1 Reis 2
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs ARIB
1 När dagarna närmade sig för Davids död, gav han Salomo följande instruktioner och sa:
1 Ora, aproximando-se o dia da morte de Davi, deu ele ordem a Salomão, seu filho, dizendo:
2 ”Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även \+xt Jos 23:14\+xt*.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig som en man,
2 Eu vou pelo caminho de toda a terra; sê forte, pois, e porta-te como homem.
3 och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat”), hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vart du än vänder dig,
3 Guarda as ordenanças do Senhor teu Deus, andando nos seus caminhos, e observando os seus estatutos, os seus mandamentos, os seus preceitos e os seus testemunhos, como está escrito na lei de Moisés, para que prosperes em tudo quanto fizeres e por onde quer que fores,
4 så att Herren (Jahveh) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner vakar över sina vägar [lever som jag lär dem] och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att det inte ska saknas någon efterträdare [från ditt släktled] på Israels tron. [\+xt 2 Sam 7:13, 25\+xt*]
4 e para que o Senhor confirme a palavra que falou acerca de mim, dizendo: Se teus filhos guardarem os seus caminhos, andando perante a minha face fielmente, com todo o seu coração e com toda a sua alma, nunca te faltará sucessor ao trono de Israel.
5 Och även du vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [\+xt 2 Sam 3:22-39\+xt*], och mot Amasha, Jeters son [\+xt 2 Sam 20:8-10\+xt*], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina höfter och på sina skor som han har på sina fötter.
5 Tu sabes também o que me fez Joabe, filho de Zeruia, a saber, o que fez aos dois chefes do exército de Israel, a Abner, filho de Ner, e a Amasa, filho de Jeter, os quais ele matou, e em tempo de paz derramou o sangue de guerra, manchando com ele o cinto que tinha nos lombos, e os sapatos que trazia nos pés.
6 Handla därför i enlighet med din vishet och låt inte hans grå hår gå ner i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) i frid (shalom).
6 Faze, pois, segundo a tua sabedoria, e não permitas que suas cãs desçam à sepultura em paz.
7 Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
7 Mas para com os filhos de Barzilai, o gileadita, usa de benevolência, e estejam eles entre os que comem à tua mesa; porque assim se houveram comigo, quando eu fugia por causa de teu irmão Absalão.
8 Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [\+xt 2 Sam 16:5-19\+xt*], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahveh) och sa: ’Jag ska döda dig med svärdet.’ [\+xt 2 Sam 19:16-23\+xt*]
8 E eis que também contigo está Simei, filho de Gêra, benjamita, de Baurim, que me lançou atroz maldição, no dia em que eu ia a Maanaim; porém ele saiu a encontrar-se comigo junto ao Jordão, e eu lhe jurei pelo Senhor, dizendo: Não te matarei à espada.
9 Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod.”
9 Agora, porém, não o tenhas por inocente; pois és homem sábio, e bem saberás o que lhe hás de fazer; farás com que as suas cãs desçam à sepultura com sangue.
10 Så gick David till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. [Där hans grav fanns kvar även på Jesu tid, se \+xt Apg 2:29\+xt*.]
10 Depois Davi dormiu com seus pais, e foi sepultado na cidade de Davi.
11 Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år:
11 E foi o tempo que Davi reinou sobre Israel quarenta anos: sete anos reinou em Hebrom, e em Jerusalém reinou trinta e três anos.
12 Och Salomo satt på sin far Davids tron och hans kungarike blev mycket stabilt (fullt ut stadfäst). [Ordagrant: ”stadig hans rike mycket”, det var inga inre eller yttre stridigheter så riket kunde få sin form och etableras. Samma fras utan ordet ”mycket” återkommer vers 46.]
12 Salomão, pois, assentou-se no trono de Davi, seu pai; e o seu reino se fortificou sobremaneira.
13 Och Adonija, Chagits son, kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sa: ”Kommer du fredligt?”
13 Então Adonias, filho de Hagite, veio a Bate-Seba, mãe de Salomão; e perguntou ela: De paz é a tua vinda? Respondeu ele: É de paz.
14 Han sa: ”Jag har något att säga dig.”
14 E acrescentou: Uma palavra tenho que dizer-te. Respondeu ela: Fala.
15 Och han sa: ”Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahveh) är det hans. [\+xt 2 Sam 12:25\+xt*]
15 Disse, pois, ele: Bem sabes que o reino era meu, e que todo o Israel tinha posto a vista em mim para que eu viesse a reinar; contudo o reino se transferiu e veio a ser de meu irmão, porque foi feito seu pelo Senhor.
16 Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte.”
16 Agora uma só coisa te peço; não ma recuses. Ela lhe disse: Fala.
17 Och han sa: ”Tala, jag ber dig, till Salomo, kungen – för han ska inte vända ansiktet från dig – att han ger mig Avishag, shunnamitiskan, till hustru.” [\+xt 1 Kung 1:3-4\+xt*]
17 E ele disse: Peço-te que fales ao rei Salomão {porque ele não to recusará} , que me dê por mulher a Abisague, a sunamita.
18 Och Batsheva sa: ”Gott, jag ska tala för din räkning med kungen.”
18 Respondeu Bate-Seba: Pois bem; eu falarei por ti ao rei.
19 Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonija. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
19 Foi, pois, Bate-Seba ter com o rei Salomão, para falar-lhe por Adonias. E o rei se levantou a encontrar-se com ela, e se inclinou diante dela; então, assentando-se no seu trono, mandou que pusessem um trono para a rainha-mãe; e ela se assentou à sua direita.
20 Sedan sa hon: ”Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte).” Kungen svarade henne: ”Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte.”
20 Então disse ela: Só uma pequena coisa te peço; não ma recuses. Respondeu-lhe o rei: Pede, minha mãe, porque não te recusarei.
21 Och hon sa: ”Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonija, din bror, som hustru.”
21 E ela disse: Dê-se Abisague, a sunamita, por mulher a teu irmão Adonias.
22 Och kung Salomo svarade sin mor och sa: ”Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonija? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen, och till Joav, Tserojahs son.”
22 Então respondeu o rei Salomão, e disse a sua mãe: E por que pedes Abisague, a sunamita, para Adonias? Pede também para ele o reino {porque é meu irmão mais velho}; sim, para ele, e também para Abiatar, o sacerdote, e para Joabe, filho de Zeruia.
23 Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahveh) och sa: ”Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonija inte har talat dessa ord mot sin egen själ.
23 E jurou o rei Salomão pelo Senhor, dizendo: Assim Deus me faça, e outro tanto, se não falou Adonias esta palavra contra a sua vida.
24 Och nu, Herren (Jahveh) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonija dödas.” [\+xt 2 Sam 7\+xt*]
24 Agora, pois, vive o Senhor, que me confirmou e me fez assentar no trono de Davi, meu pai, e que me estabeleceu casa, como tinha dito, que hoje será morto Adonias.
25 Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
25 E o rei Salomão deu ordem a Benaías, filho de Jeoiada, o qual feriu a Adonias, de modo que morreu.
26 Och till Evjatar, prästen, sa kungen: ”Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahveh) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av.”
26 Também a Abiatar, o sacerdote, disse o rei: Vai para Anatote, para os teus campos, porque és homem digno de morte; porém hoje não te matarei, porquanto levaste a arca do Senhor Deus diante de Davi, meu pai, e porquanto participaste de todas as aflições de meu pai.
27 Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahvehs) präst, så att Herrens (Jahvehs) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [\+xt 1 Sam 2:34-36\+xt*]
27 Salomão, pois, expulsou Abiatar, para que não fosse sacerdote do Senhor, assim cumprindo a palavra que o Senhor tinha dito acerca da casa de Eli em Siló.
28 Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonija, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahvehs) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn.
28 Ora, veio esta notícia a Joabe {pois Joabe se desviara após Adonias, ainda que não se tinha desviado após Absalão} ; pelo que Joabe fugiu para o tabernáculo do Senhor, e apegou-se as pontas do altar.
29 Och det berättades för Salomo: ”Joav har flytt till Herrens (Jahvehs) tält och se, han är vid altaret.” Och Salomo sände Benajaho, Jehojadas son, och sa: ”Fall över (döda) honom.”
29 E disseram ao rei Salomão: Joabe fugiu para o tabernáculo do Senhor; e eis que está junto ao altar. Então Salomão enviou Benaías, filho de Jeoiada, dizendo: Vai, mata-o.
30 Och Benajaho kom till Herrens (Jahvehs) tält och sa till honom: ”Så säger kungen: Kom ut.”
30 Foi, pois, Benaías ao tabernáculo do Senhor, e disse a Joabe: Assim diz o rei: Sai daí. Respondeu Joabe: Não! porém aqui morrerei. E Benaías tornou com a resposta ao rei, dizendo: Assim falou Joabe, e assim me respondeu.
31 Och kungen sa till honom: ”Gör som han har talat och fall över (döda) honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus.
31 Ao que lhe disse o rei: Faze como ele disse; mata-o, e sepulta-o, para que tires de sobre mim e de sobre a casa de meu pai o sangue que Joabe sem causa derramou.
32 Och Herren (Jahveh) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han dödade dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son, Israels härförare [\+xt 2 Sam 3:22-39\+xt*], och Amasa, Jeters son, Juda härförare [\+xt 2 Sam 20:8-10\+xt*].
32 Assim o Senhor fará recair o sangue dele sobre a sua cabeça, porque deu sobre dois homens mais justos e melhores do que ele, e os matou à espada, sem que meu pai Davi o soubesse, a saber: a Abner, filho de Ner, chefe do exército de Israel, e a Amasa, filho de Jeter, chefe do exército de Judá.
33 Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahveh).”
33 Assim recairá o sangue destes sobre a cabeça de Joabe e sobre a cabeça da sua descendência para sempre; mas a Davi, e à sua descendência, e à sua casa, e ao seu trono, o Senhor dará paz para sempre.
34 Och Benajaho, Jehojadas son, gick upp och kom över honom (mötte honom, för att döda – hebr. parag) och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen.
34 Então Benaías, filho de Jeoiada, subiu e, arremetendo contra Joabe, o matou. E foi sepultado em sua casa, no deserto.
35 Och kungen satte Benajaho, Jehojadas son, i hans ställe över hären och Tsadoq, prästen, satte kungen i Evjatars ställe.
35 Em lugar dele o rei pôs a Benaías, filho de Jeoiada, sobre o exército; e a Zadoque, o sacerdote, pôs em lugar de Abiatar.
36 Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där och gå inte vidare någon annanstans.
36 Depois o rei mandou chamar a Simei e lhe disse: Edifica para ti uma casa em Jerusalém, habita aí, e daí não saias, nem para uma nem para outra parte.
37 För när (den dagen) du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud.”
37 E fica sabendo que, no dia em que saíres e passares o ribeiro de Cedrom, de certo hás de morrer. O teu sangue será sobre a tua cabeça.
38 Och Shimi sa till kungen: ”Ditt ord (tal) är gott, som min herre kungen har talat, så ska din tjänare göra.” Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
38 Respondeu Simei ao rei: Boa é essa palavra; como tem dito o rei meu senhor, assim fará o teu servo. E Simei habitou em Jerusalém muitos dias.
39 Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sa: ”Se, dina tjänare är i Gat.”
39 Sucedeu porém que, ao cabo de três anos, dois servos de Simei fugiram para Aquis, filho de Maacá, rei de Gate. E deram parte a Simei, dizendo: Eis que teus servos estão em Gate.
40 Och Shimi steg upp och sadlade sin åsna och gick till Gat, till Achish för att leta efter sina tjänare, och Shimi gick och förde tillbaka sina tjänare från Gat.
40 Então Simei se levantou, albardou o seu jumento e foi a Gate ter com Aquis, em busca dos seus servos; assim foi Simei, e os trouxe de Gate.
41 Och det berättades för Salomo att Shimi hade gått från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka.
41 Disseram a Salomão que Simei fora de Jerusalém a Gate, e já havia voltado.
42 Och kungen sände och kallade på Shimi och sa till honom: ”Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahveh) och varnade dig och sa: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sa till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
42 Então o rei mandou chamar a Simei e lhe disse: Não te conjurei pelo Senhor e não te protestei, dizendo: No dia em que saíres para qualquer parte, sabe de certo que hás de morrer? E tu me disseste: Boa é essa palavra que ouvi.
43 Varför har du inte hållit Herrens (Jahvehs) ed och befallningen (hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) över dig?”
43 Por que, então, não guardaste o juramento do Senhor, e a ordem que te dei?
44 Och kungen sa till Shimi: ”Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahveh) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud.
44 Disse-lhe mais: Bem sabes tu, e o teu coração reconhece toda a maldade que fizeste a Davi, meu pai; pelo que o Senhor fará recair a tua maldade sobre a tua cabeça.
45 Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahvehs) ansikte för evigt.”
45 Mas o rei Salomão será abençoado, e o trono de Davi será confirmado perante o Senhor para sempre:
46 Och kungen befallde Benajaho, Jehojadas son, och han gick ut och föll över (dödade) honom så att han dog. Och kungariket blev stadfäst (formades) i Salomos hand.
46 E o rei deu ordem a Benaías, filho de Jeoiada, o qual saiu, e feriu a Simei, de modo que morreu. Assim foi confirmado o reino na mão de Salomão.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 1 Reis 2, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.