Gênesis 32
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel (budbärare) mötte honom.
1 Jacó prossegui o seu caminho e encontrou uns anjos de Deus.
2 Och Jakob sa, när han såg dem: ”Detta är Guds (Elohims) läger.” Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder ”två läger”, en plats i Gileads bergsbygd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se \+xt Jos 13:26, 30\+xt*].
2 Ao vê-los, exclamou: "É aqui o acampamento de Deus!" Por isso deu àquele lugar o nome de Maanaim.
3 Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau, sin bror, till Seirs land [landet öster och söder om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap).
3 Despachou diante de si mensageiros a seu irmão Esaú, na terra de Seir, nos campos de Edom.
4 Och han befallde dem och sa: ”Så ska ni säga till min herre Esau: ’Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu.
4 E deu-lhes esta ordem: "Eis o que direis ao meu senhor Esaú: Assim fala o teu servo Jacó: Habitei em casa de Labão onde estive até o dia de hoje.
5 Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.’ ”
5 Possuo bois, jumentos, ovelhas, servos e servas, e mando agora anunciá-lo ao meu senhor para encontrar graça diante dele."
6 Och budbärarna återvände till Jakob och sa: ”Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom.”
6 Os mensageiros voltaram a Jacó, dizendo: "Fomos ter com Esaú: ele vem ao teu encontro com quatrocentos homens."
7 Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger.
7 Jacó foi tomado de pavor e de angústia. Dividiu em dois grupos a gente que estava com ele, assim como as ovelhas, os bois e os camelos.
8 Och han sa: ”Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly.”
8 "Se Esaú, disse ele consigo, atacar um dos grupos e o destruir, ao menos o outro se salvará."
9 Och Jakob sa: ”Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahveh), du som sagt till mig: ’Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.’
9 Depois Jacó disse: "Deus de meu pai Abraão, Deus de meu pai Isaac, Senhor que me dissesses: Volta para a tua terra, para o meio de tua parentela, e eu te beneficiarei,
10 Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
10 eu sou indigno de todos os favores e de toda a fidelidade que tendes testemunhado ao vosso servo. Só tinha o meu bastão quando atravessei este Jordão, e eis que possuo agora dois acampamentos.
11 Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand [upprepningen av hand förstärker hur han är i Esaus grepp], för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mödrar med söner. [Ordagrant: ’mor på son’ – hela familjen.]
11 Salvai-me, eu vos peço, das mãos de meu irmão Esaú, pois temo que ele me venha atacar, sem poupar nem mãe nem filhos.
12 Och du sa: ’Jag ska göra dig gott, gott (verkligen göra dig gott – hebr. jatav jatav) och göra din säd som havets sand [\+xt 1 Mos 22:17\+xt*], vars antal inte kan räknas.’ ”
12 Entretanto, vós me dissestes: Eu te beneficiarei e tornarei tua posteridade inumerável como os grãos de areia do mar."
13 Och han höll sig där den natten, och tog av det han hade med sig en gåva till Esau, sin bror.
13 Jacó passou a noite naquele lugar. Escolheu entre os bens que possuía um presente para o seu irmão Esaú:
14 200 getter av honkön
14 duzentas cabras, vinte bodes, duzentas ovelhas, vinte carneiros,
15 30 kamelston som gav di och deras föl,
15 trinta camelas com suas crias, quarenta vacas, dez touros, vinte jumentas e dez jumentos.
16 Och han [Jakob] gav dem i sina tjänares hand, varje flock för sig, och han sa till sina tjänare: ”Gå över före mig och se till att hålla ett avstånd mellan flockarna.”
16 Entregou-os aos servos, cada rebanho à parte, e disse-lhes: "Ide adiante de mim, e haja uma distância entre cada rebanho."
17 Och han befallde de första [de som gick längst fram] och sa: ”När Esau, min bror, möter er och frågar er och säger: ’Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?’
17 E deu esta ordem ao primeiro: "Quando meu irmão Esaú te encontrar e te perguntar quem és, aonde vais, e a quem pertence o rebanho que conduzes,
18 Då ska ni svara (säga): ’De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau, och se, han är även bakom oss.’ ”
18 responderás: Pertence ao teu servo Jacó; é um presente que ele manda ao meu senhor Esaú; ele mesmo vem atrás de nós."
19 Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sa: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
19 Deu a mesma ordem ao segundo, ao terceiro e a todos os que conduziam os rebanhos: "Quando encontrardes Esaú, disse ele, vós lhe direis a mesma coisa.
20 och ni ska säga: ”Se, även din tjänare Jakob är bakom oss.” För han sa (tänkte): ”Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig.”
20 E direis que seu servo Jacó vos segue." "Eu o aplacarei, pensou ele, com este presente que me precede; e depois o verei pessoalmente; talvez me fará ele bom acolhimento."
21 Gåvan gick över före honom och själv stannade han i lägret den natten.
21 Foi, pois, o presente adiante dele, e ele ficou aquela noite no acampamento.
22 Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur [Leah och Rakel], sina två tjänarinnor [Bilhah och Zilpah] och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
22 Naquela mesma noite ele se levantou com suas duas mulheres, suas duas servas e seus onze filhos e passou o vau do Jaboc.
23 Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar.
23 Tomou-os, e os fez passar a torrente com tudo o que lhe pertencia.
24 Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp.
24 Jacó ficou só; e alguém lutava com ele até o romper da aurora.
25 När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob, rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
25 Vendo que não podia vencê-lo, tocou-lhe aquele homem na articulação da coxa e esta deslocou-se, enquanto Jacó lutava com ele.
26 Sedan sa mannen: ”Låt mig gå, för solen har börjat gå upp.” Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig.”
26 E disse-lhe: "Deixa-me partir, porque a aurora se levanta." "Não te deixarei partir respondeu Jacó, antes que me tenhas abençoado."
27 Då svarade mannen honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”, ordagrant ”en som tar genom hälen”. Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]
27 Ele perguntou-lhe: "Qual é o teu nome?" "Jacó."
28 Mannen sa: ”Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit mot både Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt).”
28 "Teu nome não será mais Jacó, tornou ele, mas Israel, porque lutaste com Deus e com os homens, e venceste." Jacó perguntou-lhe:
29 Då frågade Jakob: ”Jag ber dig, berätta ditt namn för mig”. Han sa: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
29 "Peço-te que me digas qual é o teu nome." "Por que me perguntas o meu nome?", respondeu ele. E abençoou-o no mesmo lugar.
30 Jakob kallade platsen Peniel [betyder: ”vänd mot Gud”]. Han sa: ”För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt.”
30 Jacó chamou àquele lugar Fanuel: "porque, disse ele, eu vi a Deus face a face, e conservei a vida".
31 När han passerat Penoel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel i vers 30] såg han solen gå upp [första gången det nämns på 20 år, se \+xt 1 Mos 28:11\+xt*], men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.]
31 O sol levantava-se no horizonte, quando ele passou Fanuel. E coxeava de uma perna.
32 Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag, eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
32 É por isso que os israelitas, ainda hoje, não comem o nervo da articulação da coxa, porque aquele homem tinha tocado nesse nervo da articulação da coxa de Jacó.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 32, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.