Jó 2
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARC
1 En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahveh) [ännu en gång, se \+xt Job 1:6\+xt*]. Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem för att träda fram inför Herren (Jahveh).
1 E, vindo outro dia, em que os filhos de Deus vieram apresentar-se perante o Senhor , veio também Satanás entre eles apresentar-se perante o Senhor .
2 Herren frågade Åklagaren: ”Varifrån kommer du?”
2 Então, o Senhor disse a Satanás: De onde vens? E respondeu Satanás ao Senhor e disse: De rodear a terra e passear por ela.
3 Då sa Herren (Jahveh) till Åklagaren (Satan): ”Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: ’satt ditt hjärta till’) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i \+xt Job 1:1, 8\+xt*], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak.” [Samma ord ”utan orsak” använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se \+xt Job 1:9\+xt*.]
3 E disse o Senhor a Satanás: Observaste o meu servo Jó? Porque ninguém há na terra semelhante a ele, homem sincero e reto, temente a Deus, desviando-se do mal, e que ainda retém a sua sinceridade, havendo-me tu incitado contra ele, para o consumir sem causa.
4 Åklagaren (Satan) svarade Herren: ”Skinn för skinn. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv [sitt eget skinn].
4 Então, Satanás respondeu ao Senhor e disse: Pele por pele, e tudo quanto o homem tem dará pela sua vida.
5 Men ändå (likväl; betecknar en skarp kontrast – hebr. olam) – räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se \+xt Ords 14:30\+xt*]. Då kommer du se att han ’välsignar’ [avfärdar/förbannar, se \+xt Job 1:5, 11\+xt*] dig rakt i ansiktet.” [Identiskt med \+xt Job 1:11\+xt* förutom ”ben och kött”.]
5 Estende, porém, a tua mão, e toca-lhe nos ossos e na carne, e verás se não blasfema de ti na tua face!
6 Herren sa till Åklagaren (Satan): ”Se [här är han], han är i din hand, men du måste bevara (beskydda) hans liv.”
6 E disse o Senhor a Satanás: Eis que ele está na tua mão; poupa, porém, a sua vida.
7 Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).
7 Então, saiu Satanás da presença do Senhor e feriu a Jó de uma chaga maligna, desde a planta do pé até ao alto da cabeça.
8 Job tog en lerskärva [från ett trasigt kärl] för att skrapa sig med där han satt i askan [uttryck för sorg]. [Enligt den latinska översättningen satt han på soptippen utanför staden. Det är möjligt att såren kliade och han skrapade sig med lerskärvan, men i samband med aska så kan det också vara ett uttryck för hans sorg.]
8 E Jó, tomando um pedaço de telha para raspar com ele as feridas, assentou-se no meio da cinza.
9 Hans hustru sa till honom: ”Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i \+xt Job 2:3\+xt*]? ’Välsigna’ Gud (Elohim) [avfärda/förbanna honom, se \+xt Job 1:5\+xt*] och dö (fall ned död)!”
9 Então, sua mulher lhe disse: Ainda reténs a tua sinceridade? Amaldiçoa a Deus e morre.
10 Job svarade henne:
10 Mas ele lhe disse: Como fala qualquer doida, assim falas tu; receberemos o bem de Deus e não receberíamos o mal? Em tudo isto não pecou Jó com os seus lábios.
11 När tre av Jobs bekanta (grannar – hebr. rea) fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
11 Ouvindo, pois, três amigos de Jó todo este mal que tinha vindo sobre ele, vieram, cada um do seu lugar: Elifaz, o temanita, e Bildade, o suíta, e Zofar, o naamatita; e concertaram juntamente virem condoer-se dele e consolá-lo.
12 Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg].
12 E, levantando de longe os olhos e não o conhecendo, levantaram a voz e choraram; e rasgando cada um o seu manto, sobre a cabeça lançaram pó ao ar.
13 Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
13 E se assentaram juntamente com ele na terra, sete dias e sete noites; e nenhum lhe dizia palavra alguma, porque viam que a dor era muito grande.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.