2 Samuel 1
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARC
1 Efter Sauls [israeliternas förste kungs] död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag. [\+xt 1 Sam 30\+xt*]
1 E, depois da morte de Saul, voltando Davi da derrota dos amalequitas e ficando Davi dois dias em Ziclague,
2 På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.
2 sucedeu, ao terceiro dia, que um homem veio do arraial de Saul com as vestes rotas e com terra sobre a cabeça; e sucedeu que, chegando ele a Davi, se lançou no chão e se inclinou.
3 David frågade honom: ”Varifrån kommer du?”
3 E Davi lhe disse: De onde vens? E ele lhe disse: Escapei do exército de Israel.
4 David frågade honom: ”Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!”
4 E disse-lhe Davi: Como foi lá isso? Peço-te, dize-me. E ele lhe respondeu: O povo fugiu da batalha, e muitos do povo caíram e morreram, assim como também Saul e Jônatas, seu filho, foram mortos.
5 David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: ”Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?”
5 E disse Davi ao jovem que lhe trazia as novas: Como sabes tu que Saul e Jônatas, seu filho, são mortos?
6 Den unge mannen som berättade detta för honom svarade: ”När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
6 Então, disse o jovem que lhe dava a notícia: Cheguei por acaso à montanha de Gilboa, e eis que Saul estava encostado sobre a sua lança, e eis que os carros e capitães de cavalaria apertavam com ele.
7 När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: ’Här är jag.’
7 E, olhando ele para trás de si, viu-me a mim e chamou-me; e eu disse: Eis-me aqui.
8 Då frågade han mig: ’Vem är du?’ Och jag svarade honom: ’Jag är amalekit.’
8 E ele me disse: Quem és tu? E eu lhe disse: Sou amalequita.
9 Sedan sa han till mig: ’Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.’ [Här används ett ovanligt ord som verkar beskriva hur Saul håller på att tappa medvetandet.]
9 Então, ele me disse: Peço-te, arremessa-te sobre mim e mata-me, porque angústias me têm cercado, pois toda a minha vida está ainda em mim.
10 Så jag ställde mig över honom och dräpte honom, eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre.”
10 Arremessei-me, pois, sobre ele, e o matei, porque bem sabia eu que não viveria depois da sua queda, e tomei a coroa que tinha na cabeça e a manilha que trazia no braço, e as trouxe aqui a meu senhor.
11 [När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom vid flertalet tillfällen dör, gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
11 Então, apanhou Davi as suas vestes e as rasgou, como também todos os homens que estavam com ele.
12 Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahvehs) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
12 E prantearam, e choraram, e jejuaram até à tarde por Saul, e por Jônatas, seu filho, e pelo povo do Senhor , e pela casa de Israel, porque tinham caído à espada.
13 Och David sa till den unge mannen som berättat för honom: ”Vem är du?”
13 Disse, então, Davi ao jovem que lhe trouxera a nova: De onde és tu? E disse ele: Sou filho de um homem estrangeiro, amalequita.
14 David frågade honom. ”Hur kommer det sig att du inte var rädd för att lyfta din hand och slå Herrens (Jahvehs) smorde?”
14 E Davi lhe disse: Como não temeste tu estender a mão para matares o ungido do Senhor ?
15 Och David kallade på en av de unga männen och sa: ”Gå nära och attackera honom.” Och han slog honom så att han dog.
15 Então, chamou Davi a um dos jovens e disse: Chega e lança-te sobre ele. E ele o feriu, e morreu.
16 David sa till honom: ”Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahvehs) smorde.”
16 E disse-lhe Davi: O teu sangue seja sobre a tua cabeça, porque a tua própria boca testificou contra ti, dizendo: Eu matei o ungido do Senhor .
17 Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan, hans son,
17 E lamentou Davi a Saul e a Jônatas, seu filho, com esta lamentação,
18 och sa för att lära Juda söner [denna klagosång som fick namnet] ”Bågen”.
18 dizendo ele que ensinassem aos filhos de Judá o uso do arco. Eis que está escrito no livro do Reto:
19 Din skönhet, Israel [syftar på Saul och Jonatan], ligger slagen på dina höga platser.
19 Ah! Ornamento de Israel! Nos teus altos, fui ferido; como caíram os valentes!
20 Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
20 Não o noticieis em Gate, não o publiqueis nas ruas de Asquelom, para que não se alegrem as filhas dos filisteus, para que não saltem de contentamento as filhas dos incircuncisos.
21 Gilboas berg,
21 Vós, montes de Gilboa, nem orvalho, nem chuva caia sobre vós nem sobre vós, campos de ofertas alçadas, pois aí desprezivelmente foi arrojado o escudo dos valentes, o escudo de Saul, como se não fora ungido com óleo.
22 Från blodet av de slagna,
22 Do sangue dos feridos, da gordura dos valentes, nunca se retirou para trás o arco de Jônatas, nem voltou vazia a espada de Saul.
23 Saul och Jonatan,
23 Saul e Jônatas, tão amados e queridos na sua vida, também na sua morte se não separaram! Eram mais ligeiros do que as águias, mais fortes do que os leões.
24 Ni Israels döttrar,
24 Vós, filhas de Israel, chorai por Saul, que vos vestia de escarlata em delícias, que vos fazia trazer ornamentos de ouro sobre as vossas vestes.
25 Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
25 Como caíram os valentes no meio da peleja! Jônatas nos teus altos foi ferido!
26 Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan,
26 Angustiado estou por ti, meu irmão Jônatas; quão amabilíssimo me eras! Mais maravilhoso me era o teu amor do que o amor das mulheres.
27 Hur har de mäktiga fallit,
27 Como caíram os valentes, e pereceram as armas de guerra!
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Samuel 1, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.