Lucas 4
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Âpme Zisas Emetak Teŋaŋ keŋanen tage keyepm egaŋ Zodan tu katipemti mepme Emetak Teŋ keyaŋ Zisas msat tuŋgupman met zeme ke meti
1 Jesus, cheio do Espírito Santo, voltou do rio Jordão e foi levado pelo Espírito ao deserto.
2 msasa 40 ke Zisasiyaŋ tu meu ninipiŋ mamti egaŋ tu meuyet penaŋ gakiwaleletgalen mge.
2 Ali ele foi tentado pelo Diabo durante quarenta dias. Nesse tempo todo ele não comeu nada e depois sentiu fome.
3 Kegok tapmme msasa 40 delaŋ zeme Sadaŋaŋ ekmagen koti yaŋaŋ m eksâti pigok dunduye, “Geŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ penaŋ benik beme nanzaŋ kapi zemane meu sokbeme ŋep nsenik.”
3 Então o Diabo lhe disse: — Se você é o Filho de Deus, mande que esta pedra vire pão.
4 Kegok zeme Zisasiyaŋ kapigok dunduye, “Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen meluwaŋ kapigok kukuŋaŋ tazin,
4 Jesus respondeu:
5 Kegok zeme Sadaŋaŋ Zisas kalaŋ teepmaŋ temaŋ ŋengat dukŋan aikmoti msat kataŋ amobotnaŋ sambe ekŋengalen msat sambe zikat same ekmâpmeŋgut
5 Aí o Diabo levou Jesus para o alto, mostrou-lhe num instante todos os reinos do mundo
6 Zisas kapigok dunduye, “Neŋ amobotnaŋ sambe ekŋengalen msat sambe msat kataŋ tazin ke ma ekŋengalen kwitnaŋ kwitnaŋ dolakŋaŋ sambe ke gâgât gasap. Ekŋen kwitnaŋ kwitnaŋ sambe kapi nâlen ma neŋ an ŋen ma an ŋen sasâgâti ŋep sasap.
6 e disse: — Eu lhe darei todo este poder e toda esta riqueza, pois tudo isto me foi dado, e posso dar a quem eu quiser.
7 Keyet geŋ nâgât pedondomti dundundu mnasenik beme kwitnaŋ kwitnaŋ sambe ekdigen ke gâgât gasap.”
7 Isto tudo será seu se você se ajoelhar diante de mim e me adorar.
8 Kegok zeme Zisasiyaŋ zet dopmaŋ kapigok dunduye, “Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen meluwaŋ kapigok kukuŋaŋ tazin,
8 Jesus respondeu:
9 Kegok dundume Sadaŋaŋ Zisas Zelusalem sesewat mka temaŋ dukŋaŋen aikti mot peme tapme kapigok dunduye, “Geŋ Kawawaŋgat nemuŋaŋ beme kapiyetnan palam towet
9 Depois o Diabo o levou a Jerusalém e o colocou na parte mais alta do Templo e disse: — Se você é o Filho de Deus, jogue-se daqui,
10 enenogat Kawawaŋgalen Zet Itnaŋaŋen meluwaŋ ŋen kapigok kumpepeŋaŋ tazin,
10 pois as Escrituras Sagradas afirmam: “Deus mandará que os seus anjos cuidem de você.
11 Ma ŋen ewe kapigok,
11 Eles vão segurá-lo com as suas mãos, para que nem mesmo os seus pés sejam feridos nas pedras.”
12 Kegok zeme Zisasiyaŋ Sadaŋ kapigok dunduye, “Yaŋgut Kawawaŋgalen Zet Itnaŋaŋ meluwaŋ ŋen kapigok tazinegak,
12 Então Jesus respondeu:
13 Sadaŋ ek yaŋaŋ kegok m ek m ek mgeyaŋ yek beme bam yaŋaŋ m eekgalen nâmti pemege.
13 Quando o Diabo acabou de tentar Jesus de todas as maneiras, foi embora por algum tempo.
14 Âpme Zisasiyaŋ Galili msalen gilik zem mepme Emetak Teŋgalen winde ekmak tage. Ke kot mame kwizapatnaŋaŋ sakwep palakŋaŋ bemti msat ke ma notnaŋ sokŋan tapmeliwen ke mekoge.
14 Jesus voltou para a região da Galileia, e o poder do Espírito Santo estava com ele. As notícias a respeito dele se espalhavam por toda aquela região.
15 Ke mekopme egaŋ Zuda amgalen sesewat mka isisikŋan sambe ke meti am Kawawaŋgalen zezapat dolakŋaŋ diindome ekŋenaŋ zetnaŋ ke nâmtikŋaŋ ma oloŋen penaŋ mti zemsesewabien.
15 Ele ensinava nas sinagogas e era elogiado por todos.
16 Âpme Zisasiyaŋ Nasalet mkaen mamti semeyeen ke metapme Sabat tagoŋgo kan sokbeme sesewat mkaen kan kataŋ mametan kegogak metati Kawawaŋgalen zezapat itnaŋaŋ maiŋgalen dendaŋ watapme
16 Jesus foi para a cidade de Nazaré, onde havia crescido. No sábado, conforme o seu costume, foi até a sinagoga . Ali ele se levantou para ler as Escrituras Sagradas ,
17 sesewat mkaengalen mulup an ŋenaŋ golaŋ zenze an Aizayayelen papia muŋguguŋaŋ meluwaŋaŋmak ke mti same mototi zet ŋen kapigok ekti maiŋge,
17 e lhe deram o livro do profeta Isaías. Ele abriu o livro e encontrou o lugar onde está escrito assim:
18 “Aizayayaŋ kapigok zenzeŋaŋ,
18 “O Senhor me deu o seu Espírito.
19 Ma egaŋ Kawawaŋaŋ amŋane yomengatnaŋ indamukulem mimiyelen kanaŋ sokbein keyelen zet zapat zemkawaŋ bewe.’” (Aizaya 61:1-2)
19 e anunciar que chegou o tempo
20 Zet kegok maiŋme delaŋ zeme papia ke muŋgumti mulup an ke samti egaŋ zet keyet yaŋaŋ mkawaŋ bembeyelen totapme animbi sambe sesewat mkaen tabien ekŋenaŋ zikat gwalalaŋ ek kwep ekbien.
20 Jesus fechou o livro, entregou-o para o ajudante da sinagoga e sentou-se. Todas as pessoas ali presentes olhavam para Jesus sem desviar os olhos.
21 Kegok mme egaŋ zet yaŋbemti kapigok diindoye, “Alak zet zapat maiŋma nâip keyet penaŋaŋ neŋmagen sokbem tazin.”
21 Então ele começou a falar. Ele disse:
22 Kegok zeme ekŋenaŋ nâme penaŋ beme zetnaŋgat nâmtikŋaŋ mti tek tek mti nânâŋaŋgat pisem zewien, “Anemba kapi sosok Zosepgat nemuŋaŋ wa kapi.”
22 Todos começaram a elogiar Jesus, admirados com a sua maneira agradável e simpática de falar, e diziam: — Ele não é o filho de José?
23 Kegok zeme egaŋ diindoye, “Neŋ nâyap in neŋ zapat dinosâbip ke amnaŋ zezapat ke nânâŋaŋ manzeip ke kapigok, ‘Geŋ dokta benik beme gitaŋgat nodine weyaŋindesenik.’ Ma in nâgât kegogak zesâbip, ‘Geŋ Kapaneam mka temanen menok sepem igak igak mbananen ke alak kapi mkandi ŋotekŋaŋ mulupdi ke kegogak mmane ekne.’”
23 Então Jesus disse:
24 Kegok zemti egaŋ tusum zeye, “Golaŋ zenze an ŋen mkaŋaŋ ŋotekŋan tapme ikŋaŋgalen maŋge ekŋenaŋ notn notn dolakŋaŋ ku mamimpeip.”
24 E continuou:
25 Ma zet ŋen ewe pigogat zema nâit, “Golaŋ zenze an Ilaiza egaŋ maŋge kan keyet Islael msat kataŋ nup kan tuk ma eyoŋga 6 kegok mtete temaŋ tapme msat kataŋ meuyet kambeŋ sokbeye. Ke penaŋ kan keyet Islael msalen imbi kwambet sambe mambien. In ma neŋ nânup.
25 Eu digo a vocês que, de fato, havia muitas viúvas em Israel no tempo do profeta Elias, quando não choveu durante três anos e meio, e houve uma grande fome em toda aquela terra.
26 Kawawaŋ egaŋ golaŋ zenze an Ilaiza imbi kwambet Islael msalen mambien ekŋen indamukulem mimiyelen ku zempeme mege. Yek penaŋ. Egaŋ ek Islael maŋgeen ku sokbembeŋaŋ mka kwitnaŋ Salepat Saidon msalen imbi kwambet ŋenmagen zempeme mukulem mpepeyelen mege.
26 Porém Deus não enviou Elias a nenhuma das viúvas que viviam em Israel, mas somente a uma viúva que morava em Sarepta, perto de Sidom.
27 Âpme naman golaŋ zenze an ŋen kwitnaŋ Elisayaŋ maŋgeen kan keyet Islael msalen am liŋgit katikŋaŋinmak sambe penaŋ mambien yaŋgut egaŋ ekŋenmagengatnaŋ ŋen mukulem mme dolakŋaŋ ku beye. An kwitnaŋ Naeman ek Zuda maŋgeen ku sokbembeŋaŋ ek Silia msalengatnaŋ mukulem mpeme ek etaŋ liŋgitnaŋ ŋeluye.”
27 Havia também muitos leprosos em Israel no tempo do profeta Eliseu, mas nenhum deles foi curado. Só Naamã, o sírio, foi curado.
28 Zisasiyaŋ kegok diindome am sesewat mka keŋan tabien ekŋenaŋ zet keyet nâmti ŋenzinziŋ penaŋ mbien.
28 Quando ouviram isso, todos os que estavam na sinagoga ficaram com muita raiva.
29 Kegok sokbeme ekŋenaŋ wati Zisas âtâpe âtâpem toti Nasalet mka ŋande ganzenan met pewien. Ma ekŋengalen mka ŋande ke kalaŋ temaŋ keyet dukŋan matatan. Keyepmti ekŋenaŋ mandamti kalaŋ kandaŋaset moti ekŋenaŋ Zisas ŋandaŋan âtâpeme towesât mbien
29 Então se levantaram, arrastaram Jesus para fora da cidade e o levaram até o alto do monte onde a cidade estava construída, para o jogar dali abaixo.
30 yaŋgut egaŋ ekŋengat tuŋguwinaset mege.
30 Mas ele passou pelo meio da multidão e foi embora.
31 Âpme Zisasiyaŋ ke toti met Galili msalen mka temaŋ kwitnaŋ Kapaneam ke pataŋ zemti Sabat tagoŋgo kanen zezapat dolakŋaŋ am ekŋen kemagen zemzikat indaye.
31 Então Jesus foi para Cafarnaum, uma cidade da região da Galileia. Ali ele ensinava o povo nos sábados.
32 Egaŋ zetnaŋ windeŋaŋmak zeye keyepm amnaŋ egaŋ zezapat diindoye ke nâmti nâmtemtem mbien.
32 Eles estavam muito admirados com a sua maneira de ensinar, pois Jesus falava com autoridade.
33 Âpme sesewat mka keyet keŋan an ŋen we bekanaŋaŋmagaŋ keyak tapmaŋge.
33 Havia um homem na sinagoga que estava dominado por um demônio. O homem gritou:
34 Yaŋ we bekanaŋ keyaŋ Zisas ekiŋgati omba penaŋ kwizet kumti zeye, “Eii! Zisas Nasalet mkaengatnaŋ, geŋ ninmak mulup msâpmnik ke nin nânup. Geŋ nin ndawaleletgalen nâmti kodik, ma? Geŋ an kwi ke neŋ ŋep nâmâtâlap. Geŋ Kawawaŋgalen Nemuŋaŋ Teŋ penaŋ.”
34 — Ei, Jesus de Nazaré! O que você quer de nós? Você veio para nos destruir? Sei muito bem quem é você: é o Santo que Deus enviou!
35 Kegok zeme Zisasiyaŋ we bekanaŋ keyet pigok zeye, “Buzak tati an keŋangatnaŋ kwati met.” Kegok zeme we bekanaŋ an keyet keŋangatnaŋ kwaweti am ekŋengat zikalinan an ke mme tokutum peweme egaŋ ku waletpeye.
35 Então Jesus ordenou ao demônio: Em frente de todos, o demônio atirou o homem no chão e saiu dele sem lhe causar nenhum ferimento.
36 Kegok sokbeme an imbi sambeyaŋ ke ekti nâmtemtem mti ilinak kapigok zemâbien, “Kae, egaŋ zet windeŋaŋbeŋ penaŋ tazein. Ke ek an kwizapatnaŋmak ma windeŋaŋmakgapm zet zeme we bekanaŋaŋ am keŋangatnan wati mamepmâlip.”
36 Todos ficaram espantados e diziam uns para os outros: — Que tipo de palavras são essas? Este homem, com autoridade e poder, expulsa os espíritos maus, e eles vão embora.
37 Âpme amnaŋ Zisasiyet zezapat ma menok mamanamaŋ mkwage keyaŋ Galili msalen mka ŋande igak igak sokŋan ma beŋan ke zapatnaŋaŋ mekopme delaŋ zemâge.
37 E as notícias a respeito de Jesus se espalharam por toda aquela região.
38 Âpme Zisas sesewat mkaengatnan toti Saimongalen mkaen mowege. Kan keyet Saimongat tatnaŋ imbi zawat sek kip temaŋ mti tawemaŋgeyaŋ egat yayaŋ mti Zisasiyet pigok yaŋkwesiwien, “Geŋ imbi kapi ŋep mukulem mpesenik ma yek?”
38 Jesus saiu da sinagoga e foi até a casa de Simão. A sogra de Simão estava doente, com febre alta; e contaram isso a Jesus.
39 Kegok zeme Zisasiyaŋ imbi weŋgeen mka keyet keŋan meti mundum imbiyaŋ tawemaŋgeen ganzenan dendaŋ tati kusum toti sekŋaŋ kipmaŋ ke atam nâmti zawat sek kikip ke zempeme egaŋ keyegak wawatnak ekŋengat tu meu weyeyaŋ mulup mge.
39 Aí ele foi, parou ao lado da cama dela e deu uma ordem à febre. A febre saiu da mulher, e, no mesmo instante, ela se levantou e começou a cuidar deles.
40 Kegok mti tatnepeme kasup towesâgât mme Sabat tagoŋgo kan delaŋ zeme am sambeyaŋ noline zawat kwitnaŋ igak igakmak indatimti Zisasmagen kopme betnaŋ ilizuzut am kwep kwep sekŋinan beme ŋep bewien.
40 Depois de anoitecer , todos os que tinham amigos enfermos, com várias doenças, os levaram a Jesus. Ele pôs as suas mãos sobre cada um deles e os curou.
41 Kegok mme we bekanaŋaŋ am keŋinangatnan kwati kwizet ŋagak omba penaŋ mti zewien, “Geŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ penaŋ!”
41 Os demônios saíram de muitas pessoas, gritando: — Você é o Filho de Deus! Eles sabiam que Jesus era o
42 Âpme msat msame egaŋ toti msat tuŋgupman butnaŋ ŋen met dundundu mulup mti tapmaŋge. Âpme am ekŋenaŋ Zisas timat meti met aikti ekŋenmak mamayet aŋgalaŋbien.
42 Quando amanheceu, Jesus saiu da cidade e foi para um lugar deserto. Mas a multidão começou a procurá-lo, e, quando o encontraram, eles não queriam deixá-lo ir embora.
43 Ekŋenaŋ kegok mme egaŋ pigok diindoye, “Neŋ mka temaŋ kataŋ meti Kawawaŋgalen zemâtâtât katnanen mama keyet zet zapatnaŋ diindondoyelen Kawawaŋaŋ zemneneŋaŋgapmti ŋep ku tasap.”
43 Mas Jesus disse:
44 Kegok zemti Zudia msat keyelen sesewat mkaen meti Kawawaŋgalen zezapat dolakŋaŋ mandiindometan.
44 E ele anunciava a mensagem nas sinagogas de todo o país.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 4, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.