João 11
Tlahuitoltepec Mixe NT (MXP_WBT) vs VC
1 Ja døꞌøn tuꞌuk ja ja̱a̱ꞌy, ya̱a̱ꞌdyøjk, midi pøjkɨp. Lázaro ja xyøøw, jam ja Betania kyuga̱jpɨ, nay jam ma̱ ja María jøts ja yꞌuch Marta jam kyuga̱jpɨdɨ.
1 Lázaro caiu doente em Betânia, onde estavam Maria e sua irmã Marta.
2 Yø María døꞌøn jaꞌ pøn yø Lázaro chøꞌøjɨp, ja pama̱a̱ꞌy, jaꞌats ɨdøꞌøn ojts ja aceite pa̱ꞌa̱kxuuꞌkpɨ tpɨkta̱a̱jkxɨyɨ ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús tyeky, jøts ja wya̱a̱y ja ojts ttuktatɨꞌɨch jadɨgojk.
2 Maria era quem ungira o Senhor com o óleo perfumado e lhe enxugara os pés com os seus cabelos. E Lázaro, que estava enfermo, era seu irmão.
3 Jaꞌats ɨdøꞌøn møøt ja yꞌuch tkajpxy ñɨgajxɨdøø ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, janch pøjkɨp ja mmɨguꞌuk.
3 Suas irmãs mandaram, pois, dizer a Jesus: Senhor, aquele que tu amas está enfermo.
4 Xjats ku ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ja jadeꞌen tmadøøy, wɨnets ja wya̱a̱ñ: ―Kaꞌap yø pa̱ꞌa̱m myajada̱ꞌa̱kt jøts ja tyimyikꞌookt; jadeꞌenꞌampy ɨdøꞌøn ja jadeꞌen yjaty jøts ja Dios myøkꞌa̱jtɨn wyɨngaxøꞌøkt, jøts yøꞌøbɨ pa̱ꞌa̱mgøjxp yiktukꞌejxtɨt ja ja̱a̱ꞌy jøts ku ja Dios Uꞌnk nayɨdeꞌen tmøøtꞌaty ja møkꞌa̱jtɨn.
4 A estas palavras, disse-lhes Jesus: Esta enfermidade não causará a morte, mas tem por finalidade a glória de Deus. Por ela será glorificado o Filho de Deus.
5 Øy ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús tjanchjabaꞌayøy ja ja̱a̱ꞌdyɨ, ja Marta, ja María, jøts ja Lázaro,
5 Ora, Jesus amava Marta, Maria, sua irmã, e Lázaro.
6 ku ja yiktukmadøøy jøts ku ja Lázaro pøjknɨyɨ, jøts ja jam majtsk xøøw yja̱a̱ktyimdya̱ꞌa̱nɨyɨɨꞌñ ma̱ døꞌøn ja jam wyɨnaty.
6 Mas, embora tivesse ouvido que ele estava enfermo, demorou-se ainda dois dias no mesmo lugar.
7 Wɨnetnɨmts ja tnɨma̱a̱y ja pyabøjkpɨtøjk: ―Wan jam tja̱a̱ꞌmyɨndɨ jadɨgojk jam Judeɨt na̱xjotp.
7 Depois, disse a seus discípulos: Voltemos para a Judéia.
8 Jøts ja pyabøjkpɨtøjk ja ñɨma̱a̱jyɨyøø: ―Wɨndsøn, pø jamts ja israelɨt ja̱a̱ꞌy jawaanɨ mgaka̱ꞌa̱tsꞌoꞌjkøø; ¿jøts nay jam mnøjkxwa̱ꞌa̱ñ jadɨgojk?
8 Mestre, responderam eles, há pouco os judeus te queriam apedrejar, e voltas para lá?
9 Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús wya̱a̱ñ: ―Kaꞌ pøn sa̱ xuꞌunt ku kaꞌ kyaꞌpxñɨm. Nɨti tsøꞌøgɨ ngamøøtꞌaty sa̱m nwɨdejtɨn xɨnaxy, awa̱ꞌa̱ts ja nøøꞌ ja tuuꞌ jaꞌ ku tyukꞌejxpa̱a̱ty ja ya̱ꞌɨt na̱xwiiꞌñɨt ja̱j;
9 Jesus respondeu: Não são doze as horas do dia? Quem caminha de dia não tropeça, porque vê a luz deste mundo.
10 kuts ja kootsꞌa̱jtɨn yja̱ꞌa̱ty, janchjøptsøꞌøgɨ jøpja̱wɨ nwɨdejtɨnt, pø ja ja̱jxɨ xkaꞌejtxaꞌam.
10 Mas quem anda de noite tropeça, porque lhe falta a luz.
11 Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús wya̱a̱ñ: ―Ma̱a̱nɨp ja nmɨguꞌuk Lázaro; nꞌatsyuxpts øts ɨnet jaꞌ.
11 Depois destas palavras, ele acrescentou: Lázaro, nosso amigo, dorme, mas vou despertá-lo.
12 Wɨnets ja pyabøjkpɨtøjk ja ñɨma̱a̱jyɨyøø: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, pønɨ tø tam ɨdøꞌøn ja myaꞌooꞌknɨ, pø møkpøkwa̱nɨp ɨdøꞌøn jaꞌ.
12 Disseram-lhe os seus discípulos: Senhor, se ele dorme, há de sarar.
13 Jadeꞌenꞌampyts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ja tijy, jøts ku ja Lázaro wyɨnaty tø yꞌooꞌknɨ, jøts ja pyabøjkpɨtøjk jadeꞌen ja wya̱ꞌa̱ndɨ, jadeꞌen ja tijy wya̱ꞌa̱ñ jøts ku ja nugo mya̱ꞌa̱y.
13 Jesus, entretanto, falara da sua morte, mas eles pensavam que falasse do sono como tal.
14 Xjats ja ojts wa̱ꞌa̱ts tyukmadøyɨdɨ ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús: ―Tø ja Lázaro yꞌooꞌknɨ.
14 Então Jesus lhes declarou abertamente: Lázaro morreu.
15 Neꞌegɨ xonda̱kp øts jadeꞌen jøts ku ø tø ngajamꞌaty, tyimyꞌøyꞌa̱jtp neꞌegɨ jadeꞌen jøts mee xjanchja̱wɨt. Wants tja̱a̱ꞌmyɨndɨ jøts nꞌatsꞌejxɨnt.
15 Alegro-me por vossa causa, por não ter estado lá, para que creiais. Mas vamos a ele.
16 Wɨnets ja Tomás, pøn yiktejp xeeñꞌuꞌnk, jaꞌats tnɨma̱a̱y ja myɨbabøjkpɨtøjk: ―Wan adøm nayɨdeꞌen tja̱a̱ꞌmyɨndɨ, jøts yø nmøøtꞌooꞌkɨnt.
16 A isso Tomé, chamado Dídimo, disse aos seus condiscípulos: Vamos também nós, para morrermos com ele.
17 Jøts ku ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jam yja̱ꞌjty, jøts ja tpa̱a̱jty ja Lázaro, jøts ku ja wyɨnaty myakta̱xk xøøwɨp tø ña̱jxøjkɨñɨ.
17 À chegada de Jesus, já havia quatro dias que Lázaro estava no sepulcro.
18 Wɨngon ja Betaniɨt ka̱jp tyañ ma̱ ja Jerusalén jam, majtsk kilometro jagujkpɨn ja yjagamɨ.
18 Ora, Betânia distava de Jerusalém cerca de quinze estádios.
19 Jøts namay ja israelɨt ja̱a̱ꞌy jam wyɨnaty tø yꞌatstøjkꞌayøꞌødyɨ ma̱ ja Marta jam møøt ja María, jøts ja tka̱jpxjotꞌamøjkɨdɨ jaꞌagøjxp ku ja myɨguꞌuk ja wyɨnaty tø yꞌooknɨ.
19 Muitos judeus tinham vindo a Marta e a Maria, para lhes apresentar condolências pela morte de seu irmão.
20 Xjats ku ja Marta tnɨmadøøy jøts ku ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jam wyɨnaty yja̱ꞌa̱twa̱ꞌa̱ñ, wɨnets ja chøꞌjñ jøts ja tjøpkuba̱jtɨyɨɨꞌñ; jøts ja María jap ja tyøjkjøtpy tya̱a̱ñ.
20 Mal soube Marta da vinda de Jesus, saiu-lhe ao encontro. Maria, porém, estava sentada em casa.
21 Jøts ja Marta tnɨma̱a̱y ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, kuk jeexyɨp tø mya̱ꞌaty, kaꞌabɨk øts jeexyɨp ja nmɨguꞌuk tø yꞌøøky.
21 Marta disse a Jesus: Senhor, se tivesses estado aqui, meu irmão não teria morrido!
22 Jadeꞌents ø nnɨja̱wɨ jøts ku mets ja Dios Teety mmoꞌojɨt pønɨ ti mets ja mꞌamɨdøøpy.
22 Mas sei também, agora, que tudo o que pedires a Deus, Deus to concederá.
23 Wɨnets ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ja ojts ñɨɨꞌmxyɨ: ―Jujkyꞌa̱tp ja mmɨguꞌuk jadɨgojk.
23 Disse-lhe Jesus: Teu irmão ressurgirá.
24 Xjats ja Marta wya̱a̱ñ, jøts ja tnɨma̱a̱y: ―Janch jadeꞌen, nnɨja̱ꞌwɨp øts jøts ku ja jadɨgojk tꞌawɨmbetɨt ja jujkyꞌa̱jtɨn, ku ja pyɨdsøꞌømt jadɨgojk ma̱ ooꞌkpɨ, jaanɨmts jaꞌabɨ xøøwnɨm ku Dios tyika̱ꞌpxt.
24 Respondeu-lhe Marta: Sei que há de ressurgir na ressurreição no último dia.
25 Wɨnets ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ja tnɨma̱a̱y: ―Øts ɨdøꞌøn jaꞌ pøn ttukꞌawɨmbejtɨp ja ja̱a̱ꞌy ja jujkyꞌa̱jtɨn, jøts øts jujkyꞌa̱jtɨnꞌa̱jtp køꞌøm. Pønɨ pøn ø xjanchja̱ꞌwɨp, øy ja yjaꞌøøky, jujkyꞌa̱jt kuna̱xpts ja ejtp.
25 Disse-lhe Jesus: Eu sou a ressurreição e a vida. Aquele que crê em mim, ainda que esteja morto, viverá.
26 Jøts pønɨ pøn ja ja̱a̱kjujkyꞌa̱jttɨp jøts pønɨ xjanchja̱ꞌwɨdɨp øts, kaꞌats ja yꞌanmɨja̱ꞌwɨn nøjkx wyɨndɨgøy. ¿Mjanchja̱ꞌwɨdɨp?
26 E todo aquele que vive e crê em mim, jamais morrerá. Crês nisto?
27 Jøts ja tnɨma̱a̱y: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, njanchja̱ꞌwɨp øts. Ndyimyjanchja̱ꞌwɨp øts ku me mCristo, ja Dios Uꞌnk, midiꞌiyɨp ɨdøꞌøn yꞌity ya̱ na̱xwiiñ menwa̱mp.
27 Respondeu ela: Sim, Senhor. Eu creio que tu és o Cristo, o Filho de Deus, aquele que devia vir ao mundo.
28 Xjats ku ja Marta jadeꞌen yꞌukwa̱a̱ñ, wɨnets ja ojts tꞌatsya̱jxɨ ja chøꞌ María, jøts ja ojts amaaꞌtsk tnøjmɨ: ―Ɨxa ja wɨndsøn ya̱, jøts ɨxap mwa̱a̱dsøyɨ.
28 A essas palavras, ela foi chamar sua irmã Maria, dizendo-lhe baixinho: O Mestre está aí e te chama.
29 Jaꞌayɨ ja jadeꞌen tmadøøy, jøts ja María jatyɨ pyɨdɨꞌjky jøts ja ojts tꞌatsꞌixy ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús.
29 Apenas ela o ouviu, levantou-se imediatamente e foi ao encontro dele.
30 Kaꞌanɨm ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús wyɨnaty kya̱jptøkɨ; nay ɨxjamnɨm ja wyɨnaty ma̱ ja Marta ja møøt tø ñabya̱a̱dyɨ.
30 {Pois Jesus não tinha chegado à aldeia, mas estava ainda naquele lugar onde Marta o tinha encontrado.}
31 Jøts ku ja tꞌejxtøø ku ja María pyɨdɨꞌjky ku ja wyɨnaty putyɨ tø pyɨdsimy, jøts ja israelɨt ja̱a̱ꞌdyɨ midi jam wyɨnaty tøjkjotp tka̱jpxjotꞌamøkɨdɨp ja kuꞌoogɨ, xjats ja tpadsoꞌondøø, jadeꞌen ja wyɨnmaydɨ jam ja tijy ya̱xpɨ ñijkxy ma̱ ja ooꞌkpɨ jam wyɨnaty tø ña̱xøkɨ.
31 Os judeus que estavam com ela em casa, em visita de pêsames, ao verem Maria levantar-se depressa e sair, seguiram-na, crendo que ela ia ao sepulcro para ali chorar.
32 Wɨnets ja María, ku ja yja̱ꞌjty ma̱ ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jam wyɨnaty, jøts ja ojts ñagyuxendya̱ꞌa̱gyɨ nwɨndsønꞌa̱jtɨm tyekyjøꞌm, jøts ja tnɨma̱a̱y: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, kuk jeexyɨp tø mya̱ꞌaty kaꞌ øts jeexyɨp ja nmɨguꞌuk tø yꞌøøky.
32 Quando, porém, Maria chegou onde Jesus estava e o viu, lançou-se aos seus pés e disse-lhe: Senhor, se tivesses estado aqui, meu irmão não teria morrido!
33 Xjats ku ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ojts tꞌixy jøts ku ya̱ꞌa̱xy ja María jøts ja israelɨt ja̱a̱ꞌy nayɨdeꞌendɨ midi ja María jam wyɨnaty tø pyadsøøñɨyɨ, wɨnets ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm ja jotmay ojts pya̱a̱dyɨyɨ jøts ja ojts tyimchaachja̱wɨ.
33 Ao vê-la chorar assim, como também todos os judeus que a acompanhavam, Jesus ficou intensamente comovido em espírito. E, sob o impulso de profunda emoção,
34 Wɨnets ja tyiktɨɨy: ―¿Ma̱ tø xyikna̱xøkɨdɨ? Jøts ja yiknɨma̱a̱y: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, men xꞌatsꞌixy.
34 perguntou: Onde o pusestes? Responderam-lhe: Senhor, vinde ver.
35 Xjats ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús yjanchya̱jxy.
35 Jesus pôs-se a chorar.
36 Jøts ja israelɨt ja̱a̱ꞌy wɨnet wya̱ndøø: ―Ejxtɨ yjantyimchøjkpy tam yø tø yꞌity.
36 Observaram por isso os judeus: Vede como ele o amava!
37 Jøts ja jadeꞌen wɨna̱a̱gɨn wya̱ndøø: ―Pø yøꞌøxɨ ja wɨna̱p ja̱a̱ꞌy tø tyikwɨnꞌejxwaꞌkxy, ¿sudso yø nɨwɨneꞌenɨn sa̱ tø tkatuñ ja Lázaro jøts ja jeexyɨp tø kyaꞌøøky?
37 Mas alguns deles disseram: Não podia ele, que abriu os olhos do cego de nascença, fazer com que este não morresse?
38 Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ojts ja jotmay jadɨgojk tyatøkɨyɨ, jøts ja ñɨjkxy ma̱ ja ooꞌkpɨ jam wyɨnaty tø ña̱xøkɨ. Tøjkꞌa̱a̱wɨn ja tsa̱a̱ jam, jøts nayɨ tsa̱a̱ ja tø yja̱a̱ktyimyiktaꞌagɨꞌɨy.
38 Tomado, novamente, de profunda emoção, Jesus foi ao sepulcro. Era uma gruta, coberta por uma pedra.
39 Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús wya̱a̱ñ: ―Jɨgøꞌødɨ yø tsa̱a̱. Wɨnets ja Marta, midi ja ooꞌkpɨ yꞌuchɨp, jaꞌats ja ojts ñɨɨꞌmxyɨ: ―Wɨndsønꞌa̱jtɨm, pø janchxuuꞌknɨp ɨnet yøꞌ, pø myakta̱xk xøøwɨpts yø yꞌooꞌknɨ.
39 Jesus ordenou: Tirai a pedra. Disse-lhe Marta, irmã do morto: Senhor, já cheira mal, pois há quatro dias que ele está aí...
40 Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús ñɨma̱a̱jyøø: ―¿Ti kidi ø tø nnɨgajpxy jøts pønɨ ku xjanchja̱wɨ, wɨnets xꞌejxɨt ja Dios myøkꞌa̱jtɨn?
40 Respondeu-lhe Jesus: Não te disse eu: Se creres, verás a glória de Deus? Tiraram, pois, a pedra.
41 Wɨnets ja tjɨgɨɨdyɨ ja tsa̱a̱. Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jam tsa̱jpwemp ojts pyatꞌixy, jøts ja wya̱a̱ñ: ―Dios Teety, dioskujuyɨp ku øts ja nꞌayuujk tø xmadojɨyɨ.
41 Levantando Jesus os olhos ao alto, disse: Pai, rendo-te graças, porque me ouviste.
42 Nnɨja̱ꞌwɨp øts jøts ku mets ejtp ja njaꞌ xmadojɨyɨ, jøts jaꞌ øts jadeꞌen xyikwa̱mp jøts yø ja̱a̱ꞌy ja øyꞌa̱jtɨn tpa̱a̱ttɨt pøn jaty ɨxaadɨ, jøts tjanchja̱wɨdɨt jøts ku mets xkexy.
42 Eu bem sei que sempre me ouves, mas falo assim por causa do povo que está em roda, para que creiam que tu me enviaste.
43 Xjats ku ja jadeꞌen wya̱nꞌaba̱jtɨyɨɨꞌñ, jøts ja møk wya̱a̱ñ: ―¡Lázaro, pɨdsøm jap!
43 Depois destas palavras, exclamou em alta voz: Lázaro, vem para fora!
44 Jøts ja ooꞌkpɨ pyɨdsɨɨmy køpity pakpity, jøts ja wyeen yꞌa̱a̱w twɨnwetsꞌaty ja wet. Wɨnets ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm tnɨma̱a̱y ja ja̱a̱ꞌdyɨ: ―Køkajtɨ pakajtɨ jøts xmajtstuꞌuttɨt, wan tnijkxy.
44 E o morto saiu, tendo os pés e as mãos ligados com faixas, e o rosto coberto por um sudário. Ordenou então Jesus: Desligai-o e deixai-o ir.
45 Jaꞌagøjxpts ja israelɨt ja̱a̱ꞌy namay tjanchja̱ꞌwɨdøø ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús midi ja María jam wyɨnaty myøøt, jøts jaꞌ ojts tꞌejxtɨ ku ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jadeꞌen ttuuñ.
45 Muitos dos judeus, que tinham vindo a Marta e Maria e viram o que Jesus fizera, creram nele.
46 Wɨna̱a̱gɨn tnɨnøjkxtøø jøts ja ojts tꞌatsꞌejxtɨ ja fariseotøjk, jøts ja ojts ttamɨmadya̱ꞌa̱ktɨ sa̱ ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús wyɨnaty tø yꞌadɨꞌɨch.
46 Alguns deles, porém, foram aos fariseus e lhes contaram o que Jesus realizara.
47 Wɨnets ja fariseotøjk jøts ja teetywɨndsøndøjk møøt ñamyujkɨdɨ ja kutujk adsɨnaabyɨdɨ, jøts ja ojts ñømdɨ: ―¿Sudso nda̱a̱bya̱jtɨndɨt? Janch kawɨneꞌen yø ja̱a̱ꞌy mɨla̱grɨꞌa̱jtɨn tjantyunɨ jøts ja ejxa̱ꞌa̱n tpɨkta̱ꞌa̱ky.
47 Os pontífices e os fariseus convocaram o conselho e disseram: Que faremos? Esse homem multiplica os milagres.
48 Ku yø jadeꞌeñɨ nꞌɨxma̱jtsɨndɨt, janch nɨdukɨꞌɨyɨ ja̱a̱ꞌy yø yjanchja̱ꞌwɨnɨyɨt, jøts ja romɨt kudunktøjk myenɨdɨt, jøts ja tyikudɨgøøñɨdɨt adøm yø ndsa̱ptøjk jøts adøm yø nga̱jp.
48 Se o deixarmos proceder assim, todos crerão nele, e os romanos virão e arruinarão a nossa cidade e toda a nação.
49 Nay jaꞌabɨ ja̱a̱ꞌy txøøwꞌa̱jtp Caifás, pøn wyɨnaty teetywɨndsønꞌa̱jtp jaꞌabɨ jumøjt, jaꞌats ja ojts ñɨɨꞌmyxɨdɨ: ―Mguidyimñɨja̱ꞌwɨp mee ti,
49 Um deles, chamado Caifás, que era o sumo sacerdote daquele ano, disse-lhes: Vós não entendeis nada!
50 nɨ xkanɨja̱wɨdɨ kudam adøm njayikꞌødyunwa̱ꞌa̱ñɨndɨ ku tuꞌugyɨ ja ja̱a̱ꞌy tkuꞌoogɨt ja ña̱a̱jx ja kya̱jp, jøts kidi tukɨꞌɨyɨ kyudɨgøøgyøxt wɨneꞌen ja na̱a̱jx ja ka̱jp.
50 Nem considerais que vos convém que morra um só homem pelo povo, e que não pereça toda a nação.
51 Kidi kyøꞌømwɨnma̱a̱ꞌñɨpts ja Caifás yiktumpy ku ja jadeꞌen wya̱ꞌa̱ñ: jadeꞌenꞌampy ɨdøꞌøn jaꞌ, kumɨ jaꞌ wyɨnaty teetywɨndsønꞌa̱jtp jaꞌabɨ jumøjt, xjats ja Dios ja ojts yikwa̱ꞌa̱ñɨ jøts ku ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús yꞌookt tkudanɨt ja israelɨt ka̱jp ja israelɨt na̱a̱jx;
51 E ele não disse isso por si mesmo, mas, como era o sumo sacerdote daquele ano, profetizava que Jesus havia de morrer pela nação,
52 jøts kidi tyimy ja ka̱jp tyimy ja na̱a̱jx, jaꞌayɨp nayɨdeꞌen jøts ja nɨdukɨꞌɨyɨ ja Dios yꞌuꞌnk yꞌuna̱ꞌjk tyikyøꞌømyukwa̱ngøjxɨ pøn wyɨnaty tø yøꞌøwya̱ꞌkxnɨdɨ.
52 e não somente pela nação, mas também para que fossem reconduzidos à unidade os filhos de Deus dispersos.
53 Wɨnet ets ja israelɨt kudunktøjk tnɨwɨnma̱a̱ꞌyɨdøø jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús tyimyꞌookt.
53 E desde aquele momento resolveram tirar-lhe a vida.
54 Jaꞌagøjxp ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm yꞌijty kaꞌ nugo aja̱wɨ yꞌukwɨdejtnɨ jam may israelɨt ja̱a̱ꞌyjotp, ojts ja jam choꞌonɨ Judeɨt etjotp, jøts ja ojts ñijkxy ma̱ jam wɨngon ja aba̱k et midi nugo tsayjoojt. Jam ja ñijkxy ma̱ ja ka̱jp txøøwɨ Efraín, jamts ja ojts tmøøtsøønɨ ja pyabøjkpɨtøjk.
54 Em conseqüência disso, Jesus já não andava em público entre os judeus. Retirou-se para uma região vizinha do deserto, a uma cidade chamada Efraim, e ali se detinha com seus discípulos.
55 Tyimdyøts jøts tpa̱tnɨt ja pa̱skɨ xøøw midi ja israelɨt ja̱a̱ꞌy tyundɨp, jøts ɨdøꞌøn ja mayja̱a̱ꞌy yjantyimñøjkxtɨ Jerusalén, jøts ja jam ttunwa̱ꞌa̱ndɨ tpadunwa̱ꞌa̱ndɨ ja kostrumbrɨ, jøts pyøky ja wya̱ꞌa̱tstɨt ku kaꞌanɨm ja pa̱skɨ xøøw tpa̱a̱ty.
55 Estava próxima a Páscoa dos judeus, e muita gente de todo o país subia a Jerusalém antes da Páscoa para se purificar.
56 Jøts ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jam yjanchyikꞌɨxa̱ꞌa̱y ku ja jap tsa̱ptøjkjøtptyɨ, jøts ja xem ya̱m ñawya̱ꞌa̱ñɨdɨ: ―¿Sa̱ mee mꞌukwa̱ꞌa̱ñ? ¿Meꞌemp ja yja̱wɨ xøba̱tpɨ uk kaꞌ?
56 Procuravam Jesus e falavam uns com os outros no templo: Que vos parece? Achais que ele não virá à festa?
57 Jøts ja fariseotøjk, jøts ja teetywɨndsøndøjk, tø ja wyɨnaty tnɨꞌanaꞌamdɨ jøts ku pøn tꞌext tnɨja̱wɨt ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús jøts ja jatyɨ tnɨga̱jpxt, wɨnets ja nwɨndsønꞌa̱jtɨm Jesús yikma̱tst jøts ja yiktsuꞌumt.
57 Mas os sumos sacerdotes e os fariseus tinham dado ordem para que todo aquele que soubesse onde ele estava o denunciasse, para o prenderem.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar João 11, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.