Mateus 13
Kitapm kɛn Raa dɔɔko kiji ute jeege (KYQ) vs NTLH
1 Ɓii kɛn se sum ɓo, Isa teec ɔn̰ ɓea ɔɔ ɓaa iŋg taa baar kɛn Galile ki.
1 Naquele mesmo dia Jesus saiu de casa, foi para a beira do lago da Galileia, sentou-se ali e começou a ensinar.
2 Ɔɔ gɔtn se dɔɔl jeege dɛna tus cɛɛn̰ ki ɔlin̰ naan̰ iin̰ ook iŋg maakŋ markab ki ɔɔ jee ute dɛnɗe se ɗaar do jɛŋ baar ki.
2 A multidão que se ajuntou em volta dele era tão grande, que ele entrou num barco e sentou-se; e o povo ficou em pé na praia.
3 Gɔtn se naan̰ taaɗɗenga taarge dɛna ute ɗoobm kaal naagŋ taara ɗeekɗen ɔɔ: «ꞋBooyki, deb kalaŋ tɔs kupin̰a ɔɔ teec ɓaa kɔnd buru.
3 Jesus usou parábolas para ensinar muitas coisas. Ele disse:
4 Kɛn naan̰ jaay ɔnd kɔnd burin̰ se, kupm mɛtin̰ si jɛŋ ɗoob ki ɔɔ yeelge bɔɔy ɓaaɗo tuun ɔsin̰ naatn paac.
4 Quando estava espalhando as sementes, algumas caíram na beira do caminho, e os passarinhos comeram tudo.
5 Kupm mɛtin̰ si do naaŋ kɛn gɔtin̰ ɔk koa. Kupm se naar teeco yɔkɔɗɔ taa gɔtn se, naaŋin̰ cɛɛpɛ.
5 Outra parte das sementes caiu num lugar onde havia muitas pedras e pouca terra. As sementes brotaram logo porque a terra não era funda.
6 Num gaŋ kɛn kaaɗa jaay baag tɔŋgɔ se, naan̰ lawaka ɔɔ tuutu, taa gɔtn se iirin̰ ɔŋ ɛnd ɓaa te dɔk eyo.
6 Mas, quando o sol apareceu, queimou as plantas, e elas secaram porque não tinham raízes.
7 Kupm mɛtin̰ se si maakŋ ji kaag kɛn ɔk kɔrɔndɔ. Ji kaagŋ ute kɔrɔndɔ se teepe ɔɔ aayin̰ taara.
7 Outras sementes caíram no meio de espinhos, que cresceram e sufocaram as plantas.
8 Kupm mɛtin̰ si do naaŋ kɛn jiga. Kupm se am tɔɔk doa ɔɔ ɔk kaama. Kɛngen mɛtin̰ge se ɔk kaama bɛɛ bɛɛ, kɛngen kuuy ɔk kaama dɛna ɔɔ kɛngen kuuy se ɔk kaama dɛn ciri.»
8 Mas as sementes que caíram em terra boa produziram na base de cem, de sessenta e de trinta grãos por um.
9 Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm jaay ɔk bi booyo num, booy ɔk taar se.»
9 E Jesus terminou, dizendo:
10 Jee mɛtn Isa ki ɓaaɗo ɔŋin̰a ɔɔ tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «Gɛn ɗi jaay naai Ꞌtaaɗ jeege tu ute ɗoobm kaal naagŋ taara se?»
10 Então os discípulos chegaram perto de Jesus e perguntaram: — Por que é que o senhor usa
11 Naan̰ tɛrlɗen ɔɔ: «Nakŋ jꞋɔyin̰ga kɔy maakŋ *Gaar Raa ki se, naase se *Raa taaɗsenga naase Ꞌjeelin̰kiga. Gaŋ jee kuuy se, nakŋ se Raa ɔŋ taaɗɗen te mɛtin̰ eyo.
11 Jesus respondeu:
12 Taa naan̰ se debm kɛn ɔk se jꞋan̰ kɔmb do ki Ꞌtɛɗn dɛna, num debm kɛn ɔk ey se lɛ, kɛn cɔkɔn naan̰ ɔk se kic ɓo jꞋan tɔsn naatn.
12 Pois quem tem receberá mais, para que tenha mais ainda. Mas quem não tem, até o pouco que tem lhe será tirado.
13 Taa naan̰ se ɓo, maam mꞋtaaɗɗen ute kaal naagŋ taara se:
13 É por isso que eu uso parábolas para falar com essas pessoas. Porque elas olham e não enxergam; escutam e não ouvem, nem entendem.
14 Bin ɓo taar kɛn debm taaɗ taar teeco taar Raa ki ron̰ Ezayi taaɗɗen do dɔkin̰ se aanga ɗoobin̰ ki kɛn ɔɔ:
14 E assim acontece com essas pessoas o que disse o
15 Ɗeere, jee se maakɗe mɔŋgɔ,
15 Pois a mente deste povo está fechada:
16 Isa taaɗ ɔɔ: «Gaŋ naase maakse raapo taa kaamsege lɛ aak kaaka ɔɔ bisege lɛ booy booyo!
16 Jesus continuou, dizendo:
17 ꞋBooyki bɛɛ mꞋasen taaɗa: jee taaɗ taar teeco taar Raa ki dɛna ute jeegen tɛɗ nakŋ ute ɗoobin̰ se, je ɔɔ aɗe kaakŋ nakŋ ɓɔrse naase aakki se, naɓo ɔŋ aakin̰ te eyo, ɔɔ je ɔɔ aɗe booy nakŋ ɓɔrse naase Ꞌbooyki se, naɓo ɔŋ booyin̰ te eyo.»
17 Eu afirmo a vocês que isto é verdade: muitos profetas e muitas outras pessoas do povo de Deus gostariam de ver o que vocês estão vendo, mas não puderam; e gostariam de ouvir o que vocês estão ouvindo, mas não ouviram.
18 «Naase Ꞌbooyki mɛtn taar gɛn kaal naaŋ taar gɛn debm kɔnd buru se.
18 — Então escutem e aprendam o que a
19 Jeegen booy mɛtn taar Gaar Raa jaay ɔŋ booy ɔkin̰ ey se, tec aan gɔɔ kupm kɛn si jɛŋ ɗoob ki se. Taar naaɗe booyga se, *Ɓubm sitange ɓaaɗo ɔɔɗɗesin̰ naatn maakɗe ki.
19 As pessoas que ouvem a mensagem do vem e tira o que foi semeado no coração delas.
20 Num jee mɛtin̰ge se tec aan gɔɔ kupm si do naaŋ kɛn maakin̰ ɔk ko se; naaɗe se kɛn booyga taar Raa se, naar ɔkin̰ maakɗe ki ute maak‑raapo.
20 As sementes que foram semeadas onde havia muitas pedras são as pessoas que ouvem a mensagem e a aceitam logo com alegria,
21 Naɓo naaɗe se ɔŋ ɔn̰ taar Raa ɔl iiri maakɗe ki eyo, taa naaɗe ɔŋ ɔn̰ te maakɗe kaam kalaŋ eyo. Kɛn dubar ɔŋɗenga ey lɛ kꞋbaagɗenga dabar gɛn taar Raa sum ɓo, naaɗe naar rɛsn ute kaal maakɗen do Raa ki se naatn.
21 mas duram pouco porque não têm raiz. E, quando por causa da mensagem chegam os sofrimentos e as perseguições, elas logo abandonam a sua fé.
22 Kupm si maakŋ ji kaag ki se tec aan gɔɔ jeegen booy taar Raa, naɓo uun nirlɗe do nakge tun do duni ki ute je maala. Nakgen se ɓo, ɓaaɗo maakŋ saapɗe ki ɔɔ gaasin̰ taar Raa se ɔŋ tɛɗ naaba maakɗe ki eyo.
22 Outras pessoas são parecidas com as sementes que foram semeadas no meio dos espinhos. Elas ouvem a mensagem, mas as preocupações deste mundo e a ilusão das riquezas sufocam a mensagem, e essas pessoas não produzem frutos.
23 Kupm si do naaŋ kɛn jiga se tec jeegen booy taar Raa ɔɔ took aal maakɗe do ki. Ɔɔ taar Raa se ɔlɗe naaɗe tɛɗn nakgen bɛɛ bɛɛ. Jee mɛtin̰ge se tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama bɛɛ bɛɛ, kɛngen mɛtin̰ge tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama dɛna ɔɔ kɛngen kuuy se tec aan gɔɔ gɛm kɛn ɔk kaama dɛn cir se.»
23 E as sementes que foram semeadas em terra boa são aquelas pessoas que ouvem, e entendem a mensagem, e produzem uma grande colheita: umas, cem; outras, sessenta; e ainda outras, trinta vezes mais do que foi semeado.
24 Tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taar kuuy daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ gaabm tɔs kupm jiga ɔɔ ɓaa kɔɔcn̰ maakŋ‑gɔtin̰ ki se.
24 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
25 Num kaaɗ kɛn jeege tooɗ tooɗ bi nɔɔr se, debm wɔɔyin̰ ɓaaɗo ɔɔc dɛrɛŋgɛlɛ maakŋ teen̰ kɛn naan̰ ɔɔcin̰ se ɔɔ naan̰ teec ɓaa.
25 Certa noite, quando todos estavam dormindo, veio um inimigo, semeou no meio do trigo uma erva ruim, chamada joio, e depois foi embora.
26 Kɛn teen̰e jaay ɓaa teepe ɔɔ tɔk do se, gɔtn se dɛrɛŋgɛlɛ kic ɓaa tɔk kici.
26 Quando as plantas cresceram, e se formaram as espigas, o joio apareceu.
27 Gɔtn se jee tɛɗn naabge se ɓaaɗo ɔŋ mɛlɗe ɔɔ ɗeekin̰ ɔɔ: ‹Mɛlje, naai ɔɔco kupm jiga ɓo maakŋ‑gɔti ki ey la? Num dɛrɛŋgɛl maak ki se tap ɓo iin̰o gay?›
27 Aí os empregados do dono das terras chegaram e disseram: “Patrão, o senhor semeou sementes boas nas suas terras. De onde será que veio este joio?”
28 Naan̰ tɛrlɗen ɔɔ: ‹Kɛse debm wɔɔyɔ ɓo tɛɗin̰ naan̰ se.› Jee tɛɗn naabge se tɔnd mɛtn mɛlɗe ɔɔ: ‹ꞋJe dɛrɛŋgɛlge se jꞋaɗen ɓaa tɔɔɗn si naatn la?›
28 — “Foi algum inimigo que fez isso!”, respondeu ele.
29 Mɛlɗe ɗeekɗen ɔɔ: ‹Dɛrɛŋgɛlge se ɔn̰te Ꞌtɔɔɗɗeki, ey num sɔm aki tɔɔɗn teen̰gen maak ki se, cɛrɛ.
29 — “Não”, respondeu ele, “porque, quando vocês forem tirar o joio, poderão arrancar também o trigo.
30 Ɔn̰ɗeki naaɗe teepm kalaŋ bini kaan kaaɗn kɔj ki, ɔɔ kɛn kaaɗn kɔjɔ aanga jaay ɓo maam mꞋtaaɗn jee kɔjge tu mꞋɔɔ: Deet deet se dɛrɛŋgɛlge se Ꞌdɔɔk Ꞌtusɗeki kaam kalaŋ taa aɗeki tɔɔcn̰ pooɗo. Ɔɔ teen̰e se lɛ ɔj Ꞌtusɗeki kaam kalaŋ Ꞌɓaaɗo Ꞌtɔnd ɔmbin̰ki maakŋ giijum ki.›»
30 Deixem o trigo e o joio crescerem juntos até o tempo da colheita. Então eu direi aos trabalhadores que vão fazer a colheita: ‘Arranquem primeiro o joio e amarrem em feixes para ser queimado. Depois colham o trigo e ponham no meu depósito.’ ”
31 Tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taara kuuy daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ kaam nakŋ kꞋdaŋin̰ mutard, kɛn gaaba kalaŋ uun ɔɔcin̰ maakŋ‑gɔtin̰ ki.
31 Jesus contou outra parábola . Ele disse ao povo:
32 Kaam nakŋ kꞋdaŋin̰ mutard se, naan̰ baat cir kaam nakgen do naaŋ ki se paac. Num kɛn jꞋɔɔcin̰ga teecga se, naan̰ teepe tɛɗ magal cir nakgen teec maakŋ ɓar ki se paac bini yeelgen kic ɓo ɓaaɗo uj kujɗege tɛlɛtin̰ge tu.»
32 Ela é a menor de todas as sementes; mas, quando cresce, torna-se a maior de todas as plantas. Ela até chega a ser uma árvore, de modo que os passarinhos vêm e fazem ninhos nos seus ramos.
33 Tɛr Isa taaɗɗen ute kaal naagŋ taar kuuy daala ɔɔ: «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ ɔrɔm kɛn mɛnda jaay tɔsga rujn̰ gɛmɛ ɗooc gɔrn magala ɔɔ kɛn naan̰ jaay deepin̰ga ɔɔ ɔmbin̰ga maak ki num, iin̰in̰ paac se.»
33 Jesus contou mais esta parábola para o povo:
34 Taargen paac se Isa dooy jee dɛnge ute kaal naagŋ taara. Ɔɔ ɗim jaay naan̰ dooyɗen ute kaal naagŋ taar ey se, gɔtɔ.
34 Jesus usava parábolas para dizer tudo isso ao povo. Ele não dizia nada a eles sem ser por meio de parábolas.
35 Bin ɓo taar kɛn debm taaɗ taar teeco taar Raa ki taaɗo do dɔkin̰ se aanga ɗoobin̰ ki, kɛn ɔɔ:
35 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito: “Usarei parábolas quando falar com esse povo e explicarei coisas desconhecidas desde a criação do mundo.”
36 Gaŋ gɔtn se Isa iin̰ ɔn̰ jee dɛnge ɔɔ ɔk tɛrl ɓaa ɓeene. Jee mɛtin̰ ki ɓaaɗo ɔŋin̰a tɔnd mɛtin̰ ɔɔ: «ꞋTaaɗ tɔɔkjen tu mɛtn taar kaal naagŋ taar ro dɛrɛŋgɛl kɛn maakŋ‑gɔt ki se?»
36 Então Jesus deixou a multidão e voltou para casa. Os discípulos chegaram perto dele e perguntaram: — Conte para nós o que quer dizer a
37 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm ɔɔc kupm jiga se, kɛse maam *Goon Deba.
37 Jesus respondeu:
38 Maakŋ‑gɔtɔ se lɛ do naaŋa ɔɔ kupm jiga se lɛ, kɛse jeegen gɛn *maakŋ Gaar Raa, dɛrɛŋgɛlɛ se lɛ taaɗn ute jee *Ɓubm sitange.
38 O terreno é o mundo. As sementes boas são as pessoas que pertencem ao .
39 Debm wɔɔy ɔɔco dɛrɛŋgɛlɛ se, kɛse Bubm sitange, kɔjɔ se lɛ taaɗ te ɓiin dunia an naŋa, ɔɔ jee kɔjge se lɛ *kɔɗn Raage.
39 O inimigo que semeia o joio é o próprio Diabo. A colheita é o fim dos tempos, e os que fazem a colheita são os anjos.
40 Aan gɔɔ dɛrɛŋgɛlɛ se kꞋtusin̰ jaay kꞋtɔɔcin̰ pooɗn se, ɓiin dunia naŋ se kic ɓo utu tɛɗn bin kici.
40 Assim como o joio é ajuntado e jogado no fogo, assim também será no fim dos tempos.
41 Bin ɓo maam Goon Deba mꞋaɗe mꞋkɔl kɔɗumge ɔɔ jeegen jaay ɔl jeege ɔn̰ ɗoobm Raa, ɔɔ ɔlɗe tɛɗ *kusin̰a se, kɔɗn Raage aɗen tuur naatn maakŋ gaarin̰ ki.
41 O Filho do Homem mandará os seus anjos, e eles ajuntarão e tirarão do seu Reino todos os que fazem com que os outros pequem e também todos os que praticam o mal.
42 Kɔɗn Raage aɗen tɔsn kɔmb maakŋ baal pooɗ ki, ɔɔ gɔtn se ɓo gɔtn naaɗe tɔɔyɔ ɔɔ taan̰ naaŋɗege.
42 Depois os anjos jogarão essas pessoas na fornalha de fogo, onde vão chorar e ranger os dentes de desespero.
43 Anum jeegen jaay tɛɗ naka ute ɗoobin̰ naan Raa ki se, naaɗe se wɔɔr aan gɔɔ kaaɗa maakŋ gaar Bubɗe ki. Debm ɔk bi booyo num booy ɔk taar se jiga!»
43 Então o povo de Deus brilhará como o sol no Reino do seu Pai. Se vocês têm ouvidos para ouvir, então ouçam.
44 «*Maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ kɔrbɔtn kꞋjꞋɔyin̰ maakŋ‑gɔt ki ɔɔ deba ɓaaɗo rɛk ɔŋin̰a ɔɔ naan̰ ɔyin̰ gɔtin̰ ki ɔɔ iin̰ ɓaa. Ute maak‑raapm naan̰ ɔk se, naan̰ ɓaa dugŋ ute nakŋ naan̰ ɔk se paac, ɔɔ ɔk tɛrl ɓaaɗo dug maakŋ‑gɔtn ese se.
44 — O
45 «Tɛr maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ debm tɛɗn suukŋ kɛn je meeɗgen zoɗe ɔɔn̰ɔ.
45 — O
46 Kɛn naan̰ je ɔŋ meeɗn zon̰ ɔɔn̰ se, naan̰ ɔk tɛrl ɓaa dugno ute nakŋ naan̰ ɔk se paac, ɔɔ ɓaaɗo dug meeɗn ese se.»
46 Quando encontra uma pérola que é mesmo de grande valor, ele vai, vende tudo o que tem e compra a pérola.
47 «Tɛr *maakŋ Gaar Raa se tec aan gɔɔ gɛnd jꞋundin̰ maakŋ baar ki ɔɔ tɔso napar kɛn̰jge dɛna.
47 — O
48 Kɛn gɛndɛ jaay tɔso kɛn̰jge ɗooc se, naaɗe iik teecsin̰ taar ki, iŋg naaŋ ki, bɛɛr kɛngen jiga jiga ɔmb maakŋ ɛɛs ki ɔɔ kɛngen naapak ey se naaɗe sin naatn.
48 E, quando está cheia, os pescadores a arrastam para a praia e sentam para separar os peixes: os que prestam são postos dentro dos cestos, e os que não prestam são jogados fora.
49 Bin ɓo ɓiin dunia an naŋ se tecn̰ bini. *Kɔɗn Raage utu ɓaa nigŋ jeege kaam dio: jee *kusin̰ge gɛn doɗe ɔɔ jee tɛɗ nakŋ ute ɗoobin̰ se tɛɗn gɛn doɗe kici.
49 No fim dos tempos também será assim: os anjos sairão, e separarão as pessoas más das boas,
50 Jee kusin̰ge se kɔɗn Raage aɗen si maakŋ baal pooɗ ki ɔɔ gɔtn se ɓo, gɔtn naaɗe tɔɔyɔ ɔɔ taan̰ naaŋɗege.»
50 e jogarão as pessoas más na fornalha de fogo. E ali elas vão chorar e ranger os dentes de desespero.
51 Isa tɔnd mɛtn jee mɛtin̰ ki ɔɔ: «Taar se, naase Ꞌbooy ɔkkiga la?» Naaɗe tɛrlin̰ ɔɔ: «Yɛɛ, kꞋbooy jꞋɔkga.»
51 Então Jesus perguntou aos discípulos: — Sim! — responderam eles.
52 Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm jeel taaɗn tɔɔkŋ mɛtn Ko Taar Raa jaay kꞋdooyin̰ga ute nakgen gɛn maakŋ Gaar Raa se, naan̰ se tec aan gɔɔ mɛl ɓee kɛn ɔɔɗ taa kɔrbɔtin̰ num ɔŋ nakgen kiji maak ki ɔɔ kɛngen do dɔkin̰ se kici.»
52 Jesus disse:
53 Kɛn Isa jaay dooy jee mɛtin̰ ki ute kaal naagŋ taarge aas se, naan̰ iin̰ ɔn̰ gɔtn se.
53 Quando Jesus acabou de contar essas parábolas , saiu dali
54 Gɔtn se naan̰ iin̰ ɓaa maakŋ naaŋin̰ ki ɔɔ kɛn naan̰ aan se, baag dooy jeege maakŋ ɓee kɛn Yaudge lee tus maak ki. Ɔɔ kɛn jee se jaay booy taar kɛn naan̰ dooyɗe se, tap ɓo ɔkɗen taaɗ eyo ɗeek ɔɔ: «Jeel‑taara ute nakŋ‑kɔɔɓgen naan̰ tɛɗ se tap ɓo, ɔŋin̰o gayo?
54 e voltou para a cidade de Nazaré, onde ele tinha morado. Ele ensinava na sinagoga , e os que o ouviam ficavam admirados e perguntavam: — De onde vêm a sabedoria dele e o poder que ele tem para fazer milagres?
55 Naan̰ ɓo goon debm tirɗn lee cɔɔc ɗaap nakge se ey la? Kon̰ ron̰ Mari ey la? Gɛnaan̰ge ɓo Jak, Yusup, Simon ɔɔ Jud se ey la?
55 Por acaso ele não é o filho do carpinteiro? A sua mãe não é Maria? Ele não é irmão de Tiago, José, Simão e Judas?
56 Gɛnaan̰gen mɛndge ɓo utu tiŋg ute naajege ara ki ey la? Anum tap ɓo tɔɔgŋ se paac naan̰ ɔŋin̰o gayo?»
56 Todas as suas irmãs não moram aqui? De onde é que ele consegue tudo isso?
57 Kɛse ɓo nakŋ kɛn tɛɗɗen naaɗe ɔŋ aal maakɗe don̰ ki ey se. Gɔtn se Isa ɗeekɗen ɔɔ: «Debm taaɗ taar teeco taar Raa ki se jeege paac aalin̰ maak ki; anum jee maakŋ naaŋin̰ ki ute jee maakŋ ɓeen̰ ki se ɓo aalin̰ maak ki eyo.»
57 Por isso ficaram desiludidos com ele. Mas Jesus disse:
58 Taa naan̰ se ɓo, gɔtn se, Isa ɔŋ tɛɗ te nakŋ‑kɔɔɓge dɛn eyo taa naaɗe baate tookŋ kaal maakɗe don̰ ki.
58 Jesus não pôde fazer muitos milagres ali porque eles não tinham fé.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 13, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.