Gênesis 44
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs NTLH
1 Han befallde husets tjänare och sa: ”Fyll männens säckar med mat, så mycket som de kan bära, och lägg vars och ens pengar överst i säcken.
1 Depois disso José deu ao administrador da sua casa a seguinte ordem: — Encha de mantimento os sacos que esses homens trouxeram, o quanto puderem carregar, e ponha na boca dos sacos o dinheiro de cada um.
2 Lägg sedan min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck och hans pengar för säden.” De gjorde så som Josef hade talat.
2 E, na boca do saco de mantimentos que pertence ao irmão mais moço, ponha o meu copo de prata, junto com o dinheiro que ele pagou pelo seu mantimento. O administrador fez tudo como José havia mandado.
3 Så snart morgonen grydde sändes männen iväg, de och deras åsnor.
3 De manhã bem cedo os irmãos de José saíram de viagem, com os seus jumentos.
4 När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sa Josef till sin tjänare: ”Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: ’Varför har ni lönat gott med ont?
4 Quando eles já tinham saído da cidade, mas ainda não estavam longe, José disse ao seu administrador: — Vá depressa atrás daqueles homens e, quando os alcançar, diga o seguinte: “Por que vocês pagaram o bem com o mal?
5 Är det inte denna som min herre dricker ur och genom vilken han verkligen blir gudomlig? Ni har gjort ont som har gjort detta.’ ”
5 Por que roubaram o copo de prata do meu patrão? Ele usa esse copo para beber e para adivinhar as coisas. Vocês cometeram um crime.”
6 När han kom ikapp dem talade han dessa ord till dem.
6 Quando o administrador os alcançou e disse o que José havia ordenado,
7 De svarade honom: ”Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.
7 eles responderam: — Por que o senhor está falando desse jeito? Nós não seríamos capazes de fazer uma coisa dessas!
8 Se, pengarna som vi fann överst i våra säckar har vi fört tillbaka från Kanaans land, hur skulle vi då kunna stjäla silver och guld ur din herres hus?
8 Nós lhe trouxemos de volta do país de Canaã o dinheiro que encontramos na boca dos sacos de mantimentos de cada um de nós. Então por que iríamos roubar prata ou ouro da casa do seu patrão?
9 Hos den av dina tjänare som den blir funnen, låt honom dö, och vi ska bli vår herres slavar.”
9 Se o senhor encontrar o copo com algum de nós, ele será morto, e nós ficaremos seus escravos.
10 Han svarade: ”Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga.”
10 O administrador disse: — Concordo com vocês, mas só aquele com quem estiver o copo é que será meu escravo; os outros poderão ir embora.
11 Då skyndade de sig, var och en, att ta ner sin säck på marken och var och en av dem öppnade sin säck.
11 Então eles puseram depressa os sacos de mantimentos no chão, e cada um abriu o seu.
12 Han sökte och började med den äldste och fortsatte [i åldersordning] till den yngste ... och bägaren blev funnen i Benjamins säck.
12 O administrador de José procurou em cada saco de mantimentos, começando pelo do mais velho até o do mais moço; e o copo foi encontrado na boca do saco de mantimentos de Benjamim.
13 De rev sönder sina kläder [i sorg och förtvivlan]! Sedan lastade var och en sin åsna och de återvände till staden.
13 Então os irmãos rasgaram as suas roupas em sinal de tristeza, colocaram de novo as cargas em cima dos jumentos e voltaram para a cidade.
14 Juda och hans bröder kom tillbaka till Josefs hus. [Juda kommer ha en avgörande roll i denna del, så han lyfts redan nu fram i berättelsen. Han var den som lovat ta hand om Benjamin, se \+xt 1 Mos 43:9\+xt*. I stycket som följer refererar han 14 ggr till sin ”far”.] Josef var fortfarande kvar där [i huset, han var förberedd och väntade på dem] och de föll ner på marken inför honom.
14 Quando Judá e os seus irmãos chegaram à casa de José, ele ainda estava ali. Eles se ajoelharam na frente dele e encostaram o rosto no chão.
15 Josef sa till dem: ”Vad är det ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?”
15 Aí José perguntou: — Por que foi que vocês fizeram isso? Vocês não sabiam que um homem como eu é capaz de adivinhar as coisas?
16 Juda svarade: ”Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva (rättfärdiga oss)? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen.”
16 Judá respondeu: — Senhor, o que podemos falar ou responder? Como podemos provar que somos inocentes? Deus descobriu o nosso pecado. Aqui estamos e somos todos seus escravos, nós e aquele com quem estava o copo.
17 Men Josef sa: ”Det skulle vara fjärran från mig att göra så. Den man i vars hand bägaren blev funnen, han ska vara min slav, men ni andra, stå upp och gå i frid (shalom) till er far.”
17 José disse: — De jeito nenhum! Eu nunca faria uma coisa dessas! Só aquele que estava com o meu copo é que será meu escravo. Os outros podem voltar em paz para a casa do pai.
18 Juda kom nära honom [Josef] och sa: ”Min herre, låt din tjänare, jag ber dig (vädjar), få tala ett ord i min herres öra, och låt inte din vrede upptändas mot din tjänare, för du är som farao.
18 Então Judá chegou perto de José e disse: — Senhor, me dê licença para lhe falar com franqueza. Não fique aborrecido comigo, pois o senhor é como se fosse o próprio rei.
19 Min herre frågade sina tjänare och sa: ’Har ni en far eller en bror?’
19 O senhor perguntou: “Vocês têm pai ou outro irmão?”
20 Vi svarade min herre: ’Vi har en far som nu är gammal, och han har en son som han fått på gamla dagar. Pojkens bror är död. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.’
20 Nós respondemos assim: “Temos pai, já velho, e um irmão mais moço, que nasceu quando o nosso pai já estava velho. O irmão do rapazinho morreu. Agora ele é o único filho da sua mãe que está vivo, e o seu pai o ama muito.”
21 Då sa du till dina tjänare: ’För honom ner med er så att jag kan se honom med mina ögon.’
21 Aí o senhor nos disse para trazer o rapazinho porque desejava vê-lo.
22 Vi svarade min herre: ’Ynglingen kan inte lämna sin far, för om han lämnar sin far kan hans far dö.’
22 Nós respondemos que ele não podia deixar o seu pai, pois, se deixasse, o seu pai morreria.
23 Men du sa till dina tjänare: ’Om inte er yngste bror följer med er ner hit, ska ni inte se mitt ansikte igen.’
23 Mas o senhor disse que, se ele não viesse, o senhor não nos receberia.
24 När dina tjänare kom till vår far berättade vi min herres ord för honom.
24 — Quando chegamos à nossa casa, contamos ao nosso pai tudo o que o senhor tinha dito.
25 Och vår far sa: ’Gå igen och köp oss lite mat,’
25 Depois ele nos mandou voltar para comprarmos mais mantimentos.
26 och vi svarade: ’Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.’
26 Nós respondemos: “Não podemos ir; não seremos recebidos por aquele homem se o nosso irmão mais moço não for com a gente. Nós só vamos se o nosso irmão mais moço for junto.”
27 Då sa din tjänare, min far, till oss: ’Ni vet att min hustru födde två söner åt mig,
27 Então o nosso pai disse: “Vocês sabem que a minha mulher Raquel me deu dois filhos.
28 och den ene har gått ifrån mig’ och han sa: ’Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
28 Um deles já me deixou; eu nunca mais o vi. Deve ter sido despedaçado por animais selvagens.
29 om ni tar denne enda ifrån mig också och något drabbar honom så för ni ner mitt gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).’
29 E, se agora vocês me tirarem este também, e alguma desgraça acontecer com ele, vocês matarão de tristeza este velho.”
30 Vet därför att när jag [Juda] kommer till din tjänare, min far [Jakob], och ynglingen inte är med oss – eftersom hans eget liv är helt sammanfogat med hans liv [ordagrant: hans själ är bunden i hans själ] –
30 — ausente —
31 då kommer det bli hans död, om han ser att inte ynglingen är med. Din tjänare [jag Juda] kommer att dra ner de gråa håren på din tjänare, vår far [Jakob], med sorg till Sheol (underjorden).
31 — ausente —
32 Din tjänare blev en garant för ynglingen gentemot min far och jag sa: ’Om jag inte för tillbaka honom till dig ska jag bära skulden och skammen för min far för evigt.’ [\+xt 1 Mos 43:9\+xt*]
32 E tem mais: eu garanti ao meu pai que seria responsável pelo rapaz. Eu disse assim: “Se eu não lhe trouxer o rapaz de volta, serei culpado diante do senhor pelo resto da minha vida.”
33 Låt därför nu din tjänare, jag ber dig (vädjar), stanna här som slav åt min herre istället för ynglingen, och låt ynglingen gå upp med sina bröder.
33 Por isso agora eu peço ao senhor que me deixe ficar aqui como seu escravo em lugar do rapaz. E permita que ele volte com os seus irmãos.
34 Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far.”
34 Como posso voltar para casa se o rapaz não for comigo? Eu não quero ver essa desgraça cair sobre o meu pai.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 44, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.