Jonas 1
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs BKJ
1 Och Herrens (Jahvehs) ord [profetiska budskap] kom nu till Jona (hebr. Jonah), Amittajs son:
1 Ora, a Palavra do SENHOR veio a Jonas, filho de Amitai, dizendo:
2 ”Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och ropa (hebr. qara) [predika] mot den, för dess ondska har kommit upp inför mitt ansikte.”
2 Levanta-te, vai à Nínive, aquela grande cidade, e clama contra ela, pois a sua maldade subiu diante de mim.
3 Jona reste sig för att fly till Tarshish, bort från Herrens (Jahvehs) ansikte (Guds närvaro).
3 Mas Jonas se levantou para fugir para Társis, longe da presença do SENHOR, e desceu a Jope, onde encontrou um navio que ia para Társis; pagou, pois, a sua passagem, e desceu para dentro dele, para ir com eles para Társis, longe da presença do SENHOR.
4 Men Herren (Jahveh) slungade (kastade – hebr. tol) en stark vind till havet och det blev ett mäktigt oväder på havet så att skeppet höll på att brytas sönder. [Ett ovanligt ord används för att slunga/kasta, det används ofta om att kasta ett spjut (\+xt 1 Sam 18:11\+xt*). Det är helt tydligt att det är Herren som hindrar Jona att fly från sitt uppdrag.]
4 Mas o SENHOR enviou um grande vento ao mar, e houve uma poderosa tempestade no mar, de modo que o navio estava a ponto de quebrar-se.
5 Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud, och de kastade (hebr. tol) lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner [samma ord ”ner” som i vers 3] i de nedersta delarna av båten och han låg och sov en djup sömn.
5 Então os marinheiros ficaram com medo, e cada homem clamou ao seu deus, e lançaram as cargas que estavam no navio ao mar, para o aliviarem. Mas Jonas desceu ao porão do navio, e deitado, dormiu profundamente.
6 Båtens kapten kom till honom och sa: ”Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud (Elohim)! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under.”
6 E o mestre do navio dirigiu-se a ele, e disse-lhe: que tens, ó dorminhoco? Levanta-te, clama ao teu Deus, talvez assim, Deus pensará em nós, para que não pereçamos.
7 De sa till varandra: ”Låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull denna ondska har drabbat oss.” Så de kastade lott och lotten föll på Jona.
7 E disseram cada um ao seu companheiro: vinde, e lancemos sorte, para que saibamos por que causa esse mal está sobre nós. Assim eles lançaram sorte, e a sorte caiu sobre Jonas.
8 Sedan sa de till honom: ”Berätta, jag ber dig, för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?”
8 Então eles lhe disseram: diga-nos, lhe pedimos, por causa de quem este mal está sobre nós? Qual é a tua ocupação? De onde vens? Qual é a tua terra? E de que povo és tu?
9 Han [Jona] sa till dem: ”Jag är en hebré och jag fruktar (vördar) Herren, himmelens Gud (Jahveh Elohim) som har skapat havet och det torra (marken).” [Mitt i stormen bekänner Jona att Gud har makt över hav och land!]
9 E ele lhes disse: eu sou hebreu, e temo ao SENHOR, o Deus do céu, que fez o mar e a terra seca.
10 Då blev männen mycket rädda och frågade honom: ”Vad har du gjort?” För männen visste att han hade flytt från Herrens (Jahvehs) ansikte, eftersom han hade berättat det för dem.
10 Então os homens se encheram de medo, e disseram-lhe: por que tu fizeste isto? Pois os homens sabiam que ele fugia da presença do SENHOR, porque ele lhes tinha dito.
11 Så de sa till honom: ”Vad ska vi göra med dig så att havet stillar sig för oss?” Stormen fortsatte nämligen att ligga på.
11 Então disseram-lhe: o que devemos fazer contigo, para que o mar se acalme para nós? Pois o mar estava agitado e tempestuoso.
12 Då svarade han [Jona] dem: ”Ta mig och kasta (hebr. tol) mig i havet, då ska havet bli lugnt för er. Jag vet att det är på grund av mig som denna våldsamma storm har drabbat er.”
12 E ele lhes disse: levantai-me, e lançai-me ao mar, para que ele se acalme; pois eu sei que é por minha causa que esta grande tempestade está sobre vós.
13 Trots det försökte männen i alla fall att ro mot land, men det gick inte för havet fortsatte att storma mot dem.
13 Entretanto, os homens remaram forte, para trazer o navio à terra, mas eles não conseguiram, pois o mar estava agitado e tempestuoso contra eles.
14 Så de ropade till Herren (Jahveh) och sa: ”Vi bönfaller dig Herre (Jahveh), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahveh) har gjort det som behagar dig.” [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
14 Por isso eles clamaram ao SENHOR, e disseram: nós te rogamos, ó SENHOR! Nós te rogamos, que não nos deixe perecer por causa da vida deste homem, e que não ponha sobre nós sangue inocente; pois tu, ó SENHOR, fizeste o que desejavas.
15 Så tog de Jona och kastade (slungade – hebr. tol) honom i havet och havet blev lugnt (stormen upphörde lika hastigt som den börjat).
15 Então eles tomaram Jonas, e o lançaram ao mar, e cessou o mar da sua fúria.
16 Männen fruktade Herren (Jahveh) med stor fruktan, och de offrade med offer och lovade med löften.
16 Então os homens temeram muito ao SENHOR, ofereceram sacrifício ao SENHOR e fizeram votos.
17 — ausente —
17 Mas o SENHOR havia preparado um grande peixe, para que engolisse Jonas. E ele esteve no ventre do peixe três dias e três noites.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jonas 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.