Atos 22
Meupiya ne panugtulen: Bibliya ne Matigsalug (MBTNT) vs NVT
1 “Me suled ku wey me anggam ku. Pammineha a ka egpangatarengan kayi te tangkaan niyu!”
1 “Irmãos e pais”, disse Paulo. “Ouçam-me enquanto apresento minha defesa.”
2 Te pegkarineg dan ne miglalag sikandin te linalahan ne Hibruwanen, subla pad ne migmeeneng-eneng sikandan, ne migpabulus si Pablu ka migkahi,
2 Quando o ouviram falar em aramaico, o silêncio foi ainda maior.
3 “Sabeka a ne Hudiyu ne neetew diye te Tarsu ne sakup te prubinsya te Silisya, piru kayi a migtulin te Hirusalim. Kayi ad mig-iskuyla ne si Gamaliil iya ka migpanulu keddi. Napanulu a naay-ayari meyitenged te Balaud te me kabuybuyahan ta wey manekal a ne migpamakey te Manama iling degma kaniyu langun te kayi kuntee.
3 Então Paulo disse: “Sou judeu, nascido em Tarso, cidade da Cilícia. Fui criado aqui em Jerusalém e educado por Gamaliel. Como aluno dele, fui instruído rigorosamente em nossas leis e nos costumes judaicos. Tornei-me muito zeloso de honrar a Deus em tudo que fazia, como vocês são hoje.
4 Imbaybayaran ku ka me etew ne mig-ikul te seini ne Dalan taman te kamatayen dan. Impandakep ku ka me malitan wey me lukes wey imprisu ku.
4 E fui ao encalço dos seguidores do Caminho, perseguindo alguns até a morte, prendendo homens e mulheres e lançando-os na prisão.
5 Ne ka Labew ne Talagpanubad wey ka langun ne igbuyag te me Hudiyu ka egpakapamalehet ne malehet ka inlalag ku. Nakarawat a te me sulat ne diye egpuun te kandan para te me karumaan ta ne me Hudiyu diye te Damasku. Purisu miggendiya a eyew te pegpandakep te seeye ne me etew wey te pegbaku kandan te keddina eyew eg-uyanen kayi te Hirusalim wey eglegparan.
5 O sumo sacerdote e todo o conselho dos líderes do povo podem confirmar isso. Recebi deles cartas para nossos irmãos judeus em Damasco que me autorizavam a trazer os seguidores do Caminho de lá para Jerusalém, em cadeias, para serem castigados.
6 “Hengkayi te meudtu e te egpakarani-rani ad e te Damasku, sahuhune ne due masil-ew ne layag ne diye egpuun te langit ne nakaalingkus keddi.
6 “Quando me aproximava de Damasco, por volta do meio-dia, de repente uma luz muito intensa brilhou ao meu redor.
7 Napeled a diye te tane wey due narineg ku ne laheng ne miggenendue, ‘Saulu, Saulu! Mania te egbaybayaran a nikeykew?’
7 Caí no chão e ouvi uma voz que me disse: ‘Saulo, Saulo, por que você me persegue?’.
8 Ne mig-inse a, ‘Hentew ke bes Magbebaye?’ Ne migtabak sikandin, ‘Sikeddiey si Hisus ne matig-Nasarit ka egbaybayaran nu.’
8 “‘Quem és tu, Senhor?’, perguntei. “E a voz respondeu: ‘Sou Jesus, o nazareno,
9 Ne ka me duma ku, nakakita te layag piru ware nakarineg te laheng ne migpakiglalag keddi.
9 Os que me acompanhavam viram a luz, mas não entenderam a voz daquele que falava comigo.
10 Nataman, mig-inse ad man-e, ‘Magbebaye, nekey ma ka eggimuwen ku?’ Ne migkahi sikandin, ‘Sasindeg ka wey hendiye ka te Damasku, ne diye kad egpanugtuli te langun ne igpeyimu ku keykew.’
10 “Então perguntei: ‘Que devo fazer, Senhor?’. “E o Senhor me disse: ‘Levante-se e entre em Damasco, onde lhe dirão tudo que você deve fazer’.
11 Ne dutu, wara ad nakakita tenged te masil-ew ne layag, purisu ingkikitkit e naan de te me duma ku peendiye te Damasku.
11 “A luz intensa havia me deixado cego, e meus companheiros tiveram de levar-me pela mão a Damasco.
12 “Ne due sabeka ne etew ne egngaranan ki Ananiyas ne manekal ne egpamakey te Manama wey amana ne matinumanen te Balaud ta wey amana tahura te langun ne me Hudiyu ne mig-ugpe diye te Damasku.
12 Vivia ali Ananias, um homem devoto, dedicado à lei e muito respeitado por todos os judeus da cidade.
13 Miggendiye sikandin te keddi ne diye migsasindeg te kakiliran ku ne migkahi, ‘Suled Saulu, egpakakita kad e!’ Ne sikan de nakakita ad e wey nakita kud e sikandin.
13 Ele veio, colocou-se ao meu lado e disse: ‘Irmão Saulo, volte a enxergar’. E, naquele mesmo instante, pude vê-lo.
14 Ne migkahi sikandin, ‘In-alam ka te Manama te me kabuybuyahan ta eyew egkanengnengan nu ka igkeupii rin wey eyew egkakita nu ka Suluhuanen din ne matareng ne si Hisus wey egpakarineg ka te kandin mismu ne laheng.
14 “Então ele disse: ‘O Deus de nossos antepassados escolheu você para conhecer a vontade dele e para ver o Justo e ouvi-lo falar.
15 Su egkeyimu ka ne talagpamalehet meyitenged kandin diye te langun ne me etew meyitenged te nakita nu wey narineg nu.
15 Você será testemunha dele, dizendo a todos o que viu e ouviu.
16 Na, nekey-a ka egtaharan nu? Enew kad wey pabewutismu kad, wey pangananey kad e kandin eyew egkapasaylu e ka me sale nu.’
16 O que está esperando? Levante-se e seja batizado! Fique limpo de seus pecados invocando o nome do Senhor’.
17 “Nataman, miglibed ad diye te Hirusalim, ne taheed te mig-ampu a diye te timplu, hendue te impataheinep a te Manama
17 “Depois que voltei a Jerusalém, estava orando no templo e tive uma visão,
18 ne nakita ku ka Magbebaye, ne migkahi keddiey, ‘Mahaan ka, awe ka te mahaan kayi te Hirusalim, su ka me etew kayi, kene egdawat te igpangguhud nu meyitenged keddi.’
18 na qual o Senhor me dizia: ‘Depressa! Saia de Jerusalém, pois o povo daqui não aceitará seu testemunho a meu respeito’.
19 Ne migkahiyan ku sikandin, ‘Magbebaye, nakataha sikandan ne iyan ku innendiye te me simbaan ka migpandakep wey migpanlampes te migpalintutuu keykew.
19 “E eu respondi: ‘Senhor, sem dúvida eles sabem que em cada sinagoga eu prendia e açoitava aqueles que criam em ti.
20 Te peggimatey ki Istiban te talagpamalehet meyitenged keykew, sabeka a iya ne migtuhut ne eggimatayan sikandin, wey sikeddi pad iya ka migtameng te me kumbale te miggimatey kandin.’
20 E quando Estêvão, tua testemunha, foi morto, eu estava inteiramente de acordo. Fiquei ali e guardei os mantos que eles tiraram quando foram apedrejá-lo’.
21 Piru migtabak ka Magbebaye keddi, ‘Hipanew kad, su egpeendiyeen ku sikeykew te mariyu ne inged, diye te kene ne me Hudiyu.’ ”
21 “Mas o Senhor me disse: ‘Vá, pois eu o enviarei para longe, para os gentios’”.
22 Kayi re taman ka me etew ne migpammineg kandin, wey migbalbalukan e sikandan ka miggenendue, “Himatayi niyu sikandin! Kenad e ne eleg ne egkeuyag pad sikandin!”
22 A multidão ouviu Paulo até ele dizer essa palavra. Então começaram a gritar: “Fora com esse sujeito! Ele não merece viver!”.
23 Ne migpabulus sikandan ka egmanguleyi ne egwelewes te me kumbale dan wey migsabulak te me alinepung diye te aw-awangan.
23 Gritavam, arrancavam seus mantos e jogavam poeira para o alto.
24 Ne puun dutu, migsuhu e ka kumandir ne Rumanhun te me sundalu rin te igpeuyan si Pablu diye te kampu wey egpalampesan kandan eyew egkanengnengan dan ke mania te egpanguleyian sikandin te me Hudiyu te iling dutu.
24 O comandante trouxe Paulo para dentro e ordenou que ele fosse açoitado e interrogado a fim de descobrir por que a multidão tinha ficado tão furiosa.
25 Ne hengkayi te imbaku e sikandin eyew eglampesan e, mig-inse e si Pablu te kepitan te sundalu ne migsasindeg diye, kahi rin, “Nekeikul red te balaud seini se peglampes te etew ne narihistru diye te Ruma, te ware pad nakita ne due sale din?”
25 Quando amarravam Paulo para açoitá-lo, ele disse ao oficial que estava ali: “A lei permite açoitar um cidadão romano sem que ele tenha sido julgado?”.
26 Te pegkarineg dutu te kepitan, miggendiyad e sikandin te kumandir ne migkahi, “Nekey ma seini se eggimuwen nu? Ka seini ne etew, narihistru bes diye te Ruma.”
26 Ao ouvir isso, o oficial foi ao comandante e perguntou: “O que o senhor está fazendo? Este homem é cidadão romano!”.
27 Purisu miggendiye ka kumandir te ki Pablu wey mig-inse, “Nangeni a, narihistru ka iya diye te Ruma?”
27 O comandante perguntou a Paulo: “Diga-me, você é cidadão romano?”. Ele respondeu: “Sim, eu sou”.
28 Ne migkahi ka kumandir, “Dakel ka nahastu ku eyew egkarihistru e re diye te Ruma.”
28 “Eu também”, disse o comandante. “E paguei caro por minha cidadania!” Paulo respondeu: “Mas eu sou cidadão de nascimento”.
29 Purisu, seeye se egmanginse-inse perem ki Pablu, nangisues e. Naaldek degma ka kumandir te pegkanengnengi rin ne narihistru bes diye te Ruma si Pablu ka impabaku din te keddina.
29 Quando os soldados que estavam prestes a interrogar Paulo ouviram que ele era cidadão romano, retiraram-se de imediato. Até mesmo o comandante ficou com medo ao saber que Paulo era cidadão romano, pois tinha mandado amarrá-lo.
30 Ne seeye se kumandir, egkeupian ne egpakataha ke nekey iya ka sumbung te me Hudiyu meyitenged ki Pablu. Purisu te seup ne aldew, impeekaran din e te keddina si Pablu wey inlibulung din ka me pangulu te talagpanubad te timplu wey ka me Talaggukum te me Hudiyu. Nataman, in-uyan din e si Pablu wey impaatubang e kandan.
30 No dia seguinte, o comandante ordenou que os principais sacerdotes se reunissem com o conselho dos líderes do povo. Queria descobrir exatamente qual era o problema, por isso soltou Paulo e mandou que o trouxessem diante deles.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Atos 22, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.