1 Coríntios 13
Ley saa ni nacoo Jesucristu (MITNT) vs VC
1 Ni cachí‑ndà sànì nìhìtáhvì‑ndà càhàn‑ndà nsidanicuú dàhàn ñuhìví xì ndè stná dàhàn ángel, doco nú có‑cùú stnahá stná ini‑ndà sàhà‑ndà, ni mà cúndiáá nsidaámà, vàchi ducán queé ñà‑cáhàn‑ndàmà (nahi ruidu‑ni), na ian cadi úún iin càa, ò iin platillu.
1 Ainda que eu falasse as línguas dos homens e dos anjos, se não tiver caridade, sou como o bronze que soa, ou como o címbalo que retine.
2 Te ò vihini sànì nìhìtáhvì‑ndà cachitnùhu‑nda razón ndiaha, te sánìhì stná ini‑ndà sàhà nsidaa chuun nsiha chicá dèhé, te ináhá stná‑ndà nsidanicuú iñàha, te iin‑ni icúmí vâha‑nda fe, dècuèndè vàtùni dandacu‑nda, te cuxio iin yucù. Doco te nú cô‑cùú stnahá ini‑ndà sàhà‑ndà, dandísá uun‑ni nduú nsidaa ñà‑ndùá tùha‑nda quida‑ndama.
2 Mesmo que eu tivesse o dom da profecia, e conhecesse todos os mistérios e toda a ciência; mesmo que tivesse toda a fé, a ponto de transportar montanhas, se não tiver caridade, não sou nada.
3 Te nú ni dasán nsíhí‑ndá ñà‑cuìcà‑ndà, te ò ni cuáha‑nda coco‑nda (sàhà iin chuun vàha), doco te nú cô‑cùú stnahá ini‑ndà sàhà‑ndà, ni‑iyuhu mà cúndiáá nsidaámà.
3 Ainda que distribuísse todos os meus bens em sustento dos pobres, e ainda que entregasse o meu corpo para ser queimado, se não tiver caridade, de nada valeria!
4 Cunaha‑nsiá, nú cuú stnahá ini‑ndà sàhà‑ndà, dandu mà úhì coo calma‑ndà xì nèhivì, te cuhi ini‑ndàné. Te mà cúmbìdia stnahá stná ini‑ndà sàhà‑ndà, nú ducán. Ni mà cútúxí stná ini‑ndà mii‑nda nduu‑nda mii‑nda, ni mà cúndàa cuadú stná‑ndà.
4 A caridade é paciente, a caridade é bondosa. Não tem inveja. A caridade não é orgulhosa. Não é arrogante.
5 Vàchi nú cuú ndisa ini‑ndà sàhà iin nèhivì, dandu mà quídá‑ndá ni‑iin ñà‑quini xi‑né. Ni mà cóó interesadu stná‑ndà, ni mà cuídà yàchì stná ini‑ndà sàhà‑né, te mà chúhún stná ini‑ndà sàhà‑né.
5 Nem escandalosa. Não busca os seus próprios interesses, não se irrita, não guarda rancor.
6 Vàchi cunaha‑nsiá, nú cuú ndisa ini‑ndà sàhà iin ñanìtnaha‑nda, dandu mà cúdíì ini‑ndà nú ni quidá‑né iin ñà‑có‑ndiàá. Còó, ñà‑cunchicùn viì‑né ichì ndáà nduá cuní‑ndà quida‑ne, nú cuú ini‑ndà sàhà‑né.
6 Não se alegra com a injustiça, mas se rejubila com a verdade.
7 Te nú mànì‑né nùù‑ndà ducán, dandu mà úhì quidandee stná ini‑ndà sàhà‑né; ni mà úhì cahvi stná‑ndà xì‑né ñà‑chicá quida viì‑né después, vachi siempre iá tnùndé ini, cachi‑ndà, te vàtùni cucumi‑nda paciencia.
7 Tudo desculpa, tudo crê, tudo espera, tudo suporta.
8 Cunaha‑nsiá, vàxi iin quìvì, te mà cóó gá necesidad cachitnùhu nèhivì xì‑ndà iin razón xi Dios, ni mà cáhàn gà‑ndà dàhàn sàà, ni mà cóó cá stná necesidad cachitnùhu‑ya xì‑ndà iin ñà‑có‑ìnáhá‑ndá. Doco ñà‑cuu stnahá ini‑ndà sàhà‑ndà, mà nunca ndutámà nùù‑yá.
8 A caridade jamais acabará. As profecias desaparecerão, o dom das línguas cessará, o dom da ciência findará.
9 Quìvì vichi, có‑ìnáhá nsihi‑nda nsidaa iñàha; còó. Stná iin palabra dacáhàn‑yà nèhivì, có‑ndùámà iin palabra cachítnùhu nsihi xi‑nda nsidanicuú iñàha; còó.
9 A nossa ciência é parcial, a nossa profecia é imperfeita.
10 Doco na sáà quìvì cununa ndisa ñuhìví, dandu mà cáhàn gà‑ndà nsidaa ñà‑có‑ìá nsihi ma.
10 Quando chegar o que é perfeito, o imperfeito desaparecerá.
11 Na tií, nahi méè nìsa cahìn, vàchi nacua nacání ini nsidaa‑vé, ducán nìsa nacani stná inì; ducán nìsa nihnu inì. Doco vichi sànì sahnui, te ñàyùcàndùá, có‑quìdá guéˋ nahi méè.
11 Quando eu era criança, falava como criança, pensava como criança, raciocinava como criança. Desde que me tornei homem, eliminei as coisas de criança.
12 Te ducán icúmí coo stná xì‑ndà después. Vàchi quìvì vichi indéhe‑nda (nansa yáha‑nda, doco có‑cùndáà vàha ini‑ndà), vàchi na ian indéhe‑nda nùù iin yùtàtá có‑tùí víi, ducán nduá. Doco vàxi iin quìvì, dandu mà cóó gá ducán, vàchi vivìí‑ni icúmí‑ndá cundehè claru‑ndà mii‑yá. Quìvì vichi cuisì iyuhu‑ní cundáà ini‑ndà, doco quìvì yucán icúmí‑ndá cundaà vàha ndisa ini‑ndà nacua cundáà ini mii‑yá sàhà ndohó.
12 Hoje vemos como por um espelho, confusamente; mas então veremos face a face. Hoje conheço em parte; mas então conhecerei totalmente, como eu sou conhecido.
13 Ñàyùcàndùá, ùnì iñàha xiñuhu quida‑nda vichi. Ni cúcúmí vâha‑nda fe, te ni cúníhnú vàha ini‑ndà ñà‑siempre chindee‑yándô; daaní, ni cúcúú stnahá stná ini‑ndà sàhà‑ndà. Doco nùù nsì‑únì ñà‑jaàn, chicá ndiaá ñà‑cuu stnahá ini‑ndà sàhà‑ndà.
13 Por ora subsistem a fé, a esperança e a caridade - as três. Porém, a maior delas é a caridade.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 1 Coríntios 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.