Mateus 21
Mum Language NT Portions (KQA) vs NTLH
1 — ausente —
1 Quando Jesus e os discípulos estavam chegando a Jerusalém, pararam no povoado de Betfagé, que fica perto do monte das Oliveiras. Dali Jesus enviou dois discípulos na frente,
2 — ausente —
2 com a seguinte ordem:
3 Kamatɨra kru mumɨŋga narɨŋɨrɨm kuyu mu ambɨtiŋgata ambamara, Donki arɨkita nɨŋɨnɨŋ, Aru hama sɨmbɨra naŋga, vamba ambamara. Kamavɨtɨra sɨkwɨtaya sɨmbɨti arɨkita payɨmandɨyu, vami.
3 Se alguém falar alguma coisa, digam que o Mestre precisa deles. Assim deixarão vocês trazerem logo os animais.
4 Kanɨmata vana yɨvurahami nɨŋandɨhinɨrɨm kuha kru Gotɨndu kuyu mɨŋata ambavaravara mɨŋga kuyu nɨmata ambami ha kandɨsɨkwɨsɨkwɨ yɨvurahami. Nɨmavamba ambami,
4 Isso aconteceu para se cumprir o que o profeta tinha dito:
5 Saion hati krunavundirɨm kuyu nɨŋandɨhin ambavaramara, Nɨŋgamara. Narɨŋandɨ aru miku nɨma payɨ. Nu kru ñɨmbi manɨman hama payɨmañandɨ. Kamata donki hɨmba munɨñɨ mɨnzɨ. Nu donki mɨwɨrɨ nɨñɨ mɨnzɨta payɨ, vami.
5 “Digam ao povo de Jerusalém: Agora o seu rei está chegando. Ele é humilde e está montado num jumento e num jumentinho, filho de jumenta.”
6 Kamata sɨmbɨrasara arɨkimbat uta Jisas ambami maña andɨmu.
6 Então os discípulos foram e fizeram o que Jesus havia mandado.
7 Kamata donki nɨŋum naŋga ñɨŋi ha tɨmbuta payɨmu. Kamata arɨkimbat nurɨŋandɨ mɨkwɨrɨ kuta haŋɨnɨŋ donkindu kutɨ hañɨ yɨvutɨhumu. Kamatɨhu Jisas kɨmba hañɨ mɨnzɨmi.Donki nɨŋum naŋga ñɨŋi|alt="taking the colt" src="WA03893b.tif" size="col" copy="Graham Wade © United Bible Societies 1989" ref="21.7"
7 Levaram a jumenta e o jumentinho, jogaram as suas capas sobre eles, e Jesus montou.
8 Kamatɨhi krunavundi sambɨ nurɨŋandɨ mɨkwɨrɨ kuta haŋɨnɨŋ sɨharanzɨhara kɨndɨmbat hañɨ yɨvutɨhumu. Kamatɨhu muvɨra ahumakamaka mɨkɨ naŋga haŋɨnɨŋ tahɨrandahɨra kɨndɨmbatɨyɨ tamamu.
8 Da grande multidão que ia com eles, alguns estendiam as suas capas no chão, e outros espalhavam no chão ramos que tinham cortado das árvores.
9 Kamatɨndɨ krunavundi Jisasɨndu kasiram ndambu umu ndaŋɨnɨŋ naŋga sɨhɨndɨ payɨmu nɨŋɨnɨŋ, sɨhanaŋga nɨmavamba taŋguvɨhumu, Devit Nɨŋuñɨŋgirɨm kɨnzɨhɨnzɨtɨm. Kru Aru nɨmandu ñɨmbiyɨ payɨmi nɨmaŋ, Got nuŋ avindamam. Got kɨmbayɨndu sɨkwɨ nɨmarɨm kɨnzɨhɨnzɨtɨm, vamu.
9 Tanto os que iam na frente como os que vinham atrás começaram a gritar: — Que Deus abençoe aquele que vem em nome do Senhor! Hosana a Deus nas alturas do céu!
10 Jisas Jerusalem indɨhuhi, pɨhu aru hañɨndu krunavundi sɨhanaŋga ŋgata pɨndɨrata nɨmavamba kitɨhumu, Kru kanɨma ninɨndɨmbanzɨkwɨ, vamu.
10 Quando Jesus entrou em Jerusalém, toda a cidade ficou agitada, e o povo perguntava: — Quem é ele?
11 Kamavahu krunavundi nu naŋga umu haŋɨnɨŋ ambamu, Nu Jisas, kru Gotɨndu kuyu mɨŋata ambavaravara mɨŋga. Pɨhu Nasaret, pɨrɨvɨsa Galilindu mɨŋga payɨ, vamu.
11 A multidão respondia: — Este é o
12 Jisas Gotɨŋ kɨrañɨŋguhu tavɨ hañɨndu upɨyɨ indɨhumi. Kamata kru kandɨhaŋu tɨmbahɨrɨs sɨmbɨra mɨŋamu haŋɨnɨŋ sɨhanaŋga pɨŋguvarami. Kamata kru tɨmbahɨrɨs tɨvɨrandu haŋɨnɨŋɨndu pina haŋɨnɨŋ, naŋga kava tamahuhu mut mɨŋandu haŋɨnɨŋɨndu mɨnzɨmɨnzɨ maka haŋɨnɨŋ mɨŋasiŋgɨvarami.
12 Jesus entrou no pátio do Templo e expulsou todos os que compravam e vendiam naquele lugar. Derrubou as mesas dos que trocavam dinheiro e as cadeiras dos que vendiam pombas.
13 Kamata nurɨŋ ambami, Gotɨndu aŋgwɨmɨkɨyɨ nɨmavamba ambami, Yandɨ tavɨ nɨŋaŋdɨhin yi naŋgandaya kuyundavaravara tavɨ kɨyɨmandɨ, vamba ambami. Hara narɨ andɨhara kru kurɨhahurɨha naŋga kipa naŋga haŋɨnɨŋɨndu sipɨrusipɨru upɨ maña kɨyɨ, vami.Got ndu tavɨyɨ kru navundiŋ Jisas pɨŋguvarami|alt="flipping tables" src="WA03896b.tif" size="col" copy="Graham Wade © United Bible Societies 1989" ref="21.13"
13 Ele lhes disse:
14 Kamata Jisas Gotɨŋ kɨrañɨŋguhu tavɨ hañɨndu upɨyɨ kɨyɨmi. Kamatɨhi tamɨŋga ñumi naŋga tanda ñamba haŋɨnɨŋ nu kɨyɨmiyɨ payɨhu nurɨŋ mɨŋavindamami.
14 Cegos e coxos iam encontrar Jesus no pátio do Templo, e ele os curava.
15 — ausente —
15 Os chefes dos sacerdotes e os mestres da Lei ficaram zangados quando viram as coisas maravilhosas que ele fazia e ouviram as crianças gritando no pátio do Templo: —
16 — ausente —
16 E eles disseram a Jesus: — Você está ouvindo o que estão dizendo? Jesus respondeu:
17 Kamata Jisas nurɨŋ mitata pɨhu aru hañɨndu tapɨrañɨ pindɨhami. Kamata aŋga pata kandɨhɨvɨ hañɨ Betani kɨyɨmi.
17 Então Jesus os deixou, saiu da cidade e foi para o povoado de Betânia. E passou a noite ali.
18 Kamata kɨvɨsuŋ nda Jisas sɨhinda pɨhu aru hañɨ aŋga uhi, nuŋ avɨhatɨmi.
18 No dia seguinte, quando estava voltando para a cidade, Jesus teve fome.
19 Kamata kɨndɨ tɨvɨ hañɨ ŋgahi ahu fik muŋandɨhin kɨyɨhi arɨhañɨ umi. Hara ŋgahira kandɨhañɨ kandɨ maŋgɨyɨmi. Mɨkɨ haŋɨnɨŋ ndaya kɨyɨhu ahu fik haŋandɨhinɨrɨm ambami, Na sɨhinda kandɨ mandamɨrɨmana, manɨŋganzɨkwɨ, vami. Kamavahi sarɨwayɨŋandi ahu fik haŋandɨhin kwɨrɨñandɨmi.
19 Ele viu uma figueira na beira da estrada e foi até lá, mas não encontrou nada; só folhas. Aí disse para a figueira: E na mesma hora a figueira secou.
20 Kamatɨhi nuŋandɨ sɨmbɨrasara haŋɨnɨŋ kandɨha ŋgata pɨndɨramu. Kamata nɨmavamba kitɨhumu, Pamatɨhi ahu fik nɨŋandɨhin sarɨwayɨŋandi kwɨrɨñandɨ, vamu.
20 Os discípulos viram isso, ficaram muito admirados e disseram: — Como a figueira secou depressa!
21 Kamavahu Jisas kɨmbɨ ambami, Narɨŋ yi kandɨ ambin, narɨ indarɨmaŋgarata, narɨŋandɨ indarɨmit arɨkita maŋgɨti, yi ahu fik nɨŋandɨhin andɨn maña narɨndahara sɨwɨmaña musa andɨhara. Naŋga kandɨ vana nindaya maŋandɨhara. Apu ndaŋandɨhin nɨmavamba ambɨtɨra, Na yahamɨrata kumbɨtɨhuta añakɨŋguku ndañɨ mɨŋgu vamba ambɨtɨra, ambahara maña andɨhi.
21 Então Jesus disse:
22 Ara indarɨmaŋgarata Got naŋga kuyundavarɨmandɨra ha, muhɨmɨmuhɨm mɨŋɨrɨm ambɨrɨmandɨra ha, narɨ mɨŋɨmandɨra, vami.
22 Se crerem, receberão tudo o que pedirem em oração.
23 Jisas Gotɨŋ kɨrañɨŋguhu tavɨ hañɨndu upɨyɨ indɨhuta krunavundiŋ ambaramami. Kamatɨhi Gotɨŋ kɨrañɨŋguhu haŋɨnɨŋɨndu aru miku haŋɨnɨŋ naŋga Israel hatindu aru miku haŋɨnɨŋ payɨmu. Kamata Jisasɨŋ nɨmavamba kitɨhumu, Na ñɨmbi kanɨŋandɨhin paŋundu mɨŋata kanɨmata vana nɨ andɨna. Naŋga nindɨmbanzɨkwɨ ñɨmbi ŋguta ambahi kanɨmata sɨmbɨra mɨŋana, vamu.
23 Jesus chegou ao Templo, e, quando já estava ensinando, alguns chefes dos sacerdotes e alguns líderes judeus chegaram perto dele e perguntaram: — Com que autoridade você faz essas coisas? Quem lhe deu essa autoridade?
24 Kamavahu Jisas kɨmbɨ ambami, Yindahara narɨŋ muhɨmɨrɨm kitɨwɨrɨman. Kamatɨn kɨmbɨ yaŋ kandɨ ambɨtɨra ŋgatanda, yi narɨŋ yaŋ ninɨmbaha taya ñɨmbi ŋguhi sɨmbɨra mɨŋandinɨrɨm ambɨtɨn indarɨmandɨra.
24 Jesus respondeu:
25 Jon krunavundiŋ kukuyɨ mɨŋaŋgɨrundi vana ha pañɨndu mɨŋami. Kandɨha Gotɨndu pɨhuyɨndu vana vaha, mana krundu vana taya vaha, vami. Kamavahi nurɨŋambi masamasa ambamu, Ara Gotɨndu pɨhuyɨndu vana vɨtɨrɨŋ arɨŋ nɨmavamba kitɨwɨrɨmandɨ, Ara mumɨndɨhi nuŋambirɨm maŋindarɨmaŋgarandara, vamba ambɨrɨmandɨ.
25 Respondam: quem deu autoridade a João para batizar? Foi Deus ou foram pessoas? Aí eles começaram a dizer uns aos outros: — Se dissermos que foi Deus, ele vai perguntar: “Então por que vocês não creram em João?”
26 Hara kaŋandɨhin krundu vana vataŋgata krunavundirɨm pɨŋitɨvɨmɨ. Krunavundi Jonɨrɨm kru Gotɨndu kuyu mɨŋata ambavaravara mɨŋga vamba ambandundɨhi, vamu.
26 Mas, se dissermos que foram pessoas, temos medo do que o povo pode fazer, pois todos acham que João era profeta .
27 Kamavata Jisasɨŋ ambamu, Ara maŋgandarɨŋ, vamu. Kamavahu Jisas nurɨŋ ambami, Yindahara ninɨmbaha taya yaŋ ñɨmbi ŋguhi sɨmbɨra kanɨŋandɨhin mɨŋandinɨrɨm narɨŋ maŋambɨmɨnda, vami.
27 Por isso responderam: — Não sabemos.
28 Kamata Jisas sɨhinda Gotɨŋ kɨrañɨŋguhu haŋɨnɨŋɨndu aru miku haŋɨnɨŋ naŋga Israel hatindu aru miku haŋɨnɨŋ ambami, Narɨ pamata indarɨmitara. Kru mumɨŋga kru ñɨŋi nuŋandɨ arɨkita. Nuŋandɨ ñɨŋi nɨwɨsa hamarɨm uta ambami, Yandɨ ñɨŋi, musi uta wain kɨva ndañɨ sɨmbɨra mɨŋa, vamba ambami.
28 Jesus continuou:
29 Kamavahi ñanɨŋ ambami, Yaŋ yakwɨrɨtɨ, vamba ambami. Hara kɨyɨhi nuŋandɨ indarɨmit hambu tɨvɨrahi umi.
29 — Ele respondeu: “Eu não quero ir.” Mas depois mudou de ideia e foi.
30 Kamata nɨŋuva uta ñɨŋi muhamarɨm sɨwɨmaña kuyu nda ambahi ñɨŋi hama ambami, Yava urɨmanɨ, vamba ambami. Hara maŋumi, vami.
30 — O pai foi e deu ao outro filho a mesma ordem. E este disse: “Sim, senhor.” Mas depois não foi.
31 Jisas kamavata ambami, Ñɨŋi arɨkimbat hañɨndu ninɨndaya nɨŋuva ambami maña andɨmi, vami. Kamavahi ambamu, Kima hama, vamu. Kamavahu Jisas nurɨŋ ambami, Narɨŋ yi kandɨ ambin, kru gavaman ndamarɨm tɨmbahɨrɨs mɨŋamɨŋa haŋɨnɨŋ, naŋga navundi kru mɨŋavɨŋgɨrɨvɨŋgɨrɨ haŋɨnɨŋ wɨsa Gotɨndu tɨwɨyɨ kɨyɨmandɨyu.
31 — Qual deles fez o que o pai queria? — perguntou Jesus. E eles responderam: — O filho mais velho. Então Jesus disse a eles:
32 Jon narɨ kɨyɨmarañɨ yɨvurahata narɨŋ tɨtɨtɨ vana taya isɨhuramami, hara nuŋɨrɨm maŋindarɨmaŋgaramara. Kru gavaman ndamarɨm tɨmbahɨrɨs mɨŋamɨŋa haŋɨnɨŋ, naŋga navundi kru mɨŋavɨŋgɨrɨvɨŋgɨrɨ haŋɨnɨŋ nɨŋambirɨm indarɨmaŋgaramu. Kandɨhamata vana andɨhu ŋgamara, hara narɨŋandɨ indarɨmit hambu tɨvɨrahi nɨŋambirɨm maŋindarɨmaŋgaramara, vami.
32 Pois João Batista veio para mostrar a vocês o caminho certo, e vocês não creram nele; mas os cobradores de impostos e as prostitutas creram. Porém, mesmo tendo visto isso, vocês não se arrependeram e não creram nele.
33 Jisas aru miku haŋɨnɨŋ sɨhinda ambami, Sɨhinda tɨhi kuyu muŋandɨhin indarɨmara. Kru mumɨŋga wain kɨva mɨŋami. Kamata tapa haŋandɨhin tɨmbayɨ tama taŋgɨrata arɨndɨhuyɨvɨmi. Kamata kɨva tuŋgɨ hambu wain kɨrɨs taŋguvusɨvusɨrɨm kumba kayɨvata musa mɨŋata, kru kɨta kɨva ha karatamatamarɨm tavɨ kuta ŋandi tɨhumi. Kamata kru muvɨra sɨmbɨra mɨŋɨmandɨyu vata kɨva ha nurɨŋandɨ kumañɨ tamami. Kamata pɨhu mu kutañɨ umi.
33 Jesus disse:
34 Kamata wain haŋɨnɨŋ kandɨ tamɨrɨm andɨmi. Kamatɨhi nuŋandɨ sɨmbɨrasara saŋ muvɨraŋ uta kɨva sɨmbɨra mɨŋamɨŋa haŋɨnɨŋ kɨyuyɨ nuŋandɨ wain mɨndɨ mɨŋamu vata sɨmbɨhi umu.
34 Quando chegou o tempo da colheita, o dono mandou alguns empregados a fim de receber a parte dele.
35 Kamatɨhu kru kɨva hañɨ sɨmbɨra mɨŋandu haŋɨnɨŋ sɨmbɨrasara saŋ haŋɨnɨŋ mɨŋata, muhamaŋ yɨvuta, muhamaŋ yɨvutatamahu kɨmuhi, muhamaŋ tɨmba kavaramu.
35 Mas os lavradores agarraram os empregados, bateram num, assassinaram outro e mataram ainda outro a pedradas.
36 Kamatɨhu kɨyɨhandata kɨva nɨŋuva hama sɨhinda nuŋandɨ sɨmbɨrasara saŋ muvɨraŋ sɨmbɨhi nurɨ kɨyɨmuyɨ umu. Kimaŋgimañɨ sɨmbɨmi haŋɨnɨŋ taratɨvɨrata sambɨmarɨ sɨmbɨmi. Kamatɨhi kɨvayɨ sɨmbɨra mɨŋamu haŋɨnɨŋ sɨmbɨrasara saŋ kandɨhaŋɨnɨŋ ndahara sɨwɨmaña musa nda andɨmu.
36 Aí o dono mandou mais empregados do que da primeira vez. E os lavradores fizeram a mesma coisa.
37 Kamatɨhu kɨta kɨva nɨŋuva hama nuŋandɨ ñɨŋi tɨmbanzɨkwɨŋ sɨmbɨhi nurɨ kɨyɨmuyɨ umi. Nɨŋuva ambami, Yandɨ ñɨŋi nɨmandu kuyu indarɨmandɨyu, vamba ambami.
37 Depois de tudo isso, ele mandou o seu próprio filho, pensando: “O meu filho eles vão respeitar.”
38 Hara kru kɨva hañɨ sɨmbɨra mɨŋandu haŋɨnɨŋ ŋgahu ñanɨŋ payɨhi nurɨŋambi masamasa kuyundavarata ambamu, Kru nɨma nɨŋuvandu muhɨmɨmuhɨm nu mɨŋɨmandɨ. Harɨm nuŋ yɨvutatamata, nɨŋuvandu kɨva nɨ ara mɨŋɨm, vamba ambamu.
38 Mas, quando os lavradores viram o filho, disseram uns aos outros: “Este é o filho do dono; ele vai herdar a plantação. Vamos matá-lo, e a plantação será nossa.”
39 Kamavata kru hamaŋ mɨŋahandata pɨŋgɨrɨta uta kɨva tapa kut hambu kavarahu indɨhuhi yɨvutatamahu kɨmumi.
39 — Então agarraram o filho, e o jogaram para fora da plantação, e o mataram.
40 Harɨm muyɨvɨ kɨva nɨŋuva hama pata kru nuŋandɨ kɨva hañɨ sɨmbɨra mɨŋandu haŋɨnɨŋ pamata musa andɨrɨmandɨ, vami.
40 Aí Jesus perguntou:
41 Kamavahi nuŋ ambamu, Kru ñamba kandɨhaŋɨnɨŋ pɨsiŋgarɨmandɨ. Kamata wain kɨva ha mɨŋata kru muŋɨnɨŋ ŋguti karatamɨrɨmandɨyu. Kamata ñaña mɨŋamɨŋa tɨwɨmiyɨ yɨvutɨhɨruramata nuŋ ŋgumandɨyu, vamu. Kɨva nɨŋuva hama ndu ñɨŋiŋ yɨvutatamamu|alt="tenants beat the servant" src="WA03897b.tif" size="col" ref="21.41"
41 Eles responderam: — Com certeza ele vai matar aqueles lavradores maus e vai arrendar a plantação a outros. E estes lhe darão a parte da colheita no tempo certo.
42 Kamavahu Jisas nurɨŋ nɨmavamba kitɨhumi, Narɨ Gotɨndu aŋgwɨmɨkɨyɨ kuyu mandambu nɨŋu ŋgatɨŋgɨruta mambaha ŋgamara. Kuyu kandɨha ambami, Tɨmba tavɨ tɨhutɨhu haŋɨnɨŋ ñamba vata tɨvɨmbu tamamu. Tɨmba kandɨha tɨhu tavɨ tapa mɨŋahandahandandu tɨmba avi ŋandi kɨyɨ. Aru hama nuŋambi kandɨhɨm ha andɨhi yɨvurahahi ara ŋgaharɨŋ avindɨmbanzɨkwɨ kɨyɨ, vamba ambami.
42 Jesus então perguntou:
43 Kamataharɨm narɨŋ yi ambin, kuha narɨ Gotɨndu tɨwɨyɨ kɨyɨmara. Hara narɨŋ Got tɨhɨmitata krunavundi muŋɨnɨŋ mɨŋɨmandɨ. Kamati nuŋandɨ tɨwɨyɨ kɨta, nuŋandɨ kuyu taya mɨŋahandɨrɨmandɨyu.
43 E Jesus terminou:
44 Kamata kru tɨmba hɨmba kandɨhañɨ mɨŋgata yɨvɨrɨmandɨ hama punzɨ haŋɨnɨŋ yɨvurɨvumbɨrɨmandɨ. Hara tɨmba kandɨha kru ŋgɨmba muyɨ mɨŋgata yɨvɨrɨmandɨ ha, tɨmba ha kru kandɨhamaŋ yɨvɨti mɨñɨndɨrɨmandɨ, vami.
44 Quem cair em cima dessa pedra ficará em pedaços. E, se a pedra cair sobre alguém, essa pessoa vai virar pó.
45 Kamavahi Gotɨŋ kɨrañɨŋguhundu aru miku haŋɨnɨŋ naŋga Farisi tɨhi kuyu kandɨha indarɨta ambamu, Nɨ arɨŋambirɨmɨnzɨkwɨ ambi, vamu.
45 Os chefes dos sacerdotes e os fariseus ouviram as parábolas que Jesus contou e sabiam que ele estava falando a respeito deles.
46 Harɨm Jisasɨŋ mɨŋahandɨmɨndaŋ nzɨkwɨ vata andɨmu. Hara krunavundi Jisasɨrɨm kru Gotɨndu kuyu mɨŋata ambavaravara mɨŋga vamba indarɨmitandu. Harɨm krunavundirɨm pɨŋitumu.
46 Por isso queriam prendê-lo, mas tinham medo da multidão porque o povo achava que Jesus era profeta .
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 21, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.