João 11

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Betani mka msalen ke an ŋen mamtan kwitnaŋ Lasalus ek zawat temaŋ penaŋ mti tapme ipmanet Maliamak Mata egelaŋ ke tati mamomtatemun.
1 Lázaro caiu doente em Betânia, onde estavam Maria e sua irmã Marta.
2 Lasalusiyet ipmaŋ Malia kapiyaŋ maneti bam Amobotnaŋ Zisas gakikiŋaŋgalen kan bududuk beme wet kelakŋaŋ sesikŋaŋ dolakŋaŋ penaŋ piyaŋ ek setnanen zulutpemti ŋoksinaŋaŋ kaput pewe.
2 Maria era quem ungira o Senhor com o óleo perfumado e lhe enxugara os pés com os seus cabelos. E Lázaro, que estava enfermo, era seu irmão.
3 Lasalusiyet ipmanet zut keyaŋ iwitdaŋgat yayaŋ mti Zisasmagen zet pigok bemalu mege: “Amobotnaŋ, nodi penaŋ Lasalus piwan zawat temaŋ tapm weingat kot eksenik.”
3 Suas irmãs mandaram, pois, dizer a Jesus: Senhor, aquele que tu amas está enfermo.
4 Âpme Zisasiyaŋ zet ke nâmti pigok zeye, “Zawat keyet penaŋaŋ wa gakiki sokbembeyet yek. Kawawaŋgat Nemuŋaŋ egalen kwizet buŋamaŋ msalen pien palakŋaŋ beme Kawawaŋgat kwizet buŋamaŋ mwat onzempepeyet kegok sokbein.”
4 A estas palavras, disse-lhes Jesus: Esta enfermidade não causará a morte, mas tem por finalidade a glória de Deus. Por ela será glorificado o Filho de Deus.
5 Zisasiyaŋ Lasalus ipmanet Matamak Malia ekŋen kemak notn notn dolakŋaŋ mti mamtemien.
5 Ora, Jesus amava Marta, Maria, sua irmã, e Lázaro.
6 Âpme Zisasiyaŋ zapat ke nâmpemti mka keyegak kasup zut pi ewe tage.
6 Mas, embora tivesse ouvido que ele estava enfermo, demorou-se ainda dois dias no mesmo lugar.
7 Yaŋ msame wati Zisasiyaŋ nembaŋane ningat pigok zeye, “Kame naman Zudia mkaenak gilik zemti metne.”
7 Depois, disse a seus discípulos: Voltemos para a Judéia.
8 Zeme nin pigok dunduwenn, “An zikat indanda, geŋ alagati kanda manepemane nanzaŋaŋ gosâgât mme kunzuŋti kotn yanaman keyegak gilik zemti mesâgât tazenik?”
8 Mestre, responderam eles, há pouco os judeus te queriam apedrejar, e voltas para lá?
9 Yaŋkwesimann pigok dinndoye, “Pi ewe tambuŋanak mulup mimiyelen kan ewe teepmaŋ tazin. An ŋen kasupgat zikatnaŋ ekmâtâti mepme kwileki ŋenaŋ sekŋaŋ ŋen ku mawalezin.
9 Jesus respondeu: Não são doze as horas do dia? Quem caminha de dia não tropeça, porque vê a luz deste mundo.
10 An ŋenaŋ tambuyet mamezin beme egaŋ busatnaŋ ku tazingapmti tambusosokgat pumpem pumpem olat metiŋgut tep palen ma nanzaŋ palen mee sekŋaŋ mawalezin.”
10 Mas quem anda de noite tropeça, porque lhe falta a luz.
11 Kegok zemti zet ŋen ewe pigok tusumti ningat zeye, “Notn Lasalus ek zawat mti muluk tawein yaŋ neŋ meti butema wasem.”
11 Depois destas palavras, ele acrescentou: Lázaro, nosso amigo, dorme, mas vou despertá-lo.
12 Zeme nembaŋane nin pigok zewenn, “Amobotnaŋ, egaŋ zawat mti muluk tawen beme ikŋaŋ ŋep alik bemti wabe.”
12 Disseram-lhe os seus discípulos: Senhor, se ele dorme, há de sarar.
13 Zisasiyaŋ Lasalus penaŋ gakiye ke met mme wawagat nâmti zeye. Âpme nemba nin nâmann zawat mti muluk tawenaŋ met buteme wasem kok nâmti zewenn.
13 Jesus, entretanto, falara da sua morte, mas eles pensavam que falasse do sono como tal.
14 Âpme Zisasiyaŋ naman pigok weyaŋ zemkawaŋ bemndaye, “Lasalus ek tambumbu tuk weŋge yaŋ neŋ meti butema ewe wasem.
14 Então Jesus lhes declarou abertamente: Lázaro morreu.
15 Neŋ zawat zapatnaŋ nâmban yaŋgut kapiyegak mamann gakiyan. Âpme neŋ ekmagen mulup mma in ekti nâmkiŋpepe kaliŋaŋ aikbep keyepmti nâma dolakŋaŋ penaŋ bein. Ele kame nin ilak ek eksât metne.”
15 Alegro-me por vossa causa, por não ter estado lá, para que creiais. Mas vamos a ele.
16 Âpme ninmagengatnaŋ nemba ŋen kwitnaŋ Tomas kwitnaŋ ŋen Glik zeleset Didimas makumtemien ke ningalen zeleset nemba pepet kok zewanek. Egaŋ nin pigok dinndoye, “Kame nin sambe bepi nsakwep ekmak mepmann ndome gakimâbanup.”
16 A isso Tomé, chamado Dídimo, disse aos seus condiscípulos: Vamos também nós, para morrermos com ele.
17 Zisasmak nin ewe kainde maman Lasalus met beme kasup zulak zulak pi sumen weme egaŋ bam mege. Keyepmti kwapataŋ zemann am ekŋenaŋ zewien, “Lasalus ilak tugan bewen.”
17 À chegada de Jesus, já havia quatro dias que Lázaro estava no sepulcro.
18 Betani mka ke beŋan penaŋ yek; Zelusalem mka temaŋ keyet sokŋanik. (Mail zut mee kegok mamekotemien.)
18 Ora, Betânia distava de Jerusalém cerca de quinze estádios.
19 Keyepmti Zuda am sambe ekŋenaŋ Matamak Malia iwit gakime ambembesi mimidesât mepmâbien.
19 Muitos judeus tinham vindo a Marta e a Maria, para lhes apresentar condolências pela morte de seu irmão.
20 Âpme Matayaŋ Zisasmak nin kotnup zeme nâmti weneŋaŋ ke tapme egaŋ windembem toti selen meti ndaige.
20 Mal soube Marta da vinda de Jesus, saiu-lhe ao encontro. Maria, porém, estava sentada em casa.
21 Kegok mti Zisasiyet pigok dunduye, “Amobotnaŋ, geŋ kapi mambek ze ipm ku gakinak.
21 Marta disse a Jesus: Senhor, se tivesses estado aqui, meu irmão não teria morrido!
22 Yaŋgut alak pigogat geŋ kwileki ŋeniyet nâmti bipdi dundum samane egaŋ keyet penaŋaŋ ŋep mamgain.”
22 Mas sei também, agora, que tudo o que pedires a Deus, Deus to concederá.
23 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Geŋ yayaŋ ku mi, ipdi Lasalus ek ŋep gilik zemti wasem.”
23 Disse-lhe Jesus: Teu irmão ressurgirá.
24 Zeme nâmti Matayaŋ pigok zeye, “Maneti bam kan temanen gilik zemti wabe e ŋep nâyap.”
24 Respondeu-lhe Marta: Sei que há de ressurgir na ressurreição no último dia.
25 Zeme Zisasiyaŋ pigok zeye, “Gakikiengatnan wawat ma mama keyet ŋotekŋaŋ neŋ keyepmti am ŋenaŋ neŋ nâmkiŋpemnewe beme gakiwe yaŋgut neŋ ŋep mamaŋaŋ ewe gilik zemsawap.
25 Disse-lhe Jesus: Eu sou a ressurreição e a vida. Aquele que crê em mim, ainda que esteja morto, viverá.
26 Ma am ŋen ewe sekŋaŋ melesiŋ mamti neŋ nâmkiŋpemnewe beme egaŋ gakikipiŋ mamambe. Geŋ neŋ zet zeyap kapi ŋep nâmkiŋpenik?”
26 E todo aquele que vive e crê em mim, jamais morrerá. Crês nisto?
27 Zeme Matayaŋ zeye, “Amobotnaŋ, geŋ Kilais, Kawawaŋgat Nemuŋaŋ, msalen kapi totogat buŋam zapatnaŋ zenzeŋaŋ elak geŋ kapi e penaŋ nâmkiŋpemgeyap.”
27 Respondeu ela: Sim, Senhor. Eu creio que tu és o Cristo, o Filho de Deus, aquele que devia vir ao mundo.
28 Zet kegok zemti met weneŋaŋ Maliayet zeme kopme igak buzak pigok dunduye, “An zikat indanda ilak kotati gâgât tazein.”
28 A essas palavras, ela foi chamar sua irmã Maria, dizendo-lhe baixinho: O Mestre está aí e te chama.
29 Zeme Maliayaŋ nânâŋak wati sakwep Zisasmak nin tabenen mege.
29 Apenas ela o ouviu, levantou-se imediatamente e foi ao encontro dele.
30 Nin mka set biman baen tati Mata zempeme kwapme ewe keyegak totapmambenn.
30 {Pois Jesus não tinha chegado à aldeia, mas estava ainda naquele lugar onde Marta o tinha encontrado.}
31 Zeme nâmti Maliayaŋ mka keŋangatnan sakwep wawatnak toti mepme Zuda am ekmak ambembesien tapmambien ekŋenaŋ wa sumen daen susât mezin mene zemti mâti kwatopmâbien.
31 Os judeus que estavam com ela em casa, em visita de pêsames, ao verem Maria levantar-se depressa e sair, seguiram-na, crendo que ela ia ao sepulcro para ali chorar.
32 Âpme Maliayaŋ windembemti mka set biman baen toti ndikme tapmmann Zisas pedondom samti pigok zeye, “Amobotnaŋ, geŋ kapi tabek ze ipm ŋep ku gakinak.”
32 Quando, porém, Maria chegou onde Jesus estava e o viu, lançou-se aos seus pés e disse-lhe: Senhor, se tivesses estado aqui, meu irmão não teria morrido!
33 Zemti sume Zuda am ek mâti mebien ekŋenaŋ ek mukulem mti ambembesi temaŋ mbien. Tapmme Zisasiyaŋ indikti keŋaŋ bekanaŋ penaŋ beme siyaŋ bimaŋ soye.
33 Ao vê-la chorar assim, como também todos os judeus que a acompanhavam, Jesus ficou intensamente comovido em espírito. E, sob o impulso de profunda emoção,
34 Some pigok indayaŋkwesiye, “In sekŋaŋ pe denen bemien?”
34 perguntou: Onde o pusestes? Responderam-lhe: Senhor, vinde ver.
35 Met zikat same ekti Zisasiyaŋ siap ulu alep timti suye.
35 Jesus pôs-se a chorar.
36 Sume Zuda am ekŋenaŋ ekti zewien, “An pi an kapimak notn notn penaŋ mti mamalup keyepmti egat tasuin egip.”
36 Observaram por isso os judeus: Vede como ele o amava!
37 Âpme notnaŋ ekŋenaŋ zewien, “An kapi an ŋen zikatnaŋ beŋaŋ ŋen weyaŋpeye keyet zapatnaŋ mekopme nâmbenn. Kogogapm an kapi sakwep kodak ze Lasalus kapi ŋep weyaŋpeme alik tadak.”
37 Mas alguns deles disseram: Não podia ele, que abriu os olhos do cego de nascença, fazer com que este não morresse?
38 Âpme Zisasiyaŋ keŋaŋ ewe bekanaŋ penaŋ beme sum sokŋan penaŋ mebenn. Lasalus gakime sekŋaŋ mti met miŋa keŋan wepemti nanzaŋ temaŋ ŋen wilili peme met einzuŋaŋ bekek tage.
38 Tomado, novamente, de profunda emoção, Jesus foi ao sepulcro. Era uma gruta, coberta por uma pedra.
39 Keyet mti Zisasiyaŋ sumpemti pigok zeye, “In nanzaŋ temaŋ kapi kwanzepeme kaiŋan melak.”
39 Jesus ordenou: Tirai a pedra. Disse-lhe Marta, irmã do morto: Senhor, já cheira mal, pois há quatro dias que ele está aí...
40 Zeme Zisasiyaŋ pigok dunduye, “Neŋ zet daen diŋgoya e nâmane betetnaŋ bein. Geŋ belak nâmkiŋpem nemane neŋ Kawawaŋgalen winde keyet penaŋaŋ mma sokbeme eksenik.”
40 Respondeu-lhe Jesus: Não te disse eu: Se creres, verás a glória de Deus? Tiraram, pois, a pedra.
41 — ausente —
41 Levantando Jesus os olhos ao alto, disse: Pai, rendo-te graças, porque me ouviste.
42 — ausente —
42 Eu bem sei que sempre me ouves, mas falo assim por causa do povo que está em roda, para que creiam que tu me enviaste.
43 Kegok zemti kwizet temaŋ pigok kuye, “Lasalus, geŋ pien kwatot!”
43 Depois destas palavras, exclamou em alta voz: Lázaro, vem para fora!
44 Zeme am gakikiŋaŋ piwan banisiyaŋ setnaŋ betnaŋ kwasim pepeŋaŋ ma ŋokŋaŋ saŋgum meselem zempewien melesiŋ kwatopme Zisasiyaŋ zeye, “In banisiyaŋ betetak temaŋ mpepeŋaŋ e kwalet pemti peme melak.” Zeme kwalet pewien.
44 E o morto saiu, tendo os pés e as mãos ligados com faixas, e o rosto coberto por um sudário. Ordenou então Jesus: Desligai-o e deixai-o ir.
45 Âpme Zuda am sambe Maliayet ipmaŋgat siyet kobien ekŋenmagengatnaŋ am sambe notnaŋaŋ Zisasiyaŋ muluwaŋ mamanamaŋ mme ekti nâmkiŋpempewien.
45 Muitos dos judeus, que tinham vindo a Marta e Maria e viram o que Jesus fizera, creram nele.
46 Âpme notnaŋaŋ belak Palisi ekŋenmagen meti Zisasiyaŋ Lasalus gakikiengatnan mme watage keyet zet zapatnaŋ mimindawien.
46 Alguns deles, porém, foram aos fariseus e lhes contaram o que Jesus realizara.
47 Minindame nâmti sâpe sâpe bumbu an ŋeŋaŋ temaŋ ma Palisi egat kandaŋan mambien ekŋenaŋ an ŋeŋaŋ bembe notnaŋ indazemtetime kot ondekme pigok diindowien, “An kapi muluwaŋ mamanamaŋ omba penaŋ am sutnan tapmmezin kapi zigok msawanup?
47 Os pontífices e os fariseus convocaram o conselho e disseram: Que faremos? Esse homem multiplica os milagres.
48 Nin nâmti belak nâmpemti mamann am sambe bepi ekmagen met tusumâpme delaŋ zeme Loma amobotnaŋ manndadamuŋ min egaŋ ekme ŋep ku beme ningalen sesewat mka temaŋ pi kumasek yaloŋti aminne eyo indom yalom bep!”
48 Se o deixarmos proceder assim, todos crerão nele, e os romanos virão e arruinarão a nossa cidade e toda a nação.
49 Ekŋengat tuŋguwinaŋgatnaŋ an ŋen kwitnaŋ Kaipas ek kan keyet sâpe sâpe bumbu sambe ekŋengat ŋeŋaŋin mamtan. An keyaŋ pigok diindoye, “In sambe bekapi keŋinpiŋ penaŋ!
49 Um deles, chamado Caifás, que era o sumo sacerdote daquele ano, disse-lhes: Vós não entendeis nada!
50 Nin am sambe bekapi waleletgat zapat etaŋ bemâpmann ŋep ku bewe keyepmti an kwewaŋ ningat dopm gakimti am sambe pi ma nin mee eyo ndamukulem mbe.”
50 Nem considerais que vos convém que morra um só homem pelo povo, e que não pereça toda a nação.
51 Zet ke belak ikŋaŋgat keŋaŋgalak ku zeye. Kawawaŋaŋ zet ke keŋanen beme zemkawaŋ beye. Nup kan keyet egaŋ sâpe sâpe bumbu sambe ekŋengat ŋeŋaŋin mamtan keyepmti kwitnaŋ kwitnaŋ bam sokbewe keyet zetnaŋ zemkawaŋ beye. Zisas ek penaŋ Zuda am nin yomengatnan gilik zemti ndatitiyet gakikiyet zenzeŋaŋ.
51 E ele não disse isso por si mesmo, mas, como era o sumo sacerdote daquele ano, profetizava que Jesus havia de morrer pela nação,
52 Wa ke Zuda am ekŋen etaŋ indamukulem mimiyet etaŋ ku gakiwe. Egaŋ gakimti am Kawawaŋgalen maŋge msat kataŋ mamanup nin bepi ondekndeme maŋga kwep bemti mamambanup.
52 e não somente pela nação, mas também para que fossem reconduzidos à unidade os filhos de Deus dispersos.
53 Âpme Zuda an ŋeŋaŋ ekŋenaŋ kan keyet yaŋbemti Zisas kume gakikiyet zetnaŋ mbien.
53 E desde aquele momento resolveram tirar-lhe a vida.
54 Âpme Zisas Zuda amobotnaŋ ekŋenaŋ mineti gakikiŋaŋ temaŋ ewe tapme sutnateman kume gakinakmagengapmti Zuda msalen sosok penaŋ ku maŋge egaŋ nin msat tuŋgupman keyet ganzenan mka ŋen kwitnaŋ Epalaim zeme ke met mamtemenn.
54 Em conseqüência disso, Jesus já não andava em público entre os judeus. Retirou-se para uma região vizinha do deserto, a uma cidade chamada Efraim, e ali se detinha com seus discípulos.
55 Zuda am ekŋengalen Aŋgalalaŋ Kendoŋin ke sokŋan beme mka isisikŋaŋ am sambe ekŋenaŋ Zelusalem mka teman yominaŋgat nâmti Kawawaŋgat sâpe sâpe busâgât eweŋanak ŋeŋaŋ mepmâbien.
55 Estava próxima a Páscoa dos judeus, e muita gente de todo o país subia a Jerusalém antes da Páscoa para se purificar.
56 Meti Zuda am ekŋenaŋ sesewat mka temanen motati Zisas zimosetnaŋ timati ilinak met zenâm kot zenâm mti zewien, “An kapi pe Aŋgalalaŋ Kendoyet kapi kopme eksenup manze weyaŋ zeme nâne.”
56 Procuravam Jesus e falavam uns com os outros no templo: Que vos parece? Achais que ele não virá à festa?
57 Zeme Palisi an ma sâpe sâpe bumbu ŋeŋaŋ ekŋenaŋ zet pigok am zemkabem indawien, “Zisas kopme ekti ningat kot sakwep zemsokbemndaseip. Mme nin an ke wati met mka katikŋaŋ pesenup.”
57 Mas os sumos sacerdotes e os fariseus tinham dado ordem para que todo aquele que soubesse onde ele estava o denunciasse, para o prenderem.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.