Gênesis 32
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs NVI
1 Och Jakob gick sin väg och Guds (Elohims) ängel (budbärare) mötte honom.
1 Jacó também seguiu o seu caminho, e anjos de Deus vieram ao encontro dele.
2 Och Jakob sa, när han såg dem: ”Detta är Guds (Elohims) läger.” Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder ”två läger”, en plats i Gileads bergsbygd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se \+xt Jos 13:26, 30\+xt*].
2 Quando Jacó os avistou, disse: "Este é o exército de Deus! " Por isso deu àquele lugar o nome de Maanaim.
3 Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau, sin bror, till Seirs land [landet öster och söder om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap).
3 Jacó mandou mensageiros adiante dele a seu irmão Esaú, na região de Seir, território de Edom.
4 Och han befallde dem och sa: ”Så ska ni säga till min herre Esau: ’Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu.
4 E lhes ordenou: "Vocês dirão o seguinte ao meu senhor Esaú: assim diz teu servo Jacó: Morei na casa de Labão e com ele permaneci até agora.
5 Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.’ ”
5 Tenho bois e jumentos, ovelhas e cabras, servos e servas. Envio agora esta mensagem ao meu senhor, para que me recebas bem".
6 Och budbärarna återvände till Jakob och sa: ”Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom.”
6 Quando os mensageiros voltaram a Jacó, disseram-lhe: "Fomos até seu irmão Esaú, e ele está vindo ao seu encontro, com quatrocentos homens".
7 Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger.
7 Jacó encheu-se de medo e foi tomado de angústia. Então dividiu em dois grupos todos os que estavam com ele, bem como as ovelhas, as cabras, os bois, e os camelos,
8 Och han sa: ”Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly.”
8 pois assim pensou: "Se Esaú vier e atacar um dos grupos, o outro poderá escapar".
9 Och Jakob sa: ”Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahveh), du som sagt till mig: ’Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.’
9 Então Jacó orou: "Ó Deus de meu pai Abraão, Deus de meu pai Isaque, ó Senhor que me disseste: ‘Volte para a sua terra e para os seus parentes e eu o farei prosperar’;
10 Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
10 não sou digno de toda a bondade e lealdade com que trataste o teu servo. Quando atravessei o Jordão eu tinha apenas o meu cajado, mas agora possuo duas caravanas.
11 Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand [upprepningen av hand förstärker hur han är i Esaus grepp], för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mödrar med söner. [Ordagrant: ’mor på son’ – hela familjen.]
11 Livra-me, rogo-te, das mãos de meu irmão Esaú, porque tenho medo que ele venha nos atacar, tanto a mim como às mães e às crianças.
12 Och du sa: ’Jag ska göra dig gott, gott (verkligen göra dig gott – hebr. jatav jatav) och göra din säd som havets sand [\+xt 1 Mos 22:17\+xt*], vars antal inte kan räknas.’ ”
12 Pois tu prometeste: ‘Esteja certo de que eu o farei prosperar e farei os seus descendentes tão numerosos como a areia do mar, que não se pode contar’ ".
13 Och han höll sig där den natten, och tog av det han hade med sig en gåva till Esau, sin bror.
13 Depois de passar ali a noite, escolheu entre os seus rebanhos um presente para o seu irmão Esaú:
14 200 getter av honkön
14 duzentas cabras e vinte bodes, duzentas ovelhas e vinte carneiros,
15 30 kamelston som gav di och deras föl,
15 trinta fêmeas de camelo com seus filhotes, quarenta vacas e dez touros, vinte jumentas e dez jumentos.
16 Och han [Jakob] gav dem i sina tjänares hand, varje flock för sig, och han sa till sina tjänare: ”Gå över före mig och se till att hålla ett avstånd mellan flockarna.”
16 Colocou cada rebanho sob o cuidado de um servo, e disse-lhes: "Vão à minha frente e mantenham certa distância entre um rebanho e outro".
17 Och han befallde de första [de som gick längst fram] och sa: ”När Esau, min bror, möter er och frågar er och säger: ’Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?’
17 Ao que ia à frente deu a seguinte instrução: "Quando meu irmão Esaú encontrar-se com você e lhe perguntar: ‘A quem você pertence, para onde vai e de quem é todo este rebanho à sua frente? ’,
18 Då ska ni svara (säga): ’De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau, och se, han är även bakom oss.’ ”
18 você responderá: É do teu servo Jacó. É um presente para o meu senhor Esaú; e ele mesmo está vindo atrás de nós".
19 Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sa: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
19 Também instruiu o segundo, o terceiro e todos os outros que acompanhavam os rebanhos: "Digam também a mesma coisa a Esaú quando o encontrarem.
20 och ni ska säga: ”Se, även din tjänare Jakob är bakom oss.” För han sa (tänkte): ”Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig.”
20 E acrescentem: Teu servo Jacó está vindo atrás de nós". Porque pensava: "Eu o apaziguarei com esses presentes que estou enviando antes de mim; mais tarde, quando eu o vir, talvez me receba".
21 Gåvan gick över före honom och själv stannade han i lägret den natten.
21 Assim os presentes de Jacó seguiram à sua frente; ele, porém, passou a noite no acampamento.
22 Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur [Leah och Rakel], sina två tjänarinnor [Bilhah och Zilpah] och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
22 Naquela noite Jacó levantou-se, tomou suas duas mulheres, suas duas servas e seus onze filhos para atravessar o lugar de passagem do Jaboque.
23 Han tog dem och förde över dem till andra sidan forsen, och sedan skickade han över alla sina ägodelar.
23 Depois de havê-los feito atravessar o ribeiro, fez passar também tudo o que possuía.
24 Jakob var ensam kvar [på den norra flodbanken]. En man [Gud själv i mänsklig gestalt, se vers 30] brottades med honom fram tills solen gick upp.
24 E Jacó ficou sozinho. Então veio um homem que se pôs a lutar com ele até o amanhecer.
25 När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob, rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
25 Quando o homem viu que não poderia dominá-lo, tocou na articulação da coxa de Jacó, de forma que lhe deslocou a coxa, enquanto lutavam.
26 Sedan sa mannen: ”Låt mig gå, för solen har börjat gå upp.” Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig.”
26 Então o homem disse: "Deixe-me ir, pois o dia já desponta". Mas Jacó lhe respondeu: "Não te deixarei ir, a não ser que me abençoes".
27 Då svarade mannen honom: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: ”svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar”, ordagrant ”en som tar genom hälen”. Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]
27 O homem lhe perguntou: "Qual é o seu nome? " "Jacó", respondeu ele.
28 Mannen sa: ”Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit mot både Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt).”
28 Então disse o homem: "Seu nome não será mais Jacó, mas sim Israel, porque você lutou com Deus e com homens e venceu".
29 Då frågade Jakob: ”Jag ber dig, berätta ditt namn för mig”. Han sa: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.
29 Prosseguiu Jacó: "Peço-te que digas o teu nome". Mas ele respondeu: "Por que pergunta o meu nome? " E o abençoou ali.
30 Jakob kallade platsen Peniel [betyder: ”vänd mot Gud”]. Han sa: ”För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt.”
30 Jacó chamou àquele lugar Peniel, pois disse: "Vi a Deus face a face e, todavia, minha vida foi poupada".
31 När han passerat Penoel [en stad vid floden Jabbok, alternativ stavning till Peniel i vers 30] såg han solen gå upp [första gången det nämns på 20 år, se \+xt 1 Mos 28:11\+xt*], men han haltade på grund av sin höftskada. [Efter mötet med Gud vandrade Jakob annorlunda.]
31 Ao nascer do sol atravessou Peniel, mancando por causa da coxa.
32 Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag, eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
32 Por isso, até o dia de hoje, os israelitas não comem o músculo ligado à articulação do quadril, porque nesse músculo Jacó foi ferido.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Gênesis 32, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.