Marcos 12
Nek Bible (NIF_WBT) vs VC
1 Tɨmbi Yesulɨ kusei kɨmɨpi, eyout mandalɨ manda enguk. Eñɨpi, ñɨndɨñ enguk, “Ama nolɨ kwet nolok wain kap tɨpimbi, dɨm kwambɨñ tɨñguk. Tɨmbi wain tul wɨsɨ-dottok kwet no kɨndipi, kawattɨ it ombap kloñ no kena ka-dɨkñelok kɨndilɨm ikuk. Tɨmbi endɨ wain bien dɨwɨn gama indaum epeplok nandɨñɨpi, ama dɨwɨn enbɨ taleumbi, kena gɨtɨk kɨsɨ plon kɨmɨkuk. Kɨmɨpi, ama en il kusei bimbi, kwet mayañgan sɨnɨk ñañguk.
1 E começou a falar-lhes em parábolas. Um homem plantou uma vinha, cercou-a com uma sebe, cavou nela um lagar, edificou uma torre, arrendou-a a vinhateiros e ausentou-se daquela terra.
2 Ña-kuñɨlɨmbi, wain bien indaumbi, mepmeptok nain indañguk. Indaumbi, kena molomdɨ kena gwañgwa no wain bien dɨwɨn ep bɨ-ñɨmektok nɨ-mulɨm ñambi, kena ka-dɨkñe amaloñ ñañguk.
2 A seu tempo enviou aos vinhateiros um servo, para receber deles uma parte do produto da vinha.
3 Ña-tombɨmbi, ka-dɨkñe ama endɨ bien nɨm mɨmbi, endɨ gwañgwa wɨn tɨkem wɨpi, molomloñ sɨlak nɨ-mulɨmbi ñañguk.
3 Ora, eles prenderam-no, feriram-no e reenviaram-no de mãos vazias.
4 Undane-ñaumbi, molomdɨ kena gwañgwa no bɨndambo nɨ-mulɨmbi ñañguk. Ñaumbi, kumbam wɨlɨ tawaumbi, kundit mayetan tɨ-ñɨmɨumbi, molomloñ undane-ñañguk. Ñaumbi,
4 Enviou-lhes de novo outro servo; também este feriram na cabeça e o cobriram de afrontas.
5 molomdɨ kena gwañgwa no bɨndambo nɨ-mulɨmbi, ka-dɨkñe endok kandañ ña-tombɨmbi wɨlɨ kɨmguk. Gan molomdɨ wandiñgan embi, kena gwañgwa asup bɨndambo enɨ-mulɨm ñañgɨlɨñ. Ñaumbi, endok plon wɨndɨñgangot ka-dɨkñelɨ kanjɨk tɨ-sembi, dɨwɨn sɨlak yandɨpbi, dɨwɨn yandɨp kɨmgɨlɨñ.
5 O senhor enviou-lhes ainda um terceiro, mas o mataram. E enviou outros mais, dos quais feriram uns e mataram outros.
6 Tɨmbi molom enlok ama noñgan ku-ñɨmɨñguk, wɨn enlok nɨñañ noñgan sɨnɨk en wakan gɨnañlɨ nandɨ-koñgom tɨ-ñɨmlɨñguk. Gan enda ñɨndɨñ kɨmɨt-nandɨ-ñɨmbi eñguk, ‘Ka-dɨkñe amalɨ natnalok nɨñana sɨnɨk en kañbi, nandum loloñ tɨmbɨm wain bien mɨmbi, nɨm wɨlɨ kolaukak.’ Wɨndɨñ nandɨmbi, siñgi sɨnɨk nɨñañ engan ka-dɨkñe amaloñ nɨ-mulɨmbi ñañguk.
6 Restava-lhe ainda seu filho único, a quem muito amava. Enviou-o também por último a ir ter com eles, dizendo: Terão respeito a meu filho!...
7 Gan ka-dɨkñe kolasɨ endɨ nɨñañ wɨn kañbi, nɨsɨñgan ñɨndɨñ e-nandɨnandɨ tɨmbi eñgɨlɨñ, ‘Yakñesii, endɨ wakan kukapi, kena ñɨn kasɨleukak, wala tɨmbi wɨtnam kɨmbɨmbi, kena ñɨn nɨndok gɨñgɨt tɨmbekak.’
7 Os vinhateiros, porém, disseram uns aos outros: Este é o herdeiro! Vinde, matemo-lo e será nossa a herança!
8 Wɨndɨñ eñɨpi tɨke-wɨlɨ kɨmbɨmbi, kena pawañ joñgo kolɨm pɨñguk.”
8 Agarrando-o, mataram-no e lançaram-no fora da vinha.
9 Yesulɨ eyout manda wɨndɨñ tɨ-sem-talembi enɨ-nandɨm eñguk, “Sɨndɨ nɨtek nandañ? Kena molom endɨ gɨñgɨt wɨn nandɨmbi, nɨtek tɨmbekak? Endɨ bɨ-tombi, ka-dɨkñe kolan yandɨp kɨmbi, ka-dɨkñe komblin bɨndambo ep indambi, wain kenañ endok kɨsɨ plon kɨmɨlekak.”
9 Que fará, pois, o senhor da vinha? Virá e exterminará os vinhateiros e dará a vinha a outro.
10 Yesulɨ wɨndɨñ embi, yousɨm enla manda ñɨndɨñ embi enɨ-nandɨñguk, “Yambattok manda youyoulɨn patak ñɨn sɨndɨ gama nɨm pinat-nandɨñgɨlɨñ bek?
10 Nunca lestes estas palavras da Escritura: A pedra que os construtores rejeitaram veio a tornar-se pedra angular.
11 — ausente —
11 Isto é obra do Senhor, e ela é admirável aos nossos olhos {Sal 117,22s}?
12 Yesulɨ wɨndɨñ eumbi, ama biesɨlɨ “Eyout manda wɨn nɨnla elak” nandɨ-daklembi, tɨkenelɨñdok nandɨñgɨlɨñ, gan amatam kɨmɨn wopum endɨ mik tɨ-semnelɨñ wala mɨsɨmbi, kak, kañbimbi ñañgɨlɨñ.
12 Procuravam prendê-lo, mas temiam o povo; porque tinham entendido que a respeito deles dissera esta parábola. E deixando-o, retiraram-se.
13 Tɨmbi Juda ama biesɨlɨ Falisi ama dɨwɨn gɨta Elottok nolii dɨwɨn Yesu mandalɨ sɨsoñ tɨ-ñɨmnelɨñdok enɨ-mukɨlɨñ.
13 Enviaram-lhe alguns fariseus e herodianos, para que o apanhassem em alguma palavra.
14 Enɨ-mulɨmbi, Yesuloñ bɨm nɨmbi eñgɨlɨñ, “Endaut. Nɨndɨ dɨkok kusaka nandamɨñ: dɨk manda juluñɨt nɨm pa elañ. Dɨk loloñ ba pɨmbɨñ gɨtɨkkan sɨnɨk Yambattok telak dɨndɨm nɨnɨ-daut tɨ-nɨmbi, amalɨ nɨtek nandɨ-gamnelɨñ wala nɨm mɨsɨlañ. Ñala eumbi nandɨna: nɨndɨ Sisa, Roma kwettok ama wapmañ mayañgan sɨnɨk patak, enda takis mɨnem mɨnambi walɨ tuop tɨlak ba nɨm?
14 Aproximaram-se dele e disseram-lhe: Mestre, sabemos que és sincero e que não lisonjeias a ninguém; porque não olhas para as aparências dos homens, mas ensinas o caminho de Deus segundo a verdade. É permitido que se pague o imposto a César ou não? Devemos ou não pagá-lo?
15 Wɨn mɨlok ba nɨm mɨlok?” Wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ juluñɨtsɨlok kusei nandɨ-daklembi enguk, “Sɨndɨ neta mandalɨ sɨsoñ tɨ-namañ? Sɨndɨ mɨnem kwandai satnin no tɨmbɨ indaumbi, daut namumbi kawa.”
15 Conhecendo-lhes a hipocrisia, respondeu-lhes Jesus: Por que me quereis armar um laço? Mostrai-me um denário.
16 Eumbi, mɨnem tɨke-bɨm mɨum kañbi enɨ-nandɨmbi eñguk, “Ama walan ba kot kundit wɨn nindoñ?” Eumbi, endɨ “Sisaloñ” nɨñgɨlɨñ. Wɨndɨñ nɨmbɨmbi
16 Apresentaram-lho. E ele perguntou-lhes: De quem é esta imagem e a inscrição? De César, responderam-lhe.
17 enguk, “Sisalok gɨñgɨt wɨn Sisa enla tambon mɨnekalɨñ, ba Yambattok gɨñgɨt wɨn Yambat enla tambon mɨnekalɨñ.” Wɨndɨñ eñɨpi, ama biesɨlok sɨsoñ makleumbi, ka-piasat tɨ-ñɨmgɨlɨñ.
17 Jesus então lhes replicou. Dai, pois, a César o que é de César e a Deus o que é de Deus. E admiravam-se dele.
18 Tɨmbi Sadusi ama dɨwɨndɨ Yesuloñ bɨñgɨlɨñ. Endɨ kɨmnan nanin mɨlamɨlat wɨn nɨm patak eñɨpi enɨ-daut tɨ-sem-ta-kuañ. Endɨ Yesuloñ bɨmbi nɨ-nandɨm eñgɨlɨñ,
18 Ora, vieram ter com ele os saduceus, que afirmam não haver ressurreição, e perguntaram-lhe:
19 “Endaut. Moselɨ Juda amatam nɨnda manda ñɨndɨñ yout-nɨmguk, ‘Ama nolɨ tam tɨkembi, yamɨn pap sembekta, kwayañlɨ dallok kanjalɨ tɨkembi, dallok gwañgwa bɨsat ep tɨmbɨ indanekalɨñ.’”
19 Mestre, Moisés prescreveu-nos: Se morrer o irmão de alguém, e deixar mulher sem filhos, seu irmão despo-se a viúva e suscite posteridade a seu irmão.
20 Sadusi amalɨ wɨndɨñ embi yousɨm nɨñgɨlɨñ, “Damañgan dakwaya kɨt tambon tɨpet kuñgɨlɨñ. Endoñnan nanin tua endɨ dama tam tɨmbi, komblin nɨmnat, yamɨn papi sembɨñguk.
20 Ora, havia sete irmãos; o primeiro casou e morreu sem deixar descendência.
21 Sembumbi, monalɨ dallok kanjalɨ tɨkembi, wɨndɨñgangot yamɨn papi sembɨñguk. Sembumbi, gwik endok plon wɨndɨñgangot inda-ñɨmɨñguk.
21 Então o segundo desposou a viúva, e morreu sem deixar posteridade. Do mesmo modo o terceiro.
22 Dakwaya kɨt tambon tɨpet endɨ tam wakangot tɨkembi, yamɨn gɨtɨk papi sembɨ-taleñgɨlɨñ. Tɨmbi siñgi sɨnɨk kanjaksɨ walɨ wɨndɨñgot sembɨñguk.
22 E assim tomaram-na os sete, e não deixaram filhos. Por último, morreu também a mulher.
23 Ama kɨt tambon tɨpet gɨtɨkkandɨ tam wakangot tɨkeñgɨlɨñda. Tɨkap, mɨlamɨlat nain indaukak, nain wolonda tam wɨn nindok sɨnɨk tɨmbekak?”
23 Na ressurreição, a quem destes pertencerá a mulher? Pois os sete a tiveram por mulher.
24 Sadusi amalɨ wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ enguk, “Sɨndɨ Yambattok manda wolok kusei ba Yambattok gembɨn nɨm nandɨ-kɨliñ eañ bek, wala tɨmbi kɨmnan nanin mɨlamɨlata nandumbi kelam dalak?
24 Jesus respondeu-lhes: Errais, não compreendendo as Escrituras nem o poder de Deus.
25 Amatamdɨ kɨmnan nanin mɨlapi, wapatam nɨm indanekalɨñ. Endɨ kunumdok añelo nomɨk sɨlak kunekalɨñ.
25 Na ressurreição dos mortos, os homens não tomarão mulheres, nem as mulheres, maridos, mas serão como os anjos nos céus.
26 Tɨmbi Yambattɨ amatam kɨmnan nanin ep mɨm mɨlatnekalɨñ ba nɨm, wolok sɨndɨ Moselɨ kasat ñɨn youkuk wɨn nɨm pinat-nandañ ba? Mose endɨ komba tip no wolok plon komba manben indaum kañbi ñañguk. Ñaumbi, Yambattɨ ama ikan sembɨñgɨlɨñ endok plon ñɨndɨñ nɨñguk, ‘Nak Ablaamdok Yambat, Isakalok Yambat, Yakobolok Yambat, nak endok Yambatsɨ patet.’ Yambattɨ wɨndɨñ eñɨpi,
26 Mas quanto à ressurreição dos mortos, não lestes no livro de Moisés como Deus lhe falou da sarça, dizendo: Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaac e o Deus de Jacó {Êx 3, 6}?
27 ñɨndɨñ eu dakleñguk: endɨ sembɨsembɨndok Yambat nɨm a, endɨ kaik kuañ endok Yambat. Nekta, ama sembɨ-taleñgɨlɨñ endɨ bo Yambattok dainan kaik kuañda tɨmbi. Wɨndɨñda sɨndɨ mɨlamɨlat nɨm patak eañda, biañgan nandum kamalalak.”
27 Ele não é Deus de mortos, senão de vivos. Portanto, estais muito errados.
28 Tɨmbi Yesu gɨt Sadusi ama endɨ manda e-kle-kot-tɨ-palɨñɨlɨmbi, endɨkñe manda nandɨ-tale ama no wolok bɨm yambɨñguk. Yambɨmbi, Yesulɨ manda tambon kɨndemgot tambane-enbɨm nandɨñgukta nɨ-kañbi eñguk, “Yambattɨ endɨkñe manda gɨtɨk kɨmɨt-nɨmɨñguk, tɨmbi nek ñalɨ dama tɨ-sembi, dɨwɨn gɨtɨk yapma kle-talelak?”
28 Achegou-se dele um dos escribas que os ouvira discutir e, vendo que lhes respondera bem, indagou dele: Qual é o primeiro de todos os mandamentos?
29 Eumbi tambane-nɨñguk, “Endɨkñe manda ñalɨ dama sɨnɨk tɨlak, ‘Islael amatam sɨndɨ manda ñɨn nandɨmbi tɨke-kɨliñ enekalɨñ: Molom en noñgan. Endɨ nɨndok Yambatnɨ, dɨwɨn no nɨm pakañ.
29 Jesus respondeu-lhe: O primeiro de todos os mandamentos é este: Ouve, Israel, o Senhor nosso Deus é o único Senhor;
30 Wala tɨmbi dɨk gɨnañga gɨt waleñga tip gɨt nanandɨñga gɨt gembɨñga gɨtɨk Yambat Molomga endokgot bi-ñɨmekañ.’
30 amarás ao Senhor teu Deus de todo o teu coração, de toda a tua alma, de todo o teu espírito e de todas as tuas forças.
31 Tɨmbi endɨkñe manda wandiñgan no ñɨndɨñ patak, ‘Dɨk dɨtnala tɨ-gamlañ, wɨndɨñgangot nokala tɨ-ñɨmekañ.’ Endɨkñe manda tɨpet walɨ endɨkñe manda dɨwɨn gɨtɨk yapma klembi pakamɨk.”
31 Eis aqui o segundo: Amarás o teu próximo como a ti mesmo. Outro mandamento maior do que estes não existe.
32 Yesulɨ wɨndɨñ eumbi, endɨkñe manda nandɨ-tale amalɨ “Waak!” embi nɨñguk, “Endaut, dɨk manda biañgan sɨnɨk elañ. Yambat en noñgangot, dɨwɨn no nɨm pakañ.
32 Disse-lhe o escriba: Perfeitamente, Mestre, disseste bem que Deus é um só e que não há outro além dele.
33 Tɨñɨpi, nɨndɨ endok gaut tapma sina dɨumbi, nepek dɨwɨn wɨndɨñgot tapma tɨ-ñɨmneñ wɨn kɨndem. Gan tɨkap nɨndɨ gɨnañnɨ gɨt nanandɨnɨ gɨt gembɨnɨ gɨtɨk endokgot bi-ñɨmneñ, ba nɨnla tɨ-nɨmamɨñ tuop wɨndɨñgangot notniila tɨ-semneñ, wɨn tapma kusei kusei yapma klembi, endok dainan kɨndem bien sɨnɨk.”
33 E amá-lo de todo o coração, de todo o pensamento, de toda a alma e de todas as forças, e amar o próximo como a si mesmo, excede a todos os holocaustos e sacrifícios.
34 Ama endɨ manda tambon wɨndɨñ eumbi, Yesulɨ endok nanandɨn kɨndem kañbi nɨñguk, “Dɨk Yambattok gɨñgɨt kɨndem indawɨñ.” Wɨndɨñ nɨmbɨmbi, Juda ama biesɨlɨ en mandalɨ sɨsoñ tɨ-ñɨmnepi mɨsɨmbi, nepek nola bɨndambo nɨm nɨ-kañgɨlɨñ.
34 Vendo Jesus que ele falara sabiamente, disse-lhe: Não estás longe do Reino de Deus. E já ninguém ousava fazer-lhe perguntas.
35 Tɨmbi Yesulɨ tapma it sañ simba gɨnañ papi, amatam enɨ-daut tɨ-sem-tɨñɨpi enɨ-kañbi eñguk, “Nɨtekta tɨmbi, endɨkñe manda nandɨ-tale ama endɨ Mesia en Devittok komblingot eañ?
35 Continuava Jesus a ensinar no templo e propôs esta questão: Como dizem os escribas que Cristo é o filho de Davi?
36 Dɨndɨm Yallɨ Devittok gɨnañ tɨmbɨ tɨkɨleumbi, Devit en Mesiala ñɨndɨñ eñguk, ‘Yambat Wopumdɨ nokok Wopumnala ñɨndɨñ nɨñguk: Dɨk bɨmbi, kɨtna sɨnɨk kandañ pipapi, nakɨta amatam yambɨ-dɨkñe-kundekamɨk. Kuñɨpi, kanjɨtgai ep pɨ-yaliwambi, dɨkok kapmainan patnekalɨñ.’
36 Pois o mesmo Davi diz, inspirado pelo Espírito Santo: Disse o Senhor a meu Senhor: senta-te à minha direita, até que eu ponha os teus inimigos sob os teus pés {Sal 109,1}.
37 Wɨndɨñda Devit en Mesiala ‘Wopumna’ kɨtɨñguk, wala tɨmbi Mesia endɨ Devittok komblin sɨlaningot ba? Nɨm a. Endɨ Devittok Wopum.” Tɨmbi ama kɨmɨn wopum Yesulok manda nandɨmbi nandɨ-koñgom tɨñgɨlɨñ.
37 Ora, se o próprio Davi o chama Senhor, como então é ele seu filho? E a grande multidão ouvia-o com satisfação.
38 Tɨmbi Yesulɨ enɨ-daut tɨ-sem-tɨñɨpi enguk, “Sɨndɨ endɨkñe manda nandɨ-tale ama endok nandɨnandɨnjɨ ba ep tɨndɨnjɨ ka-kɨliñ enekalɨñ! Dɨwɨn endɨ amatamdɨ yambum loloñ tɨmbektok nandañ, wala tɨmbi endɨ ama loloñ endok dasindasinjɨ pat-dasimbi, ‘tɨna nɨmbɨt’ tañ. Tɨmbi endɨ amatamdɨ kɨmɨn kwelan we semñɨpi, kosɨ tɨke-lonelɨñda nandañ.
38 Ele lhes dizia em sua doutrina: Guardai-vos dos escribas que gostam de andar com roupas compridas, de ser cumprimentados nas praças públicas
39 Tɨñɨpi, it kiyau gɨnañ ba nana sina wopum gɨnañ endɨ ama loloñjɨlok pipapat plon patnepi nandañ.
39 e de sentar-se nas primeiras cadeiras nas sinagogas e nos primeiros lugares nos banquetes.
40 Endɨ tam kanjak juluñɨt tɨ-sembi, isɨ nepenepeksɨ yapma tɨkeañ, tɨmbi amatamdok dausɨnan tɨ-kelakelamjɨ kot-taplinelɨñdok nɨmolo ombap tañ. Endɨ ep tɨndɨnjɨ dɨndɨm walan tañ, wala tɨmbi Yambattɨ tuan mɨlap sɨnɨk ombɨ-semekak.”
40 Eles devoram os bens das viúvas e dão aparência de longas orações. Estes terão um juízo mais rigoroso.
41 Tɨmbi Yesulɨ tapma it gɨnañ papi, mɨnem Yambattok kɨmɨkɨlɨñ wolok tambon kandañ pipakuk. Pipapi kañɨlɨmbi amatamdɨ bɨ, mɨnem tapɨkot kawat dɨñgwinda gɨnañ dasiu pɨñguk. Amatam kwɨlɨkwɨlɨnjɨ wopum asuptɨ bɨmbi, mɨnem wopumgan kɨmɨlɨmbi pɨñguk.
41 Jesus sentou-se defronte do cofre de esmola e observava como o povo deitava dinheiro nele; muitos ricos depositavam grandes quantias.
42 Tɨñɨlɨmbi, tam kanjak pɨmbɨñen nolɨ bɨmbi, mɨnem kwandai gɨmɨn tɨpet kɨmɨlɨmbi pɨñguk.
42 Chegando uma pobre viúva, lançou duas pequenas moedas, no valor de apenas um quadrante.
43 Tɨmbi Yesulɨ wɨn kañbi, gwañgwañii kɨtɨ-semum bɨumbi enguk, “Nak biañgan sanba: amatam dɨwɨn endɨ mɨnem wopumgan kolɨmbi, wopum gama nɨsɨlok pat-semlak. Gan tam kanjak pɨmbɨñen ñalɨ mɨnem nana tualok palɨmɨk wɨn gɨtɨk kolɨ taleumbi, ñam nɨmnat, sɨlanin sɨnɨk patak, wala tɨmbi mɨnem kɨmɨlak wɨn dɨwɨn gɨtɨkkandɨ kɨmɨlalɨñ wɨn yapma kle-talelak.
43 E ele chamou os seus discípulos e disse-lhes: Em verdade vos digo: esta pobre viúva deitou mais do que todos os que lançaram no cofre,
44 — ausente —
44 porque todos deitaram do que tinham em abundância; esta, porém, pôs, da sua indigência, tudo o que tinha para o seu sustento.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.