Gênesis 42
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs BKJ
1 När nu Jakob såg (förstod) att det [faktiskt] fanns säd i Egypten, sa Jakob till sina söner: ”Varför ser ni på varandra?” [Trots att Jakob var på väg att bli blind, se \+xt 1 Mos 48:8\+xt*, hade han en klarhet att se vad som skulle göras. Brödernas oförmåga att se och agera står i skarp kontrast till Josef som både förutsåg hungersnöden och förberedde.]
1 Ora, quando Jacó viu que havia trigo no Egito, Jacó disse a seus filhos: Por que ficais olhando uns para os outros?
2 Han sa: ”Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte dö [av hungersnöd].”
2 E ele disse: Eis que eu ouvi que há trigo no Egito; descei para lá e comprai para nós dali, para que vivamos, e não morramos.
3 Josefs tio bröder [halvbröder] gick då ner för att köpa säd från Egypten.
3 E os dez irmãos de José desceram para comprar trigo no Egito.
4 Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sa (tänkte för sig själv): ”Tänk om någon olycka skulle drabba honom.” [Benjamin och Josef var helbröder. Rakel var deras mor.]
4 Mas a Benjamim, irmão de José, Jacó não enviou com seus irmãos, pois ele disse: Para que porventura não lhe aconteça alguma desgraça.
5 Israels söner kom bland alla de andra som kom [den 8-10 dagar långa resan ner till Egypten] för att handla, för hungersnöden var stor i Kanaans land.
5 E os filhos de Israel vieram comprar trigo entre os que vieram, porque a fome estava na terra de Canaã.
6 Josef var guvernör över landet, det var han som skötte försäljningen till alla människor i landet. Josefs bröder [tio av dem, se vers 3] kom och bugade inför honom med sina ansikten mot marken.
6 E José era o governador da terra, e era ele que vendia a todas as pessoas da terra; e os irmãos de José vieram, e se curvaram diante dele com sua face em terra.
7 Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sa till dem: ”Varifrån kommer ni?” och de svarade: ”Från Kanaans land för att köpa mat.”
7 E José viu seus irmãos, e ele os reconheceu, mas se fez de estranho para eles, e falou asperamente com eles. E ele lhes disse: De onde vindes? E eles disseram: Da terra de Canaã para comprar alimento.
8 Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom.
8 E José reconheceu seus irmãos, mas eles não o reconheceram.
9 Josef kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem [\+xt 1 Mos 37:5-11\+xt*] och sa till dem: ”Ni är spioner som kommer för att se landets nakenhet (var svagheterna finns).”
9 E José lembrou-se dos sonhos que havia sonhado sobre eles, e lhes disse: Sois espiões. Viestes para ver a nudez da terra.
10 De sa till honom: ”Nej, min herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat.
10 E eles lhe disseram: Não, meu senhor, mas para comprar alimento vieram teus servos.
11 Vi är alla en mans söner, vi är ärliga män, dina tjänare är inte några spioner.”
11 Somos todos filhos de um homem; somos homens verdadeiros; teus servos não são espiões.
12 Han sa till dem: ”Nej, för att se landets nakenhet (var svagheterna finns) har ni kommit.”
12 E ele lhes disse: Não, mas para ver a nudez da terra é que viestes.
13 De sa: ”Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre.”
13 E eles disseram: Teus servos são doze irmãos, os filhos de um homem na terra de Canaã. E eis que o mais jovem está hoje com nosso pai, e um não está.
14 Josef sa till dem: ”Det är det jag talade till er när jag sa: ’Ni är spioner.’
14 E José lhes disse: Foi isso que eu vos falei, dizendo: Sois espiões.
15 Genom detta ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
15 Por isto sereis provados: Pela vida de Faraó não saireis daqui, a não ser que vosso irmão mais jovem venha para cá.
16 Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara fängslade för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er. Annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner.”
16 Enviai um de vós, e que ele traga vosso irmão, e vós sereis mantidos na prisão, para que vossas palavras sejam provadas, se há alguma verdade em vós. Ou senão pela vida de Faraó, verdadeiramente sois espiões.
17 Han satte dem alla tillsammans i förvar i tre dagar.
17 E ele os colocou todos juntos na prisão por três dias.
18 På tredje dagen sa Josef till dem: ”Gör detta så får ni leva, för jag fruktar (vördar) Gud (Elohim),
18 E José lhes disse no terceiro dia: Fazei isto, e vivei, pois eu temo a Deus:
19 om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
19 Se sois homens verdadeiros, deixai que um de vossos irmãos fique preso na casa de vossa prisão. Ide vós, levai trigo para a fome de suas casas,
20 och ta med er yngste bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö.” De gjorde så. [Simeon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
20 mas trazei-me vosso irmão mais jovem. Assim, vossas palavras serão verificadas, e vós não morrereis. E assim eles fizeram.
21 [Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sa: ”Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss.”
21 E eles disseram uns aos outros: Somos realmente culpados a respeito do nosso irmão, quando vimos a angústia da sua alma, quando nos implorou, e não o escutamos; por isso veio essa desgraça sobre nós.
22 Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah)] svarade dem och sa: ”Talade jag inte till er och sa att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod”
22 E Rúben lhes respondeu, dizendo: Não vos falei, dizendo: Não pequeis contra o menino, e vós não ouvistes? Por isso, eis que o seu sangue também é requerido.
23 De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem.
23 E eles não sabiam que José os entendia, pois ele falava com eles por meio de um intérprete.
24 [Josef blev djupt rörd av vad han hörde.] Han vände sig ifrån dem och grät. Han återvände till dem och talade till dem och tog Simeon ifrån dem och lät fängsla honom inför deras ögon. [Simeon betyder ”den som hör”. Josef prövar sina bröder om de skulle överge Simeon, på samma sätt som de övergav honom. Simeon var känd för sin hårdhet, se \+xt 1 Mos 34:25; 49:5-7\+xt*. Kanske var det han som var den drivande bakom hur bröderna behandlade Josef drygt 20 år tidigare.]
24 E ele se afastou deles, e chorou, e voltou a eles novamente, e falou com eles, e tomou deles Simeão, e o amarrou diante dos seus olhos.
25 Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras kärl med säd och ge tillbaka varje mans pengar i hans säck och ge dem matsäck för resan, och så gjordes för dem.
25 Então José ordenou que enchessem de trigo seus sacos, e que devolvessem a cada homem seu dinheiro, a cada um em seu saco, e que lhes dessem provisão para o caminho. E assim lhes fizeram.
26 De lastade sina åsnor med sin säd och reste därifrån.
26 E eles carregaram os seus jumentos com trigo, e partiram dali.
27 När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
27 E quando um deles abriu o seu saco para dar forragem ao seu jumento na hospedaria, ele viu o seu dinheiro, pois eis que estava na boca do seu saco.
28 Han sa till sina bröder: ”Mina pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min säck.”
28 E ele disse a seus irmãos: Meu dinheiro foi devolvido, e eis que está no meu saco. E o coração deles desfaleceu, e eles ficaram temerosos, dizendo uns aos outros: O que é isto que Deus nos fez?
29 De kom tillbaka till sin far Jakob, i Kanaans land, och berättade för honom allt som hade hänt dem och sa:
29 E eles vieram a Jacó, seu pai, à terra de Canaã, e lhe contaram tudo que lhes acontecera, dizendo:
30 ”Mannen, herren i landet, talade hårt (med myndig röst) till oss och tog oss för att vilja spionera på landet.
30 O homem, que é o senhor da terra, falou asperamente conosco, e nos tomou por espiões da terra.
31 Vi sa till honom: Vi är ärliga män, vi är inte spioner.
31 E lhe dissemos: Somos homens verdadeiros, não somos espiões;
32 Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
32 somos doze irmãos, filhos de nosso pai; um não está, e o mais jovem está hoje com nosso pai na terra de Canaã.
33 Mannen, herren i landet sa till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
33 E o homem, senhor da terra, nos disse: Por isto eu saberei que sois homens verdadeiros: Deixai um de vossos irmãos aqui comigo, e levai alimento para a fome de vossas famílias, e parti.
34 Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet.”
34 Trazei-me vosso irmão mais jovem. Então eu saberei que não sois espiões, mas que sois homens verdadeiros. Assim eu vos entregarei vosso irmão, e negociareis na terra.
35 När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda.
35 E aconteceu que, quando eles esvaziaram seus sacos, eis que cada homem tinha o seu pacote de dinheiro no seu saco; e quando eles e seu pai viram os seus pacotes de dinheiro, ficaram temerosos.
36 Jakob, deras far, sa till dem: ”Ni har berövat mig mina barn. Josef finns inte och Simeon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig).”
36 E Jacó, seu pai, disse-lhes: Vós me privastes de meus filhos: José não está, e Simeão não está, e ainda quereis tomar Benjamim. Todas estas coisas estão contra mim.
37 Ruben talade till sin far och sa: ”Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig.” [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder ”två av mina söner”.]
37 E Rúben falou com seu pai, dizendo: Mata meus dois filhos, se eu não o trouxer a ti. Entrega-o em minha mão, e eu o trarei para ti novamente.
38 Jakob svarade: ”Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).”
38 E ele disse: Meu filho não descerá convosco, pois seu irmão está morto, e ele foi deixado só. Se alguma desgraça cair sobre ele no caminho em que fordes, então, com tristeza, levareis meus cabelos grisalhos à sepultura.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 42, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.