Jó 24
Swedish 1917 Version (SVD) vs ARC
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
1 Visto que do Todo-Poderoso se não encobriram os tempos, por que não veem os seus dias os que o conhecem?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
2 Há os que até os limites removem; roubam os rebanhos e os apascentam.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
3 Levam o jumento do órfão; tomam em penhor o boi da viúva.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
4 Desviam do caminho os necessitados; e os miseráveis da terra juntos se escondem.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
5 Eis que, como jumentos monteses no deserto, saem à sua obra, madrugando para a presa; o campo raso dá mantimento a eles e aos seus filhos.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
6 No campo, segam o seu pasto e vindimam a vinha do ímpio.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
7 Ao nu fazem passar a noite sem roupa, não tendo ele coberta contra o frio.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
8 Pelas correntes das montanhas são molhados e, não tendo refúgio, abraçam-se com as rochas.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
9 Ao orfãozinho arrancam do peito e aceitam o penhor do pobre.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
10 Fazem com que os nus vão sem veste e aos famintos tiram as espigas.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
11 Dentro dos seus muros fazem o azeite; pisam os lagares e ainda têm sede.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
12 Desde as cidades gemem os homens, e a alma dos feridos clama; e, contudo, Deus lho não imputa como loucura.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
13 Eles estão entre os que se opõem à luz; não conhecem os seus caminhos e não permanecem nas suas veredas.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
14 De madrugada se levanta o homicida, mata o pobre e necessitado e de noite é como o ladrão.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
15 Assim como os olhos do adúltero aguardam o crepúsculo, dizendo: Não me verá olho nenhum, e oculta o rosto,
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
16 nas trevas minam as casas que de dia assinalaram; não conhecem a luz.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
17 Porque a manhã, para todos eles, é como sombra de morte; porque, sendo conhecidos, sentem os pavores da sombra da morte.
18 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
18 São ligeiros sobre a face das águas; maldita é a sua porção sobre a terra; não voltam pelo caminho das vinhas.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
19 A secura e o calor desfazem as águas da neve; assim desfará a sepultura aos que pecaram.
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
20 A madre se esquecerá deles, os vermes os comerão gostosamente; nunca mais haverá lembrança deles, e a iniquidade se quebrará como a árvore.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
21 Afligem a estéril que não dá à luz e à viúva não fazem bem;
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
22 até aos poderosos arrastam com a sua força; se eles se levantam, não há vida segura.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
23 Se Deus lhes dá descanso, estribam-se nisso; seus olhos, porém, estão nos caminhos deles.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
24 Por um pouco se alçam e logo desaparecem; são abatidos, encerrados como todos os outros e cortados como as pontas das espigas.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
25 Se agora não é assim, quem me desmentirá e desfará as minhas razões?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 24, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.