Hebreus 11
Hẽwandam Hiek (NOAH) vs NAA
1 Mag Hẽwandam hiek hʌ̈k'a nʌmʌn, hichdëu maach dʌ̈i hajap'a haju ha simjã chadcha hich mag haju k'ap'ʌ nʌmʌu, hichdëu jaau simjã hagt'a hooba nʌmta chadcha haju k'ap'ʌ.
1 Ora, a fé é a certeza de coisas que se esperam, a convicção de fatos que não se veem.
2 Hẽwandamau maach jöoin warrgarm k'ʌʌn hʌ̈u hajap'a heeg hoojeejim, hichdëu ham dʌ̈i nem magju haawaijã chadcha hich magta haju hawi hamachdëu hi hiek hʌ̈k'aajerr haawai.
2 Pois, pela fé, os antigos obtiveram bom testemunho.
3 Maguata hĩs maachdëujã hagjö hʌ̈k'a nʌm gaaimua maadëu k'ap'ʌ nʌm, Hẽwandamauta mʌg durr, hedaujã, p'ĩdag maimua tagam nem t'um t'ʌnʌmjã chadcha hompaajim; hich hiek gaai mag jaau sĩewai chadcharau. Hajapcharan bʌ̃ʌrjã nem chuk'u harrta sĩi hichdëu hompaapi jaaubarmuapaita nem t'um hompaajim hanaabá.
3 Pela fé, entendemos que o universo foi formado pela palavra de Deus, de maneira que o visível veio a existir das coisas que não são visíveis.
4 Pãadë k'ĩir heyaa habat, jãga warrgar maach jöoinaujã chadcha Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajeejĩ: Magua Abelau Hẽwandam hiek hʌ̈k'a sĩerr haawai Jöoirau hichig jaautarrjö hi hat'ee nemchaai t'õonaa hirig jëeujim. Magtarr Hẽwandamau hoowai, Caín dën k'ãai hajapcha höbërjim haajem. Magbaa Hẽwandamau, “Pua mʌ hat'ee nemchaai t'õonaa mʌrʌg jëeubarmʌn nem hajaug k'ërʌm; pʌʌn chadcha woun hajap'amʌu. Muan jãgta k'õsi chirʌmgui” hajim hanaabá Abelag. Chadcha Abel nachgarwe meejieb mamʌ, hĩs hewag pawi hoowai Hẽwandam hiek hʌ̈k'anaa magtarr gaaimua maachigjã hich dënjö hʌ̈k'amk'ĩirta magjim.
4 Pela fé, Abel ofereceu a Deus um sacrifício mais excelente do que Caim, pelo qual obteve testemunho de ser justo, tendo a aprovação de Deus quanto às suas ofertas. Por meio da fé, mesmo depois de morto, ainda fala.
5 Enocjã hĩchab chadcha Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajerr gaaimua Hẽwandamau hi meepiba sĩi maach hëntër hich mʌg hich haar haujim hanaabá. Magtarr haawai par jʌr nʌmjã baaubajierram haajem. Hich Hẽwandam hiek p'ã sim gaai jaauwai, mag hi harrju nawejã Hẽwandamau hoowai hi dau na hajap'a k'itaajeejim haajem.
5 Pela fé, Enoque foi levado a fim de não passar pela morte; não foi achado, porque Deus o havia levado. Pois, antes de ser levado, obteve testemunho de que havia agradado a Deus.
6 Mamʌ maachta wajap'a Hẽwandam hiek hʌ̈k'aba nʌm chan pöd hi dau na hajap'a k'aba nʌm. Hẽwandamta dich dʌ̈i sĩepim k'õsi chirʌmʌn, k'ap'ʌ haju haai sim, hí chadcha hiiu sĩejeewai chadcha mag hich jʌr nʌm k'ʌʌnagjã hirua hich k'augpinaa ham dʌ̈i hajap'a haajem.
6 De fato, sem fé é impossível agradar a Deus, porque é necessário que aquele que se aproxima de Deus creia que ele existe e que recompensa os que o buscam.
7 Jöoi Noeeujã hĩchab Hẽwandamau hichig mʌg durr gayam k'ʌʌn döhãdau höpʌ̈iju jaaubaawai hʌ̈k'awi, maagwai chan hagt'a noseg k'ĩirjã k'augba haajerr hãba, chadcha hichig jaautarrjö barco pöm waubaadëjim haajem, hag hee hich chaain dʌ̈i peerdʌag. Tagam k'ʌʌn hamach t'ãar t'eegau t'um pekau hee t'ʌnʌm daar, mag hich happai hʌ̈k'atarr gaaimuata, tagam k'ʌʌn t'um hödubtarrjã, hichin hʌ̈u Hẽwandamau peerdʌ hauwi hich haar hauju hayaa hapʌ̈ijim.
7 Pela fé, Noé, divinamente instruído a respeito de acontecimentos que ainda não se viam e sendo temente a Deus, construiu uma arca para a salvação de sua família. Assim, ele condenou o mundo e se tornou herdeiro da justiça que vem da fé.
8 Abranaujã hĩchab Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajerr haawai k'ãaim hãb hich t'ʌ̃rchëwi hichig mapi jaaubaawai, chadcha hi hipierr petajim haajem. Mamʌ maagwaiwe chan hagt'a hirig durrk'apiju durrjã jaauba nʌwe harr haawai, sĩi hich barjujã k'augbata petajim haajem, sĩi Hẽwandam hiek hʌ̈k'awi hi hipierr.
8 Pela fé, Abraão, quando chamado, obedeceu, a fim de ir para um lugar que devia receber como herança; e partiu sem saber para onde ia.
9 Mag Hẽwandamau hichig jajaauk'amjö chadcha haju k'ĩirjunaata nʌrrarr haawai, hichig durr deeju hatarr haar pawiajã nawe barimatarrta sĩi heeu bar simjö chi durr k'ʌʌn hee sĩi di k'õmarii hëunaa magreu hahau haajem heepai sĩejeejim haajem. Hich magta hi hiewaa Isájã hi yẽto Jacob dʌ̈i naajeejim hanaabá, bʌ̃ʌrjã hamach di chaar hëu hauba, hamagjã hich hagjö Hẽwandamau durr jʌ̃apiju jaautarrtá.
9 Pela fé, peregrinou na terra da promessa como em terra alheia, habitando em tendas com Isaque e Jacó, herdeiros com ele da mesma promessa.
10 Pãrau k'ĩirjuawai, ¿jãgwi mag di chaarjã chuk'u nʌmta warag Hẽwandam hiekta hʌ̈k'a naajĩ? Mʌig heegarm di k'ãaijã p'öbör hajapcharam hee di t'ʌnʌm hee joobaanta Hẽwandamau hamach harrju k'ap'ʌ narr haawaima; hajapcharan hʌ̃gt'arma. Mamaam p'öbörön hich Hẽwandamauchata wauju haadëwi hichdëucha hëutarrau.
10 Porque Abraão aguardava a cidade que tem fundamentos, da qual Deus é o arquiteto e construtor.
11 Chi Abrán hʌʌi Sara k'ahʌrrarraujã hĩchab hathaba Hẽwandam hiek hʌ̈k'a sĩerr haawai, hich daupeer garjã pöd chaai hooba harrta, ya hũanaa k'itʌm heeta Abranag chaai hoo deejim haajem, hʌ̈u hichdëujã Hẽwandamau chaai deeju hatarr hʌ̈k'atarr haawai.
11 Pela fé, também, a própria Sara, apesar de não poder ter filhos e já ser idosa, recebeu poder para ser mãe, pois considerou fiel aquele que lhe havia feito a promessa.
12 Magta chadcha jöoi Abrán ya jöoiraa k'itʌm heeta chaaidam dau hãb paarpajim hanaabá. Mag chaairau chaain hĩiubaadëmuata jöoi chaain k'apaana t'ʌnʌisijim hanʌm, hewag pawi. Jöoi chaain k'apanan sĩi p'ũas higawam mosdau k'apanagjönaa hedjã hee p'ĩdag p'up'up haadeejemjöta t'ʌnʌisijim hanʌm, hamach k'apangau chi beerjujã k'augba.
12 Por isso, também de um só homem, praticamente morto, saiu uma posteridade tão numerosa como as estrelas do céu e inumerável como a areia que está na praia do mar.
13 Mag Hẽwandam hiek hʌ̈k'aajerr k'ʌʌn cha maadëu jaau nʌm k'ʌʌnan chadcha t'um k'ëchjierram, mag Hẽwandamau hamachig nem deeju jaautarrjã hagt'a hauba durruwe. Mamʌ mag Hẽwandamau jaautarrjö chadcha haju hʌ̈k'a narr haawai hamau k'ap'ʌ naajim, ya hʌ̃gt'ar paauk'abaimaawaita mʌig heegar deeju harr k'ãaijã hatcha Hẽwandamau hamachig deeju. Mag k'ĩirju p'öbaadeewaita mʌig heegarwejã warag honee nʌm hiek'au, “Mʌiguin maachin sĩi chik'am durr gaaita wënʌrrʌm” haajeejim hanʌm.
13 Todos estes morreram na fé. Não obtiveram as promessas, mas viram-nas de longe e se alegraram com elas, confessando que eram estrangeiros e peregrinos na terra.
14 Hamau mag hiek'aajerran deeum durr gaaita durrk'aa chaar durrk'aimaju k'ĩirju narr haawaita maagjeejim; hajapcharan hʌ̃gt'archata naaimaju k'ĩirjuwiama.
14 Porque os que falam desse modo manifestam estar procurando uma pátria.
15 Hamau warrcha hamach naajerr durrta k'ĩirjuajerr hamuan, deeu Egiptoogta wëtk'am, warrjã mammuata bëetarr k'ʌʌn haawai.
15 E, se, na verdade, se lembrassem daquela de onde saíram, teriam oportunidade de voltar.
16 Mamʌ hamau hig narran, mʌig heegarm k'ãaijã durr hajapcharamta hig naajim; hajapcharan hich Hẽwandam sim haram durrma, hʌ̃gt'ar. Maguata hich Hẽwandamaujã chigag chuk'u hamag, “Mʌʌta pãar Hẽwandamau; mʌch dʌ̈i joobamk'ĩir durr hajap'amta mua pãar hat'ee k'ĩir k'aug wai chirʌmgui” hajim hanaabá.
16 Mas, agora, desejam uma pátria superior, isto é, celestial. Por isso, Deus não se envergonha deles, de ser chamado o seu Deus, porque lhes preparou uma cidade.
17 — ausente —
17 Pela fé, Abraão, quando posto à prova, ofereceu Isaque. Aquele que acolheu as promessas de Deus estava a ponto de sacrificar o seu único filho,
18 — ausente —
18 do qual havia sido dito: “A sua descendência virá por meio de Isaque.”
19 Mag sim haig Abranau k'ap'ʌ sĩejim, Hẽwandam chadcha chi jua t'ierr haawai hirua hich chaai t'õopʌ̈itarr hak'iinjã deeu p'iriu hawaag nem jua t'eeg sim. Maguata chadcha Hẽwandamau hichig jaautarrjö haagpajim hanʌm, hich chaai dʌ̈i. Mamʌ mag ya hirua t'õogpam hee, Hẽwandamau hoowai Abranau chadcha hich hipierraa sim hoobaawai, hʌ̈u hʌdʌʌr chaai t'õopibajim haajem. Maigta Abranau hoowai hi chaai chi t'õm harrta hʌ̈u deeu monak'a diig hat'aadëmjö hajim hanʌm, mag ya t'õopäaigpam heeta deeu hich Hẽwandamau jaaubaawai jua k'ʌapʌ̈itarr haawai.
19 Abraão considerou que Deus era poderoso até para ressuscitar Isaque dentre os mortos, de onde também figuradamente o recebeu de volta.
20 Isaaujã Hẽwandamau hich hayag jaautarr chadcha hʌ̈k'a sĩerr haawai hich chaain Jacob Esaú dʌ̈i paarpaawaijã ham bendiciemamua chadcha Hẽwandamau ham dʌ̈ijã hʌ̈u haju ha jaaujim haajem hamag.
20 Pela fé, igualmente Isaque abençoou Jacó e Esaú, a respeito de coisas que ainda estavam para vir.
21 Maimua Jacooujã Hẽwandamau hichig jaautarrjö haju hʌ̈k'a sĩerr haawai, ya jöoi hich meegpamua hich bordón gaai mobʌ hoo k'ërʌmua Hẽwandamag jëeumamua hich yẽtonaanjã hajap'a bendicie pʌajim hanaabá, ham gaaimuata chadcha Hẽwandamau hichig jaautarrjö hõor pöoma chi t'et'emnaanjã höbërmaju k'ap hamk'ĩir. Mag hirua bendicietarr José chaain hajim haajem.
21 Pela fé, Jacó, quando estava para morrer, abençoou cada um dos filhos de José e, apoiado sobre a extremidade do seu bordão, adorou a Deus.
22 Maagwai chi Joseeujã hagjö Hẽwandamau hich tat'öoinag, “Pãar mua p'ë harrwi deeum durrta durrk'apiju” ha jaautarr k'ap'ʌ sĩerr haawai, chadcha Hẽwandamau hich magta haju k'ĩirjuwi ya hich meegpamua, “Hẽwandamau pãach mʌig Egiptomua p'ë harrwai mʌ pa t'um wa hauwi pãach dʌ̈i hat'aadët” ha jaaujim hanʌm tagam k'ʌʌn israelnaan hich k'odnaanag.
22 Pela fé, José, próximo do seu fim, fez menção do êxodo dos filhos de Israel, bem como deu ordens a respeito de seus próprios ossos.
23 Moisés dënnaanaujã hamach jöoinag Hẽwandamau mag jaautarr chadcha hʌ̈k'a narr haawai, reíu israelnaanau chaain hoomam t'um k'ëchpi jaau sĩerr hãba, ya chi Moisedam t'aaba k'ërsiewai hamach chaai k'õigwi, “Mʌg chaai jöoipa k'ërsiewai mʌgʌgta Hẽwandamau Egiptopien jua heemua deeum durr maach p'ë harrpiju” hawi, hʌdʌʌr hi t'õopiba sĩi warag hed t'ãrjup hich mag meer wai nʌisijim hanaabá, mag chaai gaaimua hamachta k'aigba hajujã högk'aba.
23 Pela fé, Moisés, depois de nascer, foi escondido por seus pais durante três meses, porque viram que era um menino bonito e não temeram o decreto do rei.
24 Mag nawe Hẽwandamau hichdëu jaautarrjö haju hich chi Moiseeujã k'ap'ʌ sĩerr haawai, hiin chadcha Egiptoom rey k'aauta bʌ̃rʌʌwe bãaupʌ̈ijieb mamʌ, hí chan mag rey k'a hag hiewaa k'abam hajim hanʌm.
24 Pela fé, Moisés, sendo homem feito, recusou ser chamado filho da filha de Faraó,
25 Rey dʌ̈i hãbam deg joobam k'õchgau warag hich meeunta hisegamjö habaawai Hẽwandam na k'aigba haju k'ĩirjuwi, warag hichta hich meeun Hẽwandam hõork'a t'ʌnʌm k'ʌʌn dʌ̈i hãba sĩi hich dau hap'ʌʌ hapijuuta k'ĩirjubaadëjim hanaabá. Hichdëu k'ap'ʌ sĩejim, mag rey dʌ̈i mʌig heegar k'ũchpai nem hajap'am t'um paarpawiajã sĩi hich meebaadee deeu chuk'u haju.
25 preferindo ser maltratado junto com o povo de Deus a usufruir prazeres transitórios do pecado.
26 Hirua k'ĩirjuawai Hẽwandamau maach meeun judionaan heemuata hõor peerdʌ haumk'ĩir pʌ̈iju harr haawai, chadcha hich mag hamk'ĩir hichpa dau haug wau nʌmta nem t'um paarpa nʌm k'ãaijã hajapcha sĩejim, hich mag sim paarjã Hẽwandamau mʌg hatag jũrr hich dʌ̈i hajapcha haju k'ap'ʌ sĩerr haawai.
26 Ele entendeu que ser desprezado por causa de Cristo era uma riqueza maior do que os tesouros do Egito, porque contemplava a recompensa.
27 Mag, Moiseeu hichigta Egiptomua Hẽwandamau hõor wai höbeerpiju k'ap'ʌ sĩejim. Magua hichdëu hooba sĩejieb mamʌ, Hẽwandam hich dʌ̈i sim k'ap, reíu hich dʌ̈i meeuk'ajujã k'ĩirjuba, warag hichta Egiptomua majim haajem, Hẽwandamau chadcha hich hõor p'ë harrpi nʌm hora.
27 Pela fé, Moisés abandonou o Egito, não ficando amedrontado com a ira do rei, pois permaneceu firme como quem vê aquele que é invisível.
28 Maimua hag k'ur nassi pawiata Moiseeu Hẽwandamau hichig jaautarr hʌ̈k'awi, deeu Egipto bëewi hichdëu hich meeun p'ë harrju noram ovejadam t'õonaa, hag bagau puertdi hi gaai maach meeun dipierr bʌchk'un p'uurk'api jaaujim hanaabá, mag hedaar hich Hẽwandamau hich chog dipierr chaain chi nacharam k'ʌʌn k'ëchamk'ĩir pʌ̈ibaawaijã mag p'uur sĩsidʌm haiguim k'ʌʌn chig ham hugua.
28 Pela fé, celebrou a Páscoa e o derramamento do sangue, para que o exterminador não tocasse nos primogênitos dos israelitas.
29 Mag chadcha Egiptopien jua heemua höbërdʌtk'atarr hedjã Hẽwandamau hʌ̈u hamach peerdʌ hauju k'ap'ʌ narr haawai p'ũas Chi P'ur hanʌm heejã maach jöoin sĩi durr jʌsarg heemjö t'oom higar dʌrba dichjierram hanʌm. Mag hoowi chi Egiptopien ham hẽudee hẽk'a wëdurarr k'ʌʌnaujã hagjö haju hẽk'ajierrab mamʌ, deeu chi p'ũas hãbamʌg t'ẽrrdʌbaadee t'umaa höjierram hanaabá dö hee.
29 Pela fé, os israelitas atravessaram o mar Vermelho como por terra seca. Quando os egípcios tentaram fazer o mesmo, foram engolidos pelo mar.
30 Hẽwandamau chadcha hichdëu jaaubarmjö haajem hʌ̈k'awi maach jöoinau hamachig jaautarrjö, Canaan durr barwi, p'öbör Jericó haajerr higaau siete días p'ʌʌrdʌpi jaautarrjö p'ʌʌrdʌbaawai, ya hãbmiecharam gaai paawai chi p'öbör higaau hʌ̃gt'aa t'uur p'ʌʌrdʌ sĩerr sĩi jẽk'ʌt hap'ëgk'a warre k'ʌip'öbaadëjim haajem.
30 Pela fé, ruíram as muralhas de Jericó, depois de rodeadas por sete dias.
31 Mag p'öbör hee sĩejim haajem hĩchab hʌʌi hãb chi durpat'ierrmie harr Rahab ha t'ʌ̃r sim. Mag hʌʌirau maach Hẽwandam higwi maach Hẽwandamta t'umaam k'ʌʌn k'ãaijã chadcha chi jua t'ierriu ha k'ap'ʌnaa hi hiekjã hʌ̈k'a sĩejim haajem. Magua maach jöoin heem k'ʌʌn Josueu pʌ̈iwi mag chi p'öbör k'ʌiju na hoot'urtarr k'ʌʌnjã hʌ̈u hich di haig barpiwi ham peerdʌ haujim haajem. Mag ham peerdʌ hautarr haawaita tagam k'ʌʌnau Hẽwandam jua t'eeg simjã hʌ̈k'aba harr gaaimua t'um k'ëchpʌ̈itarr hee, chi Rahab chan t'õoba hʌ̈u Hẽwandamau peerdʌ haujim haajem.
31 Pela fé, Raabe, a prostituta, não foi destruída com os desobedientes, porque acolheu os espias com paz.
32 ¿Mag tag k'aita mua pãrag jaaubark'iin? Hagt'a jaauju pöoma t'ʌnʌm: Gedeón, Barac, Sansón, Jefté, David, Samuel maimua tagam k'ʌʌn hijö Hẽwandam hi hõrag jaaujerr k'ʌʌn pöoma t'ʌnʌm, jãga hamaujã Hẽwandam hiek hʌ̈k'a nʌmua nem waaujeejĩ; mamʌ mak'ʌʌn t'um jaauk'iin da jaaupʌ̈ibaju.
32 E que mais direi? Certamente me faltará o tempo necessário para falar de Gideão, de Baraque, de Sansão, de Jefté, de Davi, de Samuel e dos profetas,
33 Hamau chadcha Hẽwandam gaai hʌ̈k'aajerr haawai deeum durram k'ʌʌn dʌ̈i wërbʌawaijã hamachdëuta pöodjeejim haajem; hamachdëu durr jʌ̃a nʌm hee hõor dʌ̈i nem hagchata haajeejim; mag hamachdëu hʌ̈k'aajerr gaaimua Hẽwandamau hamachig deeju harrjã chadcha haujierram; león p'ãark'a t'ʌnʌm hee bark'ʌʌinaa
33 os quais, por meio da fé, conquistaram reinos, praticaram a justiça, obtiveram promessas, fecharam a boca de leões,
34 horno huu wëjöm hee p'ãartarrjã bʌ̃ʌrjã chig haba hʌ̈u höbërjierram haajem; chik'amnau t'ut'uíu k'ëchpʌ̈iju harr k'ʌʌnjã hʌ̈u peerdʌwi, hĩchab ya pödba warm k'ʌʌn jua heegar pajöjöo narrjã deeu hʌ̈u jua t'eeg hauwi, jũrr hamachta hemk'ooin k'aajeejim hanʌm; mag nʌmua hamach dʌ̈i wërbʌ nʌm k'ʌʌnaujã ham högk'awi warag hamachta weetjeejim hanaabá.
34 extinguiram a violência do fogo, escaparam de ser mortos à espada, da fraqueza tiraram força, fizeram-se poderosos na guerra, puseram em fuga exércitos estrangeiros.
35 Hʌʌinaujã hĩchab hamachdëu Hẽwandam hiek hʌ̈k'a narr gaaimua hamach chaain chadcha mee narrjã deeu hũwaai hamach daúa hiiu p'iidʌ nʌm hoojierram haajem.
35 Mulheres receberam, pela ressurreição, os seus mortos. Alguns foram torturados, não aceitando seu resgate, para obterem superior ressurreição;
36 Hãaur k'ʌʌn sĩi ham k'ĩirpaijã wau hiek'anaa wʌjã wʌmaajeejim hanʌm; hãaur k'ʌʌn cadenau jʌ̃naa caden paraajã cárcel deg hook'ëk'ëd haajeejim hanʌm.
36 outros, por sua vez, passaram pela prova de zombarias e açoites, sim, até de algemas e prisões.
37 Hãaur k'ʌʌn mokou bar wai nʌmuajã t'õopʌ̈imaajeejim hanaabá; k'ar chará sĩi serruchoujã maach jãrrcha t'ʌʌmamua t'õopäaijeejim hanʌm; wa magbaju k'ai sĩi t'ut'uíu k'ãijã su k'ëchmaajeejim hanaabá. Maimua hãaur k'ʌʌn hamach k'apeenjö mag ham jua hee dau hap'ʌʌ hamaaugau parhooba wënʌrraajeejim hanʌm, hamach hẽudee hẽk'aawai; k'ajũadam jũaju chuk'u haadeewai oveja hëu wa chĩb hëu k'ãijã jũajeejim hanʌm, dau hap'ʌʌ; mag nʌm dʌ̈i gaai machagjã haajeejim hanʌm, mag hamach dʌ̈i k'aigba haawai mag parhooba wënʌrrʌmua.
37 Foram apedrejados, serrados ao meio, mortos ao fio da espada. Andaram como peregrinos, vestidos de peles de ovelhas e de cabras; passaram por necessidades, foram afligidos e maltratados.
38 Mag durrarr k'ʌʌnan, hõor wäjäaun harr haawai, mʌg durr hãk'ãrag sim gaai bʌ̈ t'ʌgbaju haai narrta mag parhooba hamach barjujã k'augba wënʌrraajeejim hanʌm, hõor chukag hee pabʌ̈ heem magwe. Maguata jẽbdegjã naajeejim hanaabá, dʌʌrwai.
38 O mundo não era digno deles. Andaram errantes pelos desertos, pelos montes, pelas covas, pelos antros da terra.
39 Mag Hẽwandamau hichdëu warrgarwe jaautarrjö chadcha haju k'ap'ʌ narr gaaimua hich hiek hogdʌba hʌ̈k'a nʌmjã hich Hẽwandamau hoowai hʌ̈u sĩejim hanaabá. Mag hichdëucha hoowaijã hʌ̈u sĩejieb mamʌ, mʌig heegar wënʌrrʌwe chan mag Hẽwandamau maach jöoin dʌ̈i wauju jaautarr t'umaa pöd hamach daúacha hooba durrajim.
39 Todos estes, mesmo tendo obtido bom testemunho por meio da fé, não obtiveram a concretização da promessa,
40 Mag hamau hooba harran, Hẽwandamau Cristo pʌ̈ibarm gaaimuata hĩs mʌg maach hewagam k'ʌʌnpa hãba hajapcha paapʌ̈iwi hãba hich haar naaimaju hayaa hapiju k'ĩirju wai sĩerr haawai hajim.
40 porque Deus tinha previsto algo melhor para nós, para que eles, sem nós, não fossem aperfeiçoados.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Hebreus 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.