Jó 24
Swedish 1917 Version (SVD) vs VC
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
1 Por que não reserva tempos para si o Todo-poderoso? E por que ignoram seus dias os que lhe são fiéis?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
2 Os maus mudam as divisas das terras, e fazem pastar o rebanho que roubaram.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
3 Empurram diante de si o jumento do órfão, e tomam em penhor o boi da viúva.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
4 Afastam os pobres do caminho, todos os miseráveis da região precisam esconder-se.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
5 Como os asnos no deserto, saem para o trabalho, à procura do que comer, à procura do pão para seus filhos.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
6 Ceifam a forragem num campo, vindimam a vinha do ímpio.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
7 Passam a noite nus, sem roupa, sem cobertor contra o frio.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
8 São banhados pelas chuvas da montanha; sem abrigo, abraçam-se com as rochas.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
9 Arrancam o órfão do seio materno, tomam em penhor as crianças do pobre.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
10 Andam nus, despidos, esfomeados, carregam feixes.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
11 Espremem o óleo nos celeiros, pisam os lagares, morrendo de sede.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
12 Sobe da cidade o estertor dos moribundos, a alma dos feridos grita: Deus não ouve suas súplicas.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
13 Outros são rebeldes à luz, não conhecem seus caminhos, não habitam em suas veredas.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
14 O homicida levanta-se quando cai o dia, para matar o pobre e o indigente; o ladrão vagueia durante a noite.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
15 O adúltero espreita o crepúsculo: Ninguém me verá, diz ele, e põe um véu no rosto.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
16 Nas trevas, forçam as casas; escondem-se durante o dia; não conhecem a luz.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
17 Para eles, com efeito, a manhã é uma sombra espessa, pois estão acostumados aos terrores da noite.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
18 Correm rapidamente à superfície das águas, sua herança é maldita na terra; já não tomarão o caminho das vinhas.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
19 Como a seca e o calor absorvem a água das neves, assim a região dos mortos engole os pecadores.
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
20 O ventre que o gerou, esquece-o, os vermes fazem dele as suas delícias; ninguém mais se lembra dele.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
21 A iniqüidade é quebrada como uma árvore. Maltratava a mulher estéril e sem filhos, não fazia o bem à viúva;
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
22 punha sua força a serviço dos poderosos. Levanta-se e já não pode mais contar com a vida.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
23 Ele lhes dá segurança e apoio, mas seus olhos vigiam seus caminhos.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
24 Levantam-se, subitamente já não existem; caem; como os outros, são arrebatados, são ceifados como cabeças de espigas.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
25 Se assim não é, quem me desmentirá, quem reduzirá a nada as minhas palavras?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 24, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.