Mateus 13

Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs VC

Sair da comparação
VC Versão Católica
1 Ɓii kɛn se sum ɓo, Isa teec ɔn̰ ɓea ɔɔ ɓaa iŋg taa baar kɛn Galile ki.
1 Naquele dia, saiu Jesus e sentou-se à beira do lago.
2 Ɔɔ gɔtn se dɔɔl jeege dɛna tus cɛɛn̰ ki ɔlin̰ naan̰ iin̰ ook iŋg maakŋ markab ki ɔɔ jee ute dɛnɗe se ɗaar do jɛŋ baar ki.
2 Acercou-se dele, porém, uma tal multidão, que precisou entrar numa barca. Nela se assentou, enquanto a multidão ficava à margem.
3 Gɔtn se naan̰ taaɗɗenga taarge dɛna ute ɗoobm kaal naagŋ taara ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋBooyki, deb kalaŋ tɔs kupin̰a ɔɔ teec ɓaa kɔnd buru.
3 E seus discursos foram uma série de parábolas.
4 Kɛn naan̰ jaay ɔnd kɔnd burin̰ se, kupm mɛtin̰ si jɛŋ ɗoob ki ɔɔ yeelge bɔɔy ɓaaɗo tuun ɔsin̰ naatn paac.
4 Disse ele: Um semeador saiu a semear. E, semeando, parte da semente caiu ao longo do caminho; os pássaros vieram e a comeram.
5 Kupm mɛtin̰ si do naaŋ kɛn gɔtin̰ ɔk koa. Kupm se naar teeco yɔkɔɗɔ taa gɔtn se, naaŋin̰ cɛɛpɛ.
5 Outra parte caiu em solo pedregoso, onde não havia muita terra, e nasceu logo, porque a terra era pouco profunda.
6 Num gaŋ kɛn kaaɗa jaay baag tɔŋgɔ se, naan̰ lawaka ɔɔ tuutu, taa gɔtn se iirin̰ ɔŋ ɛnd ɓaa te dɔk eyo.
6 Logo, porém, que o sol nasceu, queimou-se, por falta de raízes.
7 Kupm mɛtin̰ se si maakŋ ji kaag kɛn ɔk kɔrɔndɔ. Ji kaagŋ ute kɔrɔndɔ se teepe ɔɔ aayin̰ taara.
7 Outras sementes caíram entre os espinhos: os espinhos cresceram e as sufocaram.
8 Kupm mɛtin̰ si do naaŋ kɛn jiga. Kupm se am tɔɔk doa ɔɔ ɔk kaama. Kɛngen mɛtin̰ge se ɔk kaama bɛɛ bɛɛ, kɛngen kuuy ɔk kaama dɛna ɔɔ kɛngen kuuy se ɔk kaama dɛn ciri.»
8 Outras, enfim, caíram em terra boa: deram frutos, cem por um, sessenta por um, trinta por um.
9 Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm jaay ɔk bi booyo num, booy ɔk taar se.»
9 Aquele que tem ouvidos, ouça.
10 Jee mɛtn Isa ki ɓaaɗo ɔŋin̰a ɔɔ tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay naai Ꞌtaaɗ jeege tu ute ɗoobm kaal naagŋ taara se?»
10 Os discípulos aproximaram-se dele, então, para dizer-lhe: Por que lhes falas em parábolas?
11 Naan̰ tɛrlɗen ɔɔ: «Nakŋ jꞋɔyin̰ga kɔy maakŋ *Gaar Raa ki se, naase se *Raa taaɗsenga naase Ꞌjeelin̰kiga. Gaŋ jee kuuy se, nakŋ se Raa ɔŋ taaɗɗen te mɛtin̰ eyo.
11 Respondeu Jesus: Porque a vós é dado compreender os mistérios do Reino dos céus, mas a eles não.
12 Taa naan̰ se debm kɛn ɔk se jꞋan̰ kɔmb do ki Ꞌtɛɗn dɛna, num debm kɛn ɔk ey se lɛ, kɛn cɔkɔn naan̰ ɔk se kic ɓo jꞋan tɔsn naatn.
12 Ao que tem, se lhe dará e terá em abundância, mas ao que não tem será tirado até mesmo o que tem.
13 Taa naan̰ se ɓo, maam mꞋtaaɗɗen ute kaal naagŋ taara se:
13 Eis por que lhes falo em parábolas: para que, vendo, não vejam e, ouvindo, não ouçam nem compreendam.
14 Bin ɓo taar kɛn debm taaɗ taar teeco taar Raa ki ron̰ Ezayi taaɗɗen do dɔkin̰ se aanga ɗoobin̰ ki kɛn ɔɔ:
14 Assim se cumpre para eles o que foi dito pelo profeta Isaías: Ouvireis com vossos ouvidos e não entendereis, olhareis com vossos olhos e não vereis,
15 Ɗeere, jee se maakɗe mɔŋgɔ,
15 porque o coração deste povo se endureceu: taparam os seus ouvidos e fecharam os seus olhos, para que seus olhos não vejam e seus ouvidos não ouçam, nem seu coração compreenda; para que não se convertam e eu os sare {Is 6,9s}.
16 Isa taaɗ ɔɔ: «Gaŋ naase maakse raapo taa kaamsege lɛ aak kaaka ɔɔ bisege lɛ booy booyo!
16 Mas, quanto a vós, bem-aventurados os vossos olhos, porque vêem! Ditosos os vossos ouvidos, porque ouvem!
17 ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: jee taaɗ taar teeco taar Raa ki dɛna ute jeegen tɛɗ nakŋ ute ɗoobin̰ se, je ɔɔ aɗe kaakŋ nakŋ ɓɔrse naase aakki se, naɓo ɔŋ aakin̰ te eyo, ɔɔ je ɔɔ aɗe booy nakŋ ɓɔrse naase Ꞌbooyki se, naɓo ɔŋ booyin̰ te eyo.»
17 Eu vos declaro, em verdade: muitos profetas e justos desejaram ver o que vedes e não o viram, ouvir o que ouvis e não ouviram.
18 «Naase Ꞌbooyki mɛtn taar gɛn kaal naaŋ taar gɛn debm kɔnd buru se.
18 Ouvi, pois, o sentido da parábola do semeador:
19 Jeegen booy mɛtn taar Gaar Raa jaay ɔŋ booy ɔkin̰ ey se, tec aan gɔɔ kupm kɛn si jɛŋ ɗoob ki se. Taar naaɗe booyga se, *Ɓubm sitange ɓaaɗo ɔɔɗɗesin̰ naatn maakɗe ki.
19 quando um homem ouve a palavra do Reino e não a entende, o Maligno vem e arranca o que foi semeado no seu coração. Este é aquele que recebeu a semente à beira do caminho.
20 Num jee mɛtin̰ge se tec aan gɔɔ kupm si do naaŋ kɛn maakin̰ ɔk ko se; naaɗe se kɛn booyga taar Raa se, naar ɔkin̰ maakɗe ki ute maak‑raapo.
20 O solo pedregoso em que ela caiu é aquele que acolhe com alegria a palavra ouvida,
21 Naɓo naaɗe se ɔŋ ɔn̰ taar Raa ɔl iiri maakɗe ki eyo, taa naaɗe ɔŋ ɔn̰ te maakɗe kaam kalaŋ eyo. Kɛn dubar ɔŋɗenga ey lɛ kꞋbaagɗenga dabar gɛn taar Raa sum ɓo, naaɗe naar rɛsn ute kaal maakɗen do Raa ki se naatn.
21 mas não tem raízes, é inconstante: sobrevindo uma tribulação ou uma perseguição por causa da palavra, logo encontra uma ocasião de queda.
22 Kupm si maakŋ ji kaag ki se tec aan gɔɔ jeegen booy taar Raa, naɓo uun nirlɗe do nakge tun do duni ki ute je maala. Nakgen se ɓo, ɓaaɗo maakŋ saapɗe ki ɔɔ gaasin̰ taar Raa se ɔŋ tɛɗ naaba maakɗe ki eyo.
22 O terreno que recebeu a semente entre os espinhos representa aquele que ouviu bem a palavra, mas nele os cuidados do mundo e a sedução das riquezas a sufocam e a tornam infrutuosa.
23 Kupm si do naaŋ kɛn jiga se tec jeegen booy taar Raa ɔɔ took aal maakɗe do ki. Ɔɔ taar Raa se ɔlɗe naaɗe tɛɗn nakgen bɛɛ bɛɛ. Jee mɛtin̰ge se tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama bɛɛ bɛɛ, kɛngen mɛtin̰ge tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama dɛna ɔɔ kɛngen kuuy se tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama dɛn cir se.»
23 A terra boa semeada é aquele que ouve a palavra e a compreende, e produz fruto: cem por um, sessenta por um, trinta por um.
24 Tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taar kuuy daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ gaabm tɔs kupm jiga ɔɔ ɓaa kɔɔcn̰ maakŋ‑gɔtin̰ ki se.
24 Jesus propôs-lhes outra parábola: O Reino dos céus é semelhante a um homem que tinha semeado boa semente em seu campo.
25 Num kaaɗ kɛn jeege tooɗ tooɗ bi nɔɔr se, debm wɔɔyin̰ ɓaaɗo ɔɔc dɛrɛŋgɛlɛ maakŋ teen̰ kɛn naan̰ ɔɔcin̰ se ɔɔ naan̰ teec ɓaa.
25 Na hora, porém, em que os homens repousavam, veio o seu inimigo, semeou joio no meio do trigo e partiu.
26 Kɛn teen̰e jaay ɓaa teepe ɔɔ tɔk do se, gɔtn se dɛrɛŋgɛlɛ kic ɓaa tɔk kici.
26 O trigo cresceu e deu fruto, mas apareceu também o joio.
27 Gɔtn se jee tɛɗn naabge se ɓaaɗo ɔŋ mɛlɗe ɔɔ ɗeekin̰ ɔɔ: ‹Mɛlje, naai ɔɔco kupm jiga ɓo maakŋ‑gɔti ki ey la? Num dɛrɛŋgɛl maak ki se tap ɓo iin̰o gay?›
27 Os servidores do pai de família vieram e disseram-lhe: - Senhor, não semeaste bom trigo em teu campo? Donde vem, pois, o joio?
28 Naan̰ tɛrlɗen ɔɔ: ‹Kɛse debm wɔɔyɔ ɓo tɛɗin̰ naan̰ se.› Jee tɛɗn naabge se tɔnd mɛtn mɛlɗe ɔɔ: ‹ꞋJe dɛrɛŋgɛlge se jꞋaɗen ɓaa tɔɔɗn si naatn la?›
28 Disse-lhes ele: - Foi um inimigo que fez isto! Replicaram-lhe: - Queres que vamos e o arranquemos?
29 Mɛlɗe ɗeekɗen ɔɔ: ‹Dɛrɛŋgɛlge se ɔn̰te Ꞌtɔɔɗɗeki, ey num sɔm aki tɔɔɗn teen̰gen maak ki se, cɛrɛ.
29 - Não, disse ele; arrancando o joio, arriscais a tirar também o trigo.
30 Ɔn̰ɗeki naaɗe teepm kalaŋ bini kaan kaaɗn kɔj ki, ɔɔ kɛn kaaɗn kɔjɔ aanga jaay ɓo maam mꞋtaaɗn jee kɔjge tu mꞋɔɔ: Deet deet se dɛrɛŋgɛlge se Ꞌdɔɔk Ꞌtusɗeki kaam kalaŋ taa aɗeki tɔɔcn̰ pooɗo. Ɔɔ teen̰e se lɛ ɔj Ꞌtusɗeki kaam kalaŋ Ꞌɓaaɗo Ꞌtɔnd ɔmbin̰ki maakŋ giijum ki.›»
30 Deixai-os crescer juntos até a colheita. No tempo da colheita, direi aos ceifadores: arrancai primeiro o joio e atai-o em feixes para o queimar. Recolhei depois o trigo no meu celeiro.
31 Tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taara kuuy daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ kaam nakŋ kꞋdaŋin̰ mutard, kɛn gaaba kalaŋ uun ɔɔcin̰ maakŋ‑gɔtin̰ ki.
31 Em seguida, propôs-lhes outra parábola: O Reino dos céus é comparado a um grão de mostarda que um homem toma e semeia em seu campo.
32 Kaam nakŋ kꞋdaŋin̰ mutard se, naan̰ baat cir kaam nakgen do naaŋ ki se paac. Num kɛn jꞋɔɔcin̰ga teecga se, naan̰ teepe tɛɗ magal cir nakgen teec maakŋ ɓar ki se paac bini yeelgen kic ɓo ɓaaɗo uj kujɗege tɛlɛtin̰ge tu.»
32 É esta a menor de todas as sementes, mas, quando cresce, torna-se um arbusto maior que todas as hortaliças, de sorte que os pássaros vêm aninhar-se em seus ramos.
33 Tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taar kuuy daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ ɔrɔm kɛn mɛnda jaay tɔsga rujn̰ gɛmɛ ɗooc gɔrn magala ɔɔ kɛn naan̰ jaay deepin̰ga ɔɔ ɔmbin̰ga maak ki num, iin̰in̰ paac se.»
33 Disse-lhes, por fim, esta outra parábola. O Reino dos céus é comparado ao fermento que uma mulher toma e mistura em três medidas de farinha e que faz fermentar toda a massa.
34 Taargen paac se Isa dooy jee dɛnge ute kaal naagŋ taara. Ɔɔ ɗim jaay naan̰ dooyɗen ute kaal naagŋ taar ey se, gɔtɔ.
34 Tudo isto disse Jesus à multidão em forma de parábola. De outro modo não lhe falava,
35 Bin ɓo taar kɛn debm taaɗ taar teeco taar Raa ki taaɗo do dɔkin̰ se aanga ɗoobin̰ ki, kɛn ɔɔ:
35 para que se cumprisse a profecia: Abrirei a boca para ensinar em parábolas; revelarei coisas ocultas desde a criação {Sl 77,2}.
36 Gaŋ gɔtn se Isa iin̰ ɔn̰ jee dɛnge ɔɔ ɔk tɛrl ɓaa ɓeene. Jee mɛtin̰ ki ɓaaɗo ɔŋin̰a tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «ꞋTaaɗ tɔɔkjen tu mɛtn taar kaal naagŋ taar ro dɛrɛŋgɛl kɛn maakŋ‑gɔt ki se?»
36 Então despediu a multidão. Em seguida, entrou de novo na casa e seus discípulos agruparam-se ao redor dele para perguntar-lhe: Explica-nos a parábola do joio no campo.
37 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm ɔɔc kupm jiga se, kɛse maam *Goon Deba.
37 Jesus respondeu: O que semeia a boa semente é o Filho do Homem.
38 Maakŋ‑gɔtɔ se lɛ do naaŋa ɔɔ kupm jiga se lɛ, kɛse jeegen gɛn *maakŋ Gaar Raa, dɛrɛŋgɛlɛ se lɛ taaɗn ute jee *Ɓubm sitange.
38 O campo é o mundo. A boa semente são os filhos do Reino. O joio são os filhos do Maligno.
39 Debm wɔɔy ɔɔco dɛrɛŋgɛlɛ se, kɛse Bubm sitange, kɔjɔ se lɛ taaɗ te ɓiin dunia an naŋa, ɔɔ jee kɔjge se lɛ *kɔɗn Raage.
39 O inimigo, que o semeia, é o demônio. A colheita é o fim do mundo. Os ceifadores são os anjos.
40 Aan gɔɔ dɛrɛŋgɛlɛ se kꞋtusin̰ jaay kꞋtɔɔcin̰ pooɗn se, ɓiin dunia naŋ se kic ɓo utu tɛɗn bin kici.
40 E assim como se recolhe o joio para jogá-lo no fogo, assim será no fim do mundo.
41 Bin ɓo maam Goon Deba mꞋaɗe mꞋkɔl kɔɗumge ɔɔ jeegen jaay ɔl jeege ɔn̰ ɗoobm Raa, ɔɔ ɔlɗe tɛɗ *kusin̰a se, kɔɗn Raage aɗen tuur naatn maakŋ gaarin̰ ki.
41 O Filho do Homem enviará seus anjos, que retirarão de seu Reino todos os escândalos e todos os que fazem o mal
42 Kɔɗn Raage aɗen tɔsn kɔmb maakŋ baal pooɗ ki, ɔɔ gɔtn se ɓo gɔtn naaɗe tɔɔyɔ ɔɔ taan̰ naaŋɗege.
42 e os lançarão na fornalha ardente, onde haverá choro e ranger de dentes.
43 Anum jeegen jaay tɛɗ naka ute ɗoobin̰ naan Raa ki se, naaɗe se wɔɔr aan gɔɔ kaaɗa maakŋ gaar Bubɗe ki. Debm ɔk bi booyo num booy ɔk taar se jiga!»
43 Então, no Reino de seu Pai, os justos resplandecerão como o sol. Aquele que tem ouvidos, ouça.
44 «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ kɔrbɔtn kꞋjꞋɔyin̰ maakŋ‑gɔt ki ɔɔ deba ɓaaɗo rɛk ɔŋin̰a ɔɔ naan̰ ɔyin̰ gɔtin̰ ki ɔɔ iin̰ ɓaa. Ute maak‑raapm naan̰ ɔk se, naan̰ ɓaa dugŋ ute nakŋ naan̰ ɔk se paac, ɔɔ ɔk tɛrl ɓaaɗo dug maakŋ‑gɔtn ese se.
44 O Reino dos céus é também semelhante a um tesouro escondido num campo. Um homem o encontra, mas o esconde de novo. E, cheio de alegria, vai, vende tudo o que tem para comprar aquele campo.
45 «Tɛr maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ debm tɛɗn suukŋ kɛn je meeɗgen zoɗe ɔɔn̰ɔ.
45 O Reino dos céus é ainda semelhante a um negociante que procura pérolas preciosas.
46 Kɛn naan̰ je ɔŋ meeɗn zon̰ ɔɔn̰ se, naan̰ ɔk tɛrl ɓaa dugno ute nakŋ naan̰ ɔk se paac, ɔɔ ɓaaɗo dug meeɗn ese se.»
46 Encontrando uma de grande valor, vai, vende tudo o que possui e a compra.
47 «Tɛr *maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ gɛnd jꞋundin̰ maakŋ baar ki ɔɔ tɔso napar kɛn̰jge dɛna.
47 O Reino dos céus é semelhante ainda a uma rede que, jogada ao mar, recolhe peixes de toda espécie.
48 Kɛn gɛndɛ jaay tɔso kɛn̰jge ɗooc se, naaɗe iik teecsin̰ taar ki, iŋg naaŋ ki, bɛɛr kɛngen jiga jiga ɔmb maakŋ ɛɛs ki ɔɔ kɛngen naapak ey se naaɗe sin naatn.
48 Quando está repleta, os pescadores puxam-na para a praia, sentam-se e separam nos cestos o que é bom e jogam fora o que não presta.
49 Bin ɓo ɓiin dunia an naŋ se tecn̰ bini. *Kɔɗn Raage utu ɓaa nigŋ jeege kaam dio: jee *kusin̰ge gɛn doɗe ɔɔ jee tɛɗ nakŋ ute ɗoobin̰ se tɛɗn gɛn doɗe kici.
49 Assim será no fim do mundo: os anjos virão separar os maus do meio dos justos
50 Jee kusin̰ge se kɔɗn Raage aɗen si maakŋ baal pooɗ ki ɔɔ gɔtn se ɓo, gɔtn naaɗe tɔɔyɔ ɔɔ taan̰ naaŋɗege.»
50 e os arrojarão na fornalha, onde haverá choro e ranger de dentes.
51 Isa tɔnd mɛtn jee mɛtin̰ ki ɔɔ: «Taar se, naase Ꞌbooy ɔkkiga la?» Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Yɛɛ, kꞋbooy jꞋɔkga.»
51 Compreendestes tudo isto? Sim, Senhor, responderam eles.
52 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raa jaay kꞋdooyin̰ga ute nakgen gɛn maakŋ Gaar Raa se, naan̰ se tec aan gɔɔ mɛl ɓee kɛn ɔɔɗ taa kɔrbɔtin̰ num ɔŋ nakgen kiji maak ki ɔɔ kɛngen do dɔkin̰ se kici.»
52 Por isso, todo escriba instruído nas coisas do Reino dos céus é comparado a um pai de família que tira de seu tesouro coisas novas e velhas.
53 Kɛn Isa jaay dooy jee mɛtin̰ ki ute kaal naagŋ taarge aas se, naan̰ iin̰ ɔn̰ gɔtn se.
53 Após ter exposto as parábolas, Jesus partiu.
54 Gɔtn se naan̰ iin̰ ɓaa maakŋ naaŋin̰ ki ɔɔ kɛn naan̰ aan se, baag dooy jeege maakŋ ɓee kɛn Yaudge lee tus maak ki. Ɔɔ kɛn jee se jaay booy taar kɛn naan̰ dooyɗe se, tap ɓo ɔkɗen taaɗ eyo ɗeek ɔɔ: «Jeel‑taara ute nakŋ‑kɔɔɓgen naan̰ tɛɗ se tap ɓo, ɔŋin̰o gayo?
54 Foi para a sua cidade e ensinava na sinagoga, de modo que todos diziam admirados: Donde lhe vem esta sabedoria e esta força miraculosa?
55 Naan̰ ɓo goon debm tirɗn lee cɔɔc ɗaap nakge se ey la? Kon̰ ron̰ Mari ey la? Gɛnaan̰ge ɓo Jak, Yusup, Simon ɔɔ Jud se ey la?
55 Não é este o filho do carpinteiro? Não é Maria sua mãe? Não são seus irmãos Tiago, José, Simão e Judas?
56 Gɛnaan̰gen mɛndge ɓo utu tiŋg ute naajege ara ki ey la? Anum tap ɓo tɔɔgŋ se paac naan̰ ɔŋin̰o gayo?»
56 E suas irmãs, não vivem todas entre nós? Donde lhe vem, pois, tudo isso?
57 Kɛse ɓo nakŋ kɛn tɛɗɗen naaɗe ɔŋ aal maakɗe don̰ ki ey se. Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm taaɗ taar teeco taar Raa ki se jeege paac aalin̰ maak ki; anum jee maakŋ naaŋin̰ ki ute jee maakŋ ɓeen̰ ki se ɓo aalin̰ maak ki eyo.»
57 E não sabiam o que dizer dele. Disse-lhes, porém, Jesus: É só em sua pátria e em sua família que um profeta é menosprezado.
58 Taa naan̰ se ɓo, gɔtn se, Isa ɔŋ tɛɗ te nakŋ‑kɔɔɓge dɛn eyo taa naaɗe baate tookŋ kaal maakɗe don̰ ki.
58 E, por causa da falta de confiança deles, operou ali poucos milagres.

Ler em outra tradução

Comparar com outra

Estude este capítulo no WhatsApp

Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.