Gênesis 44
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs NAA
1 Han befallde husets tjänare och sa: ”Fyll männens säckar med mat, så mycket som de kan bära, och lägg vars och ens pengar överst i säcken.
1 José deu esta ordem ao administrador da sua casa: — Encha de mantimento os sacos que estes homens trouxeram, quanto puderem levar, e ponha o dinheiro de cada um na boca do saco de mantimento.
2 Lägg sedan min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck och hans pengar för säden.” De gjorde så som Josef hade talat.
2 E coloque o meu copo de prata na boca do saco de mantimento do mais novo, junto com o dinheiro do seu cereal. E o administrador fez como José havia ordenado.
3 Så snart morgonen grydde sändes männen iväg, de och deras åsnor.
3 De manhã, quando já estava claro, os homens partiram, eles com os seus jumentos.
4 När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sa Josef till sin tjänare: ”Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: ’Varför har ni lönat gott med ont?
4 Saíram da cidade e, antes que pudessem ter se distanciado, José disse ao administrador de sua casa: — Levante-se e vá atrás daqueles homens. E, alcançando-os, diga o seguinte: “Por que vocês pagaram o bem com o mal?
5 Är det inte denna som min herre dricker ur och genom vilken han verkligen blir gudomlig? Ni har gjort ont som har gjort detta.’ ”
5 Não é este o copo em que bebe o meu senhor e que ele usa para fazer as suas adivinhações? Vocês fizeram algo muito errado.”
6 När han kom ikapp dem talade han dessa ord till dem.
6 O administrador os alcançou e lhes falou essas palavras.
7 De svarade honom: ”Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.
7 Então eles responderam: — Por que o meu senhor está dizendo uma coisa dessas? Longe de nós, seus servos, fazer uma coisa assim.
8 Se, pengarna som vi fann överst i våra säckar har vi fört tillbaka från Kanaans land, hur skulle vi då kunna stjäla silver och guld ur din herres hus?
8 O dinheiro que achamos na boca dos sacos de mantimento nós trouxemos de volta da terra de Canaã; como, então, iríamos roubar prata ou ouro da casa do seu senhor?
9 Hos den av dina tjänare som den blir funnen, låt honom dö, och vi ska bli vår herres slavar.”
9 Se algum de nós tiver esse copo, será morto; e nós ainda seremos escravos do meu senhor.
10 Han svarade: ”Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga.”
10 O administrador respondeu: — Que seja como vocês disseram. Aquele com quem for encontrado o copo será meu escravo; os outros ficam livres.
11 Då skyndade de sig, var och en, att ta ner sin säck på marken och var och en av dem öppnade sin säck.
11 Eles se apressaram; cada um colocou o seu saco de mantimento no chão e o abriu.
12 Han sökte och började med den äldste och fortsatte [i åldersordning] till den yngste ... och bägaren blev funnen i Benjamins säck.
12 O administrador os examinou, começando do mais velho e acabando no mais novo; e o copo foi encontrado no saco de mantimento de Benjamim.
13 De rev sönder sina kläder [i sorg och förtvivlan]! Sedan lastade var och en sin åsna och de återvände till staden.
13 Então eles rasgaram as suas roupas; cada um carregou de novo o seu jumento, e eles voltaram para a cidade.
14 Juda och hans bröder kom tillbaka till Josefs hus. [Juda kommer ha en avgörande roll i denna del, så han lyfts redan nu fram i berättelsen. Han var den som lovat ta hand om Benjamin, se \+xt 1 Mos 43:9\+xt*. I stycket som följer refererar han 14 ggr till sin ”far”.] Josef var fortfarande kvar där [i huset, han var förberedd och väntade på dem] och de föll ner på marken inför honom.
14 Quando Judá e seus irmãos chegaram à casa de José, este ainda estava ali. E prostraram-se em terra diante dele.
15 Josef sa till dem: ”Vad är det ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?”
15 José lhes perguntou: — O que é isso que vocês fizeram? Vocês não sabiam que um homem como eu é capaz de adivinhar?
16 Juda svarade: ”Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva (rättfärdiga oss)? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen.”
16 Então Judá respondeu: — Que podemos dizer a meu senhor? Que podemos falar? E como vamos nos justificar? Deus descobriu a nossa culpa. Eis que somos escravos de meu senhor, tanto nós como aquele em cuja mão se achou o copo.
17 Men Josef sa: ”Det skulle vara fjärran från mig att göra så. Den man i vars hand bägaren blev funnen, han ska vara min slav, men ni andra, stå upp och gå i frid (shalom) till er far.”
17 Mas José disse: — Longe de mim fazer uma coisa dessas! O homem em cuja mão foi encontrado o copo, esse será meu escravo; os outros podem voltar em paz para junto de seu pai.
18 Juda kom nära honom [Josef] och sa: ”Min herre, låt din tjänare, jag ber dig (vädjar), få tala ett ord i min herres öra, och låt inte din vrede upptändas mot din tjänare, för du är som farao.
18 Então Judá se aproximou dele e disse: — Meu senhor, permita que este seu servo diga uma palavra aos ouvidos do meu senhor, e não se acenda a sua ira contra este seu servo, pois o senhor é como o próprio Faraó.
19 Min herre frågade sina tjänare och sa: ’Har ni en far eller en bror?’
19 Meu senhor perguntou a seus servos: “Vocês têm pai ou mais algum irmão?”
20 Vi svarade min herre: ’Vi har en far som nu är gammal, och han har en son som han fått på gamla dagar. Pojkens bror är död. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.’
20 E respondemos a meu senhor: “Temos um pai já velho e um filho da sua velhice, o mais novo, cujo irmão é morto; e só ele ficou de sua mãe, e seu pai o ama.”
21 Då sa du till dina tjänare: ’För honom ner med er så att jag kan se honom med mina ögon.’
21 Então o senhor disse a estes seus servos: “Tragam o jovem, para que eu o veja.”
22 Vi svarade min herre: ’Ynglingen kan inte lämna sin far, för om han lämnar sin far kan hans far dö.’
22 Respondemos ao meu senhor: “O jovem não pode deixar o pai; se deixar o pai, este morrerá.”
23 Men du sa till dina tjänare: ’Om inte er yngste bror följer med er ner hit, ska ni inte se mitt ansikte igen.’
23 Então meu senhor disse a estes seus servos: “Se o irmão mais novo não vier com vocês, nunca mais vocês verão o meu rosto.”
24 När dina tjänare kom till vår far berättade vi min herres ord för honom.
24 — Quando voltamos à casa de meu pai, que é seu servo, e repetimos a ele as palavras de meu senhor,
25 Och vår far sa: ’Gå igen och köp oss lite mat,’
25 nosso pai disse: “Voltem e comprem um pouco de mantimento.”
26 och vi svarade: ’Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.’
26 Nós respondemos: “Não podemos ir para lá. Mas, se o nosso irmão mais moço for conosco, iremos. Porque não podemos ver a face do homem, se este nosso irmão mais moço não estiver conosco.”
27 Då sa din tjänare, min far, till oss: ’Ni vet att min hustru födde två söner åt mig,
27 Então nos disse o seu servo, nosso pai: “Vocês sabem que a minha mulher me deu dois filhos.
28 och den ene har gått ifrån mig’ och han sa: ’Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
28 Um se ausentou de mim, e eu disse: ‘Certamente foi despedaçado, e até agora não mais o vi.’
29 om ni tar denne enda ifrån mig också och något drabbar honom så för ni ner mitt gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).’
29 Se agora vocês me tirarem também este da minha presença, e lhe acontecer algum desastre, farão descer os meus cabelos brancos com tristeza à sepultura.”
30 Vet därför att när jag [Juda] kommer till din tjänare, min far [Jakob], och ynglingen inte är med oss – eftersom hans eget liv är helt sammanfogat med hans liv [ordagrant: hans själ är bunden i hans själ] –
30 — Agora, pois, se eu voltar para junto de meu pai, seu servo, sem que o jovem vá conosco, visto que a alma de meu pai está ligada com a alma dele,
31 då kommer det bli hans död, om han ser att inte ynglingen är med. Din tjänare [jag Juda] kommer att dra ner de gråa håren på din tjänare, vår far [Jakob], med sorg till Sheol (underjorden).
31 vendo ele que o jovem não está conosco, morrerá; e estes seus servos farão descer os cabelos brancos de nosso pai, seu servo, com tristeza à sepultura.
32 Din tjänare blev en garant för ynglingen gentemot min far och jag sa: ’Om jag inte för tillbaka honom till dig ska jag bära skulden och skammen för min far för evigt.’ [\+xt 1 Mos 43:9\+xt*]
32 Porque este seu servo ficou responsável por este jovem diante de meu pai, dizendo: “Se eu não o trouxer de volta, serei culpado para com o meu pai pelo resto da minha vida.”
33 Låt därför nu din tjänare, jag ber dig (vädjar), stanna här som slav åt min herre istället för ynglingen, och låt ynglingen gå upp med sina bröder.
33 Agora, pois, que este seu servo fique em lugar do jovem como escravo de meu senhor, e que o jovem volte com os seus irmãos.
34 Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far.”
34 Porque como poderei voltar a meu pai, se o jovem não for comigo? Eu não poderia ver esse mal se abatendo sobre o meu pai.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 44, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.