Eclesiastes 7
SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873) (SM_SWEKARLXII1873) vs VC
VC Versão Católica
1 Ty ho vet hvad menniskone nyttigt är i sin lifstid, medan hon lefver i sine fåfängelighet, hvilken är som en skugge? Eller ho vill säga menniskone, hvad efter henne komma skall under solene?
1 Boa fama vale mais que bom perfume; mais vale o dia da morte que o dia do nascimento.
2 Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 Melhor é ir para a casa onde há luto que para a casa onde há banquete. Porque aí se vê aparecer o fim de todo homem e os vivos nele refletem.
3 Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Tristeza vale mais que riso, porque a tristeza do semblante é boa para o coração.
4 Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 O coração dos sábios está na casa do luto, o coração dos insensatos na casa da alegria.
5 De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 É melhor ouvir a reprimenda de um sábio que a canção de um tolo,
6 Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 porque qual o crepitar dos espinhos na caldeira, tal é o riso do insensato. E isso é ainda vaidade.
7 Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 A opressão torna um sábio insensato; os presentes corrompem o coração.
8 En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Mais vale o fim de uma coisa que seu começo. Um espírito paciente vale mais que um espírito orgulhoso.
9 Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Não cedas prontamente ao espírito de irritação; é no coração dos insensatos que reside a irritação.
10 Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Não digas jamais: Como pode ser que os dias de outrora eram melhores que estes de agora? Porque não é a sabedoria que te inspira esta pergunta.
11 Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 A sabedoria é tão boa como uma herança, e é de proveito aos que vêem o sol.
12 Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 Pois está-se à sombra da sabedoria como se está à sombra do dinheiro: a utilidade do saber consiste em que a sabedoria dá vida ao que a possui.
13 Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Considera a obra de Deus: quem poderá endireitar o que ele fez curvo?
14 Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 No dia da felicidade, sê alegre; no dia da desgraça, pensa; porque Deus fez uma e outra, de tal modo que o homem não descubra o futuro.
15 I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 No decurso de minha vã existência, vi tudo isso: há o justo que morre permanecendo justo e o ímpio que dura apesar de sua malícia.
16 Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Não sejas justo excessivamente, nem sábio além da medida. Por que te tornarias estúpido?
17 Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Não sejas excessivamente mau, e não sejas insensato. Por que haverias de morrer antes de tua hora?
18 Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 É bom que guardes isto, e que não negligencies aquilo: porque aquele que teme a Deus, realizará uma e outra coisa.
19 Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 A sabedoria dá ao sábio mais força que dez chefes de guerra reunidos numa cidade.
20 Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 Não há homem justo sobre a terra que faça o bem sem jamais pecar.
21 Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 Não prestes atenção em todas as palavras que se dizem, para que não ouças dizer que teu servo fala mal de ti;
22 Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 porque teu coração bem sabe que tu mesmo, muitas vezes, falaste mal dos outros.
23 Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 Tudo isso eu perscrutei com sabedoria. Eu disse comigo mesmo: Eu quero ser sábio. Mas a sabedoria ficou longe de mim.
24 Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 Aquilo que acontece é longínquo, profundo, profundo: quem o poderá sondar?
25 Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 Eu me apliquei de todo o coração a perscrutar, a sondar a sabedoria e a razão das coisas, a reconhecer que a maldade é uma loucura e a falta de razão uma demência.
26 Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 Eu descobri que a mulher é coisa mais amarga que a morte, porque ela é um laço, e seu coração é uma rede, e suas mãos, cadeias. Aquele que é agradável a Deus lhe escapa, mas o pecador será preso por ela.
27 Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 Eis o que encontrei, diz o Eclesiastes, procurando descobrir a razão de uma coisa depois de outra.
28 Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 Eis o que eu procuro continuamente sem descobrir: encontrei um homem entre mil, mas nenhuma mulher entre todas
29 Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla. Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
29 Somente encontrei isto: Deus criou o homem reto, mas é ele que procura os extravios.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Eclesiastes 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.