2 Coríntios 7

Kawawaŋgalen Tâtâ Alakŋaŋ (NAF) vs NVT

Sair da comparação
NVT Nova Versão Transformadora
1 Notnne dolakŋaŋ penaŋ, neŋ pigok zemkawaŋ bema nâit: Kawawaŋaŋ zetik sambe mge bee nin kapiyet nâmti mge. Keyepmti nin yomaŋ keŋŋ sekŋ mme bekanaŋ bembeŋaŋ e zulutkaputmann delaŋ zeme kwetetepmaŋ penaŋ mamti Kawawaŋgat etaŋ nâmann mobotnaŋ beme egat kandaŋanak matapmambanup.
1 Amados, visto que temos essas promessas, purifiquemo-nos de tudo que contamina o corpo ou o espírito, tornando-nos cada vez mais santos porque tememos a Deus.
2 In ningat keŋin ewe beme ninmagen ewe kopme mamambanup. Inmagengatnaŋ am notnaŋ ekŋenaŋ ningat ekŋenaŋ am belak keŋin mamyuŋgum indeip ma am notnaŋ bekanaŋ mimiyet zet kelakŋaŋ mimindeme ke metneti mawalelip ma tetim indemti milawalin notnaŋ makakimtip manzeip. E ilin zet keyet yaŋaŋ nâmtalip. Wa neŋ zet kapi in mtot indendeyet nâmti zet kapi ku zeyap yek.
2 Peço-lhes que abram o coração para nós. Não prejudicamos ninguém, nem desencaminhamos ninguém, nem nos aproveitamos de ninguém.
3 In ninmak notn notn dolakŋaŋ penaŋ mamanup keyepmti gakiwanup ma ewe alik mambanup beme tususun tazin ke ku etiwe keboŋ keyepmti neŋ meluwaŋ ŋeŋaŋ kuwan ke wa in mtot indendeyet zetnaŋ ku kumindawan.
3 Não digo isso para condená-los. Já lhes disse que vocês estão em nosso coração. Estamos juntos, seja para morrer, seja para viver.
4 In Kawawaŋgalen mulup dolak dolakŋaŋ sambe ke ewe mmebep. E nâmkiŋpem indeyap keyepmti neŋ ingat nâma dolakŋaŋ penaŋ beme masesewatindeyap in nâgât keŋŋ omba penaŋ gwatnaŋ mamimneip. Neŋ Zisasiyelen mulupgapm sek sindem omba penaŋ timkwaban yaŋgut in naman mme keŋŋ oloŋen penaŋ mambein.
4 Tenho muita confiança em vocês, e de vocês tenho muito orgulho. Vocês têm me encorajado grandemente e me proporcionado alegria, apesar de todas as nossas aflições.
5 Nin Masedonia msalen meti mulup yaŋbemti mbennen kan keyet nin tagoŋgo dolakŋaŋ ŋen ku aikbenn penaŋ. Mka sambe mebenn kataŋ nukŋaŋ sokbemndaye ma am notnaŋmak zet mmot mtot omba mbenn ma ndomkusât mme sekŋnaŋ omba penaŋ makiŋgatan.
5 Quando chegamos à Macedônia, não tivemos nenhum descanso. Enfrentamos conflitos de todos os lados, com batalhas externas e temores internos.
6 Keyaŋgut Kawawaŋ ek an zemkâkât toŋaŋ keyepmti egaŋ nin zemkâkât minndemti keŋŋ m eleŋ beleŋ bemndendeyet nâmti Taitas zempeme ningalen pien koge.
6 Mas Deus, que conforta os desanimados, nos encorajou com a chegada de Tito.
7 Wa egaŋ ninmagen koge keyet etaŋ nâmti ku zeyap. In ek gwatnaŋ zet dundumti naman neŋ eyo kot niknikgat keŋin temaŋ matazin keyet ma in nâgât kembeŋ manâip ma nukŋanen tapma otnânâŋinan bandim mamimneip. Keyet zapatnaŋ kot zeme nâmti neŋ ingat oloŋen temaŋ penaŋ mban.
7 Sua presença foi uma alegria, como também o foi a notícia que ele nos trouxe do encorajamento que recebeu de vocês. Quando ele nos contou quanto desejam me ver, quanto lamentam o que aconteceu e quão dedicados são a mim, fiquei muito feliz!
8 Neŋ itnaŋaŋ meluwaŋ kumti indawan ke in maiŋ nâmti keyet nâme bekanaŋnik beye yaŋgut nenn zet kumti indawan keyet nâma bekanaŋ ku bein. Zetn keyaŋ in kan isikŋaŋ bugan bukapi keŋin mme bekanaŋ beye keyet nâma nukŋaŋnik beye.
8 Não me arrependo de ter enviado aquela carta severa, embora a princípio tenha lamentado a dor que ela lhes causou, ainda que por algum tempo.
9 Yaŋgut alak kan pigogat neŋ ingat nâmti oloŋen palen penaŋ talap wa meluwaŋ kumti indama ekti nâme ŋep ku beye keyet yek. Nâmbekam bembe mbien keyelen yomaŋ keŋin mgilik zeye keyet nâma dolakŋaŋ bein. Zet ke Kawawaŋaŋ ikŋaŋ nâme weŋge keyet katnanen sokbemindaye.
9 Agora, porém, alegro-me por tê-la enviado, não pela tristeza que causou, mas porque a dor os levou ao arrependimento. Foi o tipo de tristeza que Deus espera de seu povo, portanto não lhes causamos mal algum.
10 Amgalen nukŋaŋ sepem keboŋ mataindain ke Kawawaŋaŋ mamaŋin mgasik ke mgilik zemti naman egaŋ mama kanzizitgalen set maaikindain. Keboŋ keyepmti nin nâmbekambembe temaŋ ŋen ku maaiknup. Am msalen sambe yomin bamkumpemti keŋin ku gilik zemti Kawawaŋmagen ku mamelip. Ekŋen sambe bee mama mimiŋin bekanaŋ keyaŋ indaâtâindeme teziŋ ŋandaŋ mebep.
10 Porque a tristeza que é da vontade de Deus conduz ao arrependimento e resulta em salvação. Não é uma tristeza que causa remorso. Mas a tristeza do mundo resulta em morte.
11 In nâip, in yom tuŋguwinan ke sokbeme nukŋaŋ palen mamkwabien ewan naman Kawawaŋaŋ mim gilik zeme inmagen mama mimi dolakŋaŋ sambe pigok sokbemindamâge. In yom sokbeye ke mtopepeyet nânâŋin kaliŋaŋ penaŋ matazin. Ma myuŋguŋgu notnaŋ tuŋguwinan sokbeme sakwep weyaŋti belaknok tapme amnaŋ myuŋguŋguŋin ku maegip. Ma myuŋguŋgu notnaŋ mimiyet keŋin temaŋ ku matazin ma mineti Kawawaŋgalen ŋenzinziŋ ninmagen sokbesem zemti egat kiŋgapeŋ maip ma nin kot indikmann dolakŋaŋ bembeyet nâmti myuŋguŋguŋin sakwep weyaŋti matalip. Ma mineti myuŋguŋgu ewe kwesiŋ tapme ŋep ku besem zemti Kawawaŋgat zikatnaŋ sakwep maweyaŋip ma an myuŋguŋgu mge e keyegak sakwep myuŋguŋguŋaŋgat dopmaŋ mutumsawien keyepmti yaŋaŋin keyaŋ pigok penaŋ mamsokbemindein ingat tuŋguwinan myuŋguŋguŋin bugan ku tazin.
11 Vejam o que a tristeza que vem de Deus produziu em vocês! Trouxe dedicação, defesa de suas ações, indignação, temor, desejo de me ver, zelo e prontidão em punir a injustiça. Vocês mostraram que fizeram todo o necessário para corrigir a situação.
12 Neŋ eweŋan meluwaŋ kumti indawan ewan an myuŋguŋgu mge egat etaŋ nâmti ku kumindawan ma an ŋen an kapiyaŋ myuŋgumsaye egat etaŋ nâmti kegogak ku kuwan yek. In Kawawaŋgat zikatnan ningat tikŋaŋin omba penaŋ matazin keyepmti ingat meluwaŋ kapi kumti indawan.
12 Portanto, não lhes escrevi para falar de quem havia errado e de quem havia sido prejudicado, mas para que, diante de Deus, pudessem ver por si mesmos como são dedicados a nós.
13 Yaŋgut neŋ wan kwep keyet etaŋ nâmti keŋŋ dolakŋaŋ ku beye. Taitas inmagen kopme in zemtetimemopme mukulem dolakŋaŋ mpeme ekti egaŋ keŋaŋ pembenaŋ penaŋ beye keyaŋ eyo keŋŋ mme oloŋen beye.
13 Fomos grandemente encorajados por isso. Além de nos sentirmos encorajados, ficamos particularmente contentes de ver Tito alegre porque todos vocês o receberam bem e o tranquilizaram.
14 Taitasiyaŋ inmagen kosât mme neŋ in animbi dolakŋaŋ e eweŋanak dundumti ingat sekŋin mmoban. Yaŋ in manepeme egaŋ kopme neŋ zapat dunduwan keyet kataŋ msawien. Nin ingat zet ŋen nâmti manzenup ke zetnnaŋ kipmaŋak mambein sepem kegogapmti nin Taitas inmagen kokogat zet zemti keŋaŋ mwat pewenn e penaŋak msawien.
14 Eu tinha dito a ele quanto me orgulhava de vocês, e vocês não me decepcionaram. Sempre lhes disse a verdade, e ficou provado que eu tinha razão ao elogiá-los!
15 Taitas egaŋ ke kopme in egat nâme mobotnaŋ beme oloŋti met peme egaŋ zet notnaŋ zeme zetnaŋ gawepuwien. Yaŋ alak egaŋ pien tati kwitnaŋ kwitnaŋ sambe msawien keyet otnâm meti ingat nâmindeme dolakŋaŋ penaŋ mambein.
15 Ele os estima ainda mais quando se lembra de como todos vocês lhe obedeceram e o receberam bem, com temor e profundo respeito.
16 Nin alak pigogat inmak tususunn ewe dolakŋaŋ sokbein keyepmti neŋ ingat oloŋen temaŋ penaŋ mimindayap. Mti ewe mama sepem kapigogak mamobanup e penaŋ nâmkiŋpeyap.
16 Fico muito feliz por poder ter plena confiança em vocês.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 2 Coríntios 7, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.