Marcos 14
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NAA
1 Zuda amgalen Aŋgalalaŋ Kendo Nupmamaŋ Yispiŋ Niniyelen Kendo kasup zut delaŋ zemeŋgut tatagalen tapme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma zii zet zikat indanda ekŋenaŋ Zisas buzakset atamti betnaŋ zamti kume gakikiyelen zemkabewien.
1 Dois dias depois seria celebrada a Páscoa e a Festa dos Pães sem Fermento. Os principais sacerdotes e os escribas procuravam uma forma de prender Jesus, à traição, para matá-lo.
2 Yaŋgut naman pigok zemti kiŋgabien, “Mineti nin kendo kanen pigogat msenup beme amnaŋ kasa kileŋ kuseipmagengapmti pemann talak.” Zemti peme tage.
2 Pois diziam: — Não durante a festa, para que não haja tumulto entre o povo.
3 Zisasiyaŋ Betani mkaen Saimon itnaŋaŋ an liŋgit satmak mamtanaŋ weyaŋpeye egalen mkaen meu nini mundumen totapme imbi ŋenaŋ wet kelakŋaŋ sesikŋaŋ dolakŋaŋ kwitnaŋ nalat ke okop nanzaŋaŋ weyayaŋaŋ keyet keŋan tapme mkoti butnaŋ ŋilikŋaŋ gwaen kume etume Zisasiyet ŋokŋan mulapme toge. Wet ke tosaŋaŋ mobotnaŋ penaŋ.
3 Quando Jesus estava em Betânia, fazendo uma refeição na casa de Simão, o leproso, veio uma mulher, trazendo um frasco feito de alabastro com um perfume muito valioso, de nardo puro; e, quebrando o frasco, derramou o perfume sobre a cabeça de Jesus.
4 Kegok mme am notnaŋ ekŋenaŋ ekme ŋep kumbeme ilinak zenâ zenâ mti zewien, “Pi kwilekiyet penaŋ wet tosaŋaŋ mobotnaŋ penaŋ pi belak kileŋ walezin?
4 Alguns dos que estavam ali ficaram indignados e diziam entre si: — Para que este desperdício de perfume?
5 Egaŋ wet kapi nin ndame mmet bemann tosaŋaŋ 300 kina mee kegok ndame am bekopsat ekŋen kalaŋ indawanek ze ŋep benak.” Zemti imbi keyet nâme bekanaŋ beye.
5 Este perfume poderia ter sido vendido por mais de trezentos denários, para ser dado aos pobres. E murmuravam contra ela.
6 Âpme Zisasiyaŋ nâmti pigok diindoye, “Imbi kapiyaŋ neŋmagen mulup dolakŋaŋ mipgat in egat zet ŋen zenzepiŋ belak peme talak.
6 Mas Jesus disse:
7 Am bekopsat ekŋen pi inmak kwesiŋ kapi mamambepgapmti in kwileki ŋen miindasâgât nâmti ŋep miindawep. Âpme neŋ inmak msalen kapi kwesiŋ ewe ku mambap.
7 Porque os pobres estarão sempre com vocês, e, quando quiserem, podem fazer-lhes o bem, mas a mim vocês nem sempre terão.
8 Belatnik bugan bukapi tapmoti gakima am sumen nabewepgapmti egaŋ ikŋaŋgat keŋan galak eweŋanak wet sesikŋaŋ dolakŋaŋaŋ mulati zulutnein.
8 Ela fez o que pôde: ungiu o meu corpo antecipadamente para a sepultura.
9 Neŋ penaŋ sukwep zema nâit. Am msat kataŋ Kawawaŋgalen Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ zemebep kataŋ imbi kapiyaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ mnain keyet zapatnaŋ eyo zeme manâmambep.”
9 Em verdade lhes digo que, onde for pregado em todo o mundo o evangelho, também será contado o que ela fez, para memória dela.
10 Zisasiyet nembaŋane 12 ekŋenmagengatnaŋ nemba ŋen Zudas Iskaliot mkaengatnan egaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ekŋenmagen meti Zisas zemsokbemindandayet zemkaliŋ bemindeye.
10 E Judas Iscariotes, um dos doze, foi falar com os principais sacerdotes, para lhes entregar Jesus.
11 Kegok zeme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ekŋenaŋ nâmti oloŋen mti dopmaŋ mânep sasayet zetik mpeme Zudayaŋ set ŋen aikti Zisas zemsokbemindame atatayet mulupmaŋ mge.
11 Eles, ouvindo isto, se alegraram e prometeram dar dinheiro a ele; nesse meio-tempo, Judas buscava uma boa ocasião para entregar Jesus.
12 Nupmamaŋ yispiŋ niniyelen kendo ke kan sokŋanik beme am ekŋenaŋ sipsip makumbumtemien kan ke beyeyepm nembaŋaneyaŋ Zisasiyet yaŋkwesiwien, “Nin mkan den meti Aŋgalalaŋ Kendo tati tu meu niniyet weyaŋ besenup?”
12 E, no primeiro dia da Festa dos Pães sem Fermento, quando se fazia o sacrifício do cordeiro pascal, os discípulos de Jesus lhe perguntaram: — Onde quer que façamos os preparativos para que o senhor possa comer a Páscoa?
13 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ nembaŋane zut zemidemti zeye, “It Zelusalem mka teman moti ekmalu an ŋenaŋ tu menzim belen mmepme aikti keyegak baman mâti mepmalu
13 Então Jesus enviou dois dos seus discípulos, dizendo-lhes:
14 egaŋ mka ŋengat mowepme ekti keyegak mâpmoti mka keyet toŋaŋgat zeselup, ‘Amobotnaŋaŋ pigok zemndeme kolup. Neŋ nembannemak Aŋgalalaŋ Kendoyelen meu mka keŋaŋ de tati nsenup?’
14 Sigam esse homem e digam ao dono da casa em que ele entrar que o Mestre pergunta: “Onde fica o meu aposento no qual comerei a Páscoa com os meus discípulos?”
15 Zemalu egaŋ idati mka keŋan temaŋ tedukŋan gwaenen kwitnaŋ kwitnaŋ eweŋanak weyaŋ bembeŋaŋ ke zikat idame it meu ke bumbemalu kot nsenup.”
15 E ele lhes mostrará um espaçoso cenáculo mobiliado e pronto; ali façam os preparativos.
16 Zisasiyaŋ kegok diidome egelaŋ meti kwitnaŋ kwitnaŋ zeye keyet kataŋ penaŋ aikti Aŋgalalaŋ Kendoyelen meu niniyet weyaŋ tabumbemambun.
16 Os discípulos saíram, foram à cidade e, achando tudo como Jesus lhes tinha dito, prepararam a Páscoa.
17 Âpme msat tambusât tapmme Zisasiyaŋ nembaŋane 10 indatimti mka keyet keŋan mopmâbien.
17 Ao cair da tarde, Jesus chegou com os doze.
18 Motati meu nini mundumen totati meu nimambe Zisasiyaŋ pigok zeye, “Neŋ penaŋ sukwep penaŋ zema nâit, inmagengatnan nemba ŋenaŋ meu neŋmak pelep kwep tatnilup egaŋ zemnome kasa ekŋengat belinan bemneme ekŋenaŋ nome gakiwap.”
18 Quando estavam à mesa e comiam, Jesus disse:
19 Zeme nembaŋane ekŋenaŋ nâme nukŋaŋ beme Zisasiyet igak kwep kwep pigok yaŋkwesiwien, “Mneti nâgât mene tazemasenigat zema nâmbi?”
19 E eles começaram a entristecer-se e a perguntar-lhe, um por um: — Por acaso seria eu?
20 Kegok yaŋkwesime egaŋ pigok diindoye, “Nemba neŋmak nsakwep nupmamaŋ tu batien pemalu towepme mkwat nselup an keyet nâmti tazeyap.
20 Jesus respondeu:
21 Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen neŋ Angat Nemuŋaŋaŋ neŋ zemâtâtneneŋaŋnok meti gakikiyelen zemneneŋaŋ. Wakae, neŋ zemnowe an ke sindem omba penaŋ tiwe. An ke mamaŋaŋ ku ambetnak ze dolakŋaŋ penaŋ benak.”
21 Pois o Filho do Homem vai, como está escrito a seu respeito; mas ai daquele por quem o Filho do Homem está sendo traído! Melhor seria para ele se nunca tivesse nascido!
22 Zemti Zisasiyaŋ nupmamaŋ ŋen mti Kawawaŋgat wisikŋ zemutumti indamti zeye, “In mti nit kapi nanaŋgat sek sesumban.”
22 E, enquanto comiam, Jesus pegou um pão e, abençoando-o, o partiu e lhes deu, dizendo:
23 Nime delaŋ zeme wain okop tageen ke mti Kawawaŋgat wisikŋ zemti kegogak indame nimbien.
23 A seguir, Jesus pegou um cálice e, tendo dado graças, o deu aos seus discípulos; e todos beberam dele.
24 Nime zeye, “Kapi tâtâ alakŋaŋ ammak Kawawaŋmak sipmnaŋ tusum indeyap. Ke am sambe ekŋen yomengatnan indatim kwakwagat nâmti kegok mbap.”
24 Então lhes disse:
25 Kegok zemti zeye, “Neŋ penaŋ sukwep zema nâit, neŋ wain tu ke ninipiŋ maneti bamgat kululuŋen gwaen mama katikŋanen tati wain niyap kaboŋ yek; wain alakŋaŋ nimbap.”
25 Em verdade lhes digo que nunca mais beberei do fruto da videira, até aquele dia em que beberei o vinho novo, no Reino de Deus.
26 Zeme delaŋ zeme keyegak tapeŋ tati sesewat silik kume delaŋ zeme mkaengatnan toti tambuyelak Olip Kalaŋan mowebien.
26 E, tendo cantado um hino, saíram para o monte das Oliveiras.
27 Motati Zisasiyaŋ nembaŋane pigok diindoye, “In kasa kuku an ekŋenaŋ kopme ekŋengat kiŋgati nemkunzuŋ mekopme nenak etaŋ teŋtewat tasap. Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen Kawawaŋaŋ ikŋaŋ pigok zeye,
27 E Jesus disse aos discípulos:
28 Yaŋgut bam Kawawaŋaŋ neŋ mme gakikiengatnan gilik zem watiŋgut Galili msalen mepma in bam napmâti kobep.”
28 Mas, depois da minha ressurreição, irei adiante de vocês para a Galileia.
29 Zeme Pitayaŋ pigok zeye, “Nemba notnaŋaŋ bamkumgemeseip yaŋgut neŋ ŋep ku bamkumgemesap.”
29 Então Pedro disse a Jesus: — Ainda que o senhor venha a ser um tropeço para todos, não o será para mim!
30 Zeme Zisasiyaŋ dopmaŋ pigok gilik zem saye, “Alak tambumbu kapiyet sakokolok apmaŋ kwitnaŋ sakwep kumti sek zut ewe kukupiŋ tapme geŋ nâgât sek tuk yaŋnesenik.”
30 Mas Jesus lhe disse:
31 Zeme Pitayaŋ zekaŋkaŋ mti zeye, “Neŋ nome gakikiyelen mseiwaŋgut neŋ geŋ ku yaŋgesap penaŋ.” Zeme nemba notnaŋ sambe ekŋenaŋ zet sepemaŋ kwep kegogak zemâbien.
31 Mas Pedro insistia com mais veemência: — Ainda que me seja necessário morrer com o senhor, de modo nenhum o negarei. E todos os outros diziam a mesma coisa.
32 Zemti ilinsakwep Gesemane muluwen mebien. Mepataŋ zemti Zisasiyaŋ nembaŋaneyet zeye, “In kapi totapme neŋ nenak mulup butnan daen metati dundumti kosap.”
32 Então foram a um lugar chamado Getsêmani. Ali, Jesus disse aos seus discípulos:
33 Zemindemti Zisasiyaŋ nembaŋane tuk Pitamak Zems ma Zân indatimti mege. Âpme yaŋbemti nukŋaŋ sambe penaŋ keyet nâmti keŋaŋ sindem igagaŋ penaŋ beme sek monzalamaŋ ululuŋ pem toge.
33 E, levando consigo Pedro, Tiago e João, começou a sentir-se tomado de pavor e de angústia.
34 Mti nembaŋane tuk ekŋengat zeye, “Neŋ keŋŋ sindem beme gakikiyelenok tatnâyapgat in kapi kaik tapmaseip.”
34 E lhes disse:
35 Kegok zemti belaknik bugan meti keŋaŋ nukŋaŋ beme msalen ŋenzimosetnaset palak palak tokutumwemti pigok dunduye, “Bien, geŋ set eleŋ belaŋ ŋen aiknanayelen nâsenik beme aiknamane sindem temaŋ timti ku gakisap.”
35 E, adiantando-se um pouco, prostrou-se em terra; e orava para que, se possível, lhe fosse poupada aquela hora.
36 Kegok dundumti zeye, “Bien, Bien, geŋ nâmane sindem temaŋ kapiyaŋ dukŋnan ku mosem. Yaŋgut nâlen zet zeap ke mâti msenik yek; giti nâmtadik keyet kataŋ mâsenik.”
36 E dizia:
37 Kegok dundum delaŋ zemti nembaŋane tuk ekŋenmagen gilik zem koti indikme meluk taweme Saimon Pitayet zeye, “Pita, geŋ ewe kegogak meluk tawenik? Kan belaknik bugan kaik tati otnânâ mulup bugan ku mbek?
37 E, voltando, achou-os dormindo. E disse a Pedro:
38 In mama mimi bekananen ku toindondoyet nâmti eksem kaik tati dundundu mulup mit. Keŋinaŋ nâgât kembeŋ nâyo yaŋgut sekŋinaŋ nukŋaŋ bein.”
38 Vigiem e orem, para que não caiam em tentação; o espírito, na verdade, está pronto, mas a carne é fraca.
39 Zemti ewe gilik zem met zet Bipmaŋgat dunduye kegogak ewe zemdunduye.
39 Retirando-se de novo, orou repetindo as mesmas palavras.
40 Dundum delaŋ zemti koindikme zikalin ewe melugaŋ kwasime taweme keyet zeme ekŋenaŋ zet dopmaŋ gilik zem sasayet timabien.
40 E voltando, achou-os outra vez dormindo, porque os olhos deles estavam pesados; e não sabiam o que lhe responder.
41 Âpme met sek tuk ewe dundumti gilik zem koindikme ewe muluk taweme zeye, “In ewe tagomti meluk tawep? Angat Nemuŋaŋ neŋ zemnomti am yomtoŋ ekŋengalen belen mobogalen kann ilak sokŋanik bein.
41 E, quando voltou pela terceira vez, Jesus lhes disse:
42 Wapme an neŋ zemsokbemneneyelen walek kozingat meti ekne!”
42 Levantem-se, vamos embora! Eis que o traidor se aproxima.
43 Zisasiyaŋ nembaŋaneyet zapat kegok diindomambe tapme nemba 12 ekŋengat tuŋguwinangatnaŋ ŋen Zudasiyaŋ piwan kasa kuku an ŋeŋaŋ bemindeme kobien. Zudasiyaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma zii zet zikat indanda an ma sesewat mka temaŋgalen an damuŋ notnaŋ ekŋenaŋ kasa kuku an notnaŋ ekmak zemindeme wanam kukŋaŋmak ma tepemaŋ mee pi belen belen timti kopmâbien.
43 E logo, enquanto Jesus ainda falava, chegou Judas, um dos doze, e, com ele, uma multidão com espadas e porretes, vinda da parte dos principais sacerdotes, escribas e anciãos.
44 Selen kopmambe Zudasiyaŋ pigok zemâtâtindeye, “Neŋ meti an mkumpema in ekti keyegak weyaŋ atamti bembuluŋ wapmeseip.”
44 Ora, o traidor tinha dado a eles um sinal: “Aquele que eu beijar, é esse; prendam e levem-no com segurança.”
45 Zemindatim koti keyegak Zisasmagen meti “Amobotnaŋŋ” zemti ambet mkumpeye.
45 E logo que chegou, aproximando-se de Jesus, Judas disse: — Mestre! E o beijou.
46 Kegok mme ekti kasa ekŋenaŋ met betnanen atam kitik mti tabien.
46 Então eles agarraram Jesus e o prenderam.
47 Âpme Zisasiyet nembaŋane ekŋenmagengatnaŋ ŋenaŋ ŋeŋaŋ zime wanam kukŋaŋmak pitakŋanengatnan mandapeme kwapme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋgat mulup anaŋ wakŋaŋ nembet sâmpeye.
47 Nisto, um dos que estavam ali, sacando da espada, feriu o servo do sumo sacerdote e cortou-lhe a orelha.
48 Âpme Zisasiyaŋ pigok diindoye, “In nâgât nâme kambu titi an bema wanam kukŋaŋmak ma tepemaŋ mee pi timti kot natam kitik mtalip?
48 Jesus lhes disse:
49 Neŋ kan kataŋ inmak sosok sesewat mka temanen an imbi Zet Zapat Dolakŋaŋ diindomti mamtemanen ke in ku natawien. Yaŋgut alak pi Kawawaŋgalen Zet Itnaŋan nâgât meluwaŋ mimiŋaŋ keyet kataŋ sokbein.”
49 Todos os dias eu estava com vocês no templo, ensinando, e vocês não me prenderam; mas isto é para que se cumprissem as Escrituras.
50 Zeme nembaŋane sambe ekŋenaŋ kiŋgati pemkuŋkunzuŋmâpme delaŋ zeye.
50 Então todos o deixaram e fugiram.
51 — ausente —
51 Um jovem, coberto unicamente com um lençol, seguia Jesus. Eles o agarraram,
52 — ausente —
52 mas ele largou o lençol e fugiu nu.
53 Sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ekŋen ma zii zet zikat indanda an ma damuŋ notnaŋ ekŋenaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋin temaŋ egalen mkaen met ondek tati Zisas taekme Zisas zem kukuyet nâmti ekmagen wati
53 E levaram Jesus ao sumo sacerdote, e então se reuniram todos os principais sacerdotes, os anciãos e os escribas.
54 tapmepme Pitayaŋ baman mâti kiŋgapeŋ beŋan daen igak takopmaŋge. Koti ekŋenaŋ zem kuku mka kimbalen toti mka keŋan mowepme Pitayaŋ kegogak kimbat keŋan toweti zupman baen sâpe sâpe bumbu an sambe ekŋengat ŋeŋaŋin egalen mulup anaŋ tep bum kâtapmambienen toti tep kâti tapmaŋge.
54 Pedro seguiu Jesus de longe até o interior do pátio do sumo sacerdote e estava assentado entre os servos, aquentando-se ao fogo.
55 Âpme ekŋen sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ma amobotnaŋ sambe ekŋenaŋ ondekti Zisasiyet nukŋaŋaŋ ŋen aikti kume gakikiyet zemtimapme beye.
55 E os principais sacerdotes e todo o Sinédrio procuravam algum testemunho contra Jesus para o condenar à morte, mas não achavam nada.
56 Am sambe ekŋenaŋ Zisas zemkukuyelen zet dâsuki notnaŋ bemzem zewienaŋgut zelinaŋ sepem igak igak bemâge.
56 Pois muitos testemunhavam falsamente contra Jesus, mas os depoimentos não eram coerentes.
57 — ausente —
57 E, levantando-se alguns, testemunhavam falsamente, dizendo:
58 — ausente —
58 — Nós o ouvimos declarar: “Eu destruirei este santuário edificado por mãos humanas e, em três dias, construirei outro, não por mãos humanas.”
59 Zet notnaŋ kogok zewien keyaŋ zelin sepemaŋ kwewagak ku bemâge.
59 Nem assim o testemunho deles era coerente.
60 Mme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ ekŋengat ŋeŋaŋinaŋ wat zimoselinan tati Zisasiyet pigok yaŋkwesiye, “Ekŋenaŋ gâgât zet sambe tabem zep; kapi geŋ dopmaŋ ŋen gilik zem indandayelen ŋen nânik ma yek?”
60 E, levantando-se o sumo sacerdote, no meio, perguntou a Jesus: — Você não diz nada em resposta ao que estes depõem contra você?
61 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ belak zetnepiŋ tapme naman ŋen pigok yaŋkwesiye, “Kawawaŋ masesewatsanup egat Nemuŋaŋ Kilais kokotnaŋgat damuŋ matatnuwan, geŋ kapi?”
61 Jesus, porém, guardou silêncio e nada respondeu. O sumo sacerdote tornou a interrogá-lo: — Você é o Cristo, o Filho do Deus Bendito?
62 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ zeye, “Penaŋ ke zenikmak. Neŋ Kilais. Angat Nemuŋaŋaŋ neŋ yaŋ bam in nikme neŋ winde toŋaŋ Kawawaŋgalen betnaŋ penaset tati gilik zem am indatisât msalen zanza palen tati tobap.” (Sam 110:1; Daniel 7:13)
62 Jesus respondeu:
63 Zeme sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ sambe ekŋengat ŋeŋaŋin bekeyaŋ nâme bekanaŋ beme ŋenzinziŋ palen ikŋaŋgat melakanduŋaŋ mendalemti zeye, “Kwilekiyet zet sambe ewe tusumzesenup?
63 O sumo sacerdote, rasgando as suas vestes, disse: — Por que ainda precisamos de testemunhas?
64 Egaŋ Kawawaŋgat zet mobotnaŋ penaŋ min keyepmti in zuk nâip?” Zeme am sambe ekŋenaŋ zemdelaŋ zemti zewien, “Ek gakikiyelen zapat etaŋ bein.”
64 Vocês ouviram a blasfêmia. Qual é o parecer de vocês? E todos o julgaram réu de morte.
65 Zemdelaŋ zeme keyegak notnaŋaŋ yaŋbemti zawagaŋ wasekpewien ma notnaŋaŋ zikatnaŋ melakanduŋaŋ zampeme tapme kumti zewien, “Kwiyaŋ goin? Ze zemane nâne.” Tapmme sâpe sâpe bumbu an sambe ekŋengat ŋeŋaŋin egalen mulup an ekŋenaŋ kwapem penaŋ kuwien.
65 Alguns começaram a cuspir nele, a cobrir-lhe o rosto, a bater nele e a dizer-lhe: — Profetize! E os guardas davam-lhe bofetadas.
66 — ausente —
66 Estando Pedro embaixo no pátio, veio uma das empregadas do sumo sacerdote
67 — ausente —
67 e, vendo Pedro, que se aquecia, fixou os olhos nele e disse: — Você também estava com Jesus, o Nazareno.
68 Zeme Pitayaŋ yaŋpemti zeye, “Geŋ zet tazenigen ke yaŋaŋ ku nâyap.” Zemti set tokwakwalen metowesât mme sakokologaŋ kwitnaŋ yaŋbem kâkâkâââk kuye.
68 Mas ele negou, dizendo: — Não o conheço, nem compreendo o que você está falando. E saiu para o pórtico. E o galo cantou.
69 Âpme imbi keyaŋ metneti Pita ewe aikti am tabien ekŋengat zeye, “An kapi Zisasiyelen maŋgeyengatnaŋaŋ tazin.”
69 E a empregada, vendo-o, tornou a dizer aos que estavam ali: — Este é um deles.
70 Imbi keyaŋ kok zeme Pitayaŋ ewe yaŋge belaknik tapmetneti am tabien ekŋenaŋ Pitayet zewien, “Penaŋ, geŋ ekŋengalen maŋgeengatnaŋ Galili msalengatnan kopmanan.”
70 Mas ele negou outra vez. E, pouco depois, os que estavam ali disseram outra vez a Pedro: — Com certeza você é um deles, porque também é galileu.
71 Zeme Pitayaŋ zeye, “Neŋ Kawawaŋgat zikatnan penaŋ zeyap, an ke ku nâyap. Neŋ dâsuki zeyap beme Kawawaŋaŋ nâgât sekŋ ŋep saik kumnewe.”
71 Ele, porém, começou a praguejar e a jurar: — Não conheço esse homem de quem vocês estão falando!
72 Zemambe tati nâme sakokolok apmaŋaŋ kwitnaŋ sek zut kume Pitayaŋ eweŋan baenen Zisasiyaŋ, “Sakokolok kwitnaŋ zut kukupiŋ tapme geŋ yaŋnemane sek tuk bewe,” zeye ke otnâmti keŋan bekanaŋ penaŋ beme si sum ŋetŋet temaŋ mti tusumti suye.
72 E no mesmo instante o galo cantou pela segunda vez. Então Pedro se lembrou da palavra que Jesus lhe tinha dito: “Antes que o galo cante duas vezes, você me negará três vezes.” E, caindo em si, começou a chorar.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Marcos 14, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.