João 12

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs ARIB

Sair da comparação
ARIB Almeida Revisada Imprensa Bíblica
1 Aŋgalalaŋ Kendo tatagalen kasup 6 ewe tapme Zisasmak nin Betani mkaen mebenn. Nin mka ke Lasalus gakikiengatnan mme wage keyet motabenn.
1 Veio, pois, Jesus seis dias antes da páscoa, a Betânia, onde estava Lázaro, a quem ele ressuscitara dentre os mortos.
2 Zisasmak nin mepmann ekti notnane ekŋenaŋ tu meu weyaŋ bume mopme ambepeleti met Matayelen mkaen tapme am zeme moti Zisasmak nin Lasalusmak totapmann Matayaŋ tu meu timti kalop bem ndame nimbenn.
2 Deram-lhe ali uma ceia; Marta servia, e Lázaro era um dos que estavam à mesa com ele.
3 Ke tati tatnimann Maliayaŋ wet sesikŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ tosaŋaŋ mobotnaŋ penaŋ makwitimtemien ke nukŋaŋaŋ temaŋ pi mkoti keyaŋ Zisasiyet setnan mulapme topme zulutpemti ŋoksinaŋaŋ kapupeye. Âpme mka keŋaŋ tapmambenn bee wet sesik dolakŋaŋ bepiyaŋ pimpemti tage.
3 Então Maria, tomando uma libra de bálsamo de nardo puro, de grande preço, ungiu os pés de Jesus, e os enxugou com os seus cabelos; e encheu-se a casa do cheiro do bálsamo.
4 Âpme nembaŋane ningat tuŋgupmnaŋgatnaŋ Zudas ek Iskaliot mkaengatnaŋ nemba keyaŋ maneti Zisas bam zemkuwe.
4 Mas Judas Iscariotes, um dos seus discípulos, aquele que o havia de trair disse:
5 Egaŋ nâmti pigok zeye, “Wet kelakŋaŋ sesikŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ kaboŋ kapi belak mti met bemann amnaŋ 300 Kina ndame mti am bekopsat ekŋen indawenek ze ŋep benak!”
5 Por que não se vendeu este bálsamo por trezentos denários e não se deu aos pobres?
6 Egaŋ wa mânep ke timti am bekopsat penaŋ indasât nâmti ku zeye. Egaŋ ningalen mânep ele nemuŋŋ ke mmamti mânep ndame mwatpemti mânep butnaŋ buzak kambu matim makumkwitim nimtan keyepmti ndame wanok kok mbak nâmti zeye.
6 Ora, ele disse isto, não porque tivesse cuidado dos pobres, mas porque era ladrão e, tendo a bolsa, subtraía o que nela se lançava.
7 Âpme Zisasiyaŋ pigok zeye, “In imbi kapiyet zet sambe zenzepiŋ. Egaŋ wet sesikŋaŋ dolakŋaŋ ke neŋ sekŋ kapi zulutneinen maneti gakima nabembeyet nâmti kwitimti beme matazin yaŋ alak kapi zulutnein.
7 Respondeu, pois Jesus: Deixa-a; para o dia da minha preparação para a sepultura o guardou;
8 Am bekopsat sambe ekŋen bepi inmak msalen kapi kan teepmaŋ ewe mamambep mme neŋ inmak kan teepmaŋ ewe ku mambap.”
8 porque os pobres sempre os tendes convosco; mas a mim nem sempre me tendes.
9 Âpme Zisasiyaŋ Betani mkaen ke met Lasalusmak mame Zuda am ekŋenaŋ zapatnaŋ nâmti Zisasmak Lasalus an Zisasiyaŋ gakikiengatnan mme wage an ke eyo ilisakwep idiksâgât kobien.
9 E grande número dos judeus chegou a saber que ele estava ali: e afluiram, não só por causa de Jesus mas também para verem a Lázaro, a quem ele ressuscitara dentre os mortos.
10 — ausente —
10 Mas os principais sacerdotes deliberaram matar também a Lázaro;
11 — ausente —
11 porque muitos, por causa dele, deixavam os judeus e criam em Jesus.
12 Msat msame am sambe penaŋ ekŋenaŋ Aŋgalalaŋ Kendo tasâgât Zelusalem mka kopmâbien ekŋenaŋ zet pigok nâmbien: Zisas ewe selen baen takozin zeme nâmti
12 No dia seguinte, as grandes multidões que tinham vindo à festa, ouvindo dizer que Jesus vinha a Jerusalém,
13 ekŋenaŋ niwet sinaŋ mee pi mutum timti Zisasmak nin selen baen ndaiksâgât mepmâbien. Met ndaikti kwizet buŋamaŋ mwati kwizet pigok kumebien,
13 tomaram ramos de palmeiras, e saíram-lhe ao encontro, e clamavam: Hosana! Bendito o que vem em nome do Senhor! Bendito o rei de Israel!
14 Keyet Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen kapigok zenzeŋaŋ keyet kataŋ Zisasiyaŋ doŋki nembaŋaŋ ŋen aikti keyet dukŋan totati moge.
14 E achou Jesus um jumentinho e montou nele, conforme está escrito:
15 “Am Zaion mka temaŋ talip in ku kiŋgalit. Amobotnaŋin ilak kozin. Egaŋ doŋki nembaŋaŋ ŋeniyet dukŋan mot totati ingalen kozin.” (Zekaraia 9:9)
15 Não temas, ó filha de Sião; eis que vem teu Rei, montado sobre o filho de uma jumenta.
16 Nembaŋane nin kwitnaŋ kwitnaŋ sokbeye ke ekbennaŋgut yaŋaŋ ku nâmâtâbenn. Yaŋ bam Zisasiyaŋ gakimti kululuŋen mundumaŋ saŋga soŋgaŋaŋmak keyet keŋan ewe mowepme nin Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet keyet yaŋaŋ eknâmâtâti pigok otnâmbenn, “O, an pi sesewatpewenn ke meluwaŋ pi mimiŋaŋ keyet kataŋ penaŋ msawenn.”
16 Os seus discípulos, porém, a princípio não entenderam isto; mas quando Jesus foi glorificado, então eles se lembraram de que estas coisas estavam escritas a respeito dele, e de que assim lhe fizeram.
17 Zisasiyaŋ Lasalus gakikiengatnan mme wapme am sambe tati ekbien ekŋenaŋ meti am notnaŋ zet zapat mimindame
17 Dava-lhe, pois, testemunho a multidão que estava com ele quando chamara a Lázaro da sepultura e o ressuscitara dentre os mortos;
18 am sambe penaŋ ekŋenaŋ zapat ke nâme delaŋ zeye keyepmti ekŋenaŋ selen meti Zisas aikbien.
18 e foi por isso que a multidão lhe saiu ao encontro, por ter ouvido que ele fizera este sinal.
19 Aiksâgât selen mepmâpme Palisi ekŋenaŋ indikti ilinak zenâ zenâ mti zewien, “Nin belak zet mulup etaŋ tapmmann am sambe bepi ilak ekmagen met tusume delaŋ zemâzin!”
19 De sorte que os fariseus disseram entre si: Vedes que nada aproveitais? eis que o mundo inteiro vai após ele.
20 Zuda am Aŋgalalaŋ Kendoyet Zelusalem mka teman Kawawaŋ sesewatsasât mopmâbien kan keyet Glik am notnaŋaŋ kegogak Kawawaŋ sesewatsasâgât koti tapmambien.
20 Ora, entre os que tinham subido a adorar na festa havia alguns gregos.
21 Yaŋ an ekŋen keyaŋ Pilip Galili msat keyet mka ŋen Betsaida keyetnaŋ ekmagen meti zewien, “An notn, nin Zisas eksâgât nâmti kotnup.”
21 Estes, pois, dirigiram-se a Felipe, que era de Betsaida da Galiléia, e rogaram-lhe, dizendo: Senhor, queríamos ver a Jesus.
22 Zeme Piliwaŋ met Enduluyet zeme wati ilisakwep Zisasmagen meti “Glik am notnaŋ giksât kolip,”
22 Felipe foi dizê-lo a André, e então André e Felipe foram dizê-lo a Jesus.
23 zemalu Zisasiyaŋ nâmti zeye, “Kawawaŋaŋ Angat Nemuŋaŋ kwizet buŋamaŋ mwat peme amnaŋ eegalen temaŋ ilak daŋgoin.
23 Respondeu-lhes Jesus: É chegada a hora de ser glorificado o Filho do homem.
24 Neŋ zet penaŋ pigok zema nâit, nin saŋgom alik kwewetaŋ sumuŋti kasiŋen bemann e ikŋaŋ kwep keyak matazin. Yaŋ msalen met ondemann moti penaŋ bilimak sambe mapein.
24 Em verdade, em verdade vos digo: Se o grão de trigo caindo na terra não morrer, fica ele só; mas se morrer, dá muito fruto.
25 Âpme an ŋenaŋ msalen kapi mamti nâgât kwizet buŋamnaŋgapmti mamaŋaŋ ketalasiwe beme bam mama kanzizit tiwe. Âpme am ŋenaŋ nâgât kwizapatnnaŋgat mti mamaŋaŋ ketalat ku pewe beme bam an ke walelet aikbe.
25 Quem ama a sua vida, perdê-la-á; e quem neste mundo odeia a sua vida, guardá-la-á para a vida eterna.
26 Am ŋenaŋ nâlen sisiliŋ nemba besât nâmbe beme neŋ mambawenak napmâpmeti mulupm mti mambe. Am ŋenaŋ nâlen mulup mti mambe beme Bienaŋ kwizet buŋamaŋ mwapewe.
26 Se alguém me quiser servir, siga-me; e onde eu estiver, ali estará também o meu servo; se alguém me servir, o Pai o honrará.
27 Pi gakikiyelen kan sokŋan penaŋ kopme nâmti keŋŋ sindem penaŋ bein. We, ne pe zigok msap? ‘Bien, geŋ kan bewanan kapi sebem neneyelen zesap ma zigok?’ Wa kegok yek, sindem kegok ke titiyet msalen kapi toban.
27 Agora a minha alma está perturbada; e que direi eu? Pai, salva-me desta hora? Mas para isto vim a esta hora.
28 Keyepmti Bien, geŋ ŋepgat nukŋaŋ beke pemane nâgât palen mopme keyaŋ gâgât kwizet buŋamdi mwabe!”
28 Pai, glorifica o teu nome. Veio, então, do céu esta voz: Já o tenho glorificado, e outra vez o glorificarei.
29 Âpme am sambe ninmak tapmambenn ekŋenaŋ kwisak ke nâmti zewien, “Kululuŋ kwisak kun.”
29 A multidão, pois, que ali estava, e que a ouvira, dizia ter havido um trovão; outros diziam: Um anjo lhe falou.
30 Zeme Zisasiyaŋ zet ke nâmti pigok zeye, “Wa zet ke nâgât mti ku zep. Ingat mti kululuŋengatnaŋ zet ke sokbep.
30 Respondeu Jesus: Não veio esta voz por minha causa, mas por causa de vós.
31 Pi ilak msalen am Kawawaŋaŋ zelin nâmti keyet dopmaŋ mutumindandayelen kan bein. Keyepmti msalengalen mama mimi mgasik keyelen toŋaŋ Sadaŋ ilak mkutupeme wembe.
31 Agora é o juízo deste mundo; agora será expulso o príncipe deste mundo.
32 Âpme neŋ tep palen palak palak wema nomnemti mwatonzemnewep kan keyet msat sambe am ekŋenaŋ zapatn ke nâmti neŋmagen kot tusumti mambep.”
32 E eu, quando for levantado da terra, todos atrairei a mim.
33 Ke Zisasiyaŋ gakiki zigok gakiwe keyet zetnaŋ zemkawaŋ bemindaye.
33 Isto dizia, significando de que modo havia de morrer.
34 Zeme nâmti am tabien ekŋenaŋ pigok dunduwien, “Nin Kawawaŋgalen Zet Itnaŋanen zet kapigok maeknup, Kilais ek msalen koti gakikipiŋ kwesiŋ kwesiŋ mamambe. Âpme naman geŋ eneyet pigok zenik, Angat Nemuŋaŋ ek tewen kumti mwatonzempewep. Geŋ Angat Nemuŋaŋ ke pe an kwiyet penaŋ nâmti tazenik?”
34 Respondeu-lhe a multidão: Nós temos ouvido da lei que o Cristo permanece para sempre; e como dizes tu: Importa que o Filho do homem seja levantado? Quem é esse Filho do homem?
35 Yaŋkwesime Zisasiyaŋ zet dopmaŋ pigok gilik zem diindoye, “Nâlen taŋamm busatnaŋaŋ ingat tuŋguwinan kan isikŋaŋ bugan busatnaŋ bemti tabe. Tapme in taŋam sokŋaset ke ekti mebep. Mineti in tambusosok temaŋaŋ indasumuŋme keyet keŋan mebepmagengat ek titiwep. Geŋ tambusosok kiŋkiŋaŋ keŋan mebegen set ŋep ekmâtâti ku mebek.
35 Disse-lhes então Jesus: Ainda por um pouco de tempo a luz está entre vós. Andai enquanto tendes a luz, para que as trevas não vos apanhem; pois quem anda nas trevas não sabe para onde vai.
36 Keyepmti taŋamm busatnaŋ toŋaŋ neŋ ewe kapi yagak tapma in nâgât nâmkiŋpemti nâgât nemunamban penaŋ bewep.” Zisasiyaŋ zet kegok dinndomti buzak pak zemti met enzilim mebenn.
36 Enquanto tendes a luz, crede na luz, para que vos torneis filhos da luz. Havendo Jesus assim falado, retirou-se e escondeu-se deles.
37 Zisasiyaŋ am zikalin palen penaŋ menok sepem igak igak mme ekbienaŋgut am sambe penaŋaŋ ku nâmkiŋpewien.
37 E embora tivesse operado tantos sinais diante deles, não criam nele;
38 Bee golaŋ zenze an Aizayayaŋ eweŋan baen zeye keyet kataŋ amnaŋ mbien. Egaŋ pigok zeye,
38 para que se cumprisse a palavra do profeta Isaías: Senhor, quem creu em nossa pregação? e aquem foi revelado o braço do Senhor?
39 Amnaŋ Zisas ku nâmkiŋpewien keyet zetnaŋ eweŋan golaŋ zenze an Aizayayaŋ ikŋaŋak zet ŋen ewe pigok zeye,
39 Por isso não podiam crer, porque, como disse ainda Isaías:
40 “Am ekŋenaŋ zet zapatn nâmti nâme belakŋaŋ mambein keyepmti am ekŋen keyaŋ kwitnaŋ kwitnaŋ ŋen ekti yaŋaŋ nâmâtâbiekmagengapmti Amobotnaŋaŋ zikalin ma keŋin mee pi mme bubep pemâge. Mineti ekŋenaŋ eknâmâtâti keŋ gilik zenze aikme weyaŋindenakmagengapmti kegok mge.” (Aizaya 6:10)
40 Cegou-lhes os olhos e endureceu-lhes o coração, para que não vejam com os olhos e entendam com o coração, e se convertam, e eu os cure.
41 Golaŋ zenze an Aizayayaŋ zet zeye kapi egaŋ Zisasiyelen mulupmaŋgat windeŋaŋ bam kwabe beke ektati egat zetnaŋ kapi zeye.
41 Estas coisas disse Isaías, porque viu a sua glória, e dele falou.
42 Âpme an ŋeŋaŋ bembe notnaŋ ekŋenaŋ Zisas nâmkiŋpewien. Yaŋgut nâmkiŋpepenn sosok zemkawaŋ bemann Palisi ekŋenaŋ ndiksokbemti paset zupman ndamâpme towebanupmagen zemti buzak mamtemien.
42 Contudo, muitos dentre as próprias autoridades creram nele; mas por causa dos fariseus não o confessavam, para não serem expulsos da sinagoga;
43 Ma am ekŋenaŋ zapatn nâmti mme kwizapatn tototnaŋ bewemagen zemti nâme nukŋaŋ beye. Mti ekŋenaŋ Kawawaŋ kwizet buŋamaŋ mwatpepeyet nâme tototnaŋ beye.
43 porque amaram mais a glória dos homens do que a glória de Deus.
44 — ausente —
44 Clamou Jesus, dizendo: Quem crê em mim, crê, não em mim, mas naquele que me enviou.
45 — ausente —
45 E quem me vê a mim, vê aquele que me enviou.
46 Neŋ kululuŋgatnan msalen kapi am mbusatnaŋ bemindesâgât toban. Âpme am ŋenaŋ neŋ nâmkiŋpemnewe beme egaŋ tambusosogengatnan nâlen busatnanen kwabe.
46 Eu, que sou a luz, vim ao mundo, para que todo aquele que crê em mim não permaneça nas trevas.
47 Am ŋenaŋ zetn nâmti wisat mti bamkumpewe yaŋgut neŋ keyet dopmaŋ ku sawap. Neŋ wa am yominaŋgat dopmaŋin indandayet msalen kapi ku toban am yomengatnan gilik zemti indatitiyet toban.
47 E, se alguém ouvir as minhas palavras, e não as guardar, eu não o julgo; pois eu vim, não para julgar o mundo, mas para salvar o mundo.
48 Âpme am ŋenaŋ neŋ bam kumnemti zetnnaŋgat wisat mbe beme bam zet mulup temanen tabe. Zet zema wisat mamin zet kapiyaŋ ikŋaŋ kan delaŋ zenzeŋaŋgat zet muluwen peme tati ekbe.
48 Quem me rejeita, e não recebe as minhas palavras, já tem quem o julgue; a palavra que tenho pregado, essa o julgará no último dia.
49 Wa neŋ zet kapi nanaŋgat keŋnaŋgalak ku manzeyap. Bien zemneme toban egaŋ ikŋaŋ zenzeyet zemâtâtnaŋge keyet kataŋ penaŋ manzemkawaŋ beyap.
49 Porque eu não falei por mim mesmo; mas o Pai, que me enviou, esse me deu mandamento quanto ao que dizer e como falar.
50 Neŋ zetnaŋ ikŋaŋ kapiyaŋak am mama kanzizit maaikindain e nâmkiŋpemti keyepmti egalen zet ke ikŋaŋ zemâtâtnaŋgenok esemteŋ manzemkawaŋ beyap.”
50 E sei que o seu mandamento é vida eterna. Aquilo, pois, que eu falo, falo-o exatamente como o Pai me ordenou.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 12, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.