Marcos 9
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Zisasiyaŋ zet ŋen ewe pigok tusumti diindoye. “Neŋ zet penaŋ sukwep penaŋ pigok zema nâit, in am talip kapiyetnaŋ am notnaŋaŋ ewe gakikipiŋ tapmetnepeme Kawawaŋgalen zemâtâtâtgat katnanen mama keyaŋ windeŋaŋmak kawaŋ beme ekbep.”
1 E Jesus terminou, dizendo:
2 Manepeme kasup 6 mepme Zisasiyaŋ nembaŋane Zânmak Zems ma Pita indatime ilinak etaŋ kalaŋan memoti Zisasiyaŋ sek sepemaŋ asekti naman sepemaŋ igak penaŋ beye.
2 Seis dias depois, Jesus foi para um monte alto, levando consigo somente Pedro, Tiago e João. Ali, eles viram a aparência de Jesus mudar.
3 Melakanduŋaŋ mee pi satnaŋ penaŋ bemti sokŋaŋaŋ puyuk peyak penaŋ mge. Msalen an ŋenaŋ melakandu zulupme sepem keboŋ penaŋ ŋep ku benak.
3 A sua roupa ficou muito branca e brilhante, mais do que qualquer lavadeira seria capaz de deixar.
4 Âpme nembaŋane ekŋenaŋ ke ekpeŋ tapme Mosesimak Ilaizayaŋ keyegak koti Zisasmak zenâ zenâ tapmme indikbien.
4 E os três discípulos viram Elias e Moisés conversando com Jesus.
5 Indikti Pitayaŋ Zisasiyet zeye, “An zikat indanda, pi dolakŋaŋ penaŋ nnak kapi tatnupgapmti nâmane mka minzalaŋ tuk, ŋen gâgât, ŋen Ilaizayet, ŋen Mosesiyet walati mambanup.”
5 Então Pedro disse a Jesus: — Mestre, como é bom estarmos aqui! Vamos armar três barracas: uma para o senhor, outra para Moisés e outra para Elias.
6 (Pitayaŋ kiŋgagat palen tati zet yaŋaŋ nânâpiŋ; belak kileŋ kegok zeye.)
6 Pedro não sabia o que deveria dizer, pois ele e os outros dois discípulos estavam apavorados.
7 Zeme keyegak zanza ŋenaŋ tot indasumuŋme indidikpiŋ mbien. Âpme zanza keyet keŋanen zet kapigok sokbeye, “Kapi nanaŋgat Nemun penaŋ. Neŋ egat tikŋaŋ manâyapgat in egat zetnaŋ gawepuwep.”
7 Logo depois, uma nuvem os cobriu, e dela veio uma voz, que disse: — Este é o meu Filho querido. Escutem o que ele diz!
8 Zet kegok sokbeme keyegak nembaŋane ekŋenaŋ meek koek mti Zisasiyaŋ igak etaŋ tapme ekbien.
8 Aí os discípulos olharam em volta e viram somente Jesus com eles.
9 Âpme Zisasiyaŋ kot indatimti kalaŋangatnan kwatopmambe Zisasiyaŋ Nembaŋaneyet zemkulumindemti zeye, “In kwitnaŋ kwitnaŋ e ego keyet zet zapatnaŋ am ŋen diindondopiŋ manepeme Angat Nemuŋaŋ neŋ gakikiengatnan gilik zemti wabap.”
9 Quando estavam descendo do monte, Jesus mandou que não contassem a ninguém o que tinham visto, até que o Filho do Homem ressuscitasse.
10 Zet ke ekŋenaŋ nâmti keŋinan bemti ilinak pigok zenâ zenâ mti zewien, “Gakikiengatnan wawat zet kapi kwilekiyet nâmti zeina?”
10 Eles obedeceram à ordem, mas discutiram entre si sobre o que queria dizer essa ressurreição.
11 Ilinak kegok zem mbienaŋ yek beme Zisasiyet yaŋkwesiwien, “Zuda amgalen zii zet zemzikat indanda an ekŋenaŋ eneyet Kawawaŋgalen golaŋ zenze an Ilaiza egaŋ ŋeŋaŋ kopmeŋgut bam Mesaya An Kawawaŋaŋ amŋane yomengatnaŋ timkwatindendeyet ombempeye keyaŋ kobe manzeip?”
11 Então perguntaram a Jesus: — Por que os
12 Kegok yaŋkwesime Zisasiyaŋ pigok diindoye, “Ilaizanok ek ŋeŋaŋ penaŋ koti am yomengatnan timkwat indendeyet mulupmaŋ mimiyet zenzeŋaŋ mge. Âpme zet ŋen zenzeŋaŋ tazin kapi zigosetgat Angat Nemuŋaŋ neŋ sindem temaŋ namti bamkumneneyet Kawawaŋgalen zelen kogok meluwaŋ mimiŋaŋ?
12 Ele respondeu:
13 Neŋ pigok penaŋ zema nâit, an Ilaiza nemboŋ ilak kopme amnaŋ muluwaŋ bekanaŋ sepem igak igak msawien. Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen meluwaŋ mimiŋaŋ keyet kataŋ sokbeye.”
13 Eu afirmo a vocês que Elias já veio, e o maltrataram como quiseram, conforme as Escrituras dizem a respeito dele.
14 Zisasmak nembaŋane tuk ekŋenaŋ kalaŋangatnan nembaŋane notnaŋ tabien ekŋenmagen toti indikme am notnaŋaŋ inda bembuluŋ tapme Zuda amgalen zii zet zemzikat indanda an ekŋenmak Zisasiyet nembaŋane notnaŋ tabien ekŋenaŋ ŋenaŋ ŋengat zemtalat ŋenaŋ ŋengat zemtalat tapmambien.
14 Quando eles chegaram perto dos outros discípulos, viram uma grande multidão em volta deles e alguns mestres da Lei discutindo com eles.
15 Yaŋ am sambe ekŋenaŋ tatneti ekme Zisasiyaŋ daen kopme ekti Zisasiyet olimti windenbemeti mkuwien.
15 Quando o povo viu Jesus, todos ficaram admirados e correram logo para o cumprimentarem.
16 Met mkume Zisasiyaŋ indayaŋkwesiye, “Indati kwilekiyet dopmaŋgat tapmdândâmo?”
16 Jesus perguntou aos discípulos:
17 Âpme an ŋen ekŋengat tuŋguwinangatnan wati zeye, “An zikat indanda, neŋ nemun we bekanaŋaŋ mme zet zenzepiŋ mammgapmti geŋmagen wakolap.
17 Um homem que estava na multidão respondeu: — Mestre, eu trouxe o meu filho para o senhor, porque ele está dominado por um espírito mau e não pode falar.
18 Nemba kapi we bekanaŋaŋ mtati msalen kutupeme kwati zawak salaŋ kwilak kwilak mti zetnaŋ aŋgalikti setnaŋ betnaŋaŋ mutututi katikŋaŋ mambein. Keyepm neŋ nembandine ekŋengat zema we bekanaŋ zempeme mebegat olalo.”
18 Sempre que o espírito ataca o meu filho, joga-o no chão, e ele começa a espumar e a ranger os dentes; e ele está ficando cada vez mais fraco. Já pedi aos discípulos do senhor que expulsassem o espírito, mas eles não conseguiram.
19 Zeme Zisasiyaŋ zet ke nâmti am tabien ma nembaŋane ekŋengat zeye, “In nâmkiŋpepeŋinpiŋ penaŋ! Neŋ inmak kan teepmaŋ kapi mamti indamukulem mamambap?” Diindomti zeye, “Anemba denze wati kopme ekbi!”
19 Jesus disse:
20 Zeme anemba ke Zisasmagen sokŋan wapmepme we bekanaŋaŋ Zisas ekti nemba piwan belak msalen mkutupeme kwati kililiŋ mti zawak salaŋ kwilak kwilak mge.
20 Quando o levaram, o espírito viu Jesus e sacudiu com força o menino. Ele caiu e começou a rolar no chão, espumando pela boca.
21 Âpme Zisasiyaŋ nemba keyet bipmaŋgat yaŋkwesiye, “Nembandi kapi kan zukŋan penaŋ yaŋbemti muluwaŋ kapi mge?”
21 Aí Jesus perguntou ao pai: O pai respondeu: — Ele está assim desde pequeno.
22 We bekanaŋ egaŋ sesepelimti wat tokwapme meti sekŋaŋ waleletgalen mulup temaŋ penaŋ mamin. Keyepmti geŋ windendi tazin beme ŋep ndapmukulem mimnde.”
22 Muitas vezes o espírito o joga no fogo e na água para matá-lo. Mas, se o senhor pode, então nos ajude. Tenha pena de nós!
23 Âpme Zisasiyaŋ zeye, “Kwilekiyet geŋ windendi ŋep tazin beme mbek zet e zenik? An ŋenaŋ nâmkiŋpepeŋaŋ katikŋaŋ penaŋ tabe beme kwitnaŋ kwitnaŋ zein keyet kataŋ ŋep sokbem sawe.”
23 Jesus respondeu:
24 Zeme keyegak nemba keyet bipmaŋaŋ sinzet palen zeye, “Neŋ nâmkiŋpemgeyap yaŋgut nâmkiŋpepen katikŋaŋ yegat napmukulem mmane geŋmagen nâmkiŋpepen katikŋaŋ bak.”
24 Então o pai gritou: — Eu tenho fé! Ajude-me a ter mais fé ainda!
25 Âpme am sambe penaŋ windem bemti taondak kopme Zisasiyaŋ we bekanaŋ anemba masesepelimwati mamtan keyet zet windeŋaŋbeŋ zempemti zeye, “Geŋ anemba keŋangatnan kwati meti ewe gilik zem kapiyegak ŋen ewe ku kwatowebanik.”
25 Quando Jesus viu que muita gente estava se juntando ao redor dele, ordenou ao espírito mau:
26 Âpme we bekanaŋaŋ kwati mesât mge, kan keyet nemba bekan piwan omba penaŋ butemti we bekanaŋaŋ yeye mti kwati mepme anemba keyaŋ gakikiŋaŋnok toaŋgasim weme am ekŋenaŋ ekti zewien, “Nemba pito ilak gakip.”
26 O espírito gritou, sacudiu o menino e saiu dele, deixando-o como morto. Por isso todos diziam que ele havia morrido.
27 Kegok zeme Zisasiyaŋ nemba betnanen atamti mwat onzempeme tage.
27 Mas Jesus pegou o menino pela mão e o ajudou a ficar de pé.
28 Kegok mti Zisasiyaŋ mkaen mowepme nembaŋane ekŋenaŋ keyegak moti ilinak etaŋ tati yaŋkwesiwien, “Kwilekiyet nin we bekanaŋ ke mâbâgat olapmann bep?”
28 Quando Jesus entrou em casa, os seus discípulos lhe perguntaram em particular: — Por que foi que nós não pudemos expulsar aquele espírito?
29 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ zeye, “We bekanaŋ ekŋen keboŋ ke belak ŋep ku indamâbâgalen dundundumak tati ŋep indamâbâgalen.”
29 Jesus respondeu:
30 — ausente —
30 Jesus e os discípulos saíram daquele lugar e continuaram atravessando a Galileia. Jesus não queria que ninguém soubesse onde ele estava
31 — ausente —
31 porque estava ensinando os discípulos. Ele lhes dizia:
32 Egaŋ kegok zeme ekŋenaŋ zet ke yaŋaŋ ku weyaŋnâmâtâti yaŋkwesimti nâsâgât mbienaŋgut naman kiŋgati belak peme tage.
32 Eles não entendiam o que Jesus dizia, mas tinham medo de perguntar.
33 Ekŋenaŋ meti Kapaneam mkaen pataŋ zemti mka ŋengat motati Zisasiyaŋ nembaŋane indayaŋkwesimti zeye, “Selen daen in kwilekiyet tazenâmkopmo?”
33 Jesus e os discípulos chegaram à cidade de Cafarnaum. Quando já estavam em casa, Jesus perguntou aos doze discípulos:
34 Kegok indayaŋkwesime ekŋenaŋ selen daenen koti, “Kwiyaŋ ningat amobotnaŋ mambe?” Zemti zenâ zenâ tapmkopmambiengapmti zelinpiŋ buzak tabien.
34 Mas eles ficaram calados porque no caminho tinham discutido sobre qual deles era o mais importante.
35 Âpme Zisasiyaŋ mkaen koweyeyaŋ totati nembaŋane 12 ekŋengat zeme koondak tapme zeye, “An ŋenaŋ amobotnaŋ mamasâgât nâin beme egaŋ tototnaŋ penaŋ mamti am notnaŋ ekŋen sisiliŋ mulup mimindamti mambe.”
35 Jesus sentou-se, chamou os doze e lhes disse:
36 — ausente —
36 Aí segurou uma criança e a pôs no meio deles. E, abraçando-a, disse aos discípulos:
37 — ausente —
37 — Aquele que, por ser meu seguidor, receber uma criança como esta estará também me recebendo. E quem me receber não recebe somente a mim, mas também aquele que me enviou.
38 Âpme Zânaŋ Zisasiyet zeye, “An zikat indanda, nin an ŋenaŋ gâgât kwidan kumti we bekanaŋ mâpeme ekti ninmak ku mamaingapmti zemkulumpenn.”
38 João disse: — Mestre, vimos um homem que expulsa demônios pelo poder do nome do senhor, mas nós o proibimos de fazer isso porque ele não é do nosso grupo.
39 Kegok zeme nâmti Zisasiyaŋ nembaŋane ekŋengat pigok diindoye, “In an ŋenaŋ nâgât kwitnnan kumti muluwaŋ tototnaŋ keboŋ mme ekti ku zemkulumpewep. An keboŋ keyaŋ sakwep eleŋ beleŋ bemti nin ku zemtalatndewe.
39 Jesus respondeu:
40 An ŋen mulupmnaŋgat ku zemtalatndewe ek ningat notn kegok nâmpewanup.
40 Porque quem não é contra nós é por nós.
41 Neŋ pigok penaŋ zema nâit, in nâgât nembanne maipgapmti am ŋenaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ dolakŋaŋ ŋen ma okowen tu etaŋ bemindame nimbep beme an ke tosaŋepiŋ belak penaŋ ku tabe bam maneti keyet tosaŋaŋ tiwe.
41 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: quem der um copo de água a vocês, porque vocês são de Cristo, com toda a certeza receberá a sua recompensa.
42 Am ŋenaŋ notnaŋ ŋen nâmkiŋpepeŋaŋ isikŋaŋ bugan tasain ek bekanaŋ mimiyet zet kelakŋaŋ mpeme bekanaŋ mbe beme an bekanaŋgat zet kelakŋaŋ mpewe ke bimanen nanzaŋ siput temaŋaŋ opempemti nembu keŋan âtâpeme towepme dolakŋaŋ bein mneti ekŋenaŋ kegok ku mme egaŋ belak tapmetneti Kawawaŋgalen zemdelaŋ zenze kanen dopmaŋ nukŋaŋ bekanaŋ penaŋ tiwe.
42 Jesus continuou:
43 Sepem kegok tazingapmti bedi ŋenaŋ mama mimi bekananen gaik mesâgât mme eleŋgem pemane mebe. Geŋ mineti bedi zuzulak mmaneti teziŋ ŋandaŋ toti tewen zimti sek sindem tipeŋ mamambanikmagengat bedi eleŋgem pemane mepme bedi nembet dumaŋ maneti mama kanzizit tiwanik.
43 Se uma das suas mãos faz com que você peque, corte-a fora! Pois é melhor você entrar na vida eterna com uma só mão do que ter as duas e ir para o inferno, onde o fogo nunca se apaga.
44 [‘Âk kegok ku mbanik beme teziŋ ŋandaŋ meti sambum kuluk kwilak mti gakikipiŋ sindem tipeŋ tipeŋak mamambanik ma tewaŋ kogogak gazime sindem tipeŋ mamambanik.’]
44 [Ali os vermes que devoram não morrem, e o fogo nunca se apaga.]
45 Ma geŋ sedaŋ mama mimi bekanaset gapmesâgât mme sedi nembet eleŋgem pemane mepme kaŋtaŋ kaŋtaŋ mamambanik. Mineti sedi zuzulak maneti teziŋ ŋandaŋ towebanigat sedi nembet eleŋgem pemti sedi nembet dumaŋ piyaŋ kaŋtaŋ kaŋtaŋ maneti mama kanzizit aikbanik.
45 Se um dos seus pés faz com que você peque, corte-o fora! Pois é melhor você entrar na vida eterna aleijado do que ter os dois pés e ser jogado no inferno.
46 [‘Âk kegok ku mbanik beme teziŋ ŋandaŋ meti sambum kuluk kwilak mti gakikipiŋ sindem tipeŋ tipeŋak mamambanik ma tewaŋ kogogak gazime sindem tipeŋ mamambanik.’]
46 [Ali os vermes que devoram não morrem, e o fogo nunca se apaga.]
47 Ma geŋ zikadi ŋenaŋ mama mimi bekanaset gapmesâgât mbe beme geŋ kwenzempemane mebe. Mineti geŋ zikadi ilindiŋ maneti teziŋ ŋandaŋ towebanikgat kwenzempemane mebe.
47 Se um dos seus olhos faz com que você peque, arranque-o! Pois é melhor você entrar no
48 Âk kegok ku mbanik beme teziŋ ŋandaŋ meti sambum kuluk kwilak mti gakikipiŋ sindem tipeŋ tipeŋak mamambanik ma tewaŋ kogogak gazime sindem tipeŋ mamambanik.
48 Ali os vermes que devoram não morrem, e o fogo nunca se apaga.
49 Neŋ geŋmak tususu mimiyet zetik mban keyet katnaŋ ku mambanik beme neŋ katikgema teziŋ ŋandaŋgat zapat bewanik.
49 — Pois todas as pessoas serão
50 Dalaŋ ke tikŋaŋ keyaŋgut dalaŋgat tikŋaŋ delaŋ zeme amnaŋ selen mulati maimmak kolip keboŋ. Kogogapm in dalaŋ nemboŋ keyet tikŋaŋin kwesiŋ tatagat nâmti in keŋin dolakŋaŋ tapme nolinmak keŋ kwep bemti keŋ sewakŋaŋ palen mamambep.”
50 O sal é uma coisa útil; mas, se perder o gosto, como é que vocês poderão lhe dar gosto de novo? Tenham sal em vocês mesmos e vivam em paz uns com os outros.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 9, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.