1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga.
2 Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
3 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
4 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
5 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
6 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
7 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
8 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
9 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
10 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
11 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
12 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
13 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige. Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.