2 Reis 3
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARIB
1 Och Jehoram, Ahabs (hebr. Achav) son, började regera i Israel i Samarien, i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade i 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.]
1 Ora, Jorão, filho de Acabe, começou a reinar sobre Israel, em Samária, no décimo oitavo ano de Jeosafá, rei de Judá, e reinou doze anos.
2 Och han [Jehoram, även kallad Joram] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, men inte som hans far och som hans mor [Ahab och Isebel, se \+xt 2 Kung 8:28\+xt*], för han tog bort baalsstoderna som hans far hade gjort.
2 Fez o que era mau aos olhos do Senhor, porém não como seu pai, nem como sua mãe; pois tirou a coluna de Baal que seu pai fizera.
3 Likväl klängde han sig fast vid Jerobeams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se \+xt 1 Kung 12\+xt*.]
3 Contudo aderiu aos pecados de Jeroboão, filho de Nebate, com que este fizera Israel pecar, e deles não se apartou.
4 Och Mesha, Moabs kung, var fårägare, och han gav till Israels kung ullen från 100 000 lamm och från 100 000 baggar.
4 Ora, Messa, rei dos moabitas, era criador de ovelhas, e pagava de tributo ao rei de Israel cem mil cordeiros, e cem mil carneiros com a sua lã.
5 Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung.
5 Sucedeu, porém, que, morrendo Acabe, o rei dos moabitas se rebelou contra o rei de Israel.
6 Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel.
6 Por isso, nesse mesmo tempo Jorão saiu de Samária e fez revista de todo o Israel.
7 Sedan gick han och sände bud till Jehoshafat, Juda kung, och sa: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moab?”
7 E, pondo-se em marcha, mandou dizer a Jeosafá, rei de Judá: O rei dos moabitas rebelou-se contra mim; irás tu comigo a guerra contra os moabitas? Respondeu ele: Irei; como tu és sou eu, o meu povo como o teu povo, e os meus cavalos como os teus cavalos.
8 Och han sa: ”Vilken väg ska vi gå upp?” Och han svarade: ”Vägen genom Edoms öken.”
8 E perguntou: Por que caminho subiremos? Respondeu-lhe Jorão: Pelo caminho do deserto de Edom.
9 Så drog de ut – Israels kung [Jehoram] och Juda kung [Jehoshafat] och Edoms kung [en vasallkung utsedd av Jehoram, se \+xt 1 Kung 22:47\+xt*] – och de gjorde en kringgående rörelse som tog sju dagar, till sist fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem. [De hade hoppats på att hitta vatten i Wadi el Ahsy vid gränsen till Moab.]
9 Partiram, pois, o rei de Israel, o rei de Judá e o rei de Edom; e andaram rodeando durante sete dias; e não havia água para o exército nem para o gado que os seguia.
10 Då sa Israels kung: ”Ack (åh nej), det är Herren (Jahveh) som har samlat dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand.”
10 Disse então o rei de Israel: Ah! o Senhor chamou estes três reis para entregá-los nas mãos dos moabitas.
11 Men Jehoshafat sa: ”Finns ingen Herrens (Jahvehs) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahveh) genom honom?”
11 Perguntou, porém, Jeosafá: Não há aqui algum profeta do Senhor por quem consultemos ao Senhor? Então respondeu um dos servos do rei de Israel, e disse: Aqui está Eliseu, filho de Safate, que deitava água sobre as mãos de Elias.
12 Och Jehoshafat sa: ”Herrens (Jahvehs) ord är med honom.” Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.
12 Disse Jeosafá: A palavra do Senhor está com ele. Então o rei de Israel, e Jeosafá, e o rei de Edom desceram a ter com ele.
13 Och Elisha sa till Israels kung. ”Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter.” Och Israels kung sa till honom: ”Nej, för Herren (Jahveh) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand.”
13 Eliseu disse ao rei de Israel: Que tenho eu contigo? Vai ter com os profetas de teu pai, e com os profetas de tua mãe. O rei de Israel, porém, lhe disse: Não; porque o Senhor chamou estes três reis para entregá-los nas mãos dos moabitas.
14 Och Elisha sa: ”Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kung Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig.
14 Respondeu Eliseu: Vive o Senhor dos exércitos, em cuja presença estou, que se eu não respeitasse a presença de Jeosafá, rei de Judá, não te contemplaria, nem te veria.
15 Men ge mig en musiker.” Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahvehs) hand kom över honom.
15 Agora, contudo, trazei-me um harpista. E sucedeu que, enquanto o harpista tocava, veio a mão do Senhor sobre Eliseu.
16 Och han sa: ”Så säger Herren (Jahveh): Gör denna dal full av diken.
16 E ele disse: Assim diz o Senhor: Fazei neste vale muitos poços.
17 För så säger Herren (Jahveh): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur.
17 Porque assim diz o Senhor: Não vereis vento, nem vereis chuva; contudo este vale se encherá de água, e bebereis vós, os vossos servos e os vossos animais.
18 Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahvehs) ögon och han ska ge Moab i er hand.
18 E ainda isso é pouco aos olhos do Senhor; também entregará ele os moabitas nas vossas mãos,
19 Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar.”
19 e ferireis todas as cidades fortes e todas as cidades escolhidas, cortareis todas as boas árvores, tapareis todas as fontes d'água, e cobrireis de pedras todos os bons campos.
20 Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
20 E sucedeu que, pela manhã, à hora de se oferecer o sacrifício, eis que vinham as águas pelo caminho de Edom, e a terra se encheu d'água:
21 Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.
21 Ouvindo, pois, todos os moabitas que os reis tinham subido para pelejarem contra eles, convocaram-se todos os que estavam em idade de pegar armas, e daí para cima, e puseram-se às fronteiras.
22 Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod,
22 Levantaram-se os moabitas de madrugada e, resplandecendo o sol sobre as águas, viram diante de si as águas vermelhas como sangue;
23 och de sa: ”Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moab: Till bytet!”
23 e disseram: Isto é sangue; certamente os reis pelejaram entre si e se mataram um ao outro! Agora, pois, à presa, moabitas!
24 Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moabiterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moab mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält).
24 Quando, porém, chegaram ao arraial de Israel, os israelitas se levantaram, e bateram os moabitas, os quais fugiram diante deles; e ainda entraram na terra, ferindo ali também os moabitas.
25 Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Qir-Cheres [kan syfta på Kir-Moab, en större stad i södra Moab] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
25 E arrasaram as cidades; e cada um deles lançou pedras em todos os bons campos, entulhando-os; taparam todas as fontes d'água, e cortaram todas as boas árvores; somente a Quir-Haresete deixaram ficar as pedras; contudo os fundeiros a cercaram e a feriram.
26 Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.
26 Vendo o rei dos moabitas que a peleja prevalecia contra ele, tomou consigo setecentos homens que arrancavam da espada, para romperem contra o rei de Edom; porém não puderam.
27 Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
27 Então tomou a seu filho primogênito, que havia de reinar em seu lugar, e o ofereceu em holocausto sobre o muro, pelo que houve grande indignação em Israel; por isso retiraram-se dele, e voltaram para a sua terra.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Reis 3, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.