2 Reis 3
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARC
1 Och Jehoram, Ahabs (hebr. Achav) son, började regera i Israel i Samarien, i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade i 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.]
1 E Jorão, filho de Acabe, começou a reinar sobre Israel, em Samaria, no décimo oitavo ano de Josafá, rei de Judá; e reinou doze anos.
2 Och han [Jehoram, även kallad Joram] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, men inte som hans far och som hans mor [Ahab och Isebel, se \+xt 2 Kung 8:28\+xt*], för han tog bort baalsstoderna som hans far hade gjort.
2 E fez o que era mau aos olhos do Senhor ; porém não como seu pai, nem como sua mãe; porque tirou a estátua de Baal, que seu pai fizera.
3 Likväl klängde han sig fast vid Jerobeams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se \+xt 1 Kung 12\+xt*.]
3 Contudo, aderiu aos pecados de Jeroboão, filho de Nebate, que fizera pecar a Israel; não se apartou deles.
4 Och Mesha, Moabs kung, var fårägare, och han gav till Israels kung ullen från 100 000 lamm och från 100 000 baggar.
4 Então, Mesa, rei dos moabitas, era contratador de gado e pagava ao rei de Israel cem mil cordeiros, e cem mil carneiros com a sua lã.
5 Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung.
5 Sucedeu, porém, que, morrendo Acabe, se revoltou o rei dos moabitas contra o rei de Israel.
6 Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel.
6 Por isso, Jorão, ao mesmo tempo, saiu de Samaria e fez revista de todo o Israel.
7 Sedan gick han och sände bud till Jehoshafat, Juda kung, och sa: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moab?”
7 E foi e enviou a Josafá, rei de Judá, dizendo: O rei dos moabitas se revoltou contra mim; irás tu comigo à guerra contra os moabitas? E disse ele: Subirei e eu serei como tu, o meu povo, como o teu povo, e os meus cavalos, como os teus cavalos.
8 Och han sa: ”Vilken väg ska vi gå upp?” Och han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”
8 E ele disse: Por que caminho subiremos? Então disse ele: Pelo caminho do deserto de Edom.
9 Så drog de ut – Israels kung [Jehoram] och Juda kung [Jehoshafat] och Edoms kung [en vasallkung utsedd av Jehoram, se \+xt 1 Kung 22:47\+xt*] – och de gjorde en kringgående rörelse som tog sju dagar, till sist fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem. [De hade hoppats på att hitta vatten i Wadi el Ahsy vid gränsen till Moab.]
9 E partiu o rei de Israel, e o rei de Judá, e o rei de Edom; e andaram rodeando com uma marcha de sete dias, e o exército e o gado que os seguia não tinham água.
10 Då sa Israels kung: ”Ack (åh nej), det är Herren (Jahveh) som har samlat dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand.”
10 Então, disse o rei de Israel: Ah! Que o Senhor chamou a estes três reis, para os entregar nas mãos dos moabitas.
11 Men Jehoshafat sa: ”Finns ingen Herrens (Jahvehs) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahveh) genom honom?”
11 E disse Josafá: Não há aqui algum profeta do Senhor , para que consultemos ao Senhor por ele? Então, respondeu um dos servos do rei de Israel e disse: Aqui está Eliseu, filho de Safate, que deitava água sobre as mãos de Elias.
12 Och Jehoshafat sa: ”Herrens (Jahvehs) ord är med honom.” Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.
12 E disse Josafá: Está com ele a palavra do Senhor . Então, o rei de Israel, e Josafá, e o rei de Edom desceram a ele.
13 Och Elisha sa till Israels kung. ”Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter.” Och Israels kung sa till honom: ”Nej, för Herren (Jahveh) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand.”
13 Mas Eliseu disse ao rei de Israel: Que tenho eu contigo? Vai aos profetas de teu pai e aos profetas de tua mãe. Porém o rei de Israel lhe disse: Não, porque o Senhor chamou estes três reis para os entregar nas mãos dos moabitas.
14 Och Elisha sa: ”Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kung Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig.
14 E disse Eliseu: Vive o Senhor dos Exércitos, em cuja presença estou, que, se eu não respeitasse a presença de Josafá, rei de Judá, não olharia para ti nem te veria.
15 Men ge mig en musiker.” Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahvehs) hand kom över honom.
15 Ora, pois, trazei-me um tangedor. E sucedeu que, tangendo o tangedor, veio sobre ele a mão do Senhor .
16 Och han sa: ”Så säger Herren (Jahveh): Gör denna dal full av diken.
16 E disse: Assim diz o Senhor : Fazei neste vale muitas covas.
17 För så säger Herren (Jahveh): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur.
17 Porque assim diz o Senhor : Não vereis vento e não vereis chuva; todavia, este vale se encherá de tanta água, que bebereis vós e o vosso gado e os vossos animais.
18 Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahvehs) ögon och han ska ge Moab i er hand.
18 E ainda isto é pouco aos olhos do Senhor ; também entregará ele os moabitas nas vossas mãos.
19 Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar.”
19 E ferireis todas as cidades fortes, e todas as cidades escolhidas, e todas as boas árvores cortareis, e tapareis todas as fontes de água, e danificareis com pedras todos os bons campos.
20 Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
20 E sucedeu que, pela manhã, oferecendo-se a oferta de manjares, eis que vinham as águas pelo caminho de Edom; e a terra se encheu de água.
21 Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.
21 Ouvindo, pois, todos os moabitas que os reis tinham subido para pelejarem contra eles, convocaram a todos os que cingiam cinto e daí para cima e puseram-se às fronteiras.
22 Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod,
22 E, levantando-se de madrugada, e saindo o sol sobre as águas, viram os moabitas defronte deles as águas vermelhas como sangue.
23 och de sa: ”Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moab: Till bytet!”
23 E disseram: Isto é sangue; certamente que os reis se destruíram à espada e se mataram um ao outro! Agora, pois, à presa, moabitas!
24 Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moabiterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moab mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält).
24 Porém, chegando eles ao arraial de Israel, os israelitas se levantaram, e feriram os moabitas, os quais fugiram diante deles; e ainda os feriram nas suas terras, ferindo ali também os moabitas.
25 Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Qir-Cheres [kan syfta på Kir-Moab, en större stad i södra Moab] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
25 E arrasaram as cidades, e cada um lançou a sua pedra em todos os bons campos, e os entulharam, e taparam todas as fontes de águas, e cortaram todas as boas árvores, até que só em Quir-Haresete deixaram ficar as pedras, mas os fundeiros a cercaram e a feriram.
26 Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.
26 Mas, vendo o rei dos moabitas que a peleja prevalecia contra ele, tomou consigo setecentos homens que arrancavam espada, para romperem contra o rei de Edom, porém não puderam.
27 Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
27 Então, tomou a seu filho primogênito, que havia de reinar em seu lugar, e o ofereceu em holocausto sobre o muro; pelo que houve grande indignação em Israel; por isso, retiraram-se dele e voltaram para a sua terra.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Reis 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.