Lucas 16
Yai Wɨn Kɨbiya (IWS) vs NTLH
1 Mɨ Jisɨs siya kamɨm siir mɨi kɨgna mɨriiyɨm sɨmiir boɨnki mɨ inkam nwɨrɨn umɨr digworaekwokakɨn siya bɨiyan inkam bɨdi yɨmbinɨn, siir digworaekwo whɨekakɨm sɨmiir kɨgrɨraowɨm. Mɨ inkam nhɨrɨm sɨma inɨ boɨni tɨ inkamɨn digworaekwo whɨekakɨn siir, tɨ kɨriir bɨiyan inkamɨn siya kɨriir umɨr digworaekwowɨm kasaka bɨ nɨuguguskikɨm mɨ ɨiya ɨni kingiina nwowa kɨriir digworaekwowɨm sɨma dɨgi.
1 Jesus disse aos seus discípulos:
2 Mɨ bɨiyan inkamɨn siir hɨriinan wakaeyɨn mɨ siya bɨiyan inkamɨn siiram yɨkɨugi mɨ ɨna boɨnɨn siirɨn, panɨɨn panɨɨna tɨrkɨn ta yaiya kara wakaeya kɨriir? Kɨra kariir digworaekwo whɨekakɨm kɨriir ɨɨn nwowɨm sɨmiir tinɨ wɨn naki. Kɨra wɨ kariir bɨiyan inkam nwo rani.
2 Por isso ele o chamou e disse: “Eu andei ouvindo umas coisas a respeito de você. Agora preste contas da sua administração porque você não pode mais continuar como meu administrador.”
3 Mɨ tɨ bɨiyan inkamɨn siir kwoɨnɨn aowa aowa hɨnɨɨna yaɨngwo. Kara pɨ panɨɨna tɨri? Bɨiyan Inkam Komiiyɨn siya kariir hɨuriiyɨumigiyɨm tɨri. Mɨ kara kɨrɨekak rani, nu wa nop rani. Kara inkam nwɨrni nae umɨr digworaekwo kaugiki aeyɨm pɨ nɨdidi.
3 — Aí o administrador pensou: “O patrão está me despedindo. E, agora, o que é que eu vou fazer? Não tenho forças para cavar a terra e tenho vergonha de pedir esmola.
4 Mɨ tariinanɨn kara bɨdi yɨnoknɨnkɨnkiyɨn, dimɨnɨn kara tɨranɨn mɨ ɨiya inkamɨn siya kariir hɨuriiyɨumigi siir mɨi saiir hɨrankɨn mɨ ta hɨriinana saiirsiyɨn kariirɨn wɨ inkam nhɨrɨm sɨma nɨkɨunami, sɨmiir omaka hɨriirɨn.
4 Ah! Já sei o que vou fazer… Assim, quando for mandado embora, terei amigos que me receberão nas suas casas.”
5 Mɨ siya inkamɨm siir bɨiyan inkamɨn siir dimɨn prɨihaiyɨm sɨmiirɨn nwɨnwɨra yɨkɨuna mɨ siirɨmɨn ɨna yamɨm. Mɨ bɨiyɨn nwɨra ɨeya yam mɨ mɨi kɨgrɨraowan inkamɨn ɨna srɨiyɨn siirɨn. Dimɨnɨm kɨra prɨihaiyɨm kariir bɨiyan inkamɨn siir hɨrankɨn pariigɨm?
5 — Então ele chamou todos os devedores do patrão e perguntou para o primeiro: “Quanto é que você está devendo para o meu patrão?”
6 Mɨ siya boɨn, wel twowɨm kamaɨrɨm ɨriiyarkɨm. Mɨ mɨi kɨgrɨraowi inkamɨn ɨna boɨnɨn, kɨra tɨ dimɨnɨm kɨra prɨihaiyɨm sɨmiir yokwo aiir hai mɨ kɨra kamnwɨs ɨuurɨuwa 50 sɨmiirar kwɨdwo wɨnki.
6 — “Cem barris de azeite!” — respondeu ele.
7 Mɨ mhoɨiya inkam nwɨrɨn ɨna swokɨ ɨtɨn, bɨiyan inkamɨn mɨi kɨgrɨraowiyɨn siya ɨna srɨiyɨn, dimɨnɨm kɨra prɨihaiyɨm pariigɨm? Mɨ siya ɨna boɨnɨn, wit nɨbɨm kamaɨrɨm ɨriiyarkɨm 100 mɨ siya siir boɨnki, kɨra ta yokwowa kɨra wɨna dimɨnɨm kɨra prɨihaiyɨm saiirɨm pɨ kam nwiiyɨuwa wɨnki.
7 — Para o outro ele perguntou: “E você, quanto está devendo?”
8 Mɨ mhoɨiya bɨiyan inkamɨn siya ɨni tɨ inkamɨn mɨi kɨgrɨraowiyɨn siir inɨg ɨiir hainankiyɨn. Dimusi rani, siya inkamɨn kwoɨn mɨiyɨkakɨn, siir siyɨuɨn siir hɨriinan tɨrkɨn. Mɨ Jisɨs siya ha nikɨ boɨnɨn mɨ nu tɨran iikamɨm sɨmiir kwoɨnɨm umɨr dirɨraerar saɨniyɨm ɨni Adi Komii siir iikamɨm sɨmiir haiburɨm, sɨma nɨnoknɨnkɨn mɨiyɨkakɨm.
8 — E o patrão desse administrador desonesto o elogiou pela sua esperteza. E Jesus continuou:
9 Mɨ Jisɨs siya hɨnɨɨna boɨnki sɨmiirɨn. Mɨ umɨr digworaekwo whɨekakɨm kɨma nonkwowɨm kɨma iikam nhɨrɨm umɨr digworaekwowɨm whaowaeyɨm sɨmiir hauu. Mɨ sɨma wɨ kɨmiir nomiiyau kɨɨn nwokɨ owɨm. Mhoɨiya kɨma naonami mɨ kɨma wɨ Adi Komii siir om mɨiyɨkɨn siir nami. Mɨ siya kɨmiirɨn wɨ hɨnɨɨna boɨni, kɨma siyɨu mɨiyɨk bɨdi tɨrɨm. Mɨ ɨinokɨinokɨn kɨma wɨ kanaka nwoyokiyokɨi.
9 Por isso eu digo a vocês: usem as riquezas deste mundo para conseguir amigos a fim de que, quando as riquezas faltarem, eles recebam vocês no lar eterno.
10 Mɨ inkam nwɨrɨn siya dimɨn sɨmɨm sɨmiir sɨbgu kɨgrɨraowi mɨ siya wɨ dimɨn komii komiiyɨm sɨmiir warar mɨ sɨbgu ɨnkɨn kɨgrɨraowi. Mɨ inkamɨn mɨisɨmɨm sɨmiir sɨbgu mɨrii karamae nwowi mɨ siya mɨi komii komiiyɨm sɨmiirɨn wɨ mɨ sɨbgu mɨrii rani.
10 Quem é fiel nas coisas pequenas também será nas grandes; e quem é desonesto nas coisas pequenas também será nas grandes.
11 Mɨ kɨma umɨrɨm nu tɨranɨm sɨmiir sɨbgu kɨgrɨrao karamae nwowi mɨ kɨma Adi Komii siir dimɨn mɨiyɨk ɨmiirɨn wɨ panɨɨna sɨbgu kɨgrɨraowi, ha? Nɨɨngaka, kɨma inkam wɨ dɨg nwo rani.
11 Pois, se vocês não forem honestos com as riquezas deste mundo, quem vai pôr vocês para tomar conta das riquezas verdadeiras?
12 Mɨ kɨma inkam nwɨrni dimɨn sɨbgu kɨgrɨrao karamae nwowi mɨ Adi Komii siya dimɨn mɨiyɨkɨn wɨ panɨɨna hauuwi, ɨinokɨinok nwoyokiyokɨiyɨn, ha?
12 E, se não forem honestos com o que é dos outros, quem lhes dará o que é de vocês?
13 Mɨ mɨiyan inkam nwɨrɨn siya, bɨiyan inkam nwɨso sowiir mɨiyɨm ɨikwɨruwa bɨ swokɨ mɨriikɨn. Nɨɨngaka. Mɨ siya kwoɨn biyɨe wɨ nwɨrɨn siir nwowi mɨ nwɨrɨn wɨ mɨiyɨk siir nwowi. Mɨ siya wɨ nwɨrɨn siir wakaeyoknaei mɨ nwɨrɨn wɨ digɨumii haimriyɨuwi. Mɨ kɨma Adi Komii krɨmiir Wanɨn siirɨm mɨriiyɨm, umɨr saiirɨm wara kɨpi naɨngwo. Ɨriig.
13 — Um escravo não pode servir a dois donos ao mesmo tempo, pois vai rejeitar um e preferir o outro; ou será fiel a um e desprezará o outro. Vocês não podem servir a Deus e também servir ao dinheiro.
14 Farisi sɨma umɨrɨm naɨngwokwowikɨm. Mɨ sɨma tɨ hɨriinan yai whɨekakɨm Jisɨs siya boɨnkiyɨm sɨmiir wakaekiyɨm mɨ sɨma siir yɨkbumbu boɨn.
14 Os fariseus ouviram isso e zombaram de Jesus porque amavam o dinheiro.
15 Mɨ Jisɨs siya sɨmiir boɨnki mɨ kɨma kɨmiir siyɨu mɨiyɨkɨn iikam whɨekakɨm sɨmiir whwonkam ɨda hɨnɨɨna nɨisiimauuwi kɨma iikam mɨiyɨkɨm. Mɨ Adi Komii siya kɨmiir kwoɨn ɨmiir bɨdi yɨnoknɨnkɨnɨm. Dimɨnɨm inkamkɨ hainaniyɨm, yɨm Adi Komii siir whwonkam ɨdaɨn dimɨn komii rani.
15 Então Jesus disse a eles:
16 Moses siir siyɨu komiini yai mɨ profet kamɨm sɨmiir yai aka sowa ɨiya Jonɨn op baptaisiyɨn siya nwowa saiirar yadɨgɨuwa. Mɨ Jon siir ɨiya tasi tariinana namwoniya mɨ Adi Komii siya siir iikam whɨekakɨm sɨmiir kɨgɨrkakana mɨ saiir yaiwɨn kɨbiya omom omom whɨekakɨm sɨmiir nɨmbiyami. Mɨ iikam whɨekakɨm sɨma Adi Komii siya siir iikam whɨekakɨm sɨmiir kɨgɨrkakana saiir namamar naɨngwokwowi.
16 — A
17 Nɨnomor nu sowa wa dɨgi. Mɨ Moses siir siyɨu komii siir yaisɨsɨmɨm sɨma wɨ wara swokɨ kɨgugu rani.
17 — É mais fácil o céu e a terra desaparecerem do que ser tirado um simples acento de qualquer palavra da Lei.
18 Mɨ kamɨn siya siir wig aiir sopki mɨ ɨrni swokɨ ɨnkwonaei, yɨo wig nonkwonani siyɨugɨ siyɨu ɨiirar nɨkrɨpkikɨn. Mɨ inkam nwɨrɨn siya wig ɨra inkam nwɨrkɨ sopkiya saiir nonkwonaei, yɨo wig nonkwonani siyɨuɨn siir taouugakɨn mɨ siya hɨi nanaenanaei. Ɨriig.
18 — Se um homem se divorciar e casar com outra mulher, comete adultério. E quem casar com a mulher divorciada também comete adultério.
19 Bɨiya inkam nwɨrɨn umɨrkɨ naokɨngugunankaiyɨn, siya tɨr nwokɨn mɨ ɨinokɨinokɨn siya yɨuɨs mɨiyɨk mɨiyɨk ɨmiirar niigɨn. Mɨ ɨinokɨinokɨn siya nae mɨiyɨk ɨmiirar haiikɨn mɨ sɨmiirar naeikɨn siya wadɨe nwowɨm.
19 Jesus continuou:
20 Mɨ inkam paeprikab nwɨrɨn hɨrar mɨ ɨnkɨn okɨn siir inɨgɨn Lasaraskɨn, siir pɨua paowai biyɨeya. Mɨ siirɨn siir isid ɨeyar hainam umɨrkak inkamɨn siir omaka anoka kingiin hɨr inɨ kikɨnɨugik.
20 Havia também um homem pobre, chamado Lázaro, que tinha o corpo coberto de feridas, e que costumavam largar perto da casa do rico.
21 Mɨ siya tɨ umɨrkak inkamɨn naeyɨm siir hɨi aowa naekrɨmkrɨnkiiyɨm sɨmiir nɨumɨmɨn aeyamar naɨngwowi mɨ ɨiya tɨ umɨrkak inkamɨn siir mɨiyan kamɨm sɨma nhɨskiyɨm naemɨmɨn prɨigɨnɨm naeyɨm sɨmiir mɨ tɨ inkam paeprikabɨn siir mhɨiya ɨni sɨmiirar yaekɨnɨuɨn. Mɨ wraɨm sɨma nɨtiyɨm pɨ siir paowai ɨmiir taowaei.
21 Lázaro ficava ali, procurando matar a fome com as migalhas que caíam da mesa do homem rico. E até os cachorros vinham lamber as suas feridas.
22 Mhoɨiya tɨ inkam paeprikabɨn ha naonamɨn mɨ siirɨn Adi Komii siir paekwosɨmɨm sɨma hainam mɨ siya Ebraham saɨka inɨ owou. Mɨ tɨ inkam umɨrkakɨn ɨna mɨ aowɨn mɨ siirɨn ɨna haɨngikaiyɨn.
22 O pobre morreu e foi levado pelos anjos para junto de Abraão, na festa do céu. O rico também morreu e foi sepultado.
23 Mɨ siya ɨni maeyau paekaka saiir nwowɨn mɨ hɨk kɨmpɨsu komii hɨr haiyɨn. Mɨ siya koua hɨriir kaokiiyɨn mɨ siya kɨgi Ebraham siya kingiin nwo rani mɨ Lasaras siya saɨka nɨnkɨn owi.
23 Ele sofria muito no
24 Mɨ umɨrkak inkamɨn ɨna kauwokiyɨn, adi Ebraham kɨra kariirsi daɨngwoyɨmiyok mɨ kɨra Lasaras siir dɨkrop ɨuungi siir ɨɨnaɨn op hopmaiyɨm mɨ opa kariir kworiyaeya saiir hougɨn noksɨsaekiyɨm. Kara ta pae aiirɨn hɨk kɨmpɨpɨsu prasae hai rani.
24 Então gritou: “Pai Abraão, tenha pena de mim! Mande que Lázaro molhe o dedo na água e venha refrescar a minha língua porque estou sofrendo muito neste fogo!”
25 Mɨ Ebraham siya boɨn, yɨnisɨm tariinanɨn kɨra dimɨn whɨrɨn ɨna naɨngwokiyɨn. Bɨiya kɨra omwaiya nikɨ waiyan mɨ kɨra digworaekwo whɨekakakar nwokɨn. Mɨ Lasaras siya dimɨn biyɨe biyɨeyɨm sɨmiir haiigɨn. Mɨ tariinanɨn siir kwoɨnɨn tɨ om ɨiirɨn ɨni wadɨeyar yamwoniyɨn mɨ ni kɨra ɨni hɨk kɨmpɨpɨsu yama haiyɨuɨn.
25 — Mas Abraão respondeu: “Meu filho, lembre que você recebeu na sua vida todas as coisas boas, porém Lázaro só recebeu o que era mau. E agora ele está feliz aqui, enquanto você está sofrendo.
26 Mɨ dimɨn whɨrɨn Adi Komii siya bɨdi haigɨnɨn, ɨe komii whɨrɨn kɨmiir mɨ krɨmiir bopwoniya tɨr. Mɨ iikamɨm tɨr nwowɨm sɨma tɨ ɨeyɨn siir niyapidnaidamɨm sɨma dɨg nwo rani. Mɨ iikamɨm yarmiiya mɨ owi, krɨmiir tɨriir niyapidnaidniyɨm sɨma wɨ dɨg mɨ o rani.
26 Além disso, há um grande abismo entre nós, de modo que os que querem atravessar daqui até vocês não podem, como também os daí não podem passar para cá.”
27 Mɨ umɨrkak inkamɨn siya boɨn, adi kara kɨriirɨn hɨriinansi srɨi, kɨra Lasaras siirɨn kariir adɨn siir omaka hɨriir dɨkropki.
27 — O rico disse: “Nesse caso, Pai Abraão, peço que mande Lázaro até a casa do meu pai
28 Kariir nomousɨmɨm ɨriiyarkɨm. Mɨ Lasaras siya sɨmiirɨn yai kɨrɨe aiirar tinɨ boɨnɨu. Mɨ sɨma wɨ tɨ om biyɨeyɨn hɨk kɨmpɨpɨsu kara haiiyɨn siirar swokɨ ɨnkɨn ɨtisi.
28 porque eu tenho cinco irmãos. Deixe que ele vá e os avise para que assim não venham para este lugar de sofrimento.”
29 Mɨ Ebraham siya ɨna boɨnɨn, sɨma Moses mɨ profet kam ɨkɨm sɨmiir yaigakargɨm. Sɨma sɨmiirɨn ɨgao yai bɨdiya boɨnɨm sɨma ta yai aiirar wakaeyokna.
29 — Mas Abraão respondeu: “Os seus irmãos têm a
30 Mɨ umɨrkak inkam ɨeya boɨn. Nɨɨngaka. Adi Ebraham ta yaiya saeya sɨmiirɨn wɨ dɨg nwo rani. Mɨ inkam wɨɨr nwɨrɨn siya ɨe hɨrankɨ nɨnsiin ɨdwowi mɨ sɨmiiramɨn ha nami mɨ sɨmiir mhɨi kwoɨnɨm wa nɨnkpɨt haigii.
30 — “Só isso não basta, Pai Abraão!”, respondeu o rico. “Porém, se alguém ressuscitar e for falar com eles, aí eles se arrependerão dos seus pecados.”
31 Mɨ Ebraham siya ɨna boɨnkiyɨn siirɨn mɨ sɨma Moses mɨ profet kamɨm sɨmiir yai ɨmiir wakaeyokna karamae nwowi mɨ inkam nwɨrɨn ɨe ankɨn nɨnsiin ɨdwowi mɨ sɨma ɨriipɨ hɨriinan wɨ siir swokɨ aɨngwo tɨbmii rani. Nɨɨngaka. Ɨriig.
31 — Mas Abraão respondeu: “Se eles não escutarem Moisés nem os profetas, não crerão, mesmo que alguém ressuscite.”
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar Lucas 16, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.