2 Coríntios 7

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Notnne dolakŋaŋ penaŋ, neŋ pigok zemkawaŋ bema nâit: Kawawaŋaŋ zetik sambe mge bee nin kapiyet nâmti mge. Keyepmti nin yomaŋ keŋŋ sekŋ mme bekanaŋ bembeŋaŋ e zulutkaputmann delaŋ zeme kwetetepmaŋ penaŋ mamti Kawawaŋgat etaŋ nâmann mobotnaŋ beme egat kandaŋanak matapmambanup.
1 Depositários de tais promessas, caríssimos, purifiquemo-nos de toda imundície da carne e do espírito, realizando plenamente nossa santificação no temor de Deus.
2 In ningat keŋin ewe beme ninmagen ewe kopme mamambanup. Inmagengatnaŋ am notnaŋ ekŋenaŋ ningat ekŋenaŋ am belak keŋin mamyuŋgum indeip ma am notnaŋ bekanaŋ mimiyet zet kelakŋaŋ mimindeme ke metneti mawalelip ma tetim indemti milawalin notnaŋ makakimtip manzeip. E ilin zet keyet yaŋaŋ nâmtalip. Wa neŋ zet kapi in mtot indendeyet nâmti zet kapi ku zeyap yek.
2 Acolhei-nos dentro do vosso coração. A ninguém temos ofendido, a ninguém temos arruinado, a ninguém temos enganado.
3 In ninmak notn notn dolakŋaŋ penaŋ mamanup keyepmti gakiwanup ma ewe alik mambanup beme tususun tazin ke ku etiwe keboŋ keyepmti neŋ meluwaŋ ŋeŋaŋ kuwan ke wa in mtot indendeyet zetnaŋ ku kumindawan.
3 Não vos digo isto por vos condenar, pois já vos declaramos que estais em nosso coração, conosco unidos na morte e unidos na vida.
4 In Kawawaŋgalen mulup dolak dolakŋaŋ sambe ke ewe mmebep. E nâmkiŋpem indeyap keyepmti neŋ ingat nâma dolakŋaŋ penaŋ beme masesewatindeyap in nâgât keŋŋ omba penaŋ gwatnaŋ mamimneip. Neŋ Zisasiyelen mulupgapm sek sindem omba penaŋ timkwaban yaŋgut in naman mme keŋŋ oloŋen penaŋ mambein.
4 Tenho grande confiança em vós. Grande é o motivo de me gloriar de vós. Estou cheio de consolação, transbordo de gozo em todas as nossas tribulações.
5 Nin Masedonia msalen meti mulup yaŋbemti mbennen kan keyet nin tagoŋgo dolakŋaŋ ŋen ku aikbenn penaŋ. Mka sambe mebenn kataŋ nukŋaŋ sokbemndaye ma am notnaŋmak zet mmot mtot omba mbenn ma ndomkusât mme sekŋnaŋ omba penaŋ makiŋgatan.
5 De fato, à nossa chegada em Macedônia, nenhum repouso teve o nosso corpo. Eram aflições de todos os lados, combates por fora, temores por dentro.
6 Keyaŋgut Kawawaŋ ek an zemkâkât toŋaŋ keyepmti egaŋ nin zemkâkât minndemti keŋŋ m eleŋ beleŋ bemndendeyet nâmti Taitas zempeme ningalen pien koge.
6 Deus, porém, que consola os humildes, confortou-nos com a chegada de Tito;
7 Wa egaŋ ninmagen koge keyet etaŋ nâmti ku zeyap. In ek gwatnaŋ zet dundumti naman neŋ eyo kot niknikgat keŋin temaŋ matazin keyet ma in nâgât kembeŋ manâip ma nukŋanen tapma otnânâŋinan bandim mamimneip. Keyet zapatnaŋ kot zeme nâmti neŋ ingat oloŋen temaŋ penaŋ mban.
7 e não somente com a sua chegada, mas também com a consolação que ele recebeu de vós. Ele nos contou o vosso ardor, as vossas lágrimas, a vossa solicitude por mim, de modo que ainda mais me regozijei.
8 Neŋ itnaŋaŋ meluwaŋ kumti indawan ke in maiŋ nâmti keyet nâme bekanaŋnik beye yaŋgut nenn zet kumti indawan keyet nâma bekanaŋ ku bein. Zetn keyaŋ in kan isikŋaŋ bugan bukapi keŋin mme bekanaŋ beye keyet nâma nukŋaŋnik beye.
8 Se minha carta vos penalizou, não me arrependo. Se a princípio o senti {porque vejo que, ao menos por um momento, essa carta vos penalizou},
9 Yaŋgut alak kan pigogat neŋ ingat nâmti oloŋen palen penaŋ talap wa meluwaŋ kumti indama ekti nâme ŋep ku beye keyet yek. Nâmbekam bembe mbien keyelen yomaŋ keŋin mgilik zeye keyet nâma dolakŋaŋ bein. Zet ke Kawawaŋaŋ ikŋaŋ nâme weŋge keyet katnanen sokbemindaye.
9 agora me alegro, não porque fostes entristecidos, mas porque esta tristeza vos levou à penitência. Pois fostes entristecidos segundo Deus, de modo que nenhum dano sofrestes de nossa parte.
10 Amgalen nukŋaŋ sepem keboŋ mataindain ke Kawawaŋaŋ mamaŋin mgasik ke mgilik zemti naman egaŋ mama kanzizitgalen set maaikindain. Keboŋ keyepmti nin nâmbekambembe temaŋ ŋen ku maaiknup. Am msalen sambe yomin bamkumpemti keŋin ku gilik zemti Kawawaŋmagen ku mamelip. Ekŋen sambe bee mama mimiŋin bekanaŋ keyaŋ indaâtâindeme teziŋ ŋandaŋ mebep.
10 De fato, a tristeza segundo Deus produz um arrependimento salutar de que ninguém se arrepende, enquanto a tristeza do mundo produz a morte.
11 In nâip, in yom tuŋguwinan ke sokbeme nukŋaŋ palen mamkwabien ewan naman Kawawaŋaŋ mim gilik zeme inmagen mama mimi dolakŋaŋ sambe pigok sokbemindamâge. In yom sokbeye ke mtopepeyet nânâŋin kaliŋaŋ penaŋ matazin. Ma myuŋguŋgu notnaŋ tuŋguwinan sokbeme sakwep weyaŋti belaknok tapme amnaŋ myuŋguŋguŋin ku maegip. Ma myuŋguŋgu notnaŋ mimiyet keŋin temaŋ ku matazin ma mineti Kawawaŋgalen ŋenzinziŋ ninmagen sokbesem zemti egat kiŋgapeŋ maip ma nin kot indikmann dolakŋaŋ bembeyet nâmti myuŋguŋguŋin sakwep weyaŋti matalip. Ma mineti myuŋguŋgu ewe kwesiŋ tapme ŋep ku besem zemti Kawawaŋgat zikatnaŋ sakwep maweyaŋip ma an myuŋguŋgu mge e keyegak sakwep myuŋguŋguŋaŋgat dopmaŋ mutumsawien keyepmti yaŋaŋin keyaŋ pigok penaŋ mamsokbemindein ingat tuŋguwinan myuŋguŋguŋin bugan ku tazin.
11 Vede, pois, que solicitude operou em vós a tristeza segundo Deus! Muito mais: que excusas! Que indignação! Que temor! Que ardor! Que zelo! Que severidade! Mostrastes em tudo que não tínheis culpa neste assunto.
12 Neŋ eweŋan meluwaŋ kumti indawan ewan an myuŋguŋgu mge egat etaŋ nâmti ku kumindawan ma an ŋen an kapiyaŋ myuŋgumsaye egat etaŋ nâmti kegogak ku kuwan yek. In Kawawaŋgat zikatnan ningat tikŋaŋin omba penaŋ matazin keyepmti ingat meluwaŋ kapi kumti indawan.
12 Portanto, se vos escrevi, não o fiz por causa daquele que cometeu a ofensa, nem por causa do ofendido; foi para que se manifestasse a vossa dedicação por mim diante de Deus.
13 Yaŋgut neŋ wan kwep keyet etaŋ nâmti keŋŋ dolakŋaŋ ku beye. Taitas inmagen kopme in zemtetimemopme mukulem dolakŋaŋ mpeme ekti egaŋ keŋaŋ pembenaŋ penaŋ beye keyaŋ eyo keŋŋ mme oloŋen beye.
13 Eis o que nos tem consolado. Mas, acima desta consolação, o que nos deixou sobremaneira contentes foi a alegria de Tito, cujo coração tranqüilizastes.
14 Taitasiyaŋ inmagen kosât mme neŋ in animbi dolakŋaŋ e eweŋanak dundumti ingat sekŋin mmoban. Yaŋ in manepeme egaŋ kopme neŋ zapat dunduwan keyet kataŋ msawien. Nin ingat zet ŋen nâmti manzenup ke zetnnaŋ kipmaŋak mambein sepem kegogapmti nin Taitas inmagen kokogat zet zemti keŋaŋ mwat pewenn e penaŋak msawien.
14 Se me gloriei de vós em presença dele, não fui envergonhado. Pois, assim como tudo o que vos temos dito foi conforme a verdade, assim também o louvor que de vós fizemos a Tito demonstrou-se verdadeiro.
15 Taitas egaŋ ke kopme in egat nâme mobotnaŋ beme oloŋti met peme egaŋ zet notnaŋ zeme zetnaŋ gawepuwien. Yaŋ alak egaŋ pien tati kwitnaŋ kwitnaŋ sambe msawien keyet otnâm meti ingat nâmindeme dolakŋaŋ penaŋ mambein.
15 A sua afeição por vós é cada vez maior, quando se lembra da obediência que todos vós lhe testemunhastes, de como o recebestes com respeito e deferência.
16 Nin alak pigogat inmak tususunn ewe dolakŋaŋ sokbein keyepmti neŋ ingat oloŋen temaŋ penaŋ mimindayap. Mti ewe mama sepem kapigogak mamobanup e penaŋ nâmkiŋpeyap.
16 Alegro-me por poder contar convosco em tudo.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.