Hebreus 11
Hẽwandam Hiek (NOAH) vs NTLH
1 Mag Hẽwandam hiek hʌ̈k'a nʌmʌn, hichdëu maach dʌ̈i hajap'a haju ha simjã chadcha hich mag haju k'ap'ʌ nʌmʌu, hichdëu jaau simjã hagt'a hooba nʌmta chadcha haju k'ap'ʌ.
1 A fé é a certeza de que vamos receber as coisas que esperamos e a prova de que existem coisas que não podemos ver.
2 Hẽwandamau maach jöoin warrgarm k'ʌʌn hʌ̈u hajap'a heeg hoojeejim, hichdëu ham dʌ̈i nem magju haawaijã chadcha hich magta haju hawi hamachdëu hi hiek hʌ̈k'aajerr haawai.
2 Foi pela fé que as pessoas do passado conseguiram a aprovação de Deus.
3 Maguata hĩs maachdëujã hagjö hʌ̈k'a nʌm gaaimua maadëu k'ap'ʌ nʌm, Hẽwandamauta mʌg durr, hedaujã, p'ĩdag maimua tagam nem t'um t'ʌnʌmjã chadcha hompaajim; hich hiek gaai mag jaau sĩewai chadcharau. Hajapcharan bʌ̃ʌrjã nem chuk'u harrta sĩi hichdëu hompaapi jaaubarmuapaita nem t'um hompaajim hanaabá.
3 É pela fé que entendemos que o Universo foi criado pela palavra de Deus e que aquilo que pode ser visto foi feito daquilo que não se vê.
4 Pãadë k'ĩir heyaa habat, jãga warrgar maach jöoinaujã chadcha Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajeejĩ: Magua Abelau Hẽwandam hiek hʌ̈k'a sĩerr haawai Jöoirau hichig jaautarrjö hi hat'ee nemchaai t'õonaa hirig jëeujim. Magtarr Hẽwandamau hoowai, Caín dën k'ãai hajapcha höbërjim haajem. Magbaa Hẽwandamau, “Pua mʌ hat'ee nemchaai t'õonaa mʌrʌg jëeubarmʌn nem hajaug k'ërʌm; pʌʌn chadcha woun hajap'amʌu. Muan jãgta k'õsi chirʌmgui” hajim hanaabá Abelag. Chadcha Abel nachgarwe meejieb mamʌ, hĩs hewag pawi hoowai Hẽwandam hiek hʌ̈k'anaa magtarr gaaimua maachigjã hich dënjö hʌ̈k'amk'ĩirta magjim.
4 Foi pela fé que Abel ofereceu a Deus um sacrifício melhor do que o de Caim. Pela fé ele conseguiu a aprovação de Deus como homem correto, tendo o próprio Deus aprovado as suas ofertas. Por meio da sua fé, Abel, mesmo depois de morto, ainda fala.
5 Enocjã hĩchab chadcha Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajerr gaaimua Hẽwandamau hi meepiba sĩi maach hëntër hich mʌg hich haar haujim hanaabá. Magtarr haawai par jʌr nʌmjã baaubajierram haajem. Hich Hẽwandam hiek p'ã sim gaai jaauwai, mag hi harrju nawejã Hẽwandamau hoowai hi dau na hajap'a k'itaajeejim haajem.
5 Foi pela fé que Enoque escapou da morte. Ele foi levado para Deus, e ninguém o encontrou porque Deus mesmo o havia levado. As Escrituras Sagradas dizem que antes disso ele já havia agradado a Deus.
6 Mamʌ maachta wajap'a Hẽwandam hiek hʌ̈k'aba nʌm chan pöd hi dau na hajap'a k'aba nʌm. Hẽwandamta dich dʌ̈i sĩepim k'õsi chirʌmʌn, k'ap'ʌ haju haai sim, hí chadcha hiiu sĩejeewai chadcha mag hich jʌr nʌm k'ʌʌnagjã hirua hich k'augpinaa ham dʌ̈i hajap'a haajem.
6 Sem fé ninguém pode agradar a Deus, porque quem vai a ele precisa crer que ele existe e que recompensa os que procuram conhecê-lo melhor.
7 Jöoi Noeeujã hĩchab Hẽwandamau hichig mʌg durr gayam k'ʌʌn döhãdau höpʌ̈iju jaaubaawai hʌ̈k'awi, maagwai chan hagt'a noseg k'ĩirjã k'augba haajerr hãba, chadcha hichig jaautarrjö barco pöm waubaadëjim haajem, hag hee hich chaain dʌ̈i peerdʌag. Tagam k'ʌʌn hamach t'ãar t'eegau t'um pekau hee t'ʌnʌm daar, mag hich happai hʌ̈k'atarr gaaimuata, tagam k'ʌʌn t'um hödubtarrjã, hichin hʌ̈u Hẽwandamau peerdʌ hauwi hich haar hauju hayaa hapʌ̈ijim.
7 Foi pela fé que Noé ouviu os avisos de Deus sobre as coisas que iam acontecer e que não podiam ser vistas. Noé obedeceu a Deus e construiu uma barca em que ele e a sua família foram salvos. Assim Noé condenou o mundo e recebeu de Deus a aprovação que vem por meio da fé.
8 Abranaujã hĩchab Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajerr haawai k'ãaim hãb hich t'ʌ̃rchëwi hichig mapi jaaubaawai, chadcha hi hipierr petajim haajem. Mamʌ maagwaiwe chan hagt'a hirig durrk'apiju durrjã jaauba nʌwe harr haawai, sĩi hich barjujã k'augbata petajim haajem, sĩi Hẽwandam hiek hʌ̈k'awi hi hipierr.
8 Foi pela fé que Abraão, ao ser chamado por Deus, obedeceu e saiu para uma terra que Deus lhe prometeu dar. Ele deixou o seu próprio país, sem saber para onde ia.
9 Mag Hẽwandamau hichig jajaauk'amjö chadcha haju k'ĩirjunaata nʌrrarr haawai, hichig durr deeju hatarr haar pawiajã nawe barimatarrta sĩi heeu bar simjö chi durr k'ʌʌn hee sĩi di k'õmarii hëunaa magreu hahau haajem heepai sĩejeejim haajem. Hich magta hi hiewaa Isájã hi yẽto Jacob dʌ̈i naajeejim hanaabá, bʌ̃ʌrjã hamach di chaar hëu hauba, hamagjã hich hagjö Hẽwandamau durr jʌ̃apiju jaautarrtá.
9 Pela fé ele morou como estrangeiro na terra que Deus lhe havia prometido. Viveu em barracas com Isaque e Jacó, que também receberam a mesma promessa de Deus.
10 Pãrau k'ĩirjuawai, ¿jãgwi mag di chaarjã chuk'u nʌmta warag Hẽwandam hiekta hʌ̈k'a naajĩ? Mʌig heegarm di k'ãaijã p'öbör hajapcharam hee di t'ʌnʌm hee joobaanta Hẽwandamau hamach harrju k'ap'ʌ narr haawaima; hajapcharan hʌ̃gt'arma. Mamaam p'öbörön hich Hẽwandamauchata wauju haadëwi hichdëucha hëutarrau.
10 Porque Abraão esperava a cidade que Deus planejou e construiu, a cidade que tem alicerces que não podem ser destruídos.
11 Chi Abrán hʌʌi Sara k'ahʌrrarraujã hĩchab hathaba Hẽwandam hiek hʌ̈k'a sĩerr haawai, hich daupeer garjã pöd chaai hooba harrta, ya hũanaa k'itʌm heeta Abranag chaai hoo deejim haajem, hʌ̈u hichdëujã Hẽwandamau chaai deeju hatarr hʌ̈k'atarr haawai.
11 Foi pela fé que Abraão se tornou pai, embora fosse velho demais e a própria Sara não pudesse ter filhos. Ele creu que Deus ia cumprir a sua promessa.
12 Magta chadcha jöoi Abrán ya jöoiraa k'itʌm heeta chaaidam dau hãb paarpajim hanaabá. Mag chaairau chaain hĩiubaadëmuata jöoi chaain k'apaana t'ʌnʌisijim hanʌm, hewag pawi. Jöoi chaain k'apanan sĩi p'ũas higawam mosdau k'apanagjönaa hedjã hee p'ĩdag p'up'up haadeejemjöta t'ʌnʌisijim hanʌm, hamach k'apangau chi beerjujã k'augba.
12 Assim, de um só homem, que estava praticamente morto, nasceram tantos descendentes como as estrelas do céu, tão numerosos como os grãos de areia da praia do mar.
13 Mag Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajerr k'ʌʌn cha maadëu jaau nʌm k'ʌʌnan chadcha t'um k'ëchjierram, mag Hẽwandamau hamachig nem deeju jaautarrjã hagt'a hauba durruwe. Mamʌ mag Hẽwandamau jaautarrjö chadcha haju hʌ̈k'a narr haawai hamau k'ap'ʌ naajim, ya hʌ̃gt'ar paauk'abaimaawaita mʌig heegar deeju harr k'ãaijã hatcha Hẽwandamau hamachig deeju. Mag k'ĩirju p'öbaadeewaita mʌig heegarwejã warag honee nʌm hiek'au, “Mʌiguin maachin sĩi chik'am durr gaaita wënʌrrʌm” haajeejim hanʌm.
13 Todos esses morreram cheios de fé. Não receberam as coisas que Deus tinha prometido, mas as viram de longe e ficaram contentes por causa delas. E declararam que eram estrangeiros e refugiados, de passagem por este mundo.
14 Hamau mag hiek'aajerran deeum durr gaaita durrk'aa chaar durrk'aimaju k'ĩirju narr haawaita maagjeejim; hajapcharan hʌ̃gt'archata naaimaju k'ĩirjuwiama.
14 E aqueles que dizem isso mostram bem claro que estão procurando uma pátria para si mesmos.
15 Hamau warrcha hamach naajerr durrta k'ĩirjuajerr hamuan, deeu Egiptoogta wëtk'am, warrjã mammuata bëetarr k'ʌʌn haawai.
15 Não ficaram pensando em voltar para a terra de onde tinham saído. Se quisessem, teriam a oportunidade de voltar.
16 Mamʌ hamau hig narran, mʌig heegarm k'ãaijã durr hajapcharamta hig naajim; hajapcharan hich Hẽwandam sim haram durrma, hʌ̃gt'ar. Maguata hich Hẽwandamaujã chigag chuk'u hamag, “Mʌʌta pãar Hẽwandamau; mʌch dʌ̈i joobamk'ĩir durr hajap'amta mua pãar hat'ee k'ĩir k'aug wai chirʌmgui” hajim hanaabá.
16 Mas, pelo contrário, estavam procurando uma pátria melhor, a pátria celestial. E Deus não se envergonha de ser chamado de o Deus deles, porque ele mesmo preparou uma cidade para eles.
17 — ausente —
17 Foi pela fé que Abraão, quando Deus o quis pôr à prova, ofereceu o seu filho Isaque em sacrifício . Deus tinha prometido muitos descendentes a Abraão, mas mesmo assim ele estava pronto para oferecer o seu único filho em sacrifício.
18 — ausente —
18 Deus lhe tinha dito: “Por meio de Isaque é que você terá descendentes.”
19 Mag sim haig Abranau k'ap'ʌ sĩejim, Hẽwandam chadcha chi jua t'ierr haawai hirua hich chaai t'õopʌ̈itarr hak'iinjã deeu p'iriu hawaag nem jua t'eeg sim. Maguata chadcha Hẽwandamau hichig jaautarrjö haagpajim hanʌm, hich chaai dʌ̈i. Mamʌ mag ya hirua t'õogpam hee, Hẽwandamau hoowai Abranau chadcha hich hipierraa sim hoobaawai, hʌ̈u hʌdʌʌr chaai t'õopibajim haajem. Maigta Abranau hoowai hi chaai chi t'õm harrta hʌ̈u deeu monak'a diig hat'aadëmjö hajim hanʌm, mag ya t'õopäaigpam heeta deeu hich Hẽwandamau jaaubaawai jua k'ʌapʌ̈itarr haawai.
19 Abraão reconhecia que Deus era capaz de ressuscitar Isaque, e, por assim dizer, Abraão tornou a receber da morte o seu filho Isaque.
20 Isaaujã Hẽwandamau hich hayag jaautarr chadcha hʌ̈k'a sĩerr haawai hich chaain Jacob Esaú dʌ̈i paarpaawaijã ham bendiciemamua chadcha Hẽwandamau ham dʌ̈ijã hʌ̈u haju ha jaaujim haajem hamag.
20 Foi pela fé que Isaque prometeu bênçãos para o futuro a Jacó e a Esaú.
21 Maimua Jacooujã Hẽwandamau hichig jaautarrjö haju hʌ̈k'a sĩerr haawai, ya jöoi hich meegpamua hich bordón gaai mobʌ hoo k'ërʌmua Hẽwandamag jëeumamua hich yẽtonaanjã hajap'a bendicie pʌajim hanaabá, ham gaaimuata chadcha Hẽwandamau hichig jaautarrjö hõor pöoma chi t'et'emnaanjã höbërmaju k'ap hamk'ĩir. Mag hirua bendicietarr José chaain hajim haajem.
21 Foi pela fé que Jacó, pouco antes de morrer, abençoou os filhos de José. Ele se apoiou na sua bengala e adorou a Deus.
22 Maagwai chi Joseeujã hagjö Hẽwandamau hich tat'öoinag, “Pãar mua p'ë harrwi deeum durrta durrk'apiju” ha jaautarr k'ap'ʌ sĩerr haawai, chadcha Hẽwandamau hich magta haju k'ĩirjuwi ya hich meegpamua, “Hẽwandamau pãach mʌig Egiptomua p'ë harrwai mʌ pa t'um wa hauwi pãach dʌ̈i hat'aadët” ha jaaujim hanʌm tagam k'ʌʌn israelnaan hich k'odnaanag.
22 Foi pela fé que José, quando estava para morrer, falou da saída dos israelitas do Egito e deu ordens sobre o que deveria ser feito com o seu corpo.
23 Moisés dënnaanaujã hamach jöoinag Hẽwandamau mag jaautarr chadcha hʌ̈k'a narr haawai, reíu israelnaanau chaain hoomam t'um k'ëchpi jaau sĩerr hãba, ya chi Moisedam t'aaba k'ërsiewai hamach chaai k'õigwi, “Mʌg chaai jöoipa k'ërsiewai mʌgʌgta Hẽwandamau Egiptopien jua heemua deeum durr maach p'ë harrpiju” hawi, hʌdʌʌr hi t'õopiba sĩi warag hed t'ãrjup hich mag meer wai nʌisijim hanaabá, mag chaai gaaimua hamachta k'aigba hajujã högk'aba.
23 Foi pela fé que os pais de Moisés, quando ele nasceu, o esconderam durante três meses. Eles viram que o menino era bonito e não tiveram medo de desobedecer à ordem do rei.
24 Mag nawe Hẽwandamau hichdëu jaautarrjö haju hich chi Moiseeujã k'ap'ʌ sĩerr haawai, hiin chadcha Egiptoom rey k'aauta bʌ̃rʌʌwe bãaupʌ̈ijieb mamʌ, hí chan mag rey k'a hag hiewaa k'abam hajim hanʌm.
24 Foi pela fé que Moisés, quando já era adulto, não quis ser chamado de filho da filha de Faraó.
25 Rey dʌ̈i hãbam deg joobam k'õchgau warag hich meeunta hisegamjö habaawai Hẽwandam na k'aigba haju k'ĩirjuwi, warag hichta hich meeun Hẽwandam hõork'a t'ʌnʌm k'ʌʌn dʌ̈i hãba sĩi hich dau hap'ʌʌ hapijuuta k'ĩirjubaadëjim hanaabá. Hichdëu k'ap'ʌ sĩejim, mag rey dʌ̈i mʌig heegar k'ũchpai nem hajap'am t'um paarpawiajã sĩi hich meebaadee deeu chuk'u haju.
25 Ele preferiu sofrer com o povo de Deus em vez de gozar, por pouco tempo, os prazeres do pecado.
26 Hirua k'ĩirjuawai Hẽwandamau maach meeun judionaan heemuata hõor peerdʌ haumk'ĩir pʌ̈iju harr haawai, chadcha hich mag hamk'ĩir hichpa dau haug wau nʌmta nem t'um paarpa nʌm k'ãaijã hajapcha sĩejim, hich mag sim paarjã Hẽwandamau mʌg hatag jũrr hich dʌ̈i hajapcha haju k'ap'ʌ sĩerr haawai.
26 Ele achou que era muito melhor sofrer o desprezo por causa do Messias do que possuir todos os tesouros do Egito. É que ele tinha os olhos fixos na recompensa futura.
27 Mag, Moiseeu hichigta Egiptomua Hẽwandamau hõor wai höbeerpiju k'ap'ʌ sĩejim. Magua hichdëu hooba sĩejieb mamʌ, Hẽwandam hich dʌ̈i sim k'ap, reíu hich dʌ̈i meeuk'ajujã k'ĩirjuba, warag hichta Egiptomua majim haajem, Hẽwandamau chadcha hich hõor p'ë harrpi nʌm hora.
27 Foi pela fé que Moisés saiu do Egito, sem ter medo da raiva do rei, e continuou firme, como se estivesse vendo o Deus invisível.
28 Maimua hag k'ur nassi pawiata Moiseeu Hẽwandamau hichig jaautarr hʌ̈k'awi, deeu Egipto bëewi hichdëu hich meeun p'ë harrju noram ovejadam t'õonaa, hag bagau puertdi hi gaai maach meeun dipierr bʌchk'un p'uurk'api jaaujim hanaabá, mag hedaar hich Hẽwandamau hich chog dipierr chaain chi nacharam k'ʌʌn k'ëchamk'ĩir pʌ̈ibaawaijã mag p'uur sĩsidʌm haiguim k'ʌʌn chig ham hugua.
28 Pela fé Moisés começou o costume de celebrar a Páscoa e mandou marcar com sangue as portas das casas dos israelitas para que o Anjo da Morte não matasse os filhos mais velhos deles.
29 Mag chadcha Egiptopien jua heemua höbërdʌtk'atarr hedjã Hẽwandamau hʌ̈u hamach peerdʌ hauju k'ap'ʌ narr haawai p'ũas Chi P'ur hanʌm heejã maach jöoin sĩi durr jʌsarg heemjö t'oom higar dʌrba dichjierram hanʌm. Mag hoowi chi Egiptopien ham hẽudee hẽk'a wëdurarr k'ʌʌnaujã hagjö haju hẽk'ajierrab mamʌ, deeu chi p'ũas hãbamʌg t'ẽrrdʌbaadee t'umaa höjierram hanaabá dö hee.
29 Foi pela fé que os israelitas atravessaram o mar Vermelho como se fosse terra seca. E, quando os egípcios tentaram atravessar, o mar os engoliu.
30 Hẽwandamau chadcha hichdëu jaaubarmjö haajem hʌ̈k'awi maach jöoinau hamachig jaautarrjö, Canaan durr barwi, p'öbör Jericó haajerr higaau siete días p'ʌʌrdʌpi jaautarrjö p'ʌʌrdʌbaawai, ya hãbmiecharam gaai paawai chi p'öbör higaau hʌ̃gt'aa t'uur p'ʌʌrdʌ sĩerr sĩi jẽk'ʌt hap'ëgk'a warre k'ʌip'öbaadëjim haajem.
30 Foi pela fé que caíram as muralhas de Jericó, depois que os israelitas marcharam em volta delas durante sete dias.
31 Mag p'öbör hee sĩejim haajem hĩchab hʌʌi hãb chi durpat'ierrmie harr Rahab ha t'ʌ̃r sim. Mag hʌʌirau maach Hẽwandam higwi maach Hẽwandamta t'umaam k'ʌʌn k'ãaijã chadcha chi jua t'ierriu ha k'ap'ʌnaa hi hiekjã hʌ̈k'a sĩejim haajem. Magua maach jöoin heem k'ʌʌn Josueu pʌ̈iwi mag chi p'öbör k'ʌiju na hoot'urtarr k'ʌʌnjã hʌ̈u hich di haig barpiwi ham peerdʌ haujim haajem. Mag ham peerdʌ hautarr haawaita tagam k'ʌʌnau Hẽwandam jua t'eeg simjã hʌ̈k'aba harr gaaimua t'um k'ëchpʌ̈itarr hee, chi Rahab chan t'õoba hʌ̈u Hẽwandamau peerdʌ haujim haajem.
31 Foi pela fé que Raabe, a prostituta, não morreu com os que tinham desobedecido a Deus, pois ela havia recebido bem os espiões israelitas.
32 ¿Mag tag k'aita mua pãrag jaaubark'iin? Hagt'a jaauju pöoma t'ʌnʌm: Gedeón, Barac, Sansón, Jefté, David, Samuel maimua tagam k'ʌʌn hijö Hẽwandam hi hõrag jaaujerr k'ʌʌn pöoma t'ʌnʌm, jãga hamaujã Hẽwandam hiek hʌ̈k'a nʌmua nem waaujeejĩ; mamʌ mak'ʌʌn t'um jaauk'iin da jaaupʌ̈ibaju.
32 O que mais posso dizer? O tempo é pouco para falar de Gideão, de Baraque, de Sansão, de Jefté, de Davi, de Samuel e dos profetas .
33 Hamau chadcha Hẽwandam gaai hʌ̈k'aajerr haawai deeum durram k'ʌʌn dʌ̈i wërbʌawaijã hamachdëuta pöodjeejim haajem; hamachdëu durr jʌ̃a nʌm hee hõor dʌ̈i nem hagchata haajeejim; mag hamachdëu hʌ̈k'aajerr gaaimua Hẽwandamau hamachig deeju harrjã chadcha haujierram; león p'ãark'a t'ʌnʌm hee bark'ʌʌinaa
33 Pela fé eles lutaram contra nações inteiras e venceram. Fizeram o que era correto e receberam o que Deus lhes havia prometido. Fecharam a boca de leões,
34 horno huu wëjöm hee p'ãartarrjã bʌ̃ʌrjã chig haba hʌ̈u höbërjierram haajem; chik'amnau t'ut'uíu k'ëchpʌ̈iju harr k'ʌʌnjã hʌ̈u peerdʌwi, hĩchab ya pödba warm k'ʌʌn jua heegar pajöjöo narrjã deeu hʌ̈u jua t'eeg hauwi, jũrr hamachta hemk'ooin k'aajeejim hanʌm; mag nʌmua hamach dʌ̈i wërbʌ nʌm k'ʌʌnaujã ham högk'awi warag hamachta weetjeejim hanaabá.
34 apagaram incêndios terríveis e escaparam de serem mortos à espada. Eram fracos, mas se tornaram fortes. Foram poderosos na guerra e venceram exércitos estrangeiros.
35 Hʌʌinaujã hĩchab hamachdëu Hẽwandam hiek hʌ̈k'a narr gaaimua hamach chaain chadcha mee narrjã deeu hũwaai hamach daúa hiiu p'iidʌ nʌm hoojierram haajem.
35 Pela fé mulheres receberam de volta os seus mortos, que ressuscitaram. Outros foram torturados até a morte; eles recusaram ser postos em liberdade a fim de ressuscitar para uma vida melhor.
36 Hãaur k'ʌʌn sĩi ham k'ĩirpaijã wau hiek'anaa wʌjã wʌmaajeejim hanʌm; hãaur k'ʌʌn cadenau jʌ̃naa caden paraajã cárcel deg hook'ëk'ëd haajeejim hanʌm.
36 Alguns foram insultados e surrados; e outros, acorrentados e jogados na cadeia.
37 Hãaur k'ʌʌn mokou bar wai nʌmuajã t'õopʌ̈imaajeejim hanaabá; k'ar chará sĩi serruchoujã maach jãrrcha t'ʌʌmamua t'õopäaijeejim hanʌm; wa magbaju k'ai sĩi t'ut'uíu k'ãijã su k'ëchmaajeejim hanaabá. Maimua hãaur k'ʌʌn hamach k'apeenjö mag ham jua hee dau hap'ʌʌ hamaaugau parhooba wënʌrraajeejim hanʌm, hamach hẽudee hẽk'aawai; k'ajũadam jũaju chuk'u haadeewai oveja hëu wa chĩb hëu k'ãijã jũajeejim hanʌm, dau hap'ʌʌ; mag nʌm dʌ̈i gaai machagjã haajeejim hanʌm, mag hamach dʌ̈i k'aigba haawai mag parhooba wënʌrrʌmua.
37 Outros foram mortos a pedradas; outros, serrados pelo meio; e outros, mortos à espada. Andaram de um lado para outro vestidos de peles de ovelhas e de cabras; eram pobres, perseguidos e maltratados.
38 Mag durrarr k'ʌʌnan, hõor wäjäaun harr haawai, mʌg durr hãk'ãrag sim gaai bʌ̈ t'ʌgbaju haai narrta mag parhooba hamach barjujã k'augba wënʌrraajeejim hanʌm, hõor chukag hee pabʌ̈ heem magwe. Maguata jẽbdegjã naajeejim hanaabá, dʌʌrwai.
38 Andaram como refugiados pelos desertos e montes, vivendo em cavernas e em buracos na terra. O mundo não era digno deles!
39 Mag Hẽwandamau hichdëu warrgarwe jaautarrjö chadcha haju k'ap'ʌ narr gaaimua hich hiek hogdʌba hʌ̈k'a nʌmjã hich Hẽwandamau hoowai hʌ̈u sĩejim hanaabá. Mag hichdëucha hoowaijã hʌ̈u sĩejieb mamʌ, mʌig heegar wënʌrrʌwe chan mag Hẽwandamau maach jöoin dʌ̈i wauju jaautarr t'umaa pöd hamach daúacha hooba durrajim.
39 Porque creram, todas essas pessoas foram aprovadas por Deus, mas não receberam o que ele havia prometido.
40 Mag hamau hooba harran, Hẽwandamau Cristo pʌ̈ibarm gaaimuata hĩs mʌg maach hewagam k'ʌʌnpa hãba hajapcha paapʌ̈iwi hãba hich haar naaimaju hayaa hapiju k'ĩirju wai sĩerr haawai hajim.
40 Pois Deus tinha preparado um plano ainda melhor para nós, a fim de que, somente conosco, elas fossem aperfeiçoadas.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.