João 5

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs ARA

Sair da comparação
ARA Almeida Revista e Atualizada 1993
1 Ke manepeme Zuda am ekŋengalen kendo temaŋ ŋen beme Zisasiyaŋ Zelusalem mka teman mege.
1 Passadas estas coisas, havia uma festa dos judeus, e Jesus subiu para Jerusalém.
2 Âpme Zelusalem mka temaŋ keyet keŋan tu lemunan temanik ŋen sipsip set tokwakwat manzemtemien keyet solonan matatan. Âpme tu lemunaŋ keyet nembet nembet mka mzalaŋ 5 walapeme matatan. Ma Zuda ekŋengalen zelinaset tu keyet kwitnaŋ Betesda makumtemien.
2 Ora, existe ali, junto à Porta das Ovelhas, um tanque, chamado em hebraico Betesda, o qual tem cinco pavilhões.
3 Âpme mzalaŋ keyet keŋanen am zawatmak ma am zikalin beŋaŋ ma am setnaŋ wesiŋ ma selin belin wesiŋ bembeŋaŋ sambeyaŋ ke wemti tu titok mme ekti towewegat damuŋ matatemien.
3 Nestes, jazia uma multidão de enfermos, cegos, coxos, paralíticos
4 Ke tatnepeme kan notnaŋgat tu lemunan keyet palen Kawawaŋgalen enselaŋ kululuŋengatnaŋ ŋenaŋ tot titok mme ekti an kwiyaŋ ŋeŋaŋ penaŋ mapalamti totan egaŋ sakwep sekŋaŋ dolakŋaŋ mambemtan.
4 [esperando que se movesse a água. Porquanto um anjo descia em certo tempo, agitando-a; e o primeiro que entrava no tanque, uma vez agitada a água, sarava de qualquer doença que tivesse].
5 Âpme an ŋen setnaŋ betnaŋ wesiŋ yaŋ kan teepmaŋ nup kan 38 pi notnaŋ ekŋenaŋ windeŋaŋ bemti towepme egaŋ olapme beme belak ke kwesiŋ matatan.
5 Estava ali um homem enfermo havia trinta e oito anos.
6 Âpme Zisasiyaŋ an ke kan teepmaŋ penaŋ matatan ke ekti kembeŋ penaŋ mti yaŋkwesiye, “Geŋ dolakŋaŋ bembeyet nânik ma yek?”
6 Jesus, vendo-o deitado e sabendo que estava assim há muito tempo, perguntou-lhe: Queres ser curado?
7 Zeme an wesiŋ keyaŋ zeye, “Amobotnaŋ, an notn dolakŋaŋ penaŋ kwiyaŋ tu titok mme sakwep nambepeme tu keŋan towebak? Nen towesât ewe wati tiktik takuma an ŋenalak sakwep palam tu lemunan toti ilak alik mambein.”
7 Respondeu-lhe o enfermo: Senhor, não tenho ninguém que me ponha no tanque, quando a água é agitada; pois, enquanto eu vou, desce outro antes de mim.
8 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Geŋ sindi ambepelet timti met.”
8 Então, lhe disse Jesus: Levanta-te, toma o teu leito e anda.
9 Zeme keyegak an keyaŋ wawadak Zisasiyet nânâpiŋ belak sinaŋ ambepeleti mkaŋan mesât mege kasup keyegak Sabat tagoŋgo kan tapmambien.
9 Imediatamente, o homem se viu curado e, tomando o leito, pôs-se a andar. E aquele dia era sábado.
10 Keyepmti Zuda amobotnaŋ notnaŋ ekŋenaŋ an dolakŋaŋ beye ke selen aikti egat pigok dunduwien, “Alak Sabat tagoŋgo kan sutnan milawadi ambepeleti wati kodik ke set dolakŋaŋ penaŋ yek.”
10 Por isso, disseram os judeus ao que fora curado: Hoje é sábado, e não te é lícito carregar o leito.
11 Zeme egaŋ pigok diindoye, “An weyaŋnep egaŋ pigok dinop, ‘Geŋ wati sindi ambepelet timti met.’”
11 Ao que ele lhes respondeu: O mesmo que me curou me disse: Toma o teu leito e anda.
12 Zeme nâmti an keyet pigok yaŋkwesiwien, “An wati sindi ambepelet met diŋgop an ke geŋ kwitnaŋ nâmtadik?”
12 Perguntaram-lhe eles: Quem é o homem que te disse: Toma o teu leito e anda?
13 Yaŋkwesime an sekŋaŋ weyayaŋaŋ keyaŋ Zisas daŋan ku nâmâtâge. E eneyet am sambe penaŋ tabien keyepmti Zisasiyaŋ sakwep am tuŋgupmaset enzilimege.
13 Mas o que fora curado não sabia quem era; porque Jesus se havia retirado, por haver muita gente naquele lugar.
14 Yaŋ ke maneti Zisasiyaŋ an ke sesewat mka temanen tapme aikti aŋkeŋoo zet pigok dunduye, “Geŋ sekdi ilak dolakŋaŋ bep. Keyet geŋ bekanaŋ ŋen mbanikmagat eksemti mamambanik. Mineti nan nukŋaŋ temaŋ penaŋ ŋen dukdan mobeyet.”
14 Mais tarde, Jesus o encontrou no templo e lhe disse: Olha que já estás curado; não peques mais, para que não te suceda coisa pior.
15 Zeme an piwan Zisas weyaŋ ekmâtâti met Zuda amobotnaŋ pigok diindoye, “An weyaŋnewan kwitnaŋ Zisas.”
15 O homem retirou-se e disse aos judeus que fora Jesus quem o havia curado.
16 Zisasiyaŋ Sabat tagoŋgo kan sutnan penaŋ an ke weyaŋpeye keyepmti Zuda amobotnaŋ ekŋenaŋ Zisasiyet nâme ŋep ku beme kan keyet yaŋbemti Zisas kume gakikiyet zetnaŋ mbien.
16 E os judeus perseguiam Jesus, porque fazia estas coisas no sábado.
17 Ŋenzinziŋ mme Zisasiyaŋ pigok diindoye, “Bienaŋ am tagoŋgoŋepiŋ indamukulem mammin âpme neŋ sepem kegogak mamiyap.”
17 Mas ele lhes disse: Meu Pai trabalha até agora, e eu trabalho também.
18 Âpme Zuda an ŋeŋaŋ ekŋenaŋ Zisasiyaŋ an ŋen Sabat tagoŋgo kan sutnan weyaŋpeye keyet ma Kawawaŋgat nâgât Bipm penaŋ nit mulup tagoŋgoŋepiŋ mamilup zeye keyepmti ŋeŋin penaŋ zime kume gakikiyet zewien.
18 Por isso, pois, os judeus ainda mais procuravam matá-lo, porque não somente violava o sábado, mas também dizia que Deus era seu próprio Pai, fazendo-se igual a Deus.
19 Âpme Zisasiyaŋ zet pigok diindoye, “Neŋ penaŋ sukwep pigok zema nâit: Neŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ neŋ keŋnangalak mulup ku mamiap. Neŋ Bienaŋ mulup mme ekti keyegak mamiap.
19 Então, lhes falou Jesus: Em verdade, em verdade vos digo que o Filho nada pode fazer de si mesmo, senão somente aquilo que vir fazer o Pai; porque tudo o que este fizer, o Filho também semelhantemente o faz.
20 Âpme Bienaŋ Nemuŋaŋ neŋ ke manigoin keyet mti mulup mamiap kataŋ egaŋ weyaŋ zikat name mamiap. Yaŋ mulup mma maegip ke etaŋ yek. Temaŋ penaŋ ewe zikat name mma in ekti nâmtemtem penaŋ mbep.
20 Porque o Pai ama ao Filho, e lhe mostra tudo o que faz, e maiores obras do que estas lhe mostrará, para que vos maravilheis.
21 Bienaŋ am gakikiengatnan mme mawalip. Keyepmti Nemuŋaŋ neŋ kegogak an ŋen gakikiengatnan mma wasât mbawen ŋep mma wabep.
21 Pois assim como o Pai ressuscita e vivifica os mortos, assim também o Filho vivifica aqueles a quem quer.
22 Âpme Bienaŋ ikŋaŋ am mama titiyet ma walelet keyet zelin ku zemdelaŋ zewe. Mulup ke Bienaŋ nâgât betnnan etaŋ beme delaŋ zeye.
22 E o Pai a ninguém julga, mas ao Filho confiou todo julgamento,
23 Keyepmti amnaŋ Bipmnaŋgat kwizet buŋamaŋ mamwalip sepem kegogak Nemuŋaŋ nâgât kwizet buŋamm mwabep. An ŋenaŋ nâgât kwizet buŋamm ku mwabe beme egaŋ Bipm zemneme koban an keyet kwizet buŋamaŋ kegogak ku mwabe.
23 a fim de que todos honrem o Filho do modo por que honram o Pai. Quem não honra o Filho não honra o Pai que o enviou.
24 Neŋ penaŋ zema nâit: An ŋenaŋ nâlen zet kapi nâmti An zemneme toban ek nâmkiŋpewe beme an keyaŋ walelet ku aikbe. Egaŋ msalen kapiyegak gakiki ma yom dopmaŋ titi set e pemti mama kanzizit elak tiyeyaŋ mamain.
24 Em verdade, em verdade vos digo: quem ouve a minha palavra e crê naquele que me enviou tem a vida eterna, não entra em juízo, mas passou da morte para a vida.
25 Neŋ zet penaŋ pigok diindoma nâit: Kan alak tatnuwen kapiyet keyepmti am mama mimi bekanaŋgalen seleset mâti mamaip ekŋenaŋ neŋ Kawawaŋgat Nemuŋaŋ nâlen zet nâmti nâmkiŋpewep beme naman mama kanzizit aikbep.
25 Em verdade, em verdade vos digo que vem a hora e já chegou, em que os mortos ouvirão a voz do Filho de Deus; e os que a ouvirem viverão.
26 Bien ek mama keyet ŋotekŋaŋ âpme Nemuŋaŋ neŋ kegogak mamayet ŋotekŋaŋ bembeyet Bienaŋ nâmneŋge.
26 Porque assim como o Pai tem vida em si mesmo, também concedeu ao Filho ter vida em si mesmo.
27 Neŋ Angat Nemuŋaŋ keyepmti Kawawaŋ Bipmnaŋ amgat zet zemdelaŋ zenze mulup ke mimiyet zemdelaŋ zemneŋge.
27 E lhe deu autoridade para julgar, porque é o Filho do Homem.
28 In neŋ zet zeyap keyet nâme setnaŋ ku mimiyelenok ku besem. Kan ŋen besâpmnen am zaimen am tawep ekŋenaŋ kwizetn nâmti wapmâpme delaŋ zewe.
28 Não vos maravilheis disto, porque vem a hora em que todos os que se acham nos túmulos ouvirão a sua voz e sairão:
29 Âpme am mama mimiŋin dolakŋaŋ mti mambien ekŋenaŋ mama kanzizit titiyet oloŋen palen wapmâbep. Âpme am mama mimiŋin bekanaŋ ekŋenaŋ yominaŋgat dopmaŋ timti teziŋ ŋandaŋ towesât bembesipeŋ wapmâbep.
29 os que tiverem feito o bem, para a ressurreição da vida; e os que tiverem praticado o mal, para a ressurreição do juízo.
30 Neŋ nanaŋgat keŋŋnaŋgalak mulup ke ku mamiyap. Bipmnaŋgalen zet keyet katnaŋ am mama mimiŋinaŋgat kataŋ zet muluwen indemti dopmaŋ esemtaŋak mutumindawap. Ke wa nenaŋgalen zet yek An zemneme koban egalen zet gawepumti mbap.
30 Eu nada posso fazer de mim mesmo; na forma por que ouço, julgo. O meu juízo é justo, porque não procuro a minha própria vontade, e sim a daquele que me enviou.
31 Neŋ nanaŋgat yaŋŋ nenak zema in nâme penaŋ ku mambein.
31 Se eu testifico a respeito de mim mesmo, o meu testemunho não é verdadeiro.
32 Nâgât yaŋŋ Bipm Kawawaŋaŋ manzemkawaŋ bemnein keyaŋ penaŋ bein.
32 Outro é o que testifica a meu respeito, e sei que é verdadeiro o testemunho que ele dá de mim.
33 In Zân an tu zululut an ekmagen yaŋkwesime egaŋ zet penaŋ ŋotekŋaŋ ilak ke zemkawaŋ bemindame nâmbien kemak.
33 Mandastes mensageiros a João, e ele deu testemunho da verdade.
34 Wa Zânaŋ nâgât yaŋŋ zemkawaŋ bemindaye ke nâgât kwizet buŋamm temaŋ bembeyet nâmti yek. In nâgât yaŋŋ nâmâtâti neŋmagen keŋ gilik zenze aikti mama kanzizitgalen set ke mâti mebegat diindoye.
34 Eu, porém, não aceito humano testemunho; digo-vos, entretanto, estas coisas para que sejais salvos.
35 Zân an tu zulutindende egaŋ lam temaŋnok bemti in mbusatnaŋ bemindeme sokŋan in kan isikŋaŋ bugan ke ekti belak etaŋ egowien.
35 Ele era a lâmpada que ardia e alumiava, e vós quisestes, por algum tempo, alegrar-vos com a sua luz.
36 Âpme nâgât yaŋŋ bee Bienaŋ ikŋaŋ manzemkawaŋbein. Ek ke wan Zân keboŋ yek. Ek windeŋaŋ sepemaŋ igak penaŋ. Egaŋ neŋ mulupm ke mimiyet zemneme koban. Mulup ke mima mulup keyaŋ neŋ Kawawaŋ ikŋaŋgat Nemuŋaŋ e sosok mamimsokbemnein.
36 Mas eu tenho maior testemunho do que o de João; porque as obras que o Pai me confiou para que eu as realizasse, essas que eu faço testemunham a meu respeito de que o Pai me enviou.
37 — ausente —
37 O Pai, que me enviou, esse mesmo é que tem dado testemunho de mim. Jamais tendes ouvido a sua voz, nem visto a sua forma.
38 — ausente —
38 Também não tendes a sua palavra permanente em vós, porque não credes naquele a quem ele enviou.
39 In Kawawaŋgalen Zet Itnaŋaŋen zet kapigok tazin ke maiŋti yaŋaŋ maomkakalimti nâip. Zet keyet keŋan mama kanzizit aiksenup zematimaliwaŋ zet keyaŋ nâgât yaŋŋ manzemâtâtindainen mama kanzizit neŋmagen titiyelen.
39 Examinais as Escrituras, porque julgais ter nelas a vida eterna, e são elas mesmas que testificam de mim.
40 Âpme in neŋmak tusum mamti mama kanzizit titiyelen e ewe wisalagak mamip.
40 Contudo, não quereis vir a mim para terdes vida.
41 Âpme wa neŋ amnaŋ sekŋ mmobotgat am tuŋgupman belak motati ku manzeyap.
41 Eu não aceito glória que vem dos homens;
42 Neŋgut ingat yaŋaŋin elak nâma delaŋ zein. In keŋinan Kawawaŋ gogot penaŋ ku mampeip.
42 sei, entretanto, que não tendes em vós o amor de Deus.
43 Neŋ Bienaŋ ikŋaŋgat munduman zemneme toban keyaŋgut in neŋ ku nâmkiŋpemneip. Âpme an ŋenaŋ igak nânâŋak koti neŋ an keboŋ keboŋ zemeŋgut in an ke sakwep manâmkiŋpeip.
43 Eu vim em nome de meu Pai, e não me recebeis; se outro vier em seu próprio nome, certamente, o recebereis.
44 Mti ilinak notnaŋaŋ notnaŋgat kwizet buŋamaŋ mwat notnaŋaŋ notnaŋgat kwizet buŋamaŋ mwat mmamti keyet nâme dolakŋaŋ mambein. Keboŋ ke ingat kwizet buŋamin zigok mwabe? Naman in zigoset nâgât nâmkiŋpemnewep?
44 Como podeis crer, vós os que aceitais glória uns dos outros e, contudo, não procurais a glória que vem do Deus único?
45 In nâgât pigok ku nâseip egaŋ Bipmaŋmagen meti nin zemndowe neŋ egok ŋep ku mbap. In Mosesimagen mawetekummaip keyepmti Mosesiyaŋ Bipmagen zemindowe.
45 Não penseis que eu vos acusarei perante o Pai; quem vos acusa é Moisés, em quem tendes firmado a vossa confiança.
46 Egaŋ zet kuye ke nâgât kuye. Yaŋ in Mosesiyelen zet penaŋ nâmkiŋpewiek ze elak nâgât nâmkiŋpenewiek.
46 Porque, se, de fato, crêsseis em Moisés, também creríeis em mim; porquanto ele escreveu a meu respeito.
47 In Mosesiyaŋ zet kuye ke ku nâmkiŋpewien keyepmti naman neŋ zet manzeyap, kapi zigoset nâmkiŋpewiek?”
47 Se, porém, não credes nos seus escritos, como crereis nas minhas palavras?

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 5, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.