Jó 24
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
1 Por que não reserva tempos para si o Todo-poderoso? E por que ignoram seus dias os que lhe são fiéis?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
2 Os maus mudam as divisas das terras, e fazem pastar o rebanho que roubaram.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
3 Empurram diante de si o jumento do órfão, e tomam em penhor o boi da viúva.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
4 Afastam os pobres do caminho, todos os miseráveis da região precisam esconder-se.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
5 Como os asnos no deserto, saem para o trabalho, à procura do que comer, à procura do pão para seus filhos.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
6 Ceifam a forragem num campo, vindimam a vinha do ímpio.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
7 Passam a noite nus, sem roupa, sem cobertor contra o frio.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
8 São banhados pelas chuvas da montanha; sem abrigo, abraçam-se com as rochas.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
9 Arrancam o órfão do seio materno, tomam em penhor as crianças do pobre.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
10 Andam nus, despidos, esfomeados, carregam feixes.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
11 Espremem o óleo nos celeiros, pisam os lagares, morrendo de sede.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
12 Sobe da cidade o estertor dos moribundos, a alma dos feridos grita: Deus não ouve suas súplicas.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
13 Outros são rebeldes à luz, não conhecem seus caminhos, não habitam em suas veredas.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
14 O homicida levanta-se quando cai o dia, para matar o pobre e o indigente; o ladrão vagueia durante a noite.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
15 O adúltero espreita o crepúsculo: Ninguém me verá, diz ele, e põe um véu no rosto.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
16 Nas trevas, forçam as casas; escondem-se durante o dia; não conhecem a luz.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
17 Para eles, com efeito, a manhã é uma sombra espessa, pois estão acostumados aos terrores da noite.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
18 Correm rapidamente à superfície das águas, sua herança é maldita na terra; já não tomarão o caminho das vinhas.
19 Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort.
19 Como a seca e o calor absorvem a água das neves, assim a região dos mortos engole os pecadores.
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
20 O ventre que o gerou, esquece-o, os vermes fazem dele as suas delícias; ninguém mais se lembra dele.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
21 A iniqüidade é quebrada como uma árvore. Maltratava a mulher estéril e sem filhos, não fazia o bem à viúva;
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
22 punha sua força a serviço dos poderosos. Levanta-se e já não pode mais contar com a vida.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
23 Ele lhes dá segurança e apoio, mas seus olhos vigiam seus caminhos.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
24 Levantam-se, subitamente já não existem; caem; como os outros, são arrebatados, são ceifados como cabeças de espigas.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
25 Se assim não é, quem me desmentirá, quem reduzirá a nada as minhas palavras?
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Jó 24, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.