Mateus 25
Yai Wɨn Kɨbiya (IWS) vs NAA
1 Adi Komii siya siir digworaekwo whɨekakɨm sɨmiir kɨgɨrkakana mɨ ɨni mwɨigak kopak ɨuurɨm sɨmiir hɨriinan ywowɨn. Inkam nwɨrɨn wiga tariinanar kwonkwonakɨn mɨ tɨ mwɨigak kopakɨm sɨmiir yɨukɨdɨm warar hainam, sɨma siirɨn siyɨu hɨr napyɨskaiwɨnam namkɨm mɨ siir nɨkɨunaniyɨm.
1 — Então o Reino dos Céus será semelhante a dez virgens que, pegando as suas lamparinas, saíram a encontrar-se com o noivo.
2 Mɨ ɨriiyarɨm nɨnoknɨnkɨn mɨiyɨkakɨm mɨ ɨriiyarɨm nɨnoknɨnkɨn mɨiyɨk karamaekɨm.
2 Cinco delas eram imprudentes, e cinco, prudentes.
3 Mɨ wigɨm nɨnoknɨnkɨn karamaeyɨm sɨma yɨugɨd nhɨɨngam sɨmiirara hainam mɨ sɨma yaeya op (kerosin) haɨmiiyɨm sɨmiir wara bɨ hainamkɨm.
3 As imprudentes, ao pegar as suas lamparinas, não levaram óleo consigo,
4 Mɨ wigɨm nɨnoknɨnkɨn mɨiyɨkakɨm, sɨmiir opɨm (kerosinɨm) aimwoniya yaokai hainam sɨmiir yɨukɨd ɨmakar.
4 mas as prudentes, além das lamparinas, levaram óleo nas vasilhas.
5 Tɨ wig nonkwonaɨn inkamɨn siya bɨ nikɨ ɨtsɨsaugɨn. Mɨ tɨ wig ɨuurɨm sɨmiir nhwowɨm ɨna yɨridɨm mɨ sɨma ɨna whwonkainamɨm.
5 E, como o noivo estava demorando, todas ficaram sonolentas e adormeceram.
6 Mɨ yai kwɨra ɨni nɨibwopwo komiiya saiirar kauwok boɨniwɨiya wigkam wɨno nonkwonao ɨni nɨtwɨiyo. Kɨma siirɨn siyɨu hɨr dapyɨskaiwɨn mɨ siirɨn wɨkɨunani.
6 Mas, à meia-noite, ouviu-se um grito: “Eis o noivo! Saiam ao encontro dele!”
7 Tɨ mwɨigak kopak ɨuurɨm ɨna nhɨɨngiwɨiyɨm mɨ sɨma sɨmiir yɨugɨd ɨmiirar dirɨraerar hainamɨm.
7 — Então todas aquelas virgens se levantaram e prepararam as suas lamparinas.
8 Mɨ wigɨm nɨnoknɨnkɨn karamaeyɨm sɨma boɨnki, nɨnoknɨnkɨn mɨiyɨkak wig ɨmiir, kɨma op (kerosin) haɨmiiya krɨmiir whauugi. Krɨmiir yɨugɨdɨm pɨ sɨmbi tɨngiyami. Mɨ krɨma diriiyar nami.
8 E as imprudentes disseram às prudentes: “Deem a nós um pouco do óleo que vocês trouxeram, porque as nossas lamparinas estão se apagando.”
9 Mɨ wigɨm nɨnoknɨnkɨn mɨiyɨkakɨm sɨmiirɨn hɨnɨɨna yowarkɨi boɨnki. Nɨɨngaka. Ta op (kerosin) haɨmiisɨma, kɨma mɨ krɨma saiirararɨn pɨ dɨg nwo rani, kɨma omaka digworaekwo saɨniya saiir hɨr saɨnaki kɨmamar.
9 Mas as prudentes responderam: “Não! Porque então vai faltar tanto para nós como para vocês! Vão aos que o vendem e comprem óleo para vocês.”
10 Mɨ sɨma op (kerosin) saɨnam bɨdi yamɨm mɨ wig nonkwonan inkamɨn siya ɨna yɨtɨn. Mɨ wigɨm siirɨm waikaokwokɨnɨm ɨna yamɨm omaka hɨriir wigwas nae komii aiirɨm mɨ sɨma anowɨn ɨna haigɨnɨkougiyɨn.
10 E, saindo elas para comprar, chegou o noivo, e as que estavam preparadas entraram com ele para a festa do casamento. E fechou-se a porta.
11 Mhoɨiya mwɨigak kopak ɨriiyarɨm ɨna swokɨ ɨtɨm mɨ sɨma inɨ kauwok boɨni, Bɨiyan Inkam Komii kɨra anowɨn krɨmiirɨm haiwaoki.
11 Mais tarde, chegaram as virgens imprudentes, dizendo: “Senhor, senhor, abra a porta para nós!”
12 Mɨ siya ɨna yowarkɨi boɨnɨn, kara kɨmiirɨn yaimwo aiirar boɨni, kara kɨmiir bɨ nɨnoknɨnkɨnkɨn.
12 Mas o noivo respondeu: “Em verdade lhes digo que não as conheço.”
13 Mɨ Jisɨs siya sɨmiir boɨnki, kɨma mɨntarao. Dimusi rani, kɨma nɨnoknɨnkɨn tani, ɨiya mhoɨiya kara nɨtana.
13 Portanto, vigiem, porque vocês não sabem o dia nem a hora.
14 Adi Komii siya siir digworaekwo whɨekakɨm sɨmiir kɨgɨrkakana saeya ɨni bɨiyan inkamɨn aru maeyau namam mɨnɨn mɨ siya siir mɨiyan kam nwoɨmɨm sɨmiirɨn ha nɨkɨunaɨn mɨ siir digworaekwo whɨekakɨm sɨmiir ɨɨn yɨnkwo hauugik sɨma kɨgrɨraowɨm mɨ ɨni saiir hɨriinan ywowɨn.
14 — Pois será como um homem que, ausentando-se do país, chamou os seus servos e lhes confiou os seus bens.
15 Siya siir mɨiyan kamɨm sɨmiir siyɨu ɨkɨm mɨ sɨmiir kɨrɨe ɨkɨm sɨmiirar kɨgɨn mɨ siya umɨrɨm sɨmiirɨn yapayapa maɨr asi hɨd hauugɨn. Mɨ nwɨrɨn umɨrɨm 5,000 kɨm siir mɨ nonkwo hauugikɨm mɨ nwɨrɨn 2,000 kɨm siir mɨ nonkwo hauugikɨm mɨ nwɨrɨn 1,000 kɨm siir mɨ nonkwo hauugikɨm. Siya sɨmiirɨn hɨriinan tɨrgikɨn mɨ siya ɨna yamɨn.
15 A um deu cinco talentos, a outro deu dois e a outro deu um, de acordo com a capacidade de cada um deles; e então partiu.
16 Mɨ siya aru maeyau bɨdi yamkiyɨn mɨ bɨ kɨmɨmɨnkikɨn inkamɨn 5,000 umɨr haiyɨn ɨna mɨriinamɨn tɨ umɨr ɨmiirar mɨ yaeya 5,000 nhɨrɨm ɨna swokɨ mɨrii haiyɨn.
16 O servo que tinha recebido cinco talentos saiu imediatamente a negociar com eles e ganhou outros cinco.
17 Mɨ tɨ inkamɨn 2,000 umɨr hainaowidɨn, yɨo ɨriipa hɨriinan siya ɨna mɨ mɨrii namɨn mɨ 2,000 umɨra swokɨ mɨrii hai.
17 Do mesmo modo, o que tinha recebido dois ganhou outros dois.
18 Mɨ inkamɨn 1,000 umɨr hainaowidɨn, siya ɨe inɨ opɨuɨn umɨrɨm siir Bɨiyan Inkam Komii ɨeya hauugikɨm sɨmiir haigiprakaiyam.
18 Mas o servo que tinha recebido um talento, saindo, fez um buraco na terra e escondeu o dinheiro do seu senhor.
19 Bwan whɨekakɨm bɨdi yamkiyam mɨ mhoɨiya tɨ mɨiyan kamɨm sɨmiir bɨiyan inkamɨn ɨna yɨtɨn mɨ umɨrɨm siya hauugikɨm sɨmiir kitɨbmii boɨnam nɨtkɨn.
19 — Depois de muito tempo, o senhor daqueles servos voltou e fez um ajuste de contas com eles.
20 Mɨ inkamɨn umɨr 5,000 hainaowidɨn siya ɨna yɨtɨn mɨ umɨr 5,000 nɨm siya mɨrii haiyɨm sɨmiir warar hainam mɨ siya boɨn, inkam komii kɨra umɨrɨm 5,000 na hauugikɨm mɨ kɨgi mɨ kara ha mɨrii nanaeyɨn mɨ 5,000 umɨra swokɨ ɨnkɨn mɨrii hai.
20 Aproximando-se o que tinha recebido cinco talentos, entregou outros cinco, dizendo: “O senhor me confiou cinco talentos; eis aqui outros cinco que ganhei.”
21 Inkam komiiyɨn siirɨn hɨnɨɨna boɨn, kɨra mɨiyan inkam mɨiyɨkɨn, kɨra mɨi mɨiyɨka sɨbgu mɨriigɨn, kɨra mɨiya sɨbgu kɨgrɨraowikɨn, kɨra dimɨn sɨsɨmɨm sɨmiirar sɨbgu kɨgrɨraowɨn. Kara hɨnɨɨna naɨngwowi kɨra digworaekwo whɨekakɨm sɨmiirar kɨgrɨrao ɨrkak. Mɨ kɨra kanakar unɨ maɨrgɨmaɨrgani:
21 O senhor disse: “Muito bem, servo bom e fiel; você foi fiel no pouco, sobre o muito o colocarei; venha participar da alegria do seu senhor.”
22 Mɨ inkamɨn 2,000 umɨr hainaowidɨn mɨ siya ɨna yɨtɨn mɨ siya ɨna yaboɨniyɨn, inkam komii kɨra kariirɨn 2,000 umɨra hauugigɨn, kɨgi. Kara ha swokɨ mɨrii nanaeyɨn mɨ umɨrɨm 2,000 na swokɨ ɨnkɨn mɨrii hai.
22 — E, aproximando-se também o que tinha recebido dois talentos, disse: “O senhor me confiou dois talentos; eis aqui outros dois que ganhei.”
23 Siir bɨiyan inkam komiiyɨn siir boɨnki, kɨra mɨiyan inkam mɨiyɨkɨn, kɨra mɨi mɨiyɨka sɨbgu mɨriigɨn, kɨra dimɨn sɨsɨmɨm sɨmiirar sɨbgu kɨgrɨraowikɨn mɨ kariir digworaekwo whɨekakɨm wɨ kɨra kɨgrɨraowi mɨ kɨra kanakar unɨ maɨrgɨmaɨrgani.
23 Então o senhor disse: “Muito bem, servo bom e fiel; você foi fiel no pouco, sobre o muito o colocarei; venha participar da alegria do seu senhor.”
24 Mɨ inkamɨn 1,000 hainaowidɨn yɨo siya ɨna mɨ ɨtɨn mɨ siya ɨna boɨnɨn, inkam komii, kara bɨdi yɨnoknɨnkɨnɨn, kɨra inkampaii rani, sasae digworaekwowɨm inkam nwɨrni numɨranɨm kɨra pɨ sɨmiirar prɨinɨngugu hai. Mɨ kɨra twonid ɨsɨm inkam nhɨrmi nikɨ okmwɨn whrami, ɨsɨm sɨma, haigɨnki mɨ twonidgɨɨnɨm sɨma. Mɨ twonidgɨɨnɨm kɨra pɨ kɨriir omaka hɨriirar swokɨ hainami.
24 — Chegando, por fim, o que tinha recebido um talento, disse: “Sabendo que o senhor é um homem severo, que colhe onde não plantou e ajunta onde não espalhou,
25 Kara pɨ nɨdidgɨn kɨriirsi mɨ kara ha namɨn mɨ kɨriir umɨrɨm nunau ɨe inɨ ophaigiyɨu. Mɨ kɨgi! Ha tɨsi kɨriir 1,000 umɨrɨm.
25 fiquei com medo e escondi o seu talento na terra; aqui está o que é seu.”
26 Inkam komii siirɨn ɨna yowarkɨi boɨnɨn, kɨra mɨiyan inkampaii rani! Kɨra nhakɨu kɨrɨekɨn! Kɨra kariirɨn ɨna nɨnoknɨnkɨnɨn kara inkam nwɨrni nokmwɨn ɨnkɨni numɨran sasaeyɨm mɨpi kara swokɨ ɨngugu haiyɨrkaki mɨ ɨriipɨ hɨriinan kara inkam nhɨrmiya nokmwɨn hai twonidɨm numɨr hɨrankɨn mɨ tɨ twonid ɨmiirɨn pɨ kara swokɨ haiyɨrkaknami omaka hɨriir. Kɨra tɨ sɨmiirɨn ɨna nɨnoknɨnkɨn, aniya?
26 Mas o senhor respondeu: “Servo mau e preguiçoso! Você sabia que eu colho onde não plantei e ajunto onde não espalhei?
27 Kɨra kariir umɨrɨm omaka umɨr haigiya saiir haigi karamae dimusi nwokɨn, saeya yaeya umɨr swokɨ ɨnkɨn mɨrii haiyɨm, ha? Mɨ ɨiya kara swokɨ ɨtkɨswo mɨ kariir yaeya (profit) umɨrɨm sɨmiir wara pɨ swokɨ hainiyɨn.
27 Então você devia ter entregado o meu dinheiro aos banqueiros, e eu, ao voltar, receberia com juros o que é meu.”
28 Mɨ kɨma tɨ umɨr 1,000 nɨm sɨmiirɨn siir ɨɨnankɨn tɨ swokɨ hai mɨ inkamɨn 10,000 umɨrkakɨn siir tɨ swokɨ ɨnkɨn hauugi.
28 — “Portanto, tirem dele o talento e deem ao que tem dez.
29 Dimusi rani, kam nhɨrɨm dimɨn taemɨn whɨekakɨm sɨma sɨmiirɨn mɨi mɨiyɨk sɨbgu mɨiriiyɨm mɨ kara sɨmiirɨn wɨ ɨdwowa swokɨ ɨnkɨn hauugi digworaekwo nhɨrɨm. Mɨ inkam nwɨrɨn siya siir digworaekwowɨm kwɨsuwakɨnɨuwi mɨ siya sɨmiirɨn mɨi sɨbgu mɨrii karam nwowi mɨ siir dimɨn sɨsɨmɨm siya nonkwowɨn mɨ wɨ siir ɨɨnankar swokɨ hai. Mɨ siya wɨ nɨɨnga nwoki.
29 Porque a todo o que tem, mais será dado, e terá em abundância; mas ao que não tem, até o que tem lhe será tirado.
30 Mɨ tɨ mɨiyan inkam biyɨeyɨn siir kiyɨtkaigi maeyauwa nɨibwomambwo nwowiya saiir hɨriir. Ta maeyau aiirɨn sɨma hɨk kɨmpɨpɨsu haii mɨ sɨma wɨ sɨmiir big ɨmiirar naekiyɨmkiyɨki. Ɨriig.
30 Quanto ao servo inútil, lancem-no para fora, nas trevas. Ali haverá choro e ranger de dentes.”
31 Mhoɨiya kara Yaowae Adɨn nɨnomor kouanɨn siya wɨ inkam komiiyɨn nu kɨgrɨraowiyɨn siir hɨriinan nwowi mɨ siir paekwosɨm whɨekakɨm mɨ siya dimɨn mɨiyɨkɨm paenan nɨuyaeiyɨm sɨmaka warar nɨnkɨn ɨti, ta ɨi aiirɨn siya wɨ inkam komiiyɨn nu kɨgrɨraowiyɨn digworaekwo whɨekakɨm sɨmiir wɨ siir ipii aiirar nɨdwokaii.
31 — Quando o Filho do Homem vier na sua majestade e todos os anjos com ele, então se assentará no trono da sua glória.
32 Mɨ iikam isid whɨekakɨm hɨda tɨndanɨm wɨ kariir whwonkam ɨdar nwomɨmɨri mɨ kara sɨmiirɨn wɨ isid whɨsa hɨdaigɨni mɨ inkamɨn sibsib, meme kɨgrɨraowiyɨn siir hɨriinan hɨdi. Sibsibɨm maeyau kwɨra mɨ memeyɨm maeyau kwɨra.
32 Todas as nações serão reunidas em sua presença, e ele separará uns dos outros, como o pastor separa as ovelhas dos cabritos:
33 Mɨ kara wɨ hɨnɨɨna hɨdaigɨnɨuwi. Iikam mɨiyɨkɨm sibsib nanɨm wɨ kariir ɨɨna ɨɨniga namki mɨ iikam biyɨeyɨm meme nanɨm wɨ kariir ɨɨna yaɨoyaeya saiir namki.
33 porá as ovelhas à sua direita e os cabritos, à sua esquerda.
34 Mɨ kara inkam komiiyɨn nu kɨgrɨraowiyɨn digworaekwo whɨekakɨm sɨmiir, kara iikamɨm kariir ɨɨna ɨɨniga nokwoɨm wɨ sɨmiir boɨnki, kɨma iikamɨm Adi Komii siya tɨrhaigɨnɨuwɨm wadɨe, kɨma ha dam digworaekwo mɨiyɨk mɨiyɨkɨm bɨiya kariir Adɨn siya nɨmbinɨm ɨiya tɨ nu ɨiir nonkwokwowa saiir, sɨmiir tinɨ haiyɨu.
34 — Então o Rei dirá aos que estiverem à sua direita: “Venham, benditos de meu Pai! Venham herdar o Reino que está preparado para vocês desde a fundação do mundo.
35 Dimusi rani, ɨiya kara mhɨirɨma nwowa mɨ kariirɨn kɨma hauu aekɨn mɨ ɨiya kariir kwoɨnɨn opam haɨeyɨn mɨ kariirɨn opa kɨma hauu kwiyaekɨn. Kara om whɨran inkamnanargɨn mɨ kariirɨn kɨmiir omaka hɨriirar mɨ whɨnam.
35 Porque tive fome, e vocês me deram de comer; tive sede, e vocês me deram de beber; eu era forasteiro, e vocês me hospedaram;
36 Kara yɨuɨs karamae nwowɨn mɨ kariirɨn yɨuɨs kɨma hauu iigɨn. Mɨ kara makɨ niiyɨn mɨ kariirɨn kɨma kɨgrɨraokɨn mɨ ɨni kariir ma aeyar dɨgiyɨn. Mɨ kara omaka hɨuyokiyokaiya mɨi biyɨe mɨriiya saiir nwowɨn mɨ kɨma kariirar nap kɨgraraonakikɨm.
36 eu estava nu, e vocês me vestiram; enfermo, e me visitaram; preso, e foram me ver.”
37 Mɨ inkam mɨiyɨk mɨiyɨkɨm sɨma wɨ siir yai aka nowarkɨi boɨni. Bɨiyan Inkam Komii, pɨkɨ hɨnɨɨn ɨiya krɨma saiir kɨgɨn kɨra mhɨigɨ naowɨn, krɨma naeyɨm pakɨ hɨnɨɨn ɨiya saiir hauu aekɨn, ha? Mɨ kɨriir kwoɨnɨn pakɨ hɨnɨɨn ɨiya saiir haɨekɨn opamɨn mɨ krɨma op kɨriirɨn ha hauu kwiyaekɨn, ha?
37 — Então os justos perguntarão: “Quando foi que vimos o senhor com fome e lhe demos de comer? Ou com sede e lhe demos de beber?
38 Pakɨ hɨnɨɨn ɨiga krɨma kɨriir kɨgɨn kɨra om whɨran inkamnan nwowɨn mɨ krɨma kɨriirɨn krɨmiir omaka hɨriir whɨnamɨn, ha? Mɨ pakɨ hɨnɨɨn ɨi aka kɨra yɨuɨs karamae nwowa mɨ krɨma yɨuɨs kɨriir hauu iiyɨn, ha?
38 E quando foi que vimos o senhor como forasteiro e o hospedamos? Ou nu e o vestimos?
39 Pakɨ hɨnɨɨn ɨi aka krɨma kɨriir kɨgɨn mɨ kɨra makak nwowɨn mɨ kɨra omaka hɨuyokiyokaiya mɨi biyɨe mɨriiya saiir nwowɨm mɨ krɨma ninɨ ap kɨgrɨraonakiyɨn, ha?
39 E quando foi que vimos o senhor enfermo ou preso e fomos visitá-lo?”
40 Mɨ kara Yaowae Adɨn siya sɨmiirɨn wɨ hɨnɨɨna nowarkɨi boɨni, kara yaimwowar boɨni: Mɨ digworaekwo whɨekakɨm kɨma tɨrɨm tɨ kariir nomiiyauɨn inɨg sɨm karamaeyɨn siir mɨ yɨo hɨriinan siyɨuɨn kɨma kariirar whɨndirɨraerarkɨm.
40 — O Rei, respondendo, lhes dirá: “Em verdade lhes digo que, sempre que o fizeram a um destes meus pequeninos irmãos, foi a mim que o fizeram.”
41 Mɨ mhoɨiya siya sɨmiir boɨn dɨgiyɨn mɨ iikamɨm siir yaɨoyaeya nwowɨm sɨmiir boɨnki, kɨma kɨgugu ɨugusan iikamkɨm! Kɨma damki, paeya ɨinokɨinok nɨuyokiyokiya hɨk kɨmpɨpɨsu haiiya saiiram. Mɨ ɨinokɨinokɨ hɨrar nwokaeyami mɨ ta paeya Adi Komii siya Setan mɨ siir paekwosɨsɨmɨm sɨmiirɨm dirɨraerar namgɨnkɨn.
41 — Então o Rei dirá também aos que estiverem à sua esquerda: “Afastem-se de mim, malditos, para o fogo eterno, preparado para o diabo e seus anjos.
42 Dimusi rani, bɨiya kara mhɨigɨ naoɨn mɨ kɨma kariir bɨ hauu aekɨm mɨ kariir kwoɨn opam haɨeiyɨn mɨ kɨma op kariir bɨ hauu kwiyaekɨm.
42 Porque tive fome, e vocês não me deram de comer; tive sede, e vocês não me deram de beber;
43 Kara om whɨran inkamkɨn mɨ kɨma kariirɨn bɨ nɨkɨunamkɨm kɨmiir omaka hɨriirɨn. Mɨ ɨiya kara yɨuɨs karamae nwowa mɨ kɨma yɨuɨs kariir bɨ hauugɨm. Mɨ ɨiya kara makak nwowɨn mɨ omaka hɨuyokiyokaiya mɨi biyɨe mɨriiya saiir hɨr nwowɨn mɨ kɨma kariir bɨ ninɨ aprɨrɨr kɨgnakikɨm.
43 sendo forasteiro, vocês não me hospedaram; estando nu, vocês não me vestiram; achando-me enfermo e preso, vocês não foram me ver.”
44 Mɨ kara tɨ yai hɨriinanɨm sɨmiir boɨn dɨgii mɨ sɨma kariir yai aiirɨn wɨ hɨnɨɨna nowarkɨi boɨni, Bɨiyan Inkam Komii, pakɨ hɨnɨɨn ɨi aka kɨra mhɨigɨ naowɨn mɨ krɨma kɨriir kɨgɨn mɨ kɨriir kwoɨnɨn opam haɨeyɨn, kɨra om whɨran inkamkɨn, kɨra yɨuɨs karamaekɨn mɨ kɨra pakɨ hɨnɨɨn ɨi aka makɨ kɨra niiyɨn mɨ omaka hɨuyokiyokaiya mɨi biyɨe mɨriiya kɨra saiir nwowɨn. Mɨ krɨma kɨriir kɨgɨm, ha? Mɨ krɨma dimɨnɨm sɨmiir bɨ kɨgɨm mɨ krɨma kɨriir panɨɨnsi whɨndirɨraerarsi.
44 — E eles lhe perguntarão: “Quando foi que vimos o senhor com fome, com sede, forasteiro, nu, enfermo ou preso e não o socorremos?”
45 Mɨ kara inkam komiiyɨn sɨmiir yai aka wɨ hɨnɨɨna nowarkɨi boɨnki, kara kɨmiirɨn yaimwo aiirar boɨni, kɨma kariir nomiiyau nwɨrɨn inɨgsɨm karamae nwowɨn siir sɨbgu grab karamae nwowi mɨ tɨ hɨriinan siyɨuɨn yɨo kɨma kariir bɨ sɨbgu grabgɨm.
45 — Então o Rei responderá: “Em verdade lhes digo que, sempre que o deixaram de fazer a um destes mais pequeninos, foi a mim que o deixaram de fazer.”
46 Jisɨs siir yaiyɨm hɨnɨɨna inɨ boɨn dɨgi. Mɨ tɨ hɨriinan iikam isidɨn sɨma wɨ paeya nami, sɨma wɨ hɨk kɨmpɨpɨsu prasae ninɨ haiyɨu rani, ɨinokɨinokɨn. Mɨ iikam mɨiyɨk mɨiyɨkɨm sɨma wɨ omwaiya waiyayokiyokɨii. Ɨriig.
46 E estes irão para o castigo eterno, porém os justos irão para a vida eterna.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Mateus 25, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.