Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes son, kenisitens, arv till denna dag, eftersom han helhjärtat följde Herren (Jahveh), Israels Gud (Jahveh Elohim).
14 Hebrom, portanto, tornou-se a herança de Calebe, o filho de Jefoné, o quenezeu, até este dia, porque ele seguiu com integridade o SENHOR, Deus de Israel.
15 Tidigare hette Hebron Kirjat-Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro (tystnad, vila) från krig.
15 E antes o nome de Hebrom era Quiriate-Arba; sendo que Arba fora um homem afamado entre os anaquins. E a terra teve repouso da guerra.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Josué 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.