João 13
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Aŋgalalaŋ Kendo tatagalen kasup kwep ewe tapme Zisasiyaŋ pigok nâŋge, “Olak, neŋ msat kapi pemti Bipmmagen mobogalen kan ilak bududuk penaŋ bein,” nâmti ammak nin ek nâmkiŋpemti ekmak oloŋkati oloŋen palen mamamtemenn keyepmti ningat kembeŋ temaŋ penaŋ nâmndeye.
1 Faltava somente um dia para a Festa da Páscoa . Jesus sabia que tinha chegado a hora de deixar este mundo e ir para o Pai. Ele sempre havia amado os seus que estavam neste mundo e os amou até o fim.
2 Zisas ma nembaŋane nin tambume tu meu nsâti mot ondektati tatnneti pemann Saimongat nemuŋaŋ Zudas Iskaliot mkaengatnaŋ ek Sadaŋaŋ Zisas zemkukuyet zet kelakŋaŋ mpeye.
2 Jesus e os seus discípulos estavam jantando. O Diabo já havia posto na cabeça de Judas, filho de Simão Iscariotes, a ideia de trair Jesus.
3 Âpme Zisasiyaŋ pigok nâŋge, “Bienaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ sambe pi nâgât betnnan beye. Âpme neŋ ikŋaŋmagengatnan toban yanaman ewe gilik zemti naman ikŋaŋmagennak mowebap.”
3 Jesus sabia que o Pai lhe tinha dado todo o poder. E sabia também que tinha vindo de Deus e ia para Deus.
4 Ke nâmtati egaŋ meu nini mundumengatnan wati kâlâpmaŋ teepmaŋ sakŋangatnaŋ bee gulupeme weme taot mti pemanen kwasimpemti
4 Então se levantou, tirou a sua capa , pegou uma toalha e amarrou na cintura.
5 tu pelewen kasime topme mti yaŋbemti nembaŋane nin sambe setn palakŋaŋ zulutndemti taot pemanen zampeye ke mti takaput ndemepmaŋge.
5 Em seguida pôs água numa bacia e começou a lavar os pés dos discípulos e a enxugá-los com a toalha.
6 Tapmmetneti Saimon Pitamagen koti setnaŋ zulupesâpme egaŋ pigok zeye, “Amobotnaŋ, geŋ eneyet neŋ bukapiyet setn penaŋ pi zulutnesenik?”
6 Quando chegou perto de Simão Pedro, este lhe perguntou: — Vai lavar os meus pés, Senhor?
7 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Neŋ muluwaŋ tapmiyap kapiyet yaŋaŋ penaŋ alak kapi ku nâmâtâdik bamgegut o nâgâek piwan yaŋaŋ pigogapmti tapmnemaŋge e nâmâtâbanik.”
7 Jesus respondeu:
8 Âpme Pitayaŋ pigok zeye, “Yek penaŋ, geŋ nâgât setn zululupiŋ!”
8 — O senhor nunca lavará os meus pés! — disse Pedro.
9 Zeme Pitayaŋ pigok dunduye, “Amobotnaŋ, kegok beme setn etaŋ yek, betn ma ŋokŋ mee temakwep zulutne!”
9 — Então, Senhor, não lave somente os meus pés; lave também as minhas mãos e a minha cabeça! — pediu Simão Pedro.
10 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Amnaŋ tu zuluti bam belaknik meti kot witilip selinan etaŋ zuluti matalip. In sambe kapi yompiŋ kwetetepmaŋ etaŋ bemâbien. Âpme tuŋguwinaŋgatnaŋ an kwewaŋ kwetetepmaŋ penaŋ ku mamain.”
10 Aí Jesus disse:
11 Egaŋ an zemkuwe egat nâmti keyepmti pigok zeye, “In sambe kapi dolakŋaŋ etaŋ yek; an kwep bekanaŋ.”
11 Jesus sabia quem era o traidor. Foi por isso que disse: “Todos menos um.”
12 Setn zulut mepme delaŋ zeme kot kâlâpmaŋ ewe mim munduŋti met munduman tot tagom tati pigok dinndoye, “In neŋ selin zulutindeya kapiyet yaŋaŋ ŋep nâip?
12 Depois de lavar os pés dos seus discípulos, Jesus vestiu de novo a capa, sentou-se outra vez à mesa e perguntou:
13 In nâgât Amobotnaŋŋ ma An zikat indandan manzeip e ŋep nâmnemti manzeip.
13 Vocês me chamam de “Mestre” e de “Senhor” e têm razão, pois eu sou mesmo.
14 — ausente —
14 Se eu, o Senhor e o Mestre, lavei os pés de vocês, então vocês devem lavar os pés uns dos outros.
15 — ausente —
15 Pois eu dei o exemplo para que vocês façam o que eu fiz.
16 Neŋ zet penaŋ pigok diindoma nâit, sisiliŋ nemba ŋenaŋ Amobotnaŋaŋ sebempemti egaŋ mobotnaŋ ku mamain ma amobotnaŋ ŋenaŋ nemba ŋen mulup zet manzempeme mezin beme nemba mamezin keyaŋ an mulup zet masain ke ŋep ku mamtopein.
16 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: o empregado não é mais importante do que o patrão, e o mensageiro não é mais importante do que aquele que o enviou.
17 In zet kapi dinndoma nâyo keyet kataŋ penaŋ mbep beme in set ke ekme dolakŋaŋ beme oloŋen mbep.
17 Já que vocês conhecem esta verdade, serão felizes se a praticarem.
18 Neŋ zet kapi zema in sambe ilinsakwep ku indati mâzin. Neŋ in sambe kapi nenn nâmti indati mâban. Âpme kwep ŋen bekanaŋ e nâmtiŋgut waban keyepmti ekmagen Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet ŋen pigok tazin ke katikŋaŋ bewe,
18 — Não estou falando de vocês todos; eu conheço aqueles que escolhi. Pois tem de se cumprir o que as
19 Kwitnaŋ kwitnaŋ kapi penaŋ ewe sokbembepiŋ tapme neŋ eweŋanak diindoyap keyepmti kwitnaŋ kwitnaŋ nâgât palen tasokbeme ekti pigok nâmbep. ‘O, Amobotnaŋaŋ ikŋaŋ zeme nâmbenn wan penaŋaŋ ilak alak kapi sokbemsame eknupmak,’ nâmbep.
19 Digo isso a vocês agora, antes que aconteça, para que, quando acontecer, vocês creiam que “
20 Neŋ zet penaŋ sukwep pigok zema nâit, am ŋenaŋ neŋ an ŋen zempema kopme egaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ dolakŋaŋ mimindawe beme wa ekŋen mimindanup zemti neŋmak Bien zemneme koban nit eyo keŋ taolet minndawe.”
20 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: quem receber aquele que eu enviar estará também me recebendo; e quem me recebe recebe aquele que me enviou.
21 Zisasiyaŋ zet kegok zeme delaŋ zeme Zudasiyaŋ alak zemnosem e nâmti keŋaŋ bekanaŋ penaŋ beme nembaŋane nin pigok zem sokbemndaye, “Neŋ penaŋ sukwep penaŋ zema nâit, ingat tuŋguwinaŋgatnaŋ ŋenaŋ neŋ zemnosem.”
21 Depois de dizer isso, Jesus ficou muito aflito e declarou abertamente aos discípulos:
22 Zeme nâmti nembaŋane nin weŋŋ mepme nnak meek koek mti pe kwiyet nâmti zein zemti nâpemann mekwapme tabenn.
22 Então eles olharam uns para os outros, sem saber de quem ele estava falando.
23 Âpme nemba ninmagengatnaŋ Zisasiyaŋ nâmpeme dolakŋaŋ penaŋ mambemtan nemba keyaŋ Zisasiyet solonan penaŋ totapmaŋge.
23 Ao lado de Jesus estava sentado um deles, a quem Jesus amava.
24 Keyepmti Saimon Pitayaŋ nemba keyet zikat petaŋ mti zeye, “Kwiyet nâmti tazein ze belaknik yaŋkwesimane ningat zeme nâne.”
24 Simão Pedro fez um sinal para ele e disse: — Pergunte de quem o Mestre está falando.
25 Âpme neŋ uluŋzemet Zisasiyet wakŋanen bemti pigok yaŋkwesiwan, “Amobotnaŋ, geŋ zet kapi ninmagengatnaŋ kwiyet nâmti tazenik? Ze zemane nâne.”
25 Então aquele discípulo chegou mais perto de Jesus e perguntou: — Senhor, quem é ele?
26 Yaŋkwesima Zisasiyaŋ pigok dinoye, “Neŋ meu tuŋanen nupmamaŋ pema topme olek sama nsem an keyet nâmti tazeyap.” Kegok zemti nupmamaŋ peme topme mkwati Saimongat nemuŋaŋ Zudas Iskaliot mkaengatnaŋ ke same mti niŋge.
26 — É aquele a quem vou dar um pedaço de pão passado no molho! — respondeu Jesus. Em seguida pegou um pedaço de pão, passou no molho e deu a Judas, filho de Simão Iscariotes.
27 Nime nime keyegak Sadaŋaŋ keŋanen toti keŋaŋ mme yuŋgume delaŋ zeye. Âpme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Geŋ keŋdan kwileki msâgât tatnânik elak sakwep meti miya!”
27 E assim que Judas recebeu o pão, Satanás entrou nele. Então Jesus disse a Judas:
28 Zisasiyaŋ Zudas zet kegok tadundume nemba nin tabenn nin Zisasmak Zudas egelaŋ zet eneyet tazelup ke ku nâmbenn.
28 Nenhum dos que estavam à mesa entendeu por que Jesus disse isso.
29 Keyepmti nemba notnaŋaŋ pigok otnâmbien Zudas ek ningalen mânep egaŋ mandamuŋ min keyepmti Zisasiyaŋ Kendoyet meu nim tabanupgat nâmti meu met kwititiyet mene ma am bekopsat ŋen mânep met sasayet tazempein mene nâmti tapmambenn.
29 Como era Judas que tomava conta da bolsa do dinheiro, alguns pensaram que Jesus tinha mandado que ele comprasse alguma coisa para a festa ou desse alguma ajuda aos pobres.
30 Âpme nupmamaŋ Zisasiyaŋ Zudas olek same nim pemti keyegak tambu sutnan toti mege.
30 Judas recebeu o pão e saiu logo. E era noite.
31 Zudasiyaŋ toti mepme mepme Zisasiyaŋ nembaŋane nin pigok dinndoye, “Angat Nemuŋaŋ neŋ alak nukŋaŋ palen mopma keyaŋ kwizet buŋamm temaŋ tisowap. Âpme nâgât paleseti Kawawaŋgalen kwizet buŋamaŋ kegogak temaŋ bemesâpm.
31 Quando Judas saiu, Jesus disse:
32 Âpme Kawawaŋaŋ Angat Nemuŋaŋ neŋ kwizet buŋamm ammagen mpalakŋaŋ beme neŋ egat kwitnaŋ kegogak mwat onzempewap. Kelak belaknik penaŋ kapi sokbeme eksâip.
32 E, se por meio dele a natureza gloriosa de Deus for revelada, então Deus revelará em si mesmo a natureza divina do Filho do Homem. E Deus fará isso agora mesmo.
33 Nembanne, neŋ inmak kan isikŋaŋ bugan kapi etaŋ tasâpmnup. Âpme bamgat in neŋ tokwati natimapme bewe. Âpme neŋ zet Zuda an damuŋ diindowan keyegak naman ingat diindoma nâit, ‘Neŋ mebap ke in ŋep ku kobep.’
33 Meus filhos, não vou ficar com vocês por muito tempo. Vocês vão me procurar, mas eu digo agora o que já disse aos líderes judeus: vocês não podem ir para onde eu vou.
34 Kegogapm neŋ zii zet alakŋaŋ pigok diindoma nâit: In ilinak ŋenaŋ ŋengat gogot ŋenaŋ ŋengat gogot mti gogot palenak mambep. Neŋ in gogot mimindemti indatimamkolap sepem kegok in ilinak mti mambep.
34 Eu lhes dou este novo mandamento: amem uns aos outros. Assim como eu os amei, amem também uns aos outros.
35 In kegok mti dolakŋaŋ mame am ekŋenaŋ in nâgât nembanne mamaip e sosok nâmâtât indewep.”
35 Se tiverem amor uns pelos outros, todos saberão que vocês são meus discípulos.
36 Âpme Saimon Pitayaŋ pigok yaŋkwesiye, “Amobotnaŋ, geŋ pe deset mebanik?”
36 Simão Pedro perguntou a Jesus: — Senhor, para onde é que o senhor vai? Jesus respondeu:
37 Zeme Pitayaŋ pigok zeye, “Amobotnaŋ, geŋ pigogat neŋ ku gapmât kokogat zenik? Neŋ gâgât mti geŋmak meti maman ŋep ketalasiwap nânik!”
37 Pedro tornou a perguntar: — Senhor, por que eu não posso segui-lo agora? Eu estou pronto para morrer pelo senhor!
38 Âpme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Geŋ nâgât mti neŋmak meti sekdi ketalasi sâgât zenik? Neŋ penaŋ sukwep pigok zema nâmbak, tambu sutnan sakokolok kwitnaŋ ewe kukupiŋ tapme geŋ sek tuk zemkandat newanik.”
38 — Está mesmo? — perguntou Jesus. — Pois eu afirmo a você que isto é verdade: antes que o galo cante, você dirá três vezes que não me conhece.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.