João 12
Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NTLH
1 Aŋgalalaŋ Kendo tatagalen kasup 6 ewe tapme Zisasmak nin Betani mkaen mebenn. Nin mka ke Lasalus gakikiengatnan mme wage keyet motabenn.
1 Seis dias antes da Páscoa , Jesus foi ao povoado de Betânia, onde morava Lázaro, a quem ele tinha ressuscitado.
2 Zisasmak nin mepmann ekti notnane ekŋenaŋ tu meu weyaŋ bume mopme ambepeleti met Matayelen mkaen tapme am zeme moti Zisasmak nin Lasalusmak totapmann Matayaŋ tu meu timti kalop bem ndame nimbenn.
2 Prepararam ali um jantar para Jesus. Marta ajudava a servir, e Lázaro era um dos que estavam à mesa com ele.
3 Ke tati tatnimann Maliayaŋ wet sesikŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ tosaŋaŋ mobotnaŋ penaŋ makwitimtemien ke nukŋaŋaŋ temaŋ pi mkoti keyaŋ Zisasiyet setnan mulapme topme zulutpemti ŋoksinaŋaŋ kapupeye. Âpme mka keŋaŋ tapmambenn bee wet sesik dolakŋaŋ bepiyaŋ pimpemti tage.
3 Então Maria pegou um frasco cheio de um perfume muito caro, feito de nardo puro. Ela derramou o perfume nos pés de Jesus e os enxugou com os seus cabelos; e toda a casa ficou perfumada.
4 Âpme nembaŋane ningat tuŋgupmnaŋgatnaŋ Zudas ek Iskaliot mkaengatnaŋ nemba keyaŋ maneti Zisas bam zemkuwe.
4 Mas Judas Iscariotes, o discípulo que ia trair Jesus, disse:
5 Egaŋ nâmti pigok zeye, “Wet kelakŋaŋ sesikŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ kaboŋ kapi belak mti met bemann amnaŋ 300 Kina ndame mti am bekopsat ekŋen indawenek ze ŋep benak!”
5 — Este perfume vale mais de trezentas moedas de prata . Por que não foi vendido, e o dinheiro, dado aos pobres?
6 Egaŋ wa mânep ke timti am bekopsat penaŋ indasât nâmti ku zeye. Egaŋ ningalen mânep ele nemuŋŋ ke mmamti mânep ndame mwatpemti mânep butnaŋ buzak kambu matim makumkwitim nimtan keyepmti ndame wanok kok mbak nâmti zeye.
6 Judas disse isso, não porque tivesse pena dos pobres, mas porque era ladrão. Ele tomava conta da bolsa de dinheiro e costumava tirar do que punham nela.
7 Âpme Zisasiyaŋ pigok zeye, “In imbi kapiyet zet sambe zenzepiŋ. Egaŋ wet sesikŋaŋ dolakŋaŋ ke neŋ sekŋ kapi zulutneinen maneti gakima nabembeyet nâmti kwitimti beme matazin yaŋ alak kapi zulutnein.
7 Então Jesus respondeu:
8 Am bekopsat sambe ekŋen bepi inmak msalen kapi kan teepmaŋ ewe mamambep mme neŋ inmak kan teepmaŋ ewe ku mambap.”
8 Os pobres estarão sempre com vocês, mas eu não estarei sempre com vocês.
9 Âpme Zisasiyaŋ Betani mkaen ke met Lasalusmak mame Zuda am ekŋenaŋ zapatnaŋ nâmti Zisasmak Lasalus an Zisasiyaŋ gakikiengatnan mme wage an ke eyo ilisakwep idiksâgât kobien.
9 Muitas pessoas ficaram sabendo que Jesus estava em Betânia. Então foram até lá não só por causa dele, mas também para ver Lázaro, o homem que Jesus tinha ressuscitado.
10 — ausente —
10 Então os chefes dos sacerdotes resolveram matar Lázaro também;
11 — ausente —
11 pois, por causa dele, muitos judeus estavam abandonando os seus líderes e crendo em Jesus.
12 Msat msame am sambe penaŋ ekŋenaŋ Aŋgalalaŋ Kendo tasâgât Zelusalem mka kopmâbien ekŋenaŋ zet pigok nâmbien: Zisas ewe selen baen takozin zeme nâmti
12 No dia seguinte, a grande multidão que tinha ido à Festa da Páscoa ouviu dizer que Jesus estava chegando a Jerusalém.
13 ekŋenaŋ niwet sinaŋ mee pi mutum timti Zisasmak nin selen baen ndaiksâgât mepmâbien. Met ndaikti kwizet buŋamaŋ mwati kwizet pigok kumebien,
13 Então eles pegaram ramos de palmeiras e saíram para se encontrar com ele, gritando: — Que Deus abençoe aquele que vem em nome do Senhor! Que Deus abençoe o Rei de Israel!
14 Keyet Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen kapigok zenzeŋaŋ keyet kataŋ Zisasiyaŋ doŋki nembaŋaŋ ŋen aikti keyet dukŋan totati moge.
14 Jesus procurou um jumentinho e o montou, como dizem as Escrituras Sagradas :
15 “Am Zaion mka temaŋ talip in ku kiŋgalit. Amobotnaŋin ilak kozin. Egaŋ doŋki nembaŋaŋ ŋeniyet dukŋan mot totati ingalen kozin.” (Zekaraia 9:9)
15 “Povo de Jerusalém, não tenha medo! Veja! Aí vem o seu Rei, montado num jumentinho!”
16 Nembaŋane nin kwitnaŋ kwitnaŋ sokbeye ke ekbennaŋgut yaŋaŋ ku nâmâtâbenn. Yaŋ bam Zisasiyaŋ gakimti kululuŋen mundumaŋ saŋga soŋgaŋaŋmak keyet keŋan ewe mowepme nin Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet keyet yaŋaŋ eknâmâtâti pigok otnâmbenn, “O, an pi sesewatpewenn ke meluwaŋ pi mimiŋaŋ keyet kataŋ penaŋ msawenn.”
16 Naquela ocasião os discípulos não entenderam isso. Mas, depois de Jesus ter voltado para a presença gloriosa de Deus, eles lembraram que isso estava escrito a respeito dele e também que era isso o que tinha acontecido.
17 Zisasiyaŋ Lasalus gakikiengatnan mme wapme am sambe tati ekbien ekŋenaŋ meti am notnaŋ zet zapat mimindame
17 A multidão que estava com Jesus quando ele havia chamado Lázaro para fora do túmulo e o tinha ressuscitado espalhou a notícia do que tinha acontecido.
18 am sambe penaŋ ekŋenaŋ zapat ke nâme delaŋ zeye keyepmti ekŋenaŋ selen meti Zisas aikbien.
18 E o povo foi encontrar-se com Jesus, pois ficou sabendo que ele tinha feito esse milagre.
19 Aiksâgât selen mepmâpme Palisi ekŋenaŋ indikti ilinak zenâ zenâ mti zewien, “Nin belak zet mulup etaŋ tapmmann am sambe bepi ilak ekmagen met tusume delaŋ zemâzin!”
19 Então os fariseus disseram uns aos outros: — Não estamos conseguindo nada! Vejam! Todos estão indo com ele!
20 Zuda am Aŋgalalaŋ Kendoyet Zelusalem mka teman Kawawaŋ sesewatsasât mopmâbien kan keyet Glik am notnaŋaŋ kegogak Kawawaŋ sesewatsasâgât koti tapmambien.
20 Entre o povo que tinha ido a Jerusalém para tomar parte na festa, estavam alguns não judeus.
21 Yaŋ an ekŋen keyaŋ Pilip Galili msat keyet mka ŋen Betsaida keyetnaŋ ekmagen meti zewien, “An notn, nin Zisas eksâgât nâmti kotnup.”
21 Eles foram falar com Filipe, que era da cidade de Betsaida, na Galileia, e pediram: — Senhor, queremos ver Jesus.
22 Zeme Piliwaŋ met Enduluyet zeme wati ilisakwep Zisasmagen meti “Glik am notnaŋ giksât kolip,”
22 Filipe foi dizer isso a André, e os dois foram falar com Jesus.
23 zemalu Zisasiyaŋ nâmti zeye, “Kawawaŋaŋ Angat Nemuŋaŋ kwizet buŋamaŋ mwat peme amnaŋ eegalen temaŋ ilak daŋgoin.
23 Então ele respondeu:
24 Neŋ zet penaŋ pigok zema nâit, nin saŋgom alik kwewetaŋ sumuŋti kasiŋen bemann e ikŋaŋ kwep keyak matazin. Yaŋ msalen met ondemann moti penaŋ bilimak sambe mapein.
24 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: se um grão de trigo não for jogado na terra e não morrer, ele continuará a ser apenas um grão. Mas, se morrer, dará muito trigo.
25 Âpme an ŋenaŋ msalen kapi mamti nâgât kwizet buŋamnaŋgapmti mamaŋaŋ ketalasiwe beme bam mama kanzizit tiwe. Âpme am ŋenaŋ nâgât kwizapatnnaŋgat mti mamaŋaŋ ketalat ku pewe beme bam an ke walelet aikbe.
25 Quem ama a sua vida não terá a vida verdadeira; mas quem não se apega à sua vida, neste mundo, ganhará para sempre a vida verdadeira.
26 Am ŋenaŋ nâlen sisiliŋ nemba besât nâmbe beme neŋ mambawenak napmâpmeti mulupm mti mambe. Am ŋenaŋ nâlen mulup mti mambe beme Bienaŋ kwizet buŋamaŋ mwapewe.
26 Quem quiser me servir siga-me; e, onde eu estiver, ali também estará esse meu
27 Pi gakikiyelen kan sokŋan penaŋ kopme nâmti keŋŋ sindem penaŋ bein. We, ne pe zigok msap? ‘Bien, geŋ kan bewanan kapi sebem neneyelen zesap ma zigok?’ Wa kegok yek, sindem kegok ke titiyet msalen kapi toban.
27 Jesus continuou:
28 Keyepmti Bien, geŋ ŋepgat nukŋaŋ beke pemane nâgât palen mopme keyaŋ gâgât kwizet buŋamdi mwabe!”
28 Pai, revela a tua presença Então do céu veio uma voz, que dizia: — Eu já a revelei e a revelarei de novo.
29 Âpme am sambe ninmak tapmambenn ekŋenaŋ kwisak ke nâmti zewien, “Kululuŋ kwisak kun.”
29 A multidão que estava ali ouviu a voz e dizia que era um trovão. Outros afirmavam que um anjo tinha falado com Jesus.
30 Zeme Zisasiyaŋ zet ke nâmti pigok zeye, “Wa zet ke nâgât mti ku zep. Ingat mti kululuŋengatnaŋ zet ke sokbep.
30 Mas ele disse:
31 Pi ilak msalen am Kawawaŋaŋ zelin nâmti keyet dopmaŋ mutumindandayelen kan bein. Keyepmti msalengalen mama mimi mgasik keyelen toŋaŋ Sadaŋ ilak mkutupeme wembe.
31 Chegou a hora de este mundo ser julgado, e aquele que manda nele será expulso.
32 Âpme neŋ tep palen palak palak wema nomnemti mwatonzemnewep kan keyet msat sambe am ekŋenaŋ zapatn ke nâmti neŋmagen kot tusumti mambep.”
32 E, quando eu for levantado da terra, atrairei todas as pessoas para mim.
33 Ke Zisasiyaŋ gakiki zigok gakiwe keyet zetnaŋ zemkawaŋ bemindaye.
33 Ele dizia isso para indicar de que maneira ia morrer.
34 Zeme nâmti am tabien ekŋenaŋ pigok dunduwien, “Nin Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet kapigok maeknup, Kilais ek msalen koti gakikipiŋ kwesiŋ kwesiŋ mamambe. Âpme naman geŋ eneyet pigok zenik, Angat Nemuŋaŋ ek tewen kumti mwatonzempewep. Geŋ Angat Nemuŋaŋ ke pe an kwiyet penaŋ nâmti tazenik?”
34 A multidão perguntou: — A nossa
35 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ zet dopmaŋ pigok gilik zem diindoye, “Nâlen taŋamm busatnaŋaŋ ingat tuŋguwinan kan isikŋaŋ bugan busatnaŋ bemti tabe. Tapme in taŋam sokŋaset ke ekti mebep. Mineti in tambusosok temaŋaŋ indasumuŋme keyet keŋan mebepmagengat ek titiwep. Geŋ tambusosok kiŋkiŋaŋ keŋan mebegen set ŋep ekmâtâti ku mebek.
35 Jesus respondeu:
36 Keyepmti taŋamm busatnaŋ toŋaŋ neŋ ewe kapi yagak tapma in nâgât nâmkiŋpemti nâgât nemunamban penaŋ bewep.” Zisasiyaŋ zet kegok dinndomti buzak pak zemti met enzilim mebenn.
36 Enquanto vocês têm a luz, creiam na luz para que possam viver na luz. Depois que Jesus disse isso, foi embora e se escondeu do povo.
37 Zisasiyaŋ am zikalin palen penaŋ menok sepem igak igak mme ekbienaŋgut am sambe penaŋaŋ ku nâmkiŋpewien.
37 Eles tinham visto Jesus fazer todos esses milagres, mas não criam nele,
38 Bee golaŋ zenze an Aizayayaŋ eweŋan baen zeye keyet kataŋ amnaŋ mbien. Egaŋ pigok zeye,
38 para que se cumprisse o que disse o profeta Isaías: “Senhor, quem creu na nossa mensagem? E quem viu que era o Senhor que estava agindo?”
39 Amnaŋ Zisas ku nâmkiŋpewien keyet zetnaŋ eweŋan golaŋ zenze an Aizayayaŋ ikŋaŋak zet ŋen ewe pigok zeye,
39 Não podiam crer porque, como disse Isaías:
40 “Am ekŋenaŋ zet zapatn nâmti nâme belakŋaŋ mambein keyepmti am ekŋen keyaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ŋen ekti yaŋaŋ nâmâtâbiekmagengapmti Amobotnaŋaŋ zikalin ma keŋin mee pi mme bubep pemâge. Mineti ekŋenaŋ eknâmâtâti keŋ gilik zenze aikme weyaŋindenakmagengapmti kegok mge.” (Aizaya 6:10)
40 “Deus cegou os olhos deles e fechou a mente deles, para que não vejam, e não entendam, e não se voltem para ele, e sejam curados por ele.”
41 Golaŋ zenze an Aizayayaŋ zet zeye kapi egaŋ Zisasiyelen mulupmaŋgat windeŋaŋ bam kwabe beke ektati egat zetnaŋ kapi zeye.
41 Isaías disse isso porque viu a revelação da natureza divina de Jesus e falou a respeito dele.
42 Âpme an ŋeŋaŋ bembe notnaŋ ekŋenaŋ Zisas nâmkiŋpewien. Yaŋgut nâmkiŋpepenn sosok zemkawaŋ bemann Palisi ekŋenaŋ ndiksokbemti paset zupman ndamâpme towebanupmagen zemti buzak mamtemien.
42 No entanto, muitos líderes judeus creram em Jesus, mas não falavam publicamente a favor dele para que os fariseus não os expulsassem da sinagoga .
43 Ma am ekŋenaŋ zapatn nâmti mme kwizapatn tototnaŋ bewemagen zemti nâme nukŋaŋ beye. Mti ekŋenaŋ Kawawaŋ kwizet buŋamaŋ mwatpepeyet nâme tototnaŋ beye.
43 Eles gostavam mais de ser elogiados pelas pessoas do que de ser elogiados por Deus.
44 — ausente —
44 Jesus disse bem alto:
45 — ausente —
45 Quem me vê vê também aquele que me enviou.
46 Neŋ kululuŋgatnan msalen kapi am mbusatnaŋ bemindesâgât toban. Âpme am ŋenaŋ neŋ nâmkiŋpemnewe beme egaŋ tambusosogengatnan nâlen busatnanen kwabe.
46 Eu vim ao mundo como luz para que quem crê em mim não fique na escuridão.
47 Am ŋenaŋ zetn nâmti wisat mti bamkumpewe yaŋgut neŋ keyet dopmaŋ ku sawap. Neŋ wa am yominaŋgat dopmaŋin indandayet msalen kapi ku toban am yomengatnan gilik zemti indatitiyet toban.
47 Se alguém ouvir a minha mensagem e não a praticar, eu não o julgo. Pois eu vim para salvar o mundo e não para julgá-lo.
48 Âpme am ŋenaŋ neŋ bam kumnemti zetnnaŋgat wisat mbe beme bam zet mulup temanen tabe. Zet zema wisat mamin zet kapiyaŋ ikŋaŋ kan delaŋ zenzeŋaŋgat zet muluwen peme tati ekbe.
48 Quem me rejeita e não aceita a minha mensagem já tem quem vai julgá-lo. As palavras que eu tenho dito serão o juiz dessa pessoa no último dia.
49 Wa neŋ zet kapi nanaŋgat keŋnaŋgalak ku manzeyap. Bien zemneme toban egaŋ ikŋaŋ zenzeyet zemâtâtnaŋge keyet kataŋ penaŋ manzemkawaŋ beyap.
49 — Eu não tenho falado em meu próprio nome, mas o Pai, que me enviou, é quem me ordena o que devo dizer e anunciar.
50 Neŋ zetnaŋ ikŋaŋ kapiyaŋak am mama kanzizit maaikindain e nâmkiŋpemti keyepmti egalen zet ke ikŋaŋ zemâtâtnaŋgenok esemteŋ manzemkawaŋ beyap.”
50 E eu sei que o seu mandamento dá a vida eterna. O que eu digo é justamente aquilo que o Pai me mandou dizer.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.