Lucas 10
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Âpme maneti Zisasiyaŋ nemba sambe makumti 72 ewe indaombemindemti mulup zet zemindeye. Kegok mti ikŋaŋ bam msat mebegalen nâŋgeen kataŋ nemba zut zut kegok zemindeme mebien.
1 Depois disso o Senhor escolheu mais setenta e dois dos seus seguidores e os enviou de dois em dois a fim de que fossem adiante dele para cada cidade e lugar aonde ele tinha de ir.
2 Kegok mti egaŋ ekŋengat ewe kapigok tusum zeye, “Kawawaŋgalen mulup sambe penaŋ mimiyelen tazin yaŋgut mulup am sambe yek. Kwep kwewetaŋ keyepmti in mulup toŋaŋ dundum same mulup mimi am notnaŋ aikindeme mulupmanen sakwep mepmâbep.
2 Antes de os enviar, ele disse:
3 In meti kapigok otnâmbep, neŋ alak in sipsip nemboŋ tam zupmaŋ ekŋengat keŋan zemindema melip keyepm in weyaŋ eksemti mebep mneti ekŋenaŋ indawalebepgat.
3 Vão! Eu estou mandando vocês como ovelhas para o meio de lobos.
4 In mesâpmti mânep ma ele temaŋ milawatmak ma setwewet titipiŋ mebep. Ma selen am ŋen aikti zapat belakŋaŋ zenâ zenâ ku mbep. Belak etaŋ mebep.
4 Não levem bolsa, nem sacola, nem sandálias. E não parem no caminho para cumprimentar ninguém.
5 Âpme kan kataŋ mka ŋengat keŋan weweyelen mosâgât mti kukŋaŋgat mka toŋaŋgat kapigok dunduwep, ‘Keŋ sewakŋaŋ inmak tabe.’
5 Quando entrarem numa casa, façam primeiro esta saudação: “Que a paz esteja nesta casa!”
6 Zeme egaŋ mkaŋanen indaikti mobe beme, ‘Keŋ sewakŋaŋ geŋmak tazin,’ kegok dunduwep. Âk kegok ku mbe beme keŋ sewakŋaŋ ilinmak tapme mebep.
6 Se um homem de paz morar ali, deixem a saudação com ele; mas, se o homem não for de paz, retirem a saudação.
7 Âpme mka motabewen keyegak tatat mimi ke tapme tu meu ilin nimti ziboŋ indaip beme in ke mti nimbep. In mulup ekmagen mbep keyepm tu meu ŋep indame nimbep. Ma in mka kukŋaŋgat tabep ke pemti mka ŋen weweyet ku mebep.”
7 Fiquem na mesma casa e comam e bebam o que lhes oferecerem, pois o trabalhador merece o seu salário. Não fiquem mudando de uma casa para outra.
8 Kegok zemti ewe kapigok tusumti zeye, “Kan kataŋ mka temaŋ ŋengat keŋan mopme amnaŋ ingat zemoloŋen mti kolit zeme meti meu ziboŋ ingat weyayaŋ mbep ke nimbep.
8 — Quando entrarem numa cidade e forem bem-recebidos, comam a comida que derem a vocês.
9 Kegok mti am zawalinmak mka teman keyet keŋangatnaŋ weyaŋindemti am ekŋengat kapigok diindowep, ‘Kawawaŋaŋ ingalen Amobotnaŋin kozinen keyelen kanaŋ mulup anene inmagen kolip keyaŋ zemkawaŋ beinen egalen zemâtâtât katnaŋ mama ilak sokbein.’
9 Curem os doentes daquela cidade e digam ao povo dali: “O
10 Yaŋgut kan kataŋ mka temaŋ ŋengat keŋan mopme ekŋenaŋ ingat zemoloŋen ku mip beme mka temaŋgalen set tuŋgupman tazinen metati amgat kapigok zewep,
10 Porém, quando entrarem numa cidade e não forem bem-recebidos, vão pelas ruas, dizendo:
11 ‘Ingalen kânzunzuŋ ningat setnnanen imann talep ke pâmpâm kumann ilinmagen tozin keyaŋ mkawaŋ beinen Kawawaŋaŋ ingat ŋenzinziŋ min. Yaŋgut in kapigok otnâit Kawawaŋaŋ ingalen Amobotnaŋin inmagen kotati in indikdamuŋ msâpmme in ku nâmtikŋaŋ mti zempeip.’
11 “Até a poeira desta cidade que grudou nos nossos pés nós sacudimos contra vocês! Mas lembrem disto: o Reino de Deus chegou até vocês.”
12 Neŋ penaŋ zema nâit, eweŋan baenen Sodom mka teman am ekŋenaŋ bekanaŋ mimiŋinaŋgat zet mulup mimi kanen Kawawaŋaŋ dopmaŋ bekanaŋ katikŋaŋ penaŋ indaye. Âpme in mka keyelen Kawawaŋgalen Zet Zapat Dolakŋaŋ Penaŋ inmagen kopme in ku nâmtikŋaŋ mti ektalabien. Keyepmti Kawawaŋaŋ dopmaŋ titiyelen kanen in dopmaŋ bekanaŋ penaŋ Sodom am ekŋen sebemindemti in mobotnaŋ penaŋ tiwep.”
12 E Jesus disse mais isto:
13 Kegok zemti nembaŋaneyet mka temaŋ zut kapiyet zet diindoye, “Wakae, inmagen bekanaŋ penaŋ sokbewe. Kolazin mka temaŋgalen am ma Besaida mka temaŋgalen am inmagen neŋ menok igak igak temaŋ sambe mban ke eweŋan Taia mkaengalen am ma Saidon mkaengalen am ekŋenmagen sokbenak ze, nap sâk teŋgenaŋaŋ ambuluti kâyaŋ sekŋinan mulati yominaŋgat nâmti sakambuk mti zemsu zemsu palen talip keyet zikat indanagen yominmagengatnaŋ gilik zewiek.
13 Jesus continuou:
14 Keyepmti neŋ in ewe pigok diindoma nâit, Taia ma Saidon ekŋen am bekanaŋ tipman baen mambien ekŋengalen dopmaŋ titiyelen kananen Kawawaŋaŋ yominaŋgat tosaŋaŋ mtoti indawe yaŋgut in yominaŋgat tosaŋin mmoti penaŋ indawe.
14 No Dia do Juízo, Deus terá mais pena de Tiro e de Sidom do que de vocês, Corazim e Betsaida!
15 Kapaneam ingalen mka teman neŋ tatat mimi mti menok yaŋaŋ yaŋaŋ mma Kapaneam am in nikmâtâbien yaŋgut in alak pi sekŋin omba penaŋ tapmmolip. Keyepmti neŋ ingat pigok nâyap, In sekŋin omba penaŋ tapmmoliwaŋgut Kawawaŋaŋ in indeme teziŋ ŋandaŋen towebep.”
15 E você, cidade de Cafarnaum, acha que vai subir até o céu? Pois será jogada no
16 Egaŋ kegok zemti nembaŋane ekŋengat kapigok diindoye, “Am ŋenaŋ ingalen zet nâmti mkipmaŋ bewe egaŋ nâlen zet kegogak nâmti mkipmaŋ bewe. Ma am ŋenaŋ in indik kiŋgatindewe egaŋ kegogak neŋ nakiŋgat newe enenogat in zet zapat dolakŋaŋŋ manzeip ke nâlen zezapat bein. Ma ŋenaŋ neŋ makiŋgatnein egaŋ kegogak An neŋ zemneme koban ek kegogak makiŋgatpein enenogat nâlen zezapat ma Kawawaŋgalen zezapat eget sakam kwep bein.”
16 Então disse aos discípulos:
17 Âpme Zisasiyaŋ nembaŋane 72 indeme mebien ekŋenaŋ met maneti gilik zemti koti ekŋenaŋ Zisasiyet zezapat oloŋen palen kapigok dunduwien, “Amobotnaŋ, nin gâlen kwidanen we bekanaŋ amgat keŋinan kegogak zemindemann ekŋenaŋ ningalen zet gawepumti kwawabien!”
17 Os setenta e dois voltaram muito alegres e disseram a Jesus: — Até os demônios nos obedeciam quando, pelo poder do nome do senhor, nós mandávamos que saíssem das pessoas!
18 Ekŋenaŋ kegok zeme egaŋ zet dopmaŋ kapigok gilik zem zemti zeye, “In kegok mbien ke enenogat Sadaŋgat windeŋaŋ tatimtopme egaŋ kululuŋengatnaŋ sakamaŋ ambeyak busatnaŋaŋ sakwep peyak mamm kegok windeŋaŋ katipemti toge ein menok nâgât kwitnnan tapmmeyepm topme ekban.
18 Jesus respondeu:
19 Nâit, in winde indawan ke asiŋ am indindi ma lanzi ekŋen sela indiwep ma kasa ekŋengalen windeŋin kume tobe. Kegok mme kwitnaŋ ŋenaŋ ku indawalebe.
19 Escutem! Eu dei a vocês poder para pisar cobras e escorpiões e para, sem sofrer nenhum mal, vencer a força do inimigo.
20 Yaŋgut in we bekanaŋaŋ zelin gawepuwien keyet keŋ segeyak ku mit. Kawawaŋaŋ kwilin papiaen kululuŋen kumpepeŋaŋ ma in mama kanzizit kwesiŋ kwesiŋ mamayelen ke tiwep keyet keŋ segeyak mbep.”
20 Porém não fiquem alegres porque os espíritos maus lhes obedecem, mas sim porque o nome de cada um de vocês está escrito no céu.
21 Âpme kan keyet Emetak Teŋaŋ Zisas keŋanen oloŋen mimiyelen mpeme penaŋ mti kapigok zeye, “Bien, kululuŋ ma msatgalen Amobotnaŋ, neŋ gâgât wisikŋ nâmgeyap enenogat am nânâŋinpiŋ ekŋenmagen mulupdi ma zezapadi dolakŋaŋ ekŋenmagen mkawaŋ bemane ekmâtâbien keyaŋgut an nânâŋin temaŋ ekŋenmagen kwitnaŋ kwitnaŋ enziliwanan. Bipm, geŋ kwitnaŋ kwitnaŋ msokbewanan ke gitaŋgat nânâyet ma nâmtikŋaŋdaŋgat mbanan.
21 Naquele momento, pelo poder do Espírito Santo, Jesus ficou muito alegre e disse:
22 Bienaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sambe kapi betnnan bem neŋge. An ŋenaŋ nâlen yaŋŋ ku manikmâtâzin; Bienaŋ kwep manikmâtâzin. Ma Biengalen yaŋaŋ kegogak an ŋenaŋ ku maekmâtâzin. Nenak kwep maekmâtâlap. Ma neŋ am ombemindema Bipmnaŋgat yaŋaŋ maekmâtâlip.”
22 — O meu Pai me deu todas as coisas. Ninguém sabe quem é o Filho, a não ser o Pai; e ninguém sabe quem é o Pai, a não ser o Filho e também aqueles a quem o Filho quiser mostrar quem o Pai é.
23 Kegok zemti Zisasiyaŋ nembaŋane 72 ekŋenmagen gilik zem zetnaŋ ŋandaŋaŋ mtoti kapigok diindoye, “In oloŋen palen talip enenogat in kwitnaŋ kwitnaŋ sambe ilin mti ma ke eknâmâtâbien. Neŋ kapigok diindowi,
23 Então Jesus virou-se para os discípulos e disse só para eles:
24 eweŋan baenen golaŋ zenze an ma an teŋ notnaŋ ekŋenaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ mamiyap eksâtgât ma nâgât zetn nâsâgât webe webe mbien yaŋgut ku nikti nâmbien. Naman in alak nen nikti zetn nâmtiŋgut ku nâmâtâlip.”
24 Eu afirmo a vocês que muitos
25 Âpme kan ŋengat an zii zet nâmâtâtâtnaŋaŋmak ŋenaŋ koti Zisas tetipemti eegalen kot yaŋkwesiye, “An zikat indanda, neŋ kwileki mti mama kanzizitgat zapat bewap?”
25 Um mestre da Lei se levantou e, querendo encontrar alguma prova contra Jesus, perguntou: — Mestre, o que devo fazer para conseguir a vida eterna?
26 Kegok zeme Zisasiyaŋ nâmti kapigok dunduye, “Mosesiyelen zii zelen mama kanzizitgat zigok kumpepeŋaŋ? Keyet yaŋaŋ geŋ zigok otnânik?”
26 Jesus respondeu:
27 Yaŋkwesime egaŋ zeye, “Geŋ keŋdi ma nâmamandi ma windendi ma ŋoktikdi ekŋen ke ketalasimti Amobotnaŋ Kawawaŋgat etaŋ gogot mpewanik. Ma zet ŋen ewe kapigok, gitaŋgat maŋgemben kataŋ am notnaŋgat kogogak gogot mbanik.”
27 O homem respondeu: — “Ame o Senhor, seu Deus, com todo o coração, com toda a alma, com todas as forças e com toda a mente. E ame o seu próximo como você ama a você mesmo.”
28 Zeme Zisasiyaŋ zet dopmaŋ kapigok gilik zem dunduye, “Geŋ zet teŋ penaŋ zenik. Geŋ kegok mbanik beme mama kanzizit tiwanik.”
28 — A sua resposta está certa! — disse Jesus. — Faça isso e você viverá.
29 Yaŋgut zii zet nâmâtâtât an egaŋ am notnaŋgat gogot ku mge keyepmti egaŋ nânâŋaŋ ke Zisasiyaŋ ku nâmâtâtâgalen nâmti egaŋ zet ŋen zesât mti zet kukŋaŋgat ke atam pemti zeye, “Nâgât notn ke an kwi?”
29 Porém o mestre da Lei, querendo se desculpar, perguntou: — Mas quem é o meu próximo?
30 Kegok zeme Zisasiyaŋ egat dunduye, “Kan ŋengat Zuda an ŋenaŋ Zelusalem mka temangatnaŋ Zeliko mkaen totogalen totnepeme kambu titi an ekŋenaŋ ek aikti milawatnaŋ kambu timti kume gakikiyelen wembe katnan etaŋ tapme pemti kunzuŋ mebien.
30 Jesus respondeu assim:
31 Kegok sokbeme an zut Zuda maŋgaengatnaŋ sâpe sâpe bumbu an ŋenaŋ Zeliko mka temanen mebegalen nâmti set egaŋ togeen ke tatotneti an ke ekti set keiŋaset toti mege.
31 Acontece que um sacerdote estava descendo por aquele mesmo caminho. Quando viu o homem, tratou de passar pelo outro lado da estrada.
32 Sepem kegogak Kawawaŋgalen sesewat mka temaŋgalen mulup an set keyegak kotneti an kemagen pataŋ zemti ekmagen sokŋan meti ekmâtâti pemti set keiŋaset toti mege.
32 Também um
33 Âpme Samalia am ekŋenaŋ Zuda am ekŋenmak kasa kasa mamip. Yaŋgut Samalia an ŋenaŋ set keyegak tapmetneti an ke egeen keŋaŋaŋ an keyet kembeŋ penaŋ nâye.
33 Mas um
34 Keyepmti ekmagen sokŋan penaŋ meti wain ma tep tuŋaŋ kelakŋaŋmak kumsowienen ke bepemti sâk butnaŋ mti kwaikpeye. Kegok mti doŋkiŋaŋ dukŋan ambepeme mopme aikmeti an ŋengalen mkaen mowebun. Ke moweti ekdamuŋ mge.
34 Então chegou perto dele, limpou os seus ferimentos com azeite e vinho e em seguida os enfaixou. Depois disso, o samaritano colocou-o no seu próprio animal e o levou para uma pensão, onde cuidou dele.
35 Âpme mseŋan mka keyet toŋaŋ mânep silwa kasetnaŋ zut msamti kapigok zempeye, ‘Geŋ an kapi weyaŋ ekdamuŋ mbanik. Âpme neŋ set kapiyegak gilik zem koti gâlen kwitnaŋ kwitnaŋ timane mebe ke neŋ koti dopmaŋ ŋep mutuwap.’”
35 No dia seguinte, entregou duas moedas de prata ao dono da pensão, dizendo:
36 Zisasiyaŋ zet kegok zemdelaŋ zemti zii zet zikat indanda an keyet yaŋkwesiye, “Geŋ zigok otnânik, an tuk ekŋengat tuŋguwinangatnaŋ an kwiyaŋ an kambu titiyaŋ kuwien ke notn dolakŋaŋ mpeye?”
36 Então Jesus perguntou ao mestre da Lei:
37 Kegok yaŋkwesime zii zet zikat indanda an keyaŋ kapigok zeye, “An egat kembeŋ nâmti mukulem mpeye ke.”
37 — Aquele que o socorreu! — respondeu o mestre da Lei. E Jesus disse:
38 Âpme Zisas ma nembaŋane ekŋenaŋ tapmetneti mka ŋande temaŋ ŋen kopataŋ zemti Zisasiyaŋ mka temaŋ keyet keŋan moweti imbi ŋen kwitnaŋ Mata egalen mkaen mowege.
38 Jesus e os seus discípulos continuaram a sua viagem e chegaram a um povoado. Ali uma mulher chamada Marta o recebeu na casa dela.
39 Ma egat weneŋaŋ kwitnaŋ Malia. Egaŋ koti Zisasiyaŋ mot totapmaŋgeen ke koti Amobotnaŋ egat setnaŋ ganzenan totati egaŋ zezapat dolakŋaŋ tazemzikat indamaŋgeen ke tatnâmaŋge.
39 Maria, a sua irmã, sentou-se aos pés do Senhor e ficou ouvindo o que ele ensinava.
40 Âpme Matayaŋ meu weyayaŋ igak tapm olati weneŋaŋgat nâmsokumti keyepm koti Zisasiyet zeye, “Amobotnaŋ, geŋ taekdik, wenennaŋ neŋ nemti geŋmagen kotapme mulup nenak tapm olalap. Zemane koti neŋ namukulem mik!”
40 Marta estava ocupada com todo o trabalho da casa. Então chegou perto de Jesus e perguntou: — O senhor não se importa que a minha irmã me deixe sozinha com todo este trabalho? Mande que ela venha me ajudar.
41 Zeme Zisasiyaŋ kapigok dunduye, “We, o Mata, geŋ kwilekiyet kwitnaŋ kwitnaŋ sambeyet yayaŋ mti nâmnukŋaŋ mnik?
41 Aí o Senhor respondeu:
42 Maliayaŋ nâgât zetnnaŋgat nâmtikŋaŋ min keyaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sambe msalen kapi sebemindein. Ke ŋenaŋ menzem mimiyelen sakam yek.”
42 mas apenas uma é necessária! Maria escolheu a melhor de todas, e esta ninguém vai tomar dela.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 10, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.